Älvsjömässeepilog 2017

Så har Älvsjö Antikmässa anno 2017 dragit sista andetaget och alla gamla (och nya) Lisa Larsson-figuriner, pälshattar och Ekeby-krukor som inte sålde har åter dykt in i banankartongernas värld. En och annan Zorn har väl också hängts tillbaka på stadigare väggar på grund av utebliven röd prick.

Måne över Östra Entrén. Stor last, liten last; alla vägar leder till Älvsjö. Åtminstone en morgon som denna (15 februari 2017).

Besökarsiffran blev i år 26.258, knappa 1000 färre än förra årets 27.136. Trenden med vikande antal antikhandlare förefaller dessvärre hålla i sig. Antalet samtida konstgallerier verkar öka, -återigen. Många besökare uttryckte missnöje vad anbelangar kvalitén, eller snarare bristen på densamma hos många av konstgallerierna. Hötorgskonst fräste flera av Cederqvist Antik & Vins besökare. Men mässan måste överleva och personligen föredrar jag då konst- hellre än godissäljare. Statistik för antalet deltagande Antikhandlare de senaste 20 åren vore lika intressant som ledsam läsning, tror jag.

Gemytlig intervjuare av antik-gigant.

Allestädes närvarande Knut-från-Antikrundan sade på Antikmässans Vernissage-dag i radiointervju hos Lotta Bromé i P4, att mässan var uppdelad i "Fina Delen ända ner till loppisfynden" (43:17 in i musiklöst avsnitt). Ett uttalande som definitivt ej får "vågen" av alla hårt arbetande utanför SKAF:s nogsamt inkissade revir. Enligt aldrig sinande rykten betalar (vi) "loppisdeltagare" mer per kvadratmeter än vad SKAF:s medlemmar gör, på grund av(?) att SKAF är medarrangör. Att det heller inte rör sig om loppis vet självklart alla berörda. Utom möjligen då herr Knutson. Onekligen ett osmidigt uttalande, dock intet nytt under solen.

Att SKAF i sin medlemsmatrikel fortfarande har med den i domstol -för försök till bedrägeri fällda- Per Windahl är direkt pinsamt. Medlemsförteckning för 2016 låg till allmän utskänkning i var och varannan monter i SKAF-avdelningen. Var det av kostnadskäl man inte lät trycka upp "Medlemsförteckning 2017"? Trist om det är så knapert. Intrycket blir under alla omständigheter arrogant samt nonchalant. På platsen där brottsdömde Windahl tidigare huserade i många år, fanns nu ett torg. Där kunde man vila fötterna eller köpa sig en kopp eller ett glas dryck. Till skillnad från tidigare platsinnehavare så togs endast betalt för koppens innehåll, utan utfästelser om kärlens höga ålder.

Fortfarande i skuggan av -minst- ett brott.

Fällande dom mot Windahl kom den 16 november 2016. Exakt tre månader senare kunde kindpussande, intet ont anande vernissage-publiken i Älvsjö i SKAF:s egna medlemsmatrikel läsa att Windahl är högt uppburen medlem i SKAF. 

Saxat ur medlemsmatrikel om uppburen antik organisation. (Pun intended).

Collector´s Awards eller RyggKliarKlubben drog även i år ihop till Galakväll. Efter de senaste årens turbulens vad gäller utsedda vinnare, objekt, antikhandlare/ antiksamlare så känns det möjligen något risqué att bli nominerad eller rent utav att utses som vinnare. Dödskyss..? Dock var vinnarna i år-såklart- erkända och duktiga ringrävar inom sina områden. Valet av "Årets monter" var Antikbranschens motsvarighet till luft-på-burk. Köp en tulpan annars får du en snyting. Eller en burk luft dårå, sagt med en Johan Reborgsk stämma.

Ett koolt och mägga krejsy val av Årets monter 2017(?): Hoffmans Antik. Tog nog i runda slängar 2 minuter och 25 sekunder att bygga. Inkluderande dammsugning av mattor och puts av plexi-piedestaler.

Under mässans gång lärde jag mig av en av antikbranschens silverrävar att Appen Swish hade konkurrens av en fejk-app. Denna lurar säljarna att tro att pengarna har gått iväg till säljarens konto fast så inte är fallet. Det står att summan "X" har gått iväg till NN:s konto, fast det bara är hittepå. Dock har bluffmakarna misslyckats med en liten detalj, nämligen det vita "prickmolnet" som uppstår när man som säljare trycker på "bocken" på köparens mobiltelefonskärm. Det kan krävas ett par tryck med fingret, innan prickmolnet uppstår.

