Ett steg framåt och två tillbaka på Bukowskis

Inte minst i pottskåpstider borde vikten av korrekta katalogiseringar hos de alltigenom dominerande försäljningskanalerna i Sverige vara av yttersta vikt. Sveriges största marknadsplats för antikviteter och konst lär vara Bukowskis Market. Små och stora tankar dyker upp under ett par timmar vid datorn, ögnandes igenom välfyllda webbsidor.

Personalen på Bukowskis Market i Malmö har hör och häpna använt n-ordet i en av sina katalogiseringar. I förrgår föll nämligen klubban på 2.488 kronor för nr 683015: "Vas, porslin, Kina, nytillverkning".

Just det, n-ordet i antikbranschen -när det kommer till konsthantverk- är nämligen nytillverkning. Huvvaligen! Ingen vill uttala ordet, för det är inte comme il faut att handla med nytillverkat i antiksvängen, av tämligen lättförståeliga skäl. Uppenbarligen förekommer det och dessutom är det en lönsam handel för auktionshusen; både stora och små, som tidigare extensivt diskuterats av Antikmonologen. Exempelvis i Senare än vadå, L(a)uritz?) Men ingen vill prata om det och väldigt sällan kallas spaden vid dess rätta namn. Det vill säga om den är nytillverkad. Vag, substanslös auktionshusterminologi är legio vad gäller nyare föremål. Därför är det positivt och överraskande när ett auktionshus talar klarspråk.

"Nytillverkad" klubbad hos Bukowskis för 2488 kronor 24 juni 2015.

Intressant nog, så såldes samma vas åtta månader tidigare i Stockholm, den 18 oktober 2014 för 39.000 kronor.

"Nytillverkad" klubbad hos Bukowskis för 39.000 kronor 18 oktober 2014.

Därefter såldes samma vas två månader senare i Stockholm, den 21 december 2014 för 5.100 kronor.

"Nytillverkad" klubbad hos Bukowskis för 5.100 kronor 21 december 2014.

Därefter såldes samma vas fyra månader senare i Stockholm, den 15 februari 2015 för facila 1.000 kronor.

"Nytillverkad" klubbad hos Bukowskis för 1.000 kronor 15 februari 2015.

Därefter såldes samma vas åtta månader efter första försäljningen den 24 juni 2015 -som tidigare påpekat- för 2.488 kronor. Denna gång dock i Malmö!

Att sälja samma vas fyra gånger inom loppet av åtta månader är långt ifrån olagligt, möjligen ovanligt. Bukowskis Markets devis lyder: Bukowskis Market är ett auktionshus som kombinerar det bästa från den traditionella auktionsvärlden såsom expertis, garanti och spänning med ett modernt och smidigt sätt att handla.

Förfaringssättet att sälja samma föremål varannan månad kan eventuellt beskrivas som just "modernt"? Bukowskis Market lär heller inte klaga på inlämnaren så länge varan fortsätter säljas, eftersom dryga 20% av försäljningspengen tas i provision vid varje tillfälle. Katalogiseringsmomentet blir ju kortvarigt vid varje inlämning; Copy-Paste-Enter; häpp! Det enda som varierat är att "tillverkningsdefekter" hade uppstått vid senaste (törs inte skriva sista) försäljningen, under rubriken "Konditionsrapport". -Vilket i sig är komiskt. Att det rör sig om samma vas på alla bilder är otvivelaktigt. Titta på fotografierna på den alltid så viktiga undersidan, vid respektive försäljningstillfälle. Där ser ni två mörka prickar på fotringen samt två små streck; helt omisskännliga.

Den som sedan kan förklara varför vasen sålts fyra gånger under mindre än ett år, blir Antikmonologens hedersläsare..!

--------------------------------------------------------------------

Efter den debatt och de skandaler som drabbat diverse auktionshus i Skandinavien vidrörande elfenben, så vill man tro att intaget av elfenben skulle vara minimalt, för att inte säga icke-existerande.

Döm då om förvåningen när följande inte särskilt gamla föremål ropas ut av Bukowskis Market i Stockholm:

"Buffelben" såldes för 1.000 kronor.

