Aktuellt bud i Uppsala= klubbat pris i Sumpan

På söndagskvällen (20 oktober 2013) fanns möjligheten att köpa en tallrik till vrakpris, som enligt auktionshuset Kolonn(K) klubbades på Uppsala Auktionskammares(UAK) Kvalité i juni i år.

"Där klubbad för 210.000 SEK", skriver Kolonn. Av någon underlig anledning fick i sammanhanget lilla Kolonn i Sundbyberg in just detta "Nr 99.632. SKÅLFAT, porslin, Kina, Yongzhengs märke och tid" till försäljning nästan exakt fyra månader efter försäljningen i Uppsala. Kolonn väljer att rakt av kopiera UAK:s (engelska) katalogtext av föremålet. Något man sällan eller aldrig ser i auktionsbranschen. K väljer också att nästan exakt halvera värdet (eller dubblera, beroende på vinkel), detta på fyra månader; nu till utropspris 120.000 Kr. 

Sökord: "Yongzheng", UAK Internationell Kvalitetsauktion Juni 2013.

Vid en sökning i UAK:s katalaog från vårkvalitén i juni på ordet Yongzheng, fås fem träffar. Av dessa är dock endast två katalogiserade som märke och tid. Kolonns skålfat, nr 131, ropades hos UAK för 50.000-60.000 kronor i juni i år, men klubbades för 210.000 kr, till säljarens stora glädje får man förmoda.

Eller vänta nu, vad hände(r) egentligen i Uppsala..?! Kolonn påstår att fatet de facto klubbades hos UAK för 210 tusenlappar, men titta lite noggrannare på ovanstående sökning på Försäljningsresultat hos UAK i juni. På fyra av de fem föremålen står det "Klubbat pris:" och så den aktuella summan. På "Kolonns UAK-skålfat" står det (online den 21 oktober 2013): "Aktuellt bud: 210.000 kr". Okeey? I branschen brukar aktuellt bud vara liktydigt med att föremålet fortfarande går att bjuda på. Men UAK:s auktion är sedan den 14 juni 2013 slutförd. Eller är den inte det? Vad säger Kolonn om katalogiseringsterminologin? "Klubbad där"- vad betyder det egentligen?

Aktuellt bud är oerhört långt ifrån det samma som klubbat pris. Det är nog alla i branschen rörande eniga om. Att Kolonn ändå väljer att katalogisera fatet som sålt (=klubbat) i Uppsala är häpnadsväckande. Vi pratar om ett föremål med ett katalogiserat utropspris(=försäkringsvärde) på 50-60.000 svenska kronor, mer än kattskit. "Särskilt utvalt av Auctionets Antikexperter".

Om föremålet klubbades för 210.000 kronor i Uppsala, men aldrig hämtades ut/betalades, så torde väl (juridisk) praxis vara att man i efterhand antingen skriver "osålt", "tillbakadraget" eller liknande. Att man sedan från UAK:s sida borde göra allt i sin makt för att få ägaren till det obetalda föremålet så nöjd som möjligt ändå, verkar självklart. Det händer ofta. Se också bloggen: No COD- ingen mer torsk för auktionshusen.

F ö r t r o e n d e s k a p a n d e?

Det vanligaste är att samma auktionshus väljer att försöka sälja föremålet igen så snart som möjligt, företrädesvis i en Kvalitetsauktion, snarare än i en mindre viktig auktion. Att i stället ett mycket mindre auktionshus får försäljningen är notabelt. Jag vill dock inte spekulera i möjliga anledningar härtill.

Anser Kolonn och Auctionet att ovanstående är förtroendeskapande för potentiella kunder? Blir ni sugna på att bjuda, så har Kolonn och antikexperterna hos Auctionet just lagt ut skålfatet till salu igen. Utrop 120.000 kronor. Igen. Klubbat i Uppsala och hela konkarongen. För fångst av bonde skrev jag visst i något sammanhang? Svar till: Porslinsintresserad bonde med mycket pengar och lite förstånd.

-STOPPA ANTIKPRESSEN-

Onsdagen den 23 oktober står följande på Kolonns hemsida:

"Föremålet har tyvärr dragits ut och finns inte längre till försäljning"

Fotnoter:

När ett föremål katalogiseras som märke och tid, innebär detta att auktionshuset tar ansvar för och anser att föremålet de facto är tillverkat under den period som märket (oftast placerat undertill) avser, exempelvis just kejsar Yongzhengs period, som varade mellan 1723-1735. Skriver man däremot "Yongzhengs märke, men senare" så anser man att föremålet är tillverkat under en senare period, som hyllning till tidigare hantverkare/kejsare eller hemska tanke som en förfalskning.

Att jag har starka åsikter om dateringen av ovanstående skålfat är i sammanhanget irrelevant. Det hade nog också köparen av detsamma i Uppsala.

Skjut inte budbäraren.

Jag behöver nog inte tillägga att skålfatet förblev osålt i Sundbyberg den 20 oktober 2013. Jag undrar i mitt stilla sinne vilka två som bjöd upp det till 59.999 kr igår.

Källor:
https://auctionet.com/sv/99632-skalfat-porslin-kina-yongzhengs-marke-och-tid
https://www.uppsalaauktion.se/a:20130611/o:131/skalfat#.UmTuyhDfLzM

Allt är inte gammalt som är blåvitt

Kära Göteborgs Auktionsverk.
Hoppas ni mår bra. Det gör jag.
Jag undrar lite över hur ni tänker angående kinesiskt konsthantverk?
Idag, tisdag den 9 oktober, har ni 36 utrop till salu under rubriken "Orientaliskt". Jag har valt ut tio av de utrop som jag undrar mest över: 

Utropspris 2000 kr.