När man trycker på skärmen, i cirkeln med bocken, skall ett moln av vita små prickar uppstå. Sker inte detta, så är appen en fejk-app!

Jag behövde bara gå tre montrar bort för att hitta modernt elfenben till salu. När jag vänligt och försynt undrade om det fanns någon information eller papper om de fyra, fem föremål av elfenben som var till salu i montern, blev svaret: "Nej! Det är inte elfenben, det är BEN". Därefter "Vem är du?!". Jag lämnade montern, i vilken det för övrigt också salufördes gott om nytillverkat kinesiskt porslin. För övrigt en i mängden som sålde ny kinesisk keramik. "Men det är ju så svårt med kinesiskt"...

"Inte elfenben! BEN!"

Att problemen med försäljning av illegalt material på mässan var stort var ingen överraskning för undertecknad. Men att de var så omfattande att antalet nedslag(?)-tillslag från Polisens/ Jordbruksverkets sida närmade sig etthundra i antal, förvånade till och med mig. Filippo Bassini vid Utredningsenheten på Polisens Nationella Operativa Avdelning (NOA) berättade för Antikmonologen att man fick fokusera på de mest flagranta fallen. Utöver svenska Polisen, så deltog även myndigheter som Interpol, den svenska Skogsstyrelsen, länsstyrelserna, Jordbruksverket, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Naturvårdsverket och Kustbevakningen i det som kallats Operation Thunderbird, i sammanlagt 43 länder. Vi kommer att höra mer om detta och polisen har enligt uppgift mycket hög prioritet vad anbelangar artskyddsbrott.

Ett par veckor efter Älvsjö Antik ägde Europas utan konkurrens största Antikmässa rum, Mercanteinfiera i Parma. Efter Antikmonologens besök där i oktober 2016, följer jag Mercanteinfiera i sociala medier. Ett av inläggen på Instagram såg ut som följer:

Det rör sig alltså om en person som ger en engelsk antikhandlare beröm för att de säljer tigerskinn, lejonskinn, elefantfötter, med motiveringen: "Why not! Remember these are Vintage! They are from a long time ago!".

Man upphör ej att förvånas. Förvisso är det bara ett par år sedan en av Sveriges mest kända Antik-profiler anbeföll exakt samma inredningsobjekt i Sveriges största Antiktidning i helsidesreportage. Huruvida engelska säljarens idag rödlistade djurföremål de facto var tillräckligt gamla eller ej förtäljer inte historien. Men att rekommendera att inreda med objekt som är gjorda av idag mer eller mindre akut hotade (rödlistade) djurarter tyder på kraftigt fallerande intellekt. Vad värre är; Mässan själv, Mercanteinfiera har den totala brist på självinsikt att, som det heter, re-posta inlägget under Mercanteinfieras egna status. Lika imploderande som osmakligt.

Ett mycket uppskattat inslag i årets mässa var fotpatrullerande polis. Varje dag iakttogs nya par av till synes ständigt leende och tillmöteskommande poliser. Jag gick ut till alla poliser jag såg och tackade för att de fanns där. Deras närvaro gagnar -självklart- alla parter med rent mjöl i påsen. Anledningen till dessa antik-fotptruller är för Antikmonologen okänd, ävenså vem som betalar kalaset. Men en sak är säker, dessa leende poliser var extremt omtyckta av unga och äldre, besökare och utställare. En verklig win-win för mässan och för polisen, som ju utstår mycken kritik dessa dagar.
 
För trogna läsare av Antikmonologen är det ingen nyhet att undertecknad har understrukit bristande säkerhet på Älvsjömässan många gånger. Problemen var mycket stora under 2016, inte minst på grund av att "en av oss", alltså en (två?) antikhandlare/antiksamlare av Rang, stal föremål under pågående mässa, även när endast fackfolk fanns i byggnaden.

Bloggen S:t Olof har också tagit upp problemen med stölder under Antikmässan 2017.

Hårda bud i Älvsjö också. Illustration: Wiktionary.