"Salt och pepparkvarn samt syrsask, Buffelben (Antikmonologens highlight), Kina, 1900-tal. Rik dekor i relief av figurscen. Kvarn- och strö-montering av mässing. Höjd 10-13 cm. Konditionsrapport: Slitage, kvarnen ej komplett. skruv saknas". Så lyder katalogiseringen.

Bukowskis; när såg ni (senast) så enormt arbetade föremål gjorda av "buffelben"? Sedan när ger buffelben detta väldigt vita intryck? Sedan när har man valt buffelben som medium för att skära och karva i, i denna stora och mycket intrikata utsträckning? Buffelben besitter inte tillnärmelsevis samma hårdhet som elefant-elfenben och är därför oerhört mycket mindre lämpat att karva så intrikat i. Varför skulle ett par salt- och pepparkar gjorda av det alltigenom oädla materialet buffelhorn från 1900-talets slut ropas och värderas av Bukowskis experter till 4000 kronor? I sammanhanget väldigt mycket pengar. Riktigt, riktigt illa av Bukowskis är att man valt att ej överhuvud taget med en enda bild illustrera undersidan på dessa elfenbensföremål. -Förlåt, buffelbensföremål. Undersidan säger mer än 1000 ord. Något alla prylnördar känner till. Nu säger undersidan ingenting till oss som endast sett föremålen på nätet. Pinsamt. Antikmonologen har extensivt diskuterat problemen med utelämnade bilder och dåligt illustrerade utrop. Exempelvis i Ångerfullt Bukowskis? Paradigmskifte när ångerrätt införs på nätauktioner.

Innebär detta att Bukowskis likt eBay framledes kommer att katalogisera elfenben från elefant som "Faux ivory" eller buffelben? Detta har tidigare extensivt diskuterats av Antikmonologen (se exempelvis Crying Buddha sold at Wolley & Wallis in Salisbury)

Samma vecka som koordinerade tillslag görs över hela världen, 300 personer arresteras och tonvis av beslag av olagligt material görs, väljer Bukowskis i Stockholm att katalogisera tre små föremål som buffelsniderier. Goddag yxskaft. Det har påpekats oupphörligen de senaste åren att elfenbensindustrin är en miljardbusiness för maffia, terrorister och organiserad brottslighet. Det tjuvskjuts en elefant varje kvart, 365 dagar om året. På Bukowskis i Stockholm säljer vi buffelpepparkvarnar. Jodå, så är det. Varför, Bukowskis?

Utrop 677613, Bukowskis Market i Norrköping. Osynlig mynningsnagg på enda bilden föreställande mynningen.

En vas jag gärna hade bjudit friskt på, men ändå lät bli var 40-centimeterspjäsen av Vilhelm Bjerke-Petersén. Den såldes idag, den 27 juni för 900 kronor, värderingen låg på 1.500 kronor. Konditionsrapporten sade "Litet mynningsnagg". Ingen av de fyra bilderna som visades i utropet visade denna nagg. Hur tänker Bukowskis? Vi kunder har inte alltid tid eller möjlighet att ringa eller maila auktionshus om utförliga konditionsrapporter. Att Sveriges största marknadsplats för antikviteter väljer att smyga undan och medvetet låta bli att illustrera skador är inget mindre än en skandal. Pinsamt är bara förnamnet.

Världsledande på bildsidan?

Som tidigare påpekat är det hederligaste och marknadsledande auktionshuset i Sverige -och sannolikt i världen(?!) Auktionshuset iSolna, vad gäller kundtillvända bilder. Detta auktionshus avbildar varje objekt med många bilder och ringar in och highlightar eventuella skador, så att potentiella kunder ser skador/defekter supertydligt utpekade på egna datorskärmen, vare sig man befinner sig i Sibbarp eller New York. Arrogansen hos auktionsjätten är ju vid en jämförelse obeskrivligt svår att greppa. (Se Auktionshusexistensproblem- Bättre bilder eller full fart bakåt?) Förtroendeskapande, Bukowskis? -Näppeligen. Förtroendeskapande iSolna? You bet!

