Fällande dom för svensk antikhandlare på toppnivå

Onsdagen den 16 november föll dom i målet i Stockholms Tingsrätt mot Per Windahl. Han hade anmälts av Stockholms Auktionsverk för förfalskande av proveniens år 2013. Eller som det heter i juridiska termer, försök till grovt bedrägeri, med fängelse i straffskalan.

Per Windahl, innehavare av P.S.T. Windahl Fine Oriental Antiquities and Works of Art. Fälld i Stockholms Tingsrätt för försök till bedrägeri. Foto: Dalademokraten.

Sammanfattning skuld och rubricering Målnummer 11087-15:
Som (ovan) anförts finner tingsrätten att åklagaren har styrkt sitt gärningspåstående
med undantag för storleken av den inte inträffade förmögenhetsöverföringen och
påståendet om att brottet avsett ett betydande värde. Det är dock styrkt att det skulle
ha uppstått någon vinning respektive skada om brottet hade fullbordats. Pär
Windahl ska därför dömas för försök till bedrägeri.

Vittnen kallade och förhörda i detta ärende är:
Nicklas Cederqvist, Cederqvist Antik & Vin/Antikmonologen
Si Han. Östasiatiska Museet
Cecilia Nordström, Bukowskis
David Priestley, Priestley & Ferraro Chinese Art

Polis och åklagare har legat i ordentligt. Det tar flera timmar att läsa igenom -de offentliga- handlingarna och det är allt annat än roligt, snarare beklämmande. Jag blev själv förhörd och förevisad enorma mängder keramik under 4,5 timmar på en av årets varmaste dagar, i juni i år. Att handlingarna är offentliga utgör själva grunden för dessa rader.

Förundersökningen utgörs av förhör med den åtalade och ett stort antal förhör med inkallade personer som är initierade på ett eller annat sätt i ämnet. Läsningen är inget jag rekommenderar, men samtidigt så inser jag att väldigt många människor borde läsa alltihop för att väckas upp ur sin Törnrosasömn. Ett flertal av Windahls anställda/hjälpredor nämns vid namn. Deras förehavanden med misstänkt eller auktionshus-avvisad keramik kommenteras också. Windahl konstateras bland annat vara bannlyst att lämna in föremål både på Auktionsverket och Bukowskis.

Saxat ur Polisens förundersökningsprotokoll:
"...Per Windahl har själv producerat böcker eller snarare tunnare skrifter om orientalisk konst.
Elisabet (Fellbom, Chef för Orientaliska Avdelningen på Stockholms Auktionsverk) beskriver det som en bok med "highlights" och som är noggrant beskrivna och fotograferade. Elisabet tror inte att man kan köpa böckerna men Elisabet hade fått dem av en
gemensam kund till henne och Per.
Av en slump började Elisabeth bläddra i Pers skrift och hittar en bild på samma tallrik som
Per lämnat in till Elisabeth men utan Nils Palmgrens märkning/underskrift.
Elisabeth blir chockad och upprörd och ringer direkt upp Per och konfronterade honom med
vad hon hade kommit fram till.
Det första Per säger enligt Elisabeth är:
"Oj oj, nu blev det lite rörigt"
"Det måste ha varit min kompis som hade skrivit det"
Elisabet frågar vad kompisen som har gjort förfalskningen heter.
Per svarar "jag har glömt vad han heter...".

Vidare:
 "(Elisabet säger) ...Jag blev förvånad att han försökte påskina att det inte var så intressant, trots att fatet såg ut att vara högkvalitativt, men han ville att det skulle gå på samma lott. Fatet borde gått på ett
separat nummer. Jag tror han hoppades att jag skulle katalogisera det fel, att det var Ming
och inte Song, och att kunderna skulle få en fyndkänsla. Det kan göra att budgivningen får en
väldig fart. Vi hade haft en liknande diskussion tidigare om ett objekt som vi avböjde efter
det här. Det tidigare var ett föremål som var med på antikmässan i Älvsjö, det finns ett inslag från
TV4 om det, det var det dyraste föremål som förekommit där. Pär nämner att han vill ha 4-6
miljoner för skålfatatet som påminner mycket om fatet som den här anmälan gäller. Några
månader efter antikmässan erbjöd han mig att jag skulle ha med den på auktion och då ville
han ha ett utropspris på några hundra tusen istället. Jag undrade vad som hänt, föremål kan ju
inte rasa så i värde, han sa att det inte visat sig vara så bra som han trott. Min erfarenhet är att
det blir en förtroendekris om han säger att han har ett föremål för flera miljoner och sedan
ändrar sig och säger att det bara är värt några hundra tusen, att man inte skulle bry sig om det
värdet, det är orimligt. Efter detta med tallriken avslutade vi alla typer av samarbete med
honom....".