Dock var stölderna ett stort problem även under 2017. Att mässan skickade ut X antal mail till utställarna, med uppmaningar om att vara noga med sålt-lappar, gav ett närmast parodiskt intryck. Möjligen på grund av att det är billigare att trycka på "maila alla-knappen" än att leja ett antal civila väktare? På lördagskvällen, cirka 25 minuter efter att sista kunderna hade gått, ledde jag själv ut fyra banankartonger på en pirra, med saker som jag ville ta hem dagen före själva stängningsdagen. I huvudentrén blev jag tämligen bryskt ifrågasatt av en entrévärd(?) som undrade var min sålt-lapp satt. Jag visade min redan helt synliga utställarbricka, och påpekade att detta var saker som tillhörde mig och inget jag hade köpt där och då. Trots detta stod mannen på sig och sade att jag minsann skulle ha en sålt-lapp på kartongerna. Allt enligt deviserna "Noteras en sålt-på-Älvsjömässan-lapp så är allt frid och fröjd" eller "Om vi skickar ett mail om dagen till alla utställare om att vara noga med sålt-lappar så verkar det som vi har ett fast grepp om säkerheten". Var det någon som sa så?

En av Cederqvist Antik & Vins nöjda kunder.

För övrigt tycker jag att Älvsjö Antik 2017 kändes som en riktigt lyckad mässa. Många besökare som på det hela taget lät nöjda. Min monter var situerad helt nära stora scenen, där det hölls många föredrag. Föredrag som jag endast hörde mycket gott om. Eftersom jag är ensamutställare med enormt kontrollbehov var det aldrig möjligt att lyssna på något av alla föredrag, men där tycks Mässan verkligen ha träffat rätt! Roliga ämnen och relativt korta föredrag borgar för belåtna åhörare. Till yttermera visso anser jag nya utformningen av mässan vara en fullträff. I år var den mycket mer långsträckt smal och helt om-orienterad i relation till tidigare år. Förvisso i samma hall som tidigare år.

Trogna läsare av Antikmonologen stödjer Ban Ivory-kampanjen och Antikmonologen!

_____________________________________________________

I senaste numret av Sveriges enda Antik & Auktion står följande att läsa:

Bra A&A! Artikeln är utomordentligt rolig, i sken av Antikmonologens skriverier de senaste fem åren -måste ödmjukt inflikas. Formuleringar, exkluderade frågeställningar och annat smått och gott lockade åtminstone fram ett par skratt hos undertecknad. I ett annat sammanhang skrev den store Antikkändisen om år 2016 års största Antikskandaler(!), utan att med ett ord nämna någon av de svenska dylika (som det finns länkar till i denna text).  

Det gäller att inte pinka på fel träd i jakten på rätt rygg att klia 

 (Gammalt, nåja, antikdjungelordspråk)

Glädjande för Cederqvist Antik&Vin/ Antikmonologen var att chefredaktören för Antik & Auktion, Carin Stentorp, resolut gick in i montern en dag, med orden "Dig måste jag hälsa på!". Vi skakade hand och pratade om, om... vädret och så. Tills Carin upptäckte en kruka som hon var tvungen att köpa. Och så fick det bli. Mycket trevligt på min ära. Månne början på ett långt och givande samarbete?

Antikmonologen förser Chefredaktören med det för dagen eftertraktade.

_________________________________________________________ 

Vikten av adekvat terminologi kan inte nog understrykas. Kunnig och erfaren personal är möjligen heller ej helt fel. Har någon med ljus och lykta sökt en äldre kvarnsten, så får ni även framledes bida er tid, då Metropol endast sålde nedanstående fågelbad i auktionen den 6 mars.

Detalj av Fågelbad, -med vattenfall, månne?

För er som söker en piedestal av majolika så får ni också fortsatt vänta, eftersom nedanstående enligt uppgift är av helt annat material:

Detalj av "porslinspiedestalen".

Vem gagnas av dessa katalogiseringar, utförda av ett professionellt auktionshus? "Hur kunniga är Auktionshusen" läste jag visst någonstans..?

_________________________________________________________

Dessvärre fortsätter Lauritz (L) affärer att stinka. Vinstvarningar, underliga jättelån och fortsatt rundgång om guld och gröna skogar. Antikmonologen har skrivit spaltmetrar om företagets irrfärder. Det är uppriktigt sagt så smärtsamt att anrika Stockholms Auktionsverk numer utgör en del av L. Varje ord om dem gör ont att sätta på pränt.

