Crying Buddha sold at Woolley & Wallis in Salisbury

Every 15 minutes an elephant is poached, 365 days per year. If this is allowed to continue, the greatest landliving mammal on mother earth will be extinct within a generation or two.

Illegally poached elephant. Photo: Baraza.wildlifedirect.org

For the past 28 months I have been writing blog posts (in Swedish) on subjects that are related to the Antiques and Arts trade. Frequently I discuss subjects that other sources for some reason or another ignore. One subject that lies close to my heart is elephant ivory. I have proven that several auction houses have been trying to sell ivory that has been worked on long after 1947, -the critical year in regards to the CITES Convention (the Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora). Ivory objects that are proven to stem from before 1947 are legal to buy or sell, and illegal if they are from after 1947. Proper paperwork is necessary to prove a correct provenance.

As an antique dealer specializing in Oriental Antiques, I frequently browse the internet and the other day I took interest in a Woolley & Wallis (W&W) Auction Catalogue in Salisbury, England. More specifically their latest Oriental sale, that took place on the 21-22 of May, 2014.

The number of items made of or including ivory amounted to 77, a staggering number considering that auction houses ought to be quite restrictive in admitting pieces made from elephant ivory. Be that as it may. That is a difficult discussion to pursue.

Since I first discussed the problem of auction houses trying to sell (potentially) new ivory, the attempts to sell ivory have dropped drastically in Sweden (see the blog post Six-finger-Jane-returns; Now even older and WITH a provenance! (please use the google translate-button for translation).

Ms and Mr "Six-finger-Jane", circa 15,5 cm.

Detail: Happy -modern-facial features...

"Jane´s" six fingers clasping the ewer of brew.

I nick-named an ivory figure "Six-finger-Jane" that was first(?) put up for sale in the autumn of 2013 in south Sweden (Helsingborgs Auktionsverk (HAV)) and did not meet its reserve. Before the sale, I pointed out that the pair of figurines were of exceedingly banal quality and produced in a way that implied a very late date. HAV offered it for sale in 2013 and had no (printed) provenance to offer and dated the two figurines as "early 20th Century" at 8000 SKr, roughly £719. As earlier stated and to no-one´s surprise they failed to sell. Atypical smiling faces, a general stiffness to the carving and an extra finger to the left hand of the woman were facts among others that drew me to the conclusion that these figurines were of a later year than 1947. Also, a curiously gigantic ring finger was noted. This pair of figurines is now offered by another Swedish auctionhouse, Skånes Auktionsverk. This time with a rather specific provenance and dated slightly earlier and with a slightly higher suggested price span.

Now, look at lot number 478, in Woolley & Wallis Asian Art II- 22 May 2014:

Lot nr 478, "A large Chinese ivory carving of Budai He Shang c.1900", 23,2 cm.

This smiling, semi-clad, rather chubby chap, so called Budai He Shang by W&W´s experts, (often also referred to as a laughing Buddha/Budai) is rather interesting. The estimate was £300-500 (3340-5568 SKr) but it sold for quite a bit more, namely £2.500 (27.843 SKr). Please compare Ms Six-finger with our laughing friend. I need not delve very deep into the general stiffness of all three of these figurines. They are all so poorly executed, that it is appalingly obvious that they could not possibly have been made in around the year 1900. Oh, maybe one more thing. While you are at it, throw a glance at Mr Happy Buddha´s right foot, please:

Detail of lot nr 478, at Woolley & Wallis.

Here we have an item that has been catalogued by professional auctionhouse employees as circa 114 years old. An item that was carved from purportedly -at least- a 114 year old elephant´s tusk. The Chinese artisan who carved this tusk ought to have been a master with the carving tools, regarding how highly ivory was esteemed at the time.

I can hear the boss of the Ivory carving workshop shout: WHERE did you place the toe nails, you moron?! And on another day maybe the same boss was heard shouting to the very same employee: HOW many fingers did you do on that hand, you IDIOT!? I hereby suggest that these figurines were both made by the same copyist carver, please note the choice of wording, I did not write artist carver.

You may still think that it must be the real and genuine deal, since it "sold for so much money". Here´s the irony of it all; I am guessing that the buyers of pieces like this are men with very thick wallets, but possibly not so thick on the knowledge side of it all.

The Buddha-with-the-crazy-foot is probably bound for mainland China. The subject of Chinese buyers of Chinese fake items has been extensively discussed by Antikmonologen.

The Guardian, the 22nd of May, 2014.