Vidare: (FL= Förundersökningsledare, PW= Per Windahl)

"FL: Mmm. Jag har ju uppgifter på att du var väldigt övertygad om att du ville ha med här på
en kvalitetsauktion. Kan du förklara det?
PW: Inte i… inte i egentligen alltså. Jag… jag… inte så som jag… jag tyckte att den… jag
tyckte inte att den… jag tyckte inte att den var värd det, att den skulle vara med på en
kvalitetsauktion.
FL: Men det har jag uppgifter på att du har framfört, att du hemskt gärna ville att den skulle
gå med på en kvalitetsauktion, och inte en vanlig nätauktion.
PW: Jaha. Nej, det kan jag inte påminna mig. Det tycker jag låter konstigt.
FL: Hur kommer det sig att det låter konstigt?
PW: Ja, eftersom jag… jag… det här var saker som jag ju har försökt sälja upprepade gånger
och inte lyckts med, så varför skulle den helt plötsligt gå på en kvalitetsauktion?

Samt:
"...FL: Du säger att du undervisar. Vad är det du undervisar i?
PW: Ja, nu… nu ska man inte göra nån stor historia av det, men det finns en keramikförening
som heter Oriental Ceramic Society, OCS, som jag håller lite föredrag åt, gratis, för dom är
intresserade av såna här saker.
FL: Vad undervisar du om då?
PW: Ja, kinesisk keramik.
FL: Nån specifik?
PW: Nej, ja, dom vill ha olika ämnen varenda gång, så då… då pratar vi om annat.
FL: Hur ofta gör du det här?
PW: Ja, det… en gång per år kanske. Jag hade i våras… nej, jo, ja, nu blev jag väldigt osäker,
du, men du hittar mig i deras program i alla fall.
FL: Undervisar du nån annanstans än på det här stället som du just har nämnt?
PW: Nej, alltså, galleriet är ju lite en samlingspunkt alltså, för dom här mötena jag har nämnt
och alla som kommer dit och så. Det… det är en ganska specifikt område, och dom som är
intresserade av det, dom… dom vet ju var dom hittar mig, ju.
FL: Mmm.
PW: Att kalla det undervisning är väl att ta i, utan det är ett samtal.
FL: Mmm. Ja, nej, jag tror nog jag…
BFL: Jag tänkte, gjorde du nån polisanmälan eller nånting när du såg dom här signaturerna
som inte hade funnits där tidigare?
PW: Nej, det gjorde jag inte. Elisabet hade ju sagt att hon hade lämnat det till polisen...".

Nihilister anser generellt att moral inte existerar, alltså finns inga moraliska värden med vilka man kan upprätthålla en regel eller logiskt föredra en handling framför en annan

Per Windahl var fram till den 16 november 2016 sedan många år medlem i Sveriges Konst och Antikhandlareförening, SKAF. Han har antikaffär på Östermalm i Stockholm sedan ett femtontal år, samt ställer även årligen ut på de största -och mest prestigefyllda- svenska Antikmässorna i Helsingborg och Älvsjö. Som medlem av SKAF är man också per automatik ansluten till CINOA, världens förnämsta sammanslutning Auktions-, Konst- och Antikhandlare. CINOA har en noggrant formulerad Code of Ethics, som alla anslutna måste ställa upp på.

I skuggan av ett brott.

Under rubriken "Om SKAF" står på SKAF:s hemsida bland annat följande:
"Medlemmarna tillhör Sveriges främsta experter inom sina respektive områden. Det som förenar dem är deras djupa kunskaper och inriktningen på kvalitativa föremål.
Sveriges Konst- och Antikhandlareförening ställer stora krav på sina medlemmar och borgar för att kunden kan känna sig trygg med sina köp. För att vara medlem i SKAF krävs att den sökande följer föreningens etiska regler, har gedigen föremålskunskap och håller hög kvalitetsnivå både vad gäller föremål och service.
Föreningen SKAF är medlem i den internationella föreningen CINOA, Confédération Internationale des Négociants en Oevres d´Art, grundad 1935. Genom medlemskap i CINOA, som står för hög kvalitet på internationell nivå, når föreningens medlemmar ut på världsmarknaden för konst, antikviteter och design utan geografisk gräns.
SKAF arrangerar vartannat år antikmässan ”Grand Antiques” i Stockholm. Dessutom är föreningen årligen medarrangör till Antikmässan i Älvsjö och Helsingborgs Konst- & Antikmässa".