Vafinans.se den 19 januari 2017.

Lauritz i Norrköping gick i konkurs i förra veckan och aktien har halverats.

(Affarsliv.com)

Nasare, domptör, korthus och inkompetenta banker är fraser som poppar upp och ord som gör ont.
När var ett handslag senast ett handslag?

_________________________________________________________

Källor:
Fällande dom för svensk antikhandlare på toppnivå
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/krokodilvaska-beslagtogs-pa-stockholms-antikmassa
https://polisen.se/Aktuellt/Nyheter/Gemensam-2017/Januari/Internationell-insats-mot-illegal-handel-med-djur-/
http://www.natursidan.se/nyheter/stort-internationellt-tillslag-mot-illegal-handel-med-djur/
Ny dammbitare i Antikbranschen (Grödinge bites the dust...)

Älvsjömässeepilog 2016

Skandinaviens största antikevent för 2016 är historia. Besökarantalet för de fyra dagarna blev 27 136 personer, 1275 fler än 2015. Glädjande! De senaste fem åren har siffran varierat mellan 28.159 (2012) och 24.092 (2014). Årets siffra är bäst sedan 2012.

Med banankartonger i lasten på Älvsjö parkering.

Efter avslutad mässa fick alla utställare en marknadsundersökning att svara på, över webben. Är du nöjd med mässan? Är du nöjd med kvalitén på besökarna, et cetera. Efter att ha fyllt i den -frivilliga- utställarenkäten slås jag av att mässans säkerhet inte nämns överhuvudtaget. "Dina svar kommer att ligga till grund i arrangörernas arbete med att ständigt utveckla och anpassa mässan till marknadens önskemål. " Att företaget Dubinterviewer/Fairlink inte överhuvudtaget tar upp frågan säkerhet är ju i sammanhanget fullständigt absurt. Alla utställare som säljer konst/design/antikviteter på Antikmässan vet ju att säkerheten är helt central. Under alla år som undertecknad deltagit i denna mässa har (bristande) säkerhet varit mycket diskuterad bland många utställare. Inte minst i år så stals det mängder i utställarmontrar, hos flera olika typer av utställare. Antikmonologen ringde upp Bo Knutsson, som fick två objekt stulna sen lördageftermiddag. Dels en Ingeborg Lundin Ariel-vas och dels en Pärlplockarvas av Vicke Lindstrand. Utpris för dessa låg nära 150.000 kronor.

Stöldbegärliga ehuru sålda manschettknappar.

Att förslagna tjuvar betalar inträde till mässan för att sedan stjäla föremål är inte konstigt. Men vad gör Antikmässans ledning för att stävja problemen? Kameraövervakning? Finns tillräckligt många civila väktare på plats? Dito uniformerade? Att många, sannolikt merparten, av utställarna är under- eller oförsäkrade är ingen hemlighet. Sannolikt resonerar antagligen de flesta utställare i linje med att "smakar det så kostar det..." att ställa ut. "Lite svinn får man räkna med... och ingen(?) har råd att korrekt försäkra samtliga medtagna föremål och man nämner inte elefanten i rummet. Problem är uppenbara och ytterst påtagliga, men ingen talar om dem. Anledningarna härtill kan vara många. Den som blir bestulen har inte lagt ned tillräckligt med kraft själv, på att mota Olle i grind? Samtidigt som det är lite tabu att prata om stölder, för att inte utstå som enfaldig eller handlingsfattig.

Det det annars verkligen pratades mycket om var att en i Sverige oerhört väletablerad antikexpert -bland annat verksam i Antikrundan, hade hörts av Polisen vidrörande fuffens affärer med en spegel och exporttillstånd till kontinenten. Fortsättning lär följa.

Öppna landskap i Älvsjö Mässhall.

Hos Cederqvist Antik & Vin var strömmen strid av kända eller oftare okända glada människor som tackade för Antikmonologens krönikor. Är det du som är Nicklas, var en vanlig öppningsfras. Då har du kardan här. Tack för att du orkar. Tack för att du tar striden. Ingen annan gör det! Så lät det ofta. Ingen enda person hade något negativt att säga. Åtminstone inte till mig. Däremot var det komiskt att iaktta viss auktionshuspersonal som nästan utövade ålning medelst hasning förbi min monter.