All the above might sound funny at first glance, but I assure you I am not laughing. There is so much money in ivory that many strong forces keeps the illegal trade going. Organizations such as Elephant Voices and World Wildlife Foundation (WWF) keep highlighting the precarious situation of the elephants. WWF have pointed out that there are links between organized crime and the ivory trade. The Swedish branch of WWF ran a campaign in 2013 and petitioned for the Swedish auction houses to bring a complete halt to the trade in ivory(-related artefacts). I am pretty certain that the auction houses of the world would protest strongly against that. Ivory was included in a plethora of items up until the plastic era, so it certainly might be difficult to implement.

On the other hand, if auction houses and front-line experts keep admitting and selling obviously modern ivory artefacts, our children will be without the majestic creatures that I so much love. One auction house in Sweden, Uppsala Auktionskammare, will be brought to court for violating the CITES Convention (Uppsala Auctions -PROBABLY- gives up responsability for Asian Antiques). How is it possible for a big auction house to sell pieces like the ones discussed in this blog, that could be spotted by anyone mildly talented and interested in works of art, as banal, recent work? Finding six fingers on one hand or toe nails on the underside of a foot from the late Qing period is like spotting a Volkswagen Beetle in a Rubens oil painting.

The marketplace Ebay announced in 2008 that ivory sales were banned with them. That is not at all the case. Click away for a minute or two on the web. Yet another sad story.

"2 19th Century faux ivory, gentlemans cloth brushes.armorial, monogrammed"(sic.) For sale at Ebay on the 28th of May. Nothing faux about that.

The fact that Chinese ceramics are extensively faked and offered all over the world as old, is a very sad story indeed. The problem is hardly new and we see auction houses, dealers and Fair traders who more or less knowingly keep up the work of selling hoax objects to the market. A market that on the whole is unaware of what is going on. But, the experts must know. And do they mention or question that? If you ask me, the answer is very often NO. As John Cleese put it in the comedy Fawlty Towers; Do NOT mention the war. I believe the market is rather cynical; Oh, some rich person from China just bought a pottery bowl for lots of money. Was it new, catalogued as old? -Heck Yeah! But he can probably afford that "loss" or negative investment.

A small auction room called Kolonn in Stockholm, Sweden, tried to sell the following vase today (28th of May):

Lot 154906, "Vase, porcelain, China, probably 19th Century, estimate £135".

Detail of the above

Anyone with a rudimentary interest in Chinese blue and white porcelain, knows that a vase like the one illustrated did not exist during the 19th Century. It is a very poorly executed fake, some might call it copy, of a Yuan (1279-1368) vase. It is catalogued by supposedly professional people, in a professional environment that purports to take full responsibility for correct catalogue entries. I call it Antique-phishing. I see hundreds of examples of totally mis-catalogued mainly Chinese ceramics, every day, 52 weeks per year. Does anyone "important" speak up or protest? Not as far as I know. Do not mention the war. Mind your OWN business. The vase failed to sell.

There is one fundamental difference between all the Chinese fake ceramics and the overwhelmingly questionable Woolley & Wallis laughing Buddha (I prefer to refer to him as a crying Buddha). The difference being that for every elephant ivory piece that is sold, there will be another client looking for new items. Be that antique or new. In other words, the elephants will keep on being slaughtered for their tusks.

How often is an elephant poached?

What it always comes down to

Is it worth it, John Axford, Deputy Chairman of Woolley & Wallis, one of the familiar faces of the British Antiques Road Show and other auctioneers of the world? How big would the "loss" in income be for the auction houses of the world in total, if you started to really impose the rules of CITES?

In it for the money? (John Axford, photo: Woolley & Wallis)

...Grab that cash with both hands and make a stash
New car, caviar, four star daydream,
Think I'll buy me a football team
Money get back
I'm all right Jack keep your hands off my stack.
Money it's a hit
Don't give me that do goody good bullshit...

Pink Floyd, -parts of lyrics to the song titled "Money"

Footnotes:
I dedicate these lines to the fantastic person and great expert Gordon Lang, whom is no longer with us. Rest in peace Gordon, may you be surrounded by great pots, wherever you are.

The Qing period lasted between 1644-1912, the first Volkswagen Beetle was produced in 1938 and
the magnificent artist Peter Paul Rubens lived between 1577-1640.