Varför anser ni att värmefatet är mellan 213-312 år gammalt?

Utropspris 1500 kr

På vilka grunder anser ni att värmefaten är mellan 113-212 år gamla?

Utrop 1200 kr

På vilka grunder anser ni att skålen är mellan 113-212 år gammal?

Utrop 2500 kr

På vilka grunder anser ni att detta är ett Ming-föremål(1368-1644)?

Utrop 2000 kr

Varför anser ni att värmefatet är mellan 213-312 år gammalt?

Utrop 2000 kr

 Varför anser ni att fatet är mellan 213-312 år gammalt?

Utrop 1000 kr

På vilka grunder anser ni att bojanerna är mellan 113-212 år gamla?

På vilka grunder anser ni att tallrikarna är mellan 113-212 år gamla?

Utrop 1800 kr

På vilka grunder anser ni att faten är mellan 113-212 år gamla?

Av de 36 orientaliska utropen som ni saluför är samtliga, utom ett enda, daterade. Det enda utropet som är odaterat är nr 34409, "Rökelsekar, Kina". Dock är det daterat på undersidan med en etikett: Kina Chienlong (1736-1795). Ni tycks anse att etikettens påstående är riktigt, eftersom ni satt utropet till 3000 kr, ett av de tre dyraste orientaliska föremålen ni har till salu.

Anledningar till datering av porslin kan vara följande:
Inlämnaren/dödsboet kan hävda att den förre ägaren: var mycket gammal/ reste extensivt i Kina för länge sedan/ var släkt med viktiga personer inom Svenska Ostindiska Compagniet/ var en storsamlare/ var en fantastisk kännare/ kände en person på Termoluminiscenslaboratoriet i Oxford/ etc, etc...

MEN, till syvende og sidst är det alltid ett spörsmål om att respektive institution som tar sig an uppdraget att förmedla försäljningen sitter inne med tillräckliga kunskaper för att SJÄLVA kunna dra korrekta slutsatser som är med sanningen överensstämmande.

Jag har sagt det förut och kommer att säga det igen: Om det sitter en mässingsplakett på ramen till en oljemålning, där en känd konstnärs namn är ingraverat, så är det -av många skäl- inte liktydigt med att det är ett verk av den kände konstnären. Samma sak gäller för all konst och allt konsthantverk. Vad än inlämnaren säger, så måste ett auktionshus ta EGEN ställning till föremålets autenticitet, alldeles oavsett vad inlämnaren påstår/säger sig veta. Detta gäller självklart i ännu högre grad för en enskild konst- eller antikhandlare. Att sälja kopior eller förfalskningar kommer förhoppningsvis snabbt att slå tillbaka mot säljaren, åtminstone i Sverige. Idag säljer de flesta, för att inte säga alla, västerländska auktionshus (även de svenska med andra ord) förfalskningar i parti och minut. Framför allt förfalskningar av kinesiskt porslin, men även annan konst/ konsthantverk. Idag är det dock kutym att katalogisera exempelvis en bra 1700-talsförfalskning av en vas, som "Vas, Kina" UTAN datering. Att sedan utropet egentligen ligger för högt är ändå ok i marknadens ögon, eftersom ingen felaktig datering är med i katalogiseringen av föremålet.

Det är utomordentligt tuffa tider för konst- och antikhandeln, i rådande recessionstider. Auktionshusen har sedan 1980-talet mycket skickligt blivit oerhört viktiga och dominerande aktörer på konst- och antikmarknaden och till stor del tagit över densamma. Om inte auktionshusen tar ansvar för den expertroll de fyller/ bör fylla är en kris runt hörnet. Laissez faire-attityden med att marknaden avgör priset på ett objekt får inte bli allenarådande när vissa föremålsgrupper ska krängas. Det går undan när förtroenden faller.

Jag har blivit kontaktad otaliga gånger av personer som vill sälja bra kopior/ nytillverkningar av kinesiskt men även av svenskt, till mig eller via mig. Jag har helt brutit kontakten med en mycket nära vän, av precis denna anledning. Idag fejkas ALLT man kan tjäna en krona på. Kineserna gör mycket bra kopior av (förutom sitt eget konsthantverk) nautica, svenskt 1700-tals glas m.m., m.m... Där arbetskraften är billig kan man lägga ner mycket tid på patinering etc. För uppemot 15 år sedan frågade jag en chefredaktör för en svensk antiktidning om jag fick skriva om problemet med förfalskningar av kinesiskt porslin och förekomsten på den svenska marknaden. Oh ja, svarade personen i fråga, du får skriva hur mycket du vill- när du har BEVIS! I det svaret ligger mycket av problemet. Falsariemarknaden är inte absolut, det finns inget facit, men om ni frågar de främsta inom varje specifikt område så vet de direkt vad, var och oftast varför, som är falskt och fel. Sedan jag började blogga i januari 2012 har båda antiktidningarna haft artiklar och/eller krönikor om problemen med fakes, men generellt så skyr branschen ämnet som pesten, eftersom det är besvärligt och "skrämmande" för kunderna. Det är bestämt lättare att skriva om inredningar i vitt.


Bästa Göteborgs Auktionsverk, det ska bli spännande att se vad ni har på er kommande Kvalitetsauktion.

Här sitter jag och rimmar. Allt är inte guld som glimmar.

Ha en trevlig och glödande höst/
Nicklas Cederqvist

Källa:
https://auctionet.com/sv/search/11-orientaliskt?company_id=10&scoped=10