Nöjda tillika nyfikna kunder.

VD för Bukowskis Anna-Karin Laurell och David Brolin, Bukowskis Market, varken ålade eller hasade. Båda påpekade att de troget läser Antikmonologen och var -som David tidigare visat- öppna för Antik-dialog; konstruktivt och framåtblickande! Att sedan några hundralappar för omväxlings skull flyttades från Bukowskis VD:s plånbok till undertecknads gjorde ju inte situationen mindre trevlig. Andra roliga besökare hos CA&V var hockeytränaren/spelaren Hardy Nilsson och även Chefen för Rikets säkerhet. Om sistnämnda var en slump eller stationering är för Antikmonologen okänt. Roliga och intressanta diskussioner uppstod under alla omständigheter tack vare alla fantastiska besökare!

Senilsnöreförsedd undertecknad med en av alla trevliga kunder, -utan senilsnöre.

------------------------------------------------------------------------------------------- 

Den senaste veckan har ett ur annonserats hårt av Auctionet, hos Kolonn i Sundbyberg. Det rör sig om en ovanlig Omega, tillverkad i samband med OS i Melbourne 1956.

"Unik" Omega...

Jag reagerar på ett litet ord: "Unik" i meningsbyggnaden "Unik Omega Seamaster XVI". Ordet unik innebär one-of-a-kind, det vill säga enda exemplaret i min ordbok. En UNIK Omega torde kosta många miljoner, inte 35.000 kronor, som Kolonn värderat detta "Unika" ur till... Adekvat terminologi är A och O i auktionsbranschen. Edit: Klockan såldes för 42.000 kronor.

Wikipedias synonymer till unik.

----------------------------------------------------------------------------------

Buddha, nr 10233040, "Kina/Tibet, 1700-tal". Utrop 40.000 kronor.

Idag, den 7 mars, har Metropol 17 konsthantverksobjekt från Kina till salu (mattor och textilier ej inkluderade). Tretton av dessa är totalt okommenterade vad gäller ålder (vilket i Metropol-sammanhang associeras med nytt), två daterade till omkring år 1900,  en är kommenterad som modern.

Detaljbild av 10233040.

En buddha, utrop 10233040, är daterad till 1700-talet. På vilka grunder, undrar Antikmonologen? Det var inget konstigt eller falskt över den ända tills någon på Metropol valde att skriva "1700-tal". Vem som påstår att föremålet är antikt är i sammanhanget irrelevant. Det är mottagaren/inskrivaren av föremålet som ska katalogisera föremålet så korrekt som möjligt. Att då kalla just detta föremål för 1700-tal är för den rudimentärt initierade, upprörande. Jag skulle inte betala en krona för denna "1700-tals buddha". Metropol har satt utropspriset/värderingen till 40.000 kronor. Pinsamt. Vad värre är; kriminellt. EDIT: Buddhan såldes ej och bjuds därför ut igen kommande auktion. Fortfarande katalogiserad som "1700-tal".

EDIT2: Onsdagen den 9 mars markerades ifrågavarande buddha med "Utgick" av för Antikmonologen okänd anledning. Buddhan är alltså tillbakadragen från försäljning.

Ny från fabrik, säger man om bilar och cyklar. Det säger jag om denna buddha. Går det så går det Metropol?

Dunkel buddha.

Ett trevligt, hårt arbetande och växande auktionshus har för övrigt den goda smaken att rekommendera en viss blogg som "...mycket läsvärd om auktioner och auktionshus.", nämligen Nyköpings Auktionsverk. En får tacke..!

Fotnoter:
Tack till Älvsjömässans Projektchef Göran Ekberg, för besökarstatistiken.
Älvsjömässan vars riktiga namn egentligen är Stockholmsmässan!

Auktionshus fällt för artskyddsbrott

Under måndagen den 20 oktober publicerade Antiques Trade Gazette nyheten att ett auktionshus i västra London fällts för artskyddsbrott, i relation till Cites-reglerna från 1997.

William Rouse, verkställande direktör och ägare till Chiswick Auctions erkände brottet i förra veckan, men säger att hans företag utsatts för en kostsam häxjakt.

William Rouse- olaglig Elfenbenssäljare. Foto: Antiques Trade gazette

Åtalet gällde Chiswicks juli-katalog 2012, där bland annat utrop nr 282 inkluderats: "an antique carved ivory tusk worked as a train of elephants". Den lämnades in vid inlämningsdisken av en förstagångssäljare till en värderare som bedömde föremålet som arbetat före juni 1947, som lagen kräver.