Varunummer 250: Fribergskål, utpekad tillverkningsdefekt. En av s j u bilder på denna skål. Säljs hos iSolna 28 juni 2015.

Som tidigare diskuterats är problematiken gammal. Fallet med jugendvasen som storsamlaren X köpte för 2.800 kronor + avgifter på Bukowskis Market och senare fick hävt, på grund av att Bukowskis utelämnat bilder på stor skada är en självklar parallell (se Ångerfullt Bukowskis? Paradigmskifte när ångerrätt införs på nätauktioner.)
 

Jugendvasen såldes för övrigt återigen den 23 mars i år. Denna gång ansåg marknaden att det korrekta värdet var 550 kronor, eftersom Bukowskis nu valt att illustrera skadorna.

----------------------------------------------------------

En annan spännade katalogisering gjordes av Bukowskis Markets stockholmsexperter i juni. Den 15 juni klubbades i Stockholm en fantastisk ljusskildring på duk i Caravaggios fotspår; en oljemålning föreställande Judit och Holofernes.

Värdering tillika utropspris sattes till 15.000 kronor. Slutpriset blev 160.000 kronor. Vad hade tavlan kostat på en Kvalitetsauktion med mer korrekt angiven uppmärksamhet och katalogisering? Ytterligare en nolla till slutpriset?

-------------------------------------------------------

Utropet "FAT 3 st, porslin, Kina, 1900-tal" återropades den 24 juni. Utropet hade satts till 1.500 kronor.

Om Bukowskis Markets experter i Norrköping hade skrivit Japan i stället för Kina, så hade kanske faten sålts? De är nämligen just japanska, inte kinesiska. Att japanskt konsthantverk attribueras till Kina har tidigare diskuterats extensivt av Antikmonologen (exempelvis i Fem av 12 för dåligt Bukowskis).

----------------------------------------------------

Är ni sugna på en rokokourna i fajans, så tycker Bukowskis att ni ska bjuda på följande utrop:

Återropades, alltså ej såld.

Antikmonologen är av diametralt motsatt åsikt. Denna urna är uppskattningsvis 150 år yngre än rokoko-eran och är en kopia eller snarare fantasialster av hur man runt år 1900 ansåg att en (ny-)rokokourna skulle se ut. Den person som skriver "sannolikt rokoko" om denna urna är icke tillräckligt initierad. Basta.

Som jag sagt oräkneliga gånger; När ett objekt en gång sålts på auktion så blir den försäljningen till en -för de allra flesta- etablerad sanning. Inte minst av denna anledning har auktionshusen ett tungt ansvar att katalogisera det de väljer att sälja på ett så korrekt sätt som någonsin är möjligt.

---------------------------------------------------------

Flexibussiantikvitet?!

Om någon har kommande onsdag fri i kalendern så passa på att följa med till underbara Nora Antikmarknad. -Definitivt en av Sveriges charmigaste mässor i mysiga och pittoreska Nora. Klockan 07.30 den 1 juli avgår Ekmanbuss från City-terminalen i Stockholm. För bokning och kostnad kontakta Ekmanresor på telefon 08-159575 eller info@ekmanresor.se. Reseledare för dagen blir Antikmonologens utsända Nicklas Cederqvist. Diskussioner angående tips, trick och fällor med mera i antiksvängen utlovas under bussresan. Vi samlas över kaffe och/eller lunch för gemensamt jämförande av mer eller mindre illa(?) katalogiserade fynd runt lunch. Självklart med väldigt stor glimt i ögat. En riktigt spännade och trevlig dag utlovas för loppis- och antiknördar!

Sivan, alltså familjens hund och jag önskar Antikmonologens stadigt växande skara läsare en riktigt trevlig sommar! Gräv djupt och tänk efter före. Om erbjudandet är för bra för att vara sant, så är det oftast just det.

Dessutom vill jag tacka er alla för ert oerhörda engagemang och uppmuntrande tillrop.

Glad sommar!