Sources:
http://www.woolleyandwallis.co.uk/Search?q=ivory

http://www.woolleyandwallis.co.uk/Lot/?sale=AA210514-2&lot=478&id=269465

http://www.cites.org/eng/disc/what.php

http://www.theguardian.com/world/2014/may/22/chinese-museum-closed-down-fake-exhibits-lucheng

http://en.wikipedia.org/wiki/Volkswagen_Beetle

https://auctionet.com/sv/154906-vas-porslin-kina-trol-1800-tal

http://www.azlyrics.com/lyrics/pinkfloyd/money.html

https://www.youtube.com/watch?v=ZwU8QeW4ofU

http://www.standard.co.uk/news/uk/ebay-traders-are-flouting-ban-on-ivory-by-calling-it-faux-9119071.html

Sotheby´s sålde sensationell Sorolla

Häromdagen (20 nov) slogs ett antal rekord i London, när Sotheby´s auktionerade avdelningen 19th Century European Paintings. Något motsägelsefullt, inkluderas i avdelningen även måleri från 1900-talet, däribland ett antal svenska toppnummer.

Dardel, som uppmärksammats tack vare Bukowskis praktförsäljning härförleden, slog rekord i tekniken gouache, när självporträtt jämte olyckliga kärleken Nita Wallenberg i helfigur gick iväg för £445.250 (c 4.8 miljoner Skr inkl. avgifter). Dock var slutsumman i paritet med lägsta utropet, som hade satts till £400.000-600.000.

Ett par fina Carl Larsson gick båda inom utrop. Larsson är ett mycket större namn internationellt jämfört med Dardel, tack vare internationella utställningar. Grannen i öster höll fanan högt tack vare fin Gallén-Kallela som gick som tåget (£325.250, 3ggr utrop). Sotheby´s har ett fint track-record av mästerverk av sistnämnda konstnär.

Finsk glädje, Solnedgång över Ruovesi, 1915-16.

En något atypisk Munch ropades åter, medan en fin nyupptäckt studie av P.S. Kröyer gick bra för just under £500.000. Gladast är nog ändå den "Europeiska Institution", så benämnd av Sotheby´s Adrian Biddell, som köpte en målning föreställande "Fiskare från Valencia". Låt er inte förledas av den enkla titeln på verket, utan dra er i stället till minnes konstnären i fråga när han samutställdes med vår store Anders Zorn, för en massa år sedan på Nationalmuseum i Stockholm; Joaquin Sorolla. Jag anar, utan att ha sett målningen i verklighet, att denna målning är sublim i begreppets innersta bemärkelse. Såld för rekordet £3.737.250, nästan på öret 40 miljoner kronor, tre ggr utrop. Billigt, i relation till så mycket annat!

Joaquin Sorolla, Pescadores Valencianos, 1896/ Sothebyssystrar med för stora handskar, 2012

Hela avdelningen sålde för £8.286.900 (drygt 88 miljoner Skr), inom utropet £6.7/9.8 miljoner. Jag undrar vilka eller rent utav vilken "Europeisk Institution" som åsyftas? För inte kallas väl konsthandlare för "Institution", -eller?

Källa:
http://artdaily.com/index.asp?int_sec=2&int_new=59061#.UK10YYb4K_N
http://www.sothebys.com/en/auctions/ecatalogue/2012/c19th-european-paintings-inc-greek-l12102/lot.1.html

Förfalskarmanual?

Förfalskningar är något som fascinerar de flesta. Så länge det finns pengar att tjäna kommer det att finnas konst och konsthantverk som inte är vad det utges för att vara och som ni vet förekommer det även på dagens (svenska) auktionsmarknad. Under ett antal års tid har undertecknad och ytterligare en person försökt och oftast lyckats få bort de mest flagranta fallen av falsk konst som föregivits vara av Bruno Liljefors. Dessutom arbetar jag personligen för att orientaliskt konsthantverk ska vara så korrekt katalogiserat som möjligt, som konsult åt institutioner som auktionshus, såväl som åt privatpersoner och samlare. Som alla förstår är expertisering av konst och konsthantverk ingen absolut vetenskap, vilket innebär att det finns gott om (olika) åsikter i branschen.

Sedan något år tillbaka finns ett företag etablerat, Art Signature Dictionary. Verksamhetsbeskrivningen lyder:
Art Signature Dictionary is the only dictionary in the world that specializes in showing artists signatures. Through a unique partnership with police authorities around the world Art Signature Dictionary also is the world's only database of art forgery.

Idén att ha ett signaturregister lättåtkomligt online är lika genial som enkel. Att ha tillgång till registret är för den ärlige jättebra och för den med mindre gott uppsåt troligen ännu bättre.