Köparen av föremålet, Mr Saeed Akhavan, innehar ett försäljningsbås på den världsberömda antikmarknaden Portobello i London. Sedermera gjordes ett tillslag mot Portobellos Antikmarknad av specialpoliser från Wildlife Crime Unit och the Arts and Antiques Unit och då togs bland annat Mr Akhavans elefantbete i beslag och sändes iväg på analys. Undersökningen, som kostade motsvarande drygt 20.000 kronor visade att beten kom från en elefant som hade dött i mitten av 1960-talet.

Utrop nr 282, skuren ur en bete från cirka 1965. Foto: Antiques Trade gazette

Efter att polisen hade fått reda på vem som sålt beten till Akhavan tog man in mr Rouse till förhör i april 2013 och i augusti samma år beslöt åklagare att ta ärendet till åtal. Den 13 oktober beslutade rätten att döma ut bötesbelopp om £4500, cirka 50.000 kr, (nära maximala nivån som är £5.000 för ett brott mot Cites-reglerna). Dock reducerades summan till 3200, tack vare att den åtalade erkände brottet. Mr Rouse sade sig vara chockerad över storleken på bötesbeloppet, för en enskild incident och detta angående en förtjänst på cirka £40 (kommissionen för försäljningen). Ivrig att lämna hela affären bakom sig, har Rouse ingen uppsåt att överklaga domen. Mr Rouse tillade också: "En jättesumma statliga pengar har lagts ned på detta ärende, men till vilken nytta? Vi får fortfarande sälja antikt elfenben, men vad har detta lärt oss mer än att vara ännu mer försiktiga?

Samtidigt är mr Akhavan osäker på om han väntar ett liknande öde på grund av försäljningen av beten på Portobello Market. Han fick ett antal föremål beslagtagna av the Wildlife Crime Unit år 2012, -merparten returnerades sex månader senare med motiveringen att det rörde sig om ben och inte elfenben från elefant. Efter tre besök hos Notting Hills Polisstation sa han till Antiques Trade Gazette att han var tveksam om han någonsin skulle handla med elfenben igen.

Före detta elefanter. Foto: Worldbulletin.net

Samma vecka som den brittiska domen faller, begär Tanzania att all handel med elfenben från elefant och noshörningshorn ska upphöra, -överallt och genast. Man gör där bedömningen att detta är enda sättet att rädda dessa arter från utrotning. 

I maj i år fick Zhifei Li, 30 år, 70 månaders fängelsedom i USA för att ha försökt smuggla Noshörningshorn och elfenben till Kina från USA. Qiang Wang, antikhandlare i USA och Lis kumpan, fick 37 månaders fängelse i samma affär.

Före detta noshörningar. Foto: Worldbulletin.net

Det tjuvskjuts en elefant varje kvart; Fyra skjuts i timmen; Året om, 365 dagar om året. För närvarande har Tanzania 123 levande noshörningar. Det var över 10.000 på 1970-talet. En noshörning tjuvskjuts var nionde timme. 

Om nu männen i Asien har sådana ENORMA problem med potensen, så erbjuder jag mig härmed mig att leda kurser i  potenshantering, mot en smärre kostnad. Alla asiater som äter så kallad afrodisiaka i form av malt noshörningshorn är välkomna. Kurs 1; Visa din partner djup kärlek och respekt. Sedan tar vi det därifrån. Häpp!

Vad var det nu antikhandlaren på Portobello sade? Efter tre besök hos Notting Hills Polisstation var han tveksam till om han någonsin skulle handla med elfenben igen. 

It´s one small step for man but a giant leap for elephants. 

Fotnoter:
För bättre förförståelse av ovanstående, se även följande krönikor:
http://antikmonologen.blogspot.se/2013/08/uppsala-onlinekvalitetsauktion-avsager.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/02/uppsala-auktionskammare-avslutar.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/09/uppsala-auktionskammare-frias-pa-grund.html

Den brittiske åklagaren valde att basera sitt åtal på teknisk bevisning och datering av elfenbenet, till skillnad från åtalet mot Uppsala Auktionskammare, där teknisk bevisning/undersökning hade valts bort av åklagaren. Notabelt är att Storbritannien och Sverige har exakt samma regelverk gällande (försäljning av) Cites-relaterat material.