Källor:
https://www.bukowskismarket.com/sv/search/nytillverkning?archived=true
https://www.bukowskismarket.com/sv/674588-salt-och-pepparkvarn-samt-syrsask-buffelben-kina-1900-tal
http://www.theguardian.com/environment/2015/jun/18/300-arrested-in-global-wildlife-raids
https://www.bukowskismarket.com/sv/671392-okand-konstnar-olja-pa-duk-1700-tal
https://www.bukowskismarket.com/sv/670784-urna-fajans-sannolikt-rokoko-och-1700-tal

Sotheby´s säljer svamp; Antikvärlden kastar in handduken samt Auktionshusexistensproblem

Den sjätte december sålde auktionshuset Sotheby´s 1,89 kg svamp i New York. Samma auktionshus som i vanliga fall säljer Munch, Ming och Monet. Ifrågavarande svamp var en enda vit tryffel, värd sin vikt i guld, trodde man. Svampen är den största någonsin och såldes till en mat- och vinälskare från Taiwan. Den hittades veckan före auktionen i Umbrien i centrala Italien och hade lämnats in till auktionen av Balestra-familjen som företräder Sabatino Truffles. Pengarna som genererades av försäljningen ska gå till välgörande ändamål.

Världsrekordtryffel i vikt, dock ej i pris. Foto Sotheby´s.

Före detta världsrekordet i storlek vägde ungefär hälften så mycket och klubbades för $417.000 US år 2010. Därför hade förväntningarna ställts högt, runt en miljon dollar, för nya rekordsvampen. Att den såldes för en fraktion av detta, 61,250 US$, är tecken på det i sammanhanget självklara faktum att man lät bli att ha ett bevakningspris. Dessutom saknades två budglada kontrahenter. En svala gör ingen sommar. En budglad person ger heller inget högt slutpris.

Stora stygga Vargen heter Bonnier.

Från italiensk supersvamp i New York till svensk tidningsdöd. Antikvärlden läggs ner; en av två större svenska antiktidningar. Sista numret kommer i januari 2015. Tidningen hette tidigare Antikbörsen och togs över av Winston Håkansson, som under många år var chefredaktör och allmän eldsjäl som kände "alla" i branschen.

Erika Funke, fortfarande chefredaktör på Antikvärlden. Foto: Antikvärlden.

Antikmonologen intervjuade Erika Funke, Antikvärldens nuvarande chefredaktör, under tisdagen. På frågan hur det känns att läggas ner, svarade Erika att det förstås var jättetråkigt. Det är tufft att sälja tidningar och ännu tuffare att sälja annonser. Det är en liten bransch och antikintresset verkar dalande, sa Erika också.

På Antikmonologens fråga om vassare och möjligen mer ifrågasättande journalistik hade varit möjlig skrattar Erika, som är bekant med Antikmonologens blogg, och konstaterar att det nog hade varit svårt. Antikmonologen har ofta konstaterat att svensk antikpress står i allt för stor beroendeställning till de stora svenska auktionshusen, på grund av att de är de viktigaste annonsörerna.

Erika understryker att Antikvärlden i förhållande till Antik & Auktion har en väldigt liten organisation och personalstyrka och att samtliga jobb därför kan leva vidare i Bonniers tidning Hem & Antik. Det mest uppseendeväckande med affären verkar vara att Antikvärldens prenumerationsregister säljs till Allermedia, alltså Antik & Auktion. Det var det första Funke nämnde i samtal med Antikmonologen. Enligt Carin Stentorp, chefredaktör på Antik & Auktion, har det aldrig tidigare skett. Funke låter förtröstansfull och pekar på att Hem & Antik är kraftigt i uppåtgående med nuvarande 8 nummer per år. Antikvärldens dag kommer att leva vidare med något modifierat namn, även så diverse resor och events.

Winston Håkansson, chefredaktör emeritus på Antikvärlden. Foto: Antikvärlden.