Tunga, svårbläddrade och ibland svårfunna uppslagsverk känns plötsligt som Hedenhös och borta är för de flesta besök på Kungliga Biblioteket eller liknande institutioner, för att slå i signaturlexikon för att finna en signatur eller ett monogram. -På gott och ont; Jag inbillar mig att det nätet, world wide web, har med sig i form av extremt lättillgängliga fakta -gratis eller mot en kostnad-, kontra att behöva besöka ett bibliotek och beställa fram böcker i tysta läsesalar, gör att skickligt förfalskad konst och konsthantverk har ökat (kommer att öka) alldeles oerhört i omfång. Beaktar man sedan den ofta astronomiska prisutvecklingen på eftertraktade föremålsgrupper så är det inte underligt att delade uppfattningar ofta råder bland experter om vad som är äkta eller falskt, nationellt och internationellt. Om en vas eller en oljemålning klubbas för nära miljardbelopp på världens auktionshus, så finns det ekonomiskt utrymme för att göra förfalskningen så bra och "korrekt" som möjligt.

I slutet av 1980-talet såldes en så kallad doucai chicken cup i Hong Kong för ett -i dåtidens ögon- astronomiskt världsrekordpris, motsvarande många miljoner kronor. För den oinvigde är detta en liten enkel tunnväggig kopp, cirka 3 cm hög målad i emaljfärger med motiv av tupp, höna och kycklingar, tillverkad under kejsar Chenghuas dynasti i 1400-talets Kina (1465-87). Dock samtidigt ett bländande sublimt mästerverk av tunnväggigt skirt målat och drejat föremål i porslin, ämnat enkom för kejsaren av Kina.

Chenghua, märke och period. Ingen bild på basen! -Sorry fakers.

Året därpå dök fantastiskt nog ytterligare tre chicken cups upp hos Sotheby´s och Christie´s till försäljning. Dessa var fantastiska i utförande och gjorda i Jingdezhen av samma material, i samma ugnar och av samma familjer i rakt nedstigande led, som de som gjorde originalen under 1400-talet. -Men, med andra ord, de tre var mycket väl utförda förfalskningar, utförda under sena 1900-talet. Den primära anledningen till att den tidens experter kunde klargöra detta, var att undersidorna, alltså basen och dess kalligrafi, var långt ifrån så skickligt gjorda som på originalen. Varför hade förfalskarna då misslyckats med baserna på de tre i övrigt fantastiskt väl utförda förfalskningarna? Jo, i auktionskatalogen illustrerades aldrig undersidan, varför både fotringens och den underglasyrblå kalligrafin var långt ifrån överensstämmande med de extremt fåtaliga originalen, max ett 15-tal idag totalt kända om jag inte missminner mig.

Att nämna förfalskningsproblematiken från sent 1980-tal, vad gäller kinesiskt ming-porslin i resonemanget kring ett nytt företag som lägger upp högupplösta bilder på originalsignaturer av bildkonstnärer på internet mot en avgift kanske ter sig möjligen underligt eller långsökt, men jag är rädd för att drivna och ytterst förslagna förfalskare av måleri som idag är verksamma inte tycker det, utan "skrattar hela vägen till banken".

Regina Krahl, en av världens främsta auktoriteter på kinesiskt porslin och konsult åt Sotheby´s, berättar när jag frågar henne att på den tiden, (läs 80-talet och tidigare) så var det inte ovanligt med bara en bild på ett katalogiserat objekt som kunde vara nog så högt ropat, vilket ofta innebar att förfalskarna fick gissa hur det såg ut i övrigt. Ofta upprepades designen felaktigt på fram- och baksida, även om det exempelvis skulle vara de fyra årstidernas blommor. Regina säger också att förfalskarna idag lätt kan få tag på all nödvändig information och att "fakesen" därför ofta är mycket svåra att upptäcka och det finns inget som man låter bli att förfalska. Om något speciellt är med i en katalog dyker kopior upp nära nog direkt efter att katalogen kommit i tryck, avslutar Regina lakoniskt.

Eftersom auktionshusen har tagit över mycket av antikmarknaden idag, anser jag att det åligger dem att stå för kunskap, alltså anställa och även vidareutbilda de främsta, för att kunna expertisera falska och äkta föremål. En konst- och/eller antikhandlare som säljer falska föremål drivs sannolikt/ förhoppningsvis snabbt bort från marknaden, men ett auktionshus kan avtala bort mycket ansvar och hävda att undersökningsplikt åligger köparen och fortsätta att sälja föremål som inte alltid är korrekt eller tillräckligt extensivt katalogiserade. Exempelvis friskriver sig auktionshuset Nagel, en stor tysk aktör inom orientaliskt, från allt ansvar vad gäller datering av japanskt, koreanskt och kinesiskt måleri.