Jan Ribbhagen, Ordförande i SKAF. Foto: Expressen.

Antikmonologen når den tämligen nyvalda Ordföranden för Sveriges Konst och Antikhandlareförening, SKAF, Jan Ribbhagen sent onsdag kväll (16 november). Jan är upptagen och ber mig återkomma under kontorstid, påföljande dag. Jag hinner dock fråga honom om han förstår anledningen till telefonsamtalet. Snabbt replikerar Jan att så är fallet och att "han är utesluten".

Åter i telefon med Jan påföljande dag, den 17 november:
Antikmonologen undrar om SKAF.S styrelse har diskuterat fallet med Per Windahl? Var det styrelsens beslut att han skulle uteslutas direkt, vid en fällande dom?  
Ja, så kan man säga, säger Jan Ribbhagen.

Anser du i egenskap av Ordförande i SKAF att Expertjuryn ute på Antikmässan i Älvsjö håller tillräckligt hög klass, exempelvis vad gäller Orientaliska antikviteter?  
Jag kan ju bara mitt eget område, svarar Jan. Men visst kan det vara ett problem att man håller varandra om ryggen eller inte säger ifrån i tillräcklig utsträckning, men nu ska det bli andra bullar, jag är inte rädd, skrattar Jan.

Antikmonologen har under flera år ifrågasatt Älvsjömässans expertgrupps (bristande) expertis för Orientaliskt konsthantverk. Att oseriösa handlare tillåts uppträda/sälja sitt gods på Sveriges största Antikmässa är inget annat än skandal, vare sig det är i eller utanför SKAF:s område. Diverse vänskapsband mellan expertgruppens medlemmar och de potentiellt mindre seriösa handlarna utgör ett problem, såväl som att det krävs cojones för att våga sätta ned foten och påstå att föremål inte är vad de utges att vara; Än värre majoriteten av innehållet i en hel utställarmonter! Se bloggen Hitta förfalskningarna i Älvsjö/ Utträde ur OCS/ 7=8.

Ordföranden i Oriental Ceramic Society Sverige, Nils Olof Ericsson. Foto: Linkedin

Antikmonologen ringde Ordföranden i Oriental Ceramic Society of Sweden (OCS) Nils Olof Eriksson, kallad Noe, på onsdagskvällen, den 16 november: (Eftersom jag personligen i protest har hoppat av OCS, där jag varit mycket aktiv, i februari 2015 så har jag ingen koll på vad som sker i föreningen längre).
Noe berättar att han är drabbad av allvarlig sjukdom sedan lång tid tillbaka, och fortfarande är sjukskriven.

Jag undrar hur Noe ser på det faktum att en medlem fällts för försök till grovt bedrägeri i svensk domstol. Ska vederbörande få kvarstå som medlem? Personligen tycker inte Nils Olof det, "men det måste ju diskuteras med de andra".

Anledningen till OCS renons på svar till undertecknads flagranta kritik angående försäljning av ny kinesisk keramik i antikaffärer och på antikmässor, under förespegling att det rör sig om antikviteter, kan inte Orföranden Eriksson heller kommentera. Jag skrev ett långt mail till åtta medlemmar i OCS där jag tog upp problemen med oseriös/kriminell verksamhet av medlemmar i OCS. Ingen besvarade eller bemötte den specifika kritiken. En medlem svarade på mailet men kommenterade inte den specifika kritiken.

Noe sa i telefonsamtalet vädjande ta det lugnt med ifrågasättanden och kritik och låt mig få fundera på detta. Det är oerhört tråkigt med ordförandens sjukdom, men situationen kräver krafttag. Rättare sagt så krävdes krafttag för en massa år sedan, men OCS har som förening totalt undvikit att nämna elefanten i rummet. Eller för att tala klarspråk; man har inte konfronterat mängden av förfalskad keramik som grasserar i föreningen, i och utanför mässor och antikaffärer i Sverige. Vilket i sin tur har lett till att ett antal aktörer på svenska marknaden tror att allt går. Tuta och kör! Pengar i madrassen. Här ska säljas ny keramik under förespegling att den är att antik. Det är bara säljaren som vet att den är ny...  