Antikmonologen frågade Winston Håkansson vad han anser om nedläggningen. Bedrövligt, blev svaret. Jag hade hoppats på en hopslagning av Antikvärlden med Hem & Antik. -Men, påpekar Håkansson, tidningsmarknaden och antikmarknaden är svag. På frågan om vassare journalistik hade kunnat göra tidningen intressantare blir jag avbruten; -Antikvärlden har minsann alltid vågat ifrågasätta både det ena och det andra, inte minst auktionshus och mässor, säger Winston.

Metropol: Nr 9298685, "Tobaksburkar, Kina, porslin/mässing", utrop 800 kr, sålda för 1.500 kr.

Från svensk tidningsdöd till auktionshusexistensproblem: Att auktionshuset Metropol fortfarande har erbarmligt låg bildkvalite på sina föremål är tyvärr ett faktum. Exempelvis fick undertecknad hjärtat i halsgropen under måndagseftermiddagen, på grund av ett par sent upptäckta "tobaksburkar", på nätet. Dessa illustrerades av en enda bild. Alltså inga undersidor, inga baksidor, inga avtagna lock, inga närbilder. En bild rätt och slätt. En mörk, lågupplöst sådan. En dagishämtningsrokad senare gav vid handen att det alls icke var några tobaksburkar, utan ett par slaktade kinesiska vaser, som med hjälp av bronser senare modifierats till "tobaksburkar", av sannolikt "driftig antikhandlare". Ett i antikbranschen så kallat giftermål, eller variant på detsamma. Dock, flera och bättre bilder hade exkluderat möjligheten att dessa "burkar" någonsin i sin ursprungliga form var just "burkar"; varken för tobak eller metmask.

A propos Metropols av dem så kallade Tobaksburkar, tar jag mig här friheten att citera ett mail -i hela sin ursprungliga form- som kom till mig för exakt en vecka sedan, den 3 december:
"Hej 

Jag läser din blogg med intresse trots att det som avhandlas ligger långt från mitt vanliga intresseområde. :-)

Jag läste bl a ett inlägg om hur auktionshusen fotograferar sina objekt och att du framhöll iSolna som ett föredöme. Tack vare detta har nu varit i kontakt med dem och då jag upplevde deras bemötande som mycket trevligt och deras priser som humana har jag valt att sälja några objekt via dem.

Ett stort tack för en trevlig blogg med bra info även för oss amatörer...!

Vänligen/n"

Bloggen skribenten "n" åsyftar heter "Auktionshusexistensproblem -Bättre bilder eller full fart bakåt?". Jag känner inte skribenten och har aldrig tidigare haft kontakt med hen. Ovanstående mail torde göra ont för Metropols ledning att läsa. Till yttermera visso torde auktionshuset iSolna jubla över raderna och reklamen de nu får.

Dessutom, bäste Winston Håkansson och Erika Funke, så bjuder jag på ett par uppslag till lite intressant ifrågasättande journalistik. Klicka er tillbaka i tidigare Antikmonologer, så kanske ni hittar något ämne som möjligen inte är genompenetrerat i antikpressen? Eller är det endast i bloggform svenskar ska kunna läsa om verklighetens inte-alltid-så-kindpussande antik-Sverige?

Jag skriver den 10 december och höjer glaset till Alfred Nobels ära. Pennan är vassare än dynamit. Eller hur, Alfred?

Fotnoter:
Vit tryffel anses vara världens mest sällsynta tillika mest eftertraktade matingrediens. Den hittas med hjälp av specialtränade hundar i specifika områden i Italien under perioden oktober-december.

Bevakningspris på färskvaror torde av uppenbara skäl kunna ställa till problem. 

Giftermål, eller varianter på detta tema har existerat sedan urminnes tider. Både ärliga och mindre ärliga dylika. Ett giftermål uppstår oftast när flera olika mer eller mindre antika föremål slås samman till ett, så att ett nytt "antikt" föremål uppstår. Detta patineras sedan för att se mer äkta ut. Inget olagligt begås förrän någon påstår något oriktigt om föremålets originalitet.