Min dröm är att en vacker dag kunna få privilegiet att visa min femåriga dotter elefanter och noshörningar, inte endast på bild och nej, jag är inte rabiat jaktmotståndare. Enkom rabiat motståndare till dumhet, girighet och icke ansvarstagande människor.

Källor:
http://www.antiquestradegazette.com/news/2014/oct/20/auction-house-fined-3200-over-ivory-breach/
http://www.antiquestradegazette.com/news/2014/sep/08/auction-house-charged-over-ivory-sale/
http://www.worldbulletin.net/world/146364/tanzania-calls-for-intl-ban-on-ivory-rhino-trade

Auction house fined £3200 over ivory breach

20 October 2014Written by Roland Arkell

Magistrates have fined a West London auction house £3200 for breaching the Control of Trade in Endangered Species (Enforcement) (CITES) Regulations 1997.

Chiswick Auctions' managing director William Rouse admitted the breach before Ealing Magistrates Court last week, acknowledging an error of professional judgment - and the need for additional vigilance - but believes his firm has been the victim of an expensive witch hunt.
Chiswick's July 3, 2012, sale offered as lot 282 an item catalogued as 'an antique carved ivory tusk worked as a train of elephants'. It had been taken in over the front desk from a first-time vendor by a valuer who deemed the item to have been 'worked' prior to June 1947, as the law demands. The buyer, at around £100, was Saeed Akhavan, a regular stallholder at Portobello Road.
During a subsequent sweep of the market by special constables from the Wildlife Crime Unit and the Arts and Antiques unit, the carving was confiscated and sent for scientific analysis. The process (costing in the region of £2000) showed the tusk was from an elephant that had died in the mid 1960s.
After police learned the source of the illegal carving, Mr Rouse was asked to make a statement at Notting Hill Police Station in April 2013 and, in August this year, he received an email from DC Sarah Bailey of the Wildlife Crime Unit outlining their intention to prosecute.
On October 13 the court imposed a fine of £4500 (close to the maximum fine of £5000 that can be imposed for a single charge of CITES Regulations 1997) but reduced it to £3200 on account of the guilty plea.


Above: William Rouse of Chiswick Auctions: "A huge amount of public money has been spent on this matter but to what end?"

Mr Rouse was shocked at the size of the penalty for an isolated incident that earned the auctioneers commissions of around £40.
Anxious to put the matter behind him, he has no plans to appeal (there was a suggestion the matter might be better dealt with by the Crown court), but he maintains the West London firm have been harshly treated in response to a cause célèbre.
He added: "A huge amount of public money has been spent on this matter but to what end? We are still permitted to sell antique ivory and what has it taught us apart from the need to be even more vigilant in a situation where every auction room in the land treads a difficult line?"
Meanwhile Mr Akhavan is unsure if he faces a similar fate for offering the tusk carving for sale at Portobello.
He had a number of items confiscated by the Wildlife Crime Unit in 2012 - the majority returned six months later after analysis confirmed they were bone rather than ivory. Following three visits to the Notting Hill Police Station, he told ATG he is now reluctant to offer ivory for sale again.

- See more at: http://www.antiquestradegazette.com/news/2014/oct/20/auction-house-fined-3200-over-ivory-breach/#sthash.cwxOCyuL.dpuf

Auction house fined £3200 over ivory breach

20 October 2014Written by Roland Arkell

Magistrates have fined a West London auction house £3200 for breaching the Control of Trade in Endangered Species (Enforcement) (CITES) Regulations 1997.

Chiswick Auctions' managing director William Rouse admitted the breach before Ealing Magistrates Court last week, acknowledging an error of professional judgment - and the need for additional vigilance - but believes his firm has been the victim of an expensive witch hunt.
Chiswick's July 3, 2012, sale offered as lot 282 an item catalogued as 'an antique carved ivory tusk worked as a train of elephants'. It had been taken in over the front desk from a first-time vendor by a valuer who deemed the item to have been 'worked' prior to June 1947, as the law demands. The buyer, at around £100, was Saeed Akhavan, a regular stallholder at Portobello Road.
During a subsequent sweep of the market by special constables from the Wildlife Crime Unit and the Arts and Antiques unit, the carving was confiscated and sent for scientific analysis. The process (costing in the region of £2000) showed the tusk was from an elephant that had died in the mid 1960s.
After police learned the source of the illegal carving, Mr Rouse was asked to make a statement at Notting Hill Police Station in April 2013 and, in August this year, he received an email from DC Sarah Bailey of the Wildlife Crime Unit outlining their intention to prosecute.
On October 13 the court imposed a fine of £4500 (close to the maximum fine of £5000 that can be imposed for a single charge of CITES Regulations 1997) but reduced it to £3200 on account of the guilty plea.