Icke så! Jag har vetat och vet och många med mig. Men ingen säger något. Nåja, nästan ingen. Enligt principerna Laissez faire. Sköt ditt och skit i andra. Det är bara det att otroligt många köpare av framför allt kinesisk keramik har köpt nytillverkad dynga i form av kopior och förfalskningar, från uppburna tillika högt aktade aktörer på den svenska -och förvisso internationella- marknaden. Dynga som är värld hundralappar idag -och i övermorgon. Dock dynga såld av någon person som är medlem i uppburen förening. Föreningar som renderar automatisk respekt. Föreningar som gemene man tror är alltigenom genomkontrollerade och hederliga sammanslutningar.

SKAF och OCS, -huvudet i sanden eller räfst och rättarting?

Den som lever får se. Ni vet vad jag hoppas på.

Christer Löfgren, Hedersdoktor i Geologi, fotograf med mera.Foto: Balkong Förlag

Antikmonologen kontaktade även Per Windahls gamla affärspartner Christer Löfgren, som hade antikaffär med PW i Gamla Stan för många år sedan.
Vad har du att säga om att Per Windahl fällts i domstol för fusk med kinesisk keramik?
Äntligen, säger Christer, han borde sitta bakom lås och bom. Han har lurat mig på massor av pengar.

 Antikmonologen kontaktade Antikmässan i Älvsjös ledningsgrupp och frågade om en utställare som fällts för försök till bedrägeri får ställa ut på mässan, utanför SKAF:s område. Projektchefen Göran Ekberg befinner sig på semester, så Chicie Lindgren svarar i stället: " PST Windahl är inte anmälda som utställare till Antikmässan 2017. Om vi får en förfrågan från dem där de önskar ställa ut så kommer vi att ta ställning till detta då".  Ord och inga visor.

Regina Krahl, Ordförande för OCS i England 2012-2015. Foto: baektemp.mymaul.com

Angående förfalskningar och medlemmar i OCS som handlar med dylika skriver Regina Krahl -en av världens högst ansedda konsulter för Orientalisk keramik- i mail till undertecknad den 16 november 2016 bland annat: ..."Since the problem (Uppburna människor som säljer förfalskningar) is not an isolated one, but is very widespread, it is in my opinion best to ignore those people. If the pieces are truly fakes, they will not be able to operate for very long, because collectors will sooner or later be told. Of course many collectors do not want to know either, because they want to believe they have made a great find at a cheap price; those are the one one cannot help. The ones who want to know should obviously try to get opinions from highly regarded experts. The only answer in my mind is to have high standards oneself.

Reginas ord väger tungt. Jag ber er att läsa det hon skrev en extra gång.

Annus antiqum horribilis

Avslutningsvis vill Antikmonologen uttrycka sin djupaste respekt till Elisabet Fellbom, Intendenten som rakryggat slog larm om den flagranta förfalskningen på Stockholms Auktionsverk (SAV). Det hedrar verkligen SAV! Att så skedde är den enda vägen framåt i Antik- och Konstbranschen. 2016 är nämligen ett Annus horribilis för sagda bransch. En oerhört stor stöldhärva med -fram tills i februari 2016 högt renommerade- Ekebysamlare får i höst sin tragiska final i Huddinge ting. Väldigt många personer ska ha vittnat i härvan med de förment långfingrade herrarna. Antikmonologen har intervjuat ett antal drabbade och det mesta pekar mot att de båda Ekebykännarna har drabbats av Ekebystorhetsvansinne. Tyvärr. Det inkluderar dock även andra föremålsområden. Utöver detta så är andra polisutredningar under gång mot agerande på mycket hög nivå i branschen.

Inför Älvsjö 2017.

Fotnot:
Fem dagar efter att dom fallit i Stockholms Tingsrätt så visar SKAF:s hemsida att PST Windahl fortfarande är uppburen medlem i SKAF.
Senare måndag den 21 november visar SKAF:s hemsida följande:

Per Sven Truls Windahl är inte längre medlem i SKAF. Sistnämnda förening nämner intet under rubriken "AKTUELLT" om det faktum att en av deras medlemmar blivit utesluten på grund av kriminella keramiska förehavanden. Nyhet nummer ett är i stället nyvalda Ordföranden och nyhet två berör Helsingborgs Antikmässa 2016. -Som för övrigt illustreras med en ung kvinna hållandes en modern (samtida) kopia av en Ming-vas. I rest my case...