Källor:

http://www.sothebys.com/en/auctions/2014/white-truffle-n09231.html
http://gothamist.com/2014/12/08/worlds_largest_truffle.php
http://www.dagensmedia.se/nyheter/print/tidskrifter/article3866703.ece

http://www.metropol.se/auktioner/varor/9298685/%7B6D735F33-1F7E-4F20-AA39-3FCAB9ACF192%7D

Auktionshusexistensproblem -Bättre bilder eller full fart bakåt?

Som bekant utgör nätet ett ständigt växande segment av antik- och auktionsmarknaden. Vi antikälskare har styrts och styrs alltmer mot datorer som medium, vare sig vi vill eller inte. Auktionshusen drivs av vinstintressen och har som tidigare påpekats skickligt tagit allt större delar av antikmarknaden sedan 1980-talet.

Under första halvan av 90-talet togs de första trevande stegen mot mer datoriserade visningar och framför allt -budgivningar. Dessa är idag legio, från enklare "bondauktioner" till mer påkostade kvalitetsauktioner. Vår föräldrageneration satt med vid själva auktionstillfället, idag sitter i stället merparten vid sin dator eller smarta telefon i hemmet eller annanstans och knappar in bud. Kostnadseffektivt för auktionshusen och möjligen påminnande om bankernas (teknik-)utveckling..?

Nr 8527289, Fohundar, Metropol. Enda bilden. Klubbas 14 okt 2013.

En ofta tidspressad kund anno 2013 förutsätter att utbjudna objekt är väl avbildade och dito katalogiserade, tror jag.  Det kan låta som en självklarhet att exempelvis själva objektet/ motivet och inget annat ska vara avbildat i katalogen. Dock; eventuell signatur/stämpel bör vara noggrant avbildad, detaljbilder av specifika delar och även baksida/undersida bör visas. Ramens utseende kan också vara relevant. Kanske är den potentielle köparen oroad över signaturens riktighet, bristande skick på duk/pannå eller möjligen är endast ramen det som intresserar kunden. Tavlans baksida säger ofta mer om konstverkets historia än vad framsidan gör. Där kan i bästa fall ramateljéers/ diverse utställnings/ galleri-etiketter sitta. Eller namn på förrättningen som en gång sålde pannån/duken eller anteckningar om tidigare ägarlängder etcetera.

Är det en annan typ av konsthantverk, så kan exempelvis undersidan på en keramikvas tala mycket mer till den eventuelle köparen, än vad någonsin ut- eller ovansidan av föremålet gör. Undertill sitter stämplar över och/eller under glasyr, eventuella etiketter och framför allt avslöjar oftast utseendet på själva fotringen och basen mängder för den initierade, om material, brännmetoder, patina som är äkta eller falskeligen uppkommen, etcetera... Exempelvis; Kinesiska fohundar som de ovan, har efter ungefär 1970 till min kännedom nästan alltid inpressade arabiska siffror på basen, troligen en modell/ storleksbeteckning. En bild på undersidan hade således klargjort huruvida de är tillverkade före eller efter 1970. Tillhör de den senare gruppen, är värdet per automatik endast dekorativt, ett par hundralappar. Är de före 1970 kan de förenklat i princip också vara gjorda 1670 och direkt potentiellt mycket mer värdefulla. Men, utan bild på undersidan och endast lågupplöst bild, så är det svårt att dra slutsatser, ens för den initierade.

Auktionshuset Metropol i Stockholm har gått från många högupplösta bilder på sina föremål till dagens -i mitt tycke- alldeles för få bilder av respektive föremål. Detta leder till en frustration från potentiella budgivares sida. Visst, möjligheten finns alltid att maila eller ringa, för att få fler -nytagna- bilder sig tillsända. Men, det blir ett hinder på vägen och ofta anledningen till utebliven höjning i budstegen.

Vattendroppare +vas, Metropol 30 sep 2013. Enda bilden.

Fruktskål, tenn, Metropol, 7 okt 2013. Enda bilden.

Miniatyrer, inga måttuppgifter, Metropol, 30 sep 2013. Enda bilden.