Above: William Rouse of Chiswick Auctions: "A huge amount of public money has been spent on this matter but to what end?"

Mr Rouse was shocked at the size of the penalty for an isolated incident that earned the auctioneers commissions of around £40.
Anxious to put the matter behind him, he has no plans to appeal (there was a suggestion the matter might be better dealt with by the Crown court), but he maintains the West London firm have been harshly treated in response to a cause célèbre.
He added: "A huge amount of public money has been spent on this matter but to what end? We are still permitted to sell antique ivory and what has it taught us apart from the need to be even more vigilant in a situation where every auction room in the land treads a difficult line?"
Meanwhile Mr Akhavan is unsure if he faces a similar fate for offering the tusk carving for sale at Portobello.
He had a number of items confiscated by the Wildlife Crime Unit in 2012 - the majority returned six months later after analysis confirmed they were bone rather than ivory. Following three visits to the Notting Hill Police Station, he told ATG he is now reluctant to offer ivory for sale again.

- See more at: http://www.antiquestradegazette.com/news/2014/oct/20/auction-house-fined-3200-over-ivory-breach/#sthash.cwxOCyuL.dpuf

Auction house fined £3200 over ivory breach

20 October 2014Written by Roland Arkell

Magistrates have fined a West London auction house £3200 for breaching the Control of Trade in Endangered Species (Enforcement) (CITES) Regulations 1997.

Chiswick Auctions' managing director William Rouse admitted the breach before Ealing Magistrates Court last week, acknowledging an error of professional judgment - and the need for additional vigilance - but believes his firm has been the victim of an expensive witch hunt.
Chiswick's July 3, 2012, sale offered as lot 282 an item catalogued as 'an antique carved ivory tusk worked as a train of elephants'. It had been taken in over the front desk from a first-time vendor by a valuer who deemed the item to have been 'worked' prior to June 1947, as the law demands. The buyer, at around £100, was Saeed Akhavan, a regular stallholder at Portobello Road.
During a subsequent sweep of the market by special constables from the Wildlife Crime Unit and the Arts and Antiques unit, the carving was confiscated and sent for scientific analysis. The process (costing in the region of £2000) showed the tusk was from an elephant that had died in the mid 1960s.
After police learned the source of the illegal carving, Mr Rouse was asked to make a statement at Notting Hill Police Station in April 2013 and, in August this year, he received an email from DC Sarah Bailey of the Wildlife Crime Unit outlining their intention to prosecute.
On October 13 the court imposed a fine of £4500 (close to the maximum fine of £5000 that can be imposed for a single charge of CITES Regulations 1997) but reduced it to £3200 on account of the guilty plea.


Above: William Rouse of Chiswick Auctions: "A huge amount of public money has been spent on this matter but to what end?"

Mr Rouse was shocked at the size of the penalty for an isolated incident that earned the auctioneers commissions of around £40.
Anxious to put the matter behind him, he has no plans to appeal (there was a suggestion the matter might be better dealt with by the Crown court), but he maintains the West London firm have been harshly treated in response to a cause célèbre.
He added: "A huge amount of public money has been spent on this matter but to what end? We are still permitted to sell antique ivory and what has it taught us apart from the need to be even more vigilant in a situation where every auction room in the land treads a difficult line?"
Meanwhile Mr Akhavan is unsure if he faces a similar fate for offering the tusk carving for sale at Portobello.
He had a number of items confiscated by the Wildlife Crime Unit in 2012 - the majority returned six months later after analysis confirmed they were bone rather than ivory. Following three visits to the Notting Hill Police Station, he told ATG he is now reluctant to offer ivory for sale again.

- See more at: http://www.antiquestradegazette.com/news/2014/oct/20/auction-house-fined-3200-over-ivory-breach/#sthash.cwxOCyuL.dpuf