Källor:
http://www.dalademokraten.se/dalarna/avesta/stiko-per-inviger-arets-slankvicku-i-by
http://www.konstantik.se/about-skaf
http://www.expressen.se/noje/experten-hoppar-av-antikrundan/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Nihilism

En Ding värld

Sotheby´s New York sålde under Asia Week igår den 19 mars, en vit keramikskål som hade köpts för sex år sedan på loppis i USA för 3 dollar (c 20 kr). Utropet hade satts till 200.000-300.000 dollar, vilket sannolikt gladde säljaren. Utropet skulle visa sig vara långt ifrån vad den så kallade marknaden ansåg skålen vara värd, -egentligen. Klubban föll på två miljoner dollar (inkl. auktionshusets påslag och avgifter motsvarande 14 miljoner kronor).

Dubbla lotusbladpaneler

Köparen var den etablerade London-handlaren Guiseppe Eskenazi. Denne (legend) agerar ofta som ombud/mäklare för samlare och institutioner världen över. Var skålen hamnar är ännu okänt, men många intresserade finns garanterat, eftersom endast en snarlik skål är känd -någonstans; British Museum fick 1947 en nästan likadan skål i gåva efter den kände samlaren Henry J. Oppenheim.

13, 4 cm diameter sagolikt konstnärsskap!

Ding-vara (Ding ware) är känd för att i bästa fall vara mycket tunt modellerad med nästan vit lera och elfenbensfärgad glasyr. Under Sung-dynastin (960-1279) producerades sublim keramik, dock inte porslin -åtminstone inte i större mängder. Dingföremålen påminner för den oinvigde om porslin utseendemässigt. Dekoren är på de bästa föremålen för hand skuret på ett mycket högstående konstnärligt vis, som få keramiker någonsin kunnat efterlikna. Dessvärre förekommer skickligt utförda förfalskningar och de är -naturligtvis- gjorda i Kina.

Området med brännugnar som associeras med Dingvara heter Quyang, Ding-distriktet i Hebei-provinesen, i norra Kina. Området kallades tidigare för "Dingzhou". Dingproduktionen utgjordes mest av mindre hushållsföremål som små skålar och fat, vanligen i natur-former. Oftast var de tidiga (1000- och 1100-tal) ding-föremålen odekorerade. Från sent 1000-tal och tidigt 1100-tal blir föremålen allt mer komplext utförda, med extremt flyhänt skuren och ofta "kammad" dekor. Under 1200-talet blir tekniken att med tryckformar dekorera föremålen allt vanligare.

SÅ ser en äkta dingbas ut!

I och med att Sotheby´s nu visar bilder på skålen ur alla vinklar, så kan jag inte låta bli att återigen citera min vän Regina Krahl, som arbetar som konsult åt nämnda Sotheby´s, även relativt nyutnämnd President för the Oriental Ceramic Society i England: "Om något speciellt är med i en katalog dyker kopior upp nära nog direkt efter att katalogen kommit i tryck"... (Se för övrigt bloggen: Förfalskarmanual).

Så chansen att även Du hittar en liknande skål på loppis har definitivt ökat! Men, kommer den att vara från tiden, -alltså äkta? Skulle inte tro det. När ni ser en snarlik skål på auktion katalogiserad som: "Skål, Kina, utrop 3000 kr", så behöver ni inte ropa Hej utan kanske snarare Hejdå?

Fotnot:
Formen och den utvändiga dekoren förekommer i silverutförande, från samma period och delvis (ej helt lik) även tidigare, under Tang-perioden (618-906).

Källor:
http://artdaily.com/index.asp?int_sec=2&int_new=61421#.UUmYolebUtQ
http://www.sothebys.com/en/auctions/ecatalogue/2013/chinese-works-of-art-n08974/lot.94.pricehl.html

Förfalskarmanual?

Förfalskningar är något som fascinerar de flesta. Så länge det finns pengar att tjäna kommer det att finnas konst och konsthantverk som inte är vad det utges för att vara och som ni vet förekommer det även på dagens (svenska) auktionsmarknad. Under ett antal års tid har undertecknad och ytterligare en person försökt och oftast lyckats få bort de mest flagranta fallen av falsk konst som föregivits vara av Bruno Liljefors. Dessutom arbetar jag personligen för att orientaliskt konsthantverk ska vara så korrekt katalogiserat som möjligt, som konsult åt institutioner som auktionshus, såväl som åt privatpersoner och samlare. Som alla förstår är expertisering av konst och konsthantverk ingen absolut vetenskap, vilket innebär att det finns gott om (olika) åsikter i branschen.