Ett auktionshus som utgör raka motsatsen till Metropol vad bilder anbelangar, är Auktionshuset iSolna. Det drivs av son och far sedan 2006 och där varvar två personer fotografering av utropen. Jag träffade Jan Ginszt och fotografen Jonas Jakobsson tisdag (7 okt) och frågade om deras fotograferingsstrategi. De svarade i mun på varandra, att det är ett uttalat mål att bli bättre, vad gäller kvalitén på fotografier av objekten och antalet bilder på varje föremål. Kan man bli bättre än bäst, tänkte jag. Varje bild är klickbar och högupplöst, vilket gör att minsta lilla skavank syns tydligt.

En vas- f y r a bilder. Nr 39, Solna den 6 okt 2013.

Nr 73, en vas, s e x bilder, Solna, 6 okt 2013

Utrop 73, en Uppsala Ekeby-fajansvas av Atterberg har inte en, utan sex olika avbildningar i katalogen. Som om inte det vore nog, har man valt att high-lighta dels det jag tolkar som borttagbara kalkavlagringar och dels krackelyr -något helt förväntat och accepterat- på fajansföremål, med röda cirklar på fotografierna. Man pekar alltså ut det som torde kunna sänka föremålet rent ekonomiskt, med speciellt inlagda röda cirklar. Bäva månde de som vill att "skadeskjutet gods" ska passera nålsögat som "marknaden" faktiskt utgör, utan anmärkning...

Detaljbilder av nr 73, iSolna.

Bild-glad Jan i Solna.

Ett auktionshus satsar och höjer kvalitén på bilder, medan ett annat sänker sina bildambitioner alldeles oerhört. Vad vet jag om vad som ligger bakom Metropols nedgång. Gissningsvis är det väl pengar man försöker spara. Dock tror jag i stället att man skjuter sig själv i foten eller sågar av grenen man sitter på.

-Full speed backwards?!

Ytterligare exempel på drastiskt försämrade bilder är hos auktionsjätten Bonhams, ett av världens största auktionshus. Där måste man numer kontakta dem, för att få bättre bilder. Arkaiskt tillvägagångssätt, milt uttryckt. Möjligen tänker the Top Brass på Bonhams att man på så vis får kontakt med potentiella seriösa spekulanter enligt Refer to Department-resonemanget (se mer under fotnoter). Vi ser detta på högt ropade föremål i Sverige, men ack vilken frustration man skapar för datorvana och moderna kunder, att behöva kräva fler bilder. Bye-bye Bonhams, säger antagligen många osentimentala nätsurfare och här är det motorsåg som används. Alltså för att såga av den där jobbiga grenen jag tidigare talade om. Som man själv sitter på.

Nr 598, En målning, s j u bilder, inklusive baksida, Solna 6 okt 2013.

Allt medan ett av världens största auktionshus, Sotheby´s, får graverande kritik mot bland annat det faktum att man höjt intagningsribban på föremål, samt att man saknar en lösning på webbaserad försäljning, särskilt vid en direkt jämförelse med ärkerivalen Christie´s. Kritiken kommer inte från vem som helst, utan från Daniel Loeb -chef för Hedgefonden Third Point- största enskilda aktieinnehavaren (9,3%) i Sotheby´s: "(Loeb säger till the Art Newspaper-) that Sotheby’s decision to focus only on high-end clients and works, and “shun the lower value lots”, enabled Christie’s to capture market share “by leveraging new technologies”. This, says Loeb, is “just one of many examples where a lack of leadership by a sleepy Board and overpaid executive team has resulted in missed new opportunities”. He writes: “our research suggests Sotheby’s crisis of leadership has created dysfunctional divisions and a fractured culture. There is a demoralising recognition among employees that Sotheby’s is not at the cutting edge—demonstrated by the Company’s inability to even develop a coherent plan for an internet sales strategy, much less implement one.”  