Ifrågasätt alltid attribueringen!

Proveniens anses vara den magiska äkthetsgarantin i auktionsbranschen, men ett föremål som är falskt får en proveniens i och med det första försäljningstillfället för föremålet. Tendensen är att om ett föremål en gång har sålts av ett auktionshus, så är föremålet därmed godkänt som äkta. Jag har av en VD på ett stort auktionshus mötts av kommentaren : "Denna Liljefors är visst äkta, den såldes ju av Auktionshuset X i början av 1990-talet". Målningen drogs inte tillbaka, utan bjöds ut för ett par hundra tusen i utrop, men rättvisa uppnåddes, eftersom ingen bjöd och tavlan förblev osåld. Äkthetsintyg och flådiga mässingsskyltar på ramen bör fylla en funktion för den potentielle köparen: ifrågasätt attribueringen totalt och fråga dig i stället helt förutsättningslöst vem som har utfört konstverket!

Ämnet förfalskningar är något som är hysh-hysh i antikbranschen, eftersom det kan skrämma kunder till att avhålla sig från köp och detta utgör själva kärnan i mitt resonemang. Om diverse auktionshus tar in nytillverkat kinesiskt porslin och exempelvis katalogiserar det som "Vas, kina, Qianlongs märke", utrop 3.000 kr" på motsvarande någon vecko- eller nätauktion, och den klubbas för 4.000 kr, så är det inte bra. Alla kännare vet att köparen har införskaffat en nygjord vas för 4.000 kr+ auktionshusets avgifter. -En vas som kostade kanske 200 svenska kronor på marknad i Peking, ett par månader tidigare. Men kunden tror att den köpt något genuint, eftersom den har höga tankar om ifrågavarande auktionshus. Och det stod ju Qianlong (=1736-1795) i katalogen..! För att inte tala om dominoeffekten: mindre kunniga antikhandlare köper liknande katalogiserade föremål och har därefter föremålen till salu på kommande antikmässa. För att generalisera: Det står blåvita  nytillverkade bojaner med lock till höger och vänster på Älvsjö Antikmässa, alldeles för högt prissatta. En bojan kostar kanske 200 svenska kronor på "antikmarknaden" i Peking, säljes i nästa led på veckoauktion eller nätsajt för 3.000, antikhandlaren tar 5- 9.000 för den på mässan. Problem uppstår först den dag som bojanen kommer in för påsyn inför eventuell försäljning hos ett auktionshus, där en förhoppningsvis hängiven expert säger: Tyvärr, detta är en Qianlong-kopia från tidigt 2000-tal och den har endast ett dekorativt värde på kanske 500-1000 kr. Varpå ägaren, som ärvt föremålet, säger: men det köptes ju hos ert auktionshus eller hos den välrenommerade antikhandlaren och var katalogiserat som "qianlong"! Nä, den var katalogiserad som "Qianlongs märke", men det stod ingenstans att föremålet var från tiden, replikerar experten.

Det stod heller ingenstans att det var en kopia.

http://www.artsignaturedictionary.com

http://www.bukowskis.com/auctions/554/1326-kopp-porslin-ming-dynastin-chenghuas-sex-karaktarers-marke-och-period-1465-87

Drömklockor i november

Auktionshuset Sotheby's låter meddela att man kommer att genomföra ett så kallat Single Owner Sale i London den 6 nov 2012, efter den nyligen bortgångne i klockkretsar världsberömde George Daniels (1926-2011). Mr Daniels beskrivs som 1900-talets viktigaste urmakare. Han är den ende urmakaren som tilldelats både CBE (Commander of the Most Excellent Order of the British Empire) och MBE (Member of the Most Excellent Order of the British Empire) som belöning för sitt värv i klockvärlden. Daniels utvecklade under 1970-talet Co-axial-gången, framtagen för att vara i det närmaste underhållsfritt.

George Daniels Grand Complication watch, utrop £500,000 – 800,000. Foto: Sotheby's

Auktionens personliga samling av klockor och armbandsur inkluderar Daniels egenhändigt framställda, men även finare sällsynta exempel på ur av de mest berömda namnen från 1600- till 1800-talet. Auktionen består av cirka 130 utrop, totalt utrop på runt 5 miljoner brittiska pund, dvs ungefär 55 miljoner Skr. Auktionen blir en hyllning till ett liv vigt till klockor, skriver Sotheby´s i pressreleasen. Överskottet från försäljningen kommer att gå till George Daniels Studie-Stiftelse.

Källa: artdaily.org
http://www.artdaily.org/index.asp?int_sec=2&int_new=53732