Sedan något år tillbaka finns ett företag etablerat, Art Signature Dictionary. Verksamhetsbeskrivningen lyder:
Art Signature Dictionary is the only dictionary in the world that specializes in showing artists signatures. Through a unique partnership with police authorities around the world Art Signature Dictionary also is the world's only database of art forgery.

Idén att ha ett signaturregister lättåtkomligt online är lika genial som enkel. Att ha tillgång till registret är för den ärlige jättebra och för den med mindre gott uppsåt troligen ännu bättre.

Tunga, svårbläddrade och ibland svårfunna uppslagsverk känns plötsligt som Hedenhös och borta är för de flesta besök på Kungliga Biblioteket eller liknande institutioner, för att slå i signaturlexikon för att finna en signatur eller ett monogram. -På gott och ont; Jag inbillar mig att det nätet, world wide web, har med sig i form av extremt lättillgängliga fakta -gratis eller mot en kostnad-, kontra att behöva besöka ett bibliotek och beställa fram böcker i tysta läsesalar, gör att skickligt förfalskad konst och konsthantverk har ökat (kommer att öka) alldeles oerhört i omfång. Beaktar man sedan den ofta astronomiska prisutvecklingen på eftertraktade föremålsgrupper så är det inte underligt att delade uppfattningar ofta råder bland experter om vad som är äkta eller falskt, nationellt och internationellt. Om en vas eller en oljemålning klubbas för nära miljardbelopp på världens auktionshus, så finns det ekonomiskt utrymme för att göra förfalskningen så bra och "korrekt" som möjligt.

I slutet av 1980-talet såldes en så kallad doucai chicken cup i Hong Kong för ett -i dåtidens ögon- astronomiskt världsrekordpris, motsvarande många miljoner kronor. För den oinvigde är detta en liten enkel tunnväggig kopp, cirka 3 cm hög målad i emaljfärger med motiv av tupp, höna och kycklingar, tillverkad under kejsar Chenghuas dynasti i 1400-talets Kina (1465-87). Dock samtidigt ett bländande sublimt mästerverk av tunnväggigt skirt målat och drejat föremål i porslin, ämnat enkom för kejsaren av Kina.

Chenghua, märke och period. Ingen bild på basen! -Sorry fakers.

Året därpå dök fantastiskt nog ytterligare tre chicken cups upp hos Sotheby´s och Christie´s till försäljning. Dessa var fantastiska i utförande och gjorda i Jingdezhen av samma material, i samma ugnar och av samma familjer i rakt nedstigande led, som de som gjorde originalen under 1400-talet. -Men, med andra ord, de tre var mycket väl utförda förfalskningar, utförda under sena 1900-talet. Den primära anledningen till att den tidens experter kunde klargöra detta, var att undersidorna, alltså basen och dess kalligrafi, var långt ifrån så skickligt gjorda som på originalen. Varför hade förfalskarna då misslyckats med baserna på de tre i övrigt fantastiskt väl utförda förfalskningarna? Jo, i auktionskatalogen illustrerades aldrig undersidan, varför både fotringens och den underglasyrblå kalligrafin var långt ifrån överensstämmande med de extremt fåtaliga originalen, max ett 15-tal idag totalt kända om jag inte missminner mig.

Att nämna förfalskningsproblematiken från sent 1980-tal, vad gäller kinesiskt ming-porslin i resonemanget kring ett nytt företag som lägger upp högupplösta bilder på originalsignaturer av bildkonstnärer på internet mot en avgift kanske ter sig möjligen underligt eller långsökt, men jag är rädd för att drivna och ytterst förslagna förfalskare av måleri som idag är verksamma inte tycker det, utan "skrattar hela vägen till banken".