-In the line of fire

Det gör ont för ett en gång så Sothebys-lojalt hjärta (tack vare studier hos företaget) att tvingas hålla med i nästan varje stavelse Loeb yttrar. Han säger vidare: "Sotheby´s is like an Old Master Painting in desperate need of restoration". I stället för att adressera Loebs sakliga -om än benhårda- kritik, verkar Sotheby´s direktion och styrelse gräva ned huvudet i sanden och göra allt för att få bort honom som aktieägare, enligt devisen vi-vet-bäst (se länkar nedan, för vidare läsning). Loebs hela brev till Sotheby's styrelse finns här.

Sotheby's is like an old master painting in desperate need of restoration,

More Information: http://artdaily.com/news/65414/Sotheby-s-sets-poison-pill-defense-strategy-against-investor-Dan-Loeb-s-challenge-#.UlUfrxD4Lvx[/url]
Copyright © artdaily.org

Problematiken existerar också i Sverige, åtminstone delvis. De flesta/alla(?) större auktionshus har under 2000-talet haft som uttalad strategi att höja intagningsnivån på det man tar in till försäljning. "Det lönar sig inte att hålla på med billigt småtjafs". Nähä, det må så vara, men det resonemanget håller ju bara om personerna vid mottagningsdisken kan allt om allt... They wish!

-Online kings

Extremt bra och högupplösta bilder kan också ses som en instruktionsbok till presumtiva förfalskare, som jag anfört tidigare (se Förfalskarmanual?)  Jag vet att jag själv hellre bjuder på ett föremål, där jag känner att jag kan lita på bilder och katalogisering till 100%, i stället för ett objekt som är bristfälligt katalogiserat och avbildat. Självklart kan ingen alltigenom katalogisera alla föremål helt uttömmande och korrekt. Då vore det ju omöjligt att göra fynd, men att avbilda ett föremål med mer än en bild är i alla fall en god start.

Ivrigt knäppande Jonas i Solna

Fotnoter:
Jag har många gånger sedan januari 2013 varit i kontakt med Metropols Operative chef Jani Andersson, som alltid är lika trevlig och tillmötesgående, om bristen på bilder på föremål. Varje gång har jag lovats bättring, men den har uteblivit... Än är det inte försent.

Refer to department eller Kontakta ansvarig avdelning/Intendent kan det stå skrivet vid högt ropade föremål, oftast avseende flermiljonersobjekt. Skälen kan vara flera härtill. Man vill gärna etablera kontakt med de personer (obs: pluralis!) som är seriöst intresserade av ett föremål, för att om möjligt få till ett ännu större intresse för föremålet. Eftersom auktionshuset tar en avtalad procent (som varierar) av både köpare och säljare, så är det av yttersta vikt att föremålet säljs till ett så högt pris som möjligt. Då är det enklare att elda upp potentiella köpare mot varandra (dem ovetandes såklart) om man redan innan auktionen äger rum, vet vilka intressenterna är. Dessutom skapar Refer to department en sorts spännande, möjligen för många ouppnåelig, -mystik/aura kring ett objekt. Som det kan stå i pressen: Utropet på Zorn-målningen är hemligt, men man förväntar sig mellan 8-10 miljoner, enligt en källa hos Auktionshuset X... Logiskt, min käre Watson.

Metropol skriver invid varje utrop: "Denna auktionspost har inte undersökts för skador och säljs i befintligt skick. Du bör därför själv undersöka föremålet på visningen innan du bjuder". (Understruket är rödmarkerat på hemsidan). Denna -för Metropol- standardfras borde då logiskt sett innebära att man åtminstone gav kunden så många högkvalitativa bilder som möjligt, av varje utropat föremål.

Först idag fredag (11 okt) fick jag möjlighet att granska nämnda fohundar närmare. Som jag anade fanns inpressade siffror undertill, vilket indikerar i sammanhanget ringa ålder.

Källor:
http://www.isolna.se/
http://www.theartnewspaper.com/articles/Hedge-fund-calls-for-Sothebys-chief-executive-to-step-down/30646
http://artdaily.com/news/65414/Sotheby-s-sets-poison-pill-defense-strategy-against-investor-Dan-Loeb-s-challenge-#.UlUfrxD4Lvx 
http://www.sec.gov/Archives/edgar/data/823094/000119312513388165/d605390dex993.htm