Regina Krahl, en av världens främsta auktoriteter på kinesiskt porslin och konsult åt Sotheby´s, berättar när jag frågar henne att på den tiden, (läs 80-talet och tidigare) så var det inte ovanligt med bara en bild på ett katalogiserat objekt som kunde vara nog så högt ropat, vilket ofta innebar att förfalskarna fick gissa hur det såg ut i övrigt. Ofta upprepades designen felaktigt på fram- och baksida, även om det exempelvis skulle vara de fyra årstidernas blommor. Regina säger också att förfalskarna idag lätt kan få tag på all nödvändig information och att "fakesen" därför ofta är mycket svåra att upptäcka och det finns inget som man låter bli att förfalska. Om något speciellt är med i en katalog dyker kopior upp nära nog direkt efter att katalogen kommit i tryck, avslutar Regina lakoniskt.

Eftersom auktionshusen har tagit över mycket av antikmarknaden idag, anser jag att det åligger dem att stå för kunskap, alltså anställa och även vidareutbilda de främsta, för att kunna expertisera falska och äkta föremål. En konst- och/eller antikhandlare som säljer falska föremål drivs sannolikt/ förhoppningsvis snabbt bort från marknaden, men ett auktionshus kan avtala bort mycket ansvar och hävda att undersökningsplikt åligger köparen och fortsätta att sälja föremål som inte alltid är korrekt eller tillräckligt extensivt katalogiserade. Exempelvis friskriver sig auktionshuset Nagel, en stor tysk aktör inom orientaliskt, från allt ansvar vad gäller datering av japanskt, koreanskt och kinesiskt måleri.

Ifrågasätt alltid attribueringen!

Proveniens anses vara den magiska äkthetsgarantin i auktionsbranschen, men ett föremål som är falskt får en proveniens i och med det första försäljningstillfället för föremålet. Tendensen är att om ett föremål en gång har sålts av ett auktionshus, så är föremålet därmed godkänt som äkta. Jag har av en VD på ett stort auktionshus mötts av kommentaren : "Denna Liljefors är visst äkta, den såldes ju av Auktionshuset X i början av 1990-talet". Målningen drogs inte tillbaka, utan bjöds ut för ett par hundra tusen i utrop, men rättvisa uppnåddes, eftersom ingen bjöd och tavlan förblev osåld. Äkthetsintyg och flådiga mässingsskyltar på ramen bör fylla en funktion för den potentielle köparen: ifrågasätt attribueringen totalt och fråga dig i stället helt förutsättningslöst vem som har utfört konstverket!

Ämnet förfalskningar är något som är hysh-hysh i antikbranschen, eftersom det kan skrämma kunder till att avhålla sig från köp och detta utgör själva kärnan i mitt resonemang. Om diverse auktionshus tar in nytillverkat kinesiskt porslin och exempelvis katalogiserar det som "Vas, kina, Qianlongs märke", utrop 3.000 kr" på motsvarande någon vecko- eller nätauktion, och den klubbas för 4.000 kr, så är det inte bra. Alla kännare vet att köparen har införskaffat en nygjord vas för 4.000 kr+ auktionshusets avgifter. -En vas som kostade kanske 200 svenska kronor på marknad i Peking, ett par månader tidigare. Men kunden tror att den köpt något genuint, eftersom den har höga tankar om ifrågavarande auktionshus. Och det stod ju Qianlong (=1736-1795) i katalogen..! För att inte tala om dominoeffekten: mindre kunniga antikhandlare köper liknande katalogiserade föremål och har därefter föremålen till salu på kommande antikmässa. För att generalisera: Det står blåvita  nytillverkade bojaner med lock till höger och vänster på Älvsjö Antikmässa, alldeles för högt prissatta. En bojan kostar kanske 200 svenska kronor på "antikmarknaden" i Peking, säljes i nästa led på veckoauktion eller nätsajt för 3.000, antikhandlaren tar 5- 9.000 för den på mässan. Problem uppstår först den dag som bojanen kommer in för påsyn inför eventuell försäljning hos ett auktionshus, där en förhoppningsvis hängiven expert säger: Tyvärr, detta är en Qianlong-kopia från tidigt 2000-tal och den har endast ett dekorativt värde på kanske 500-1000 kr. Varpå ägaren, som ärvt föremålet, säger: men det köptes ju hos ert auktionshus eller hos den välrenommerade antikhandlaren och var katalogiserat som "qianlong"! Nä, den var katalogiserad som "Qianlongs märke", men det stod ingenstans att föremålet var från tiden, replikerar experten.

Det stod heller ingenstans att det var en kopia.

http://www.artsignaturedictionary.com

http://www.bukowskis.com/auctions/554/1326-kopp-porslin-ming-dynastin-chenghuas-sex-karaktarers-marke-och-period-1465-87