fredag 6 september 2013

Elefantdöd -inte elefantöl- och skandaler på Lauritz och Bruun Rasmussen

Elfenben kommer från elefanter. Elefanter finns -fortfarande- i Afrika och Asien. Elfenben har bearbetats i tusentals år, för att åtnjutas som konst/votiv-föremål. I år skriver vi 2013. Elefanter är utrotningshotade och rödlistade, men tjuvjagas extensivt. Om tjuvjaktstakten förblir den samma som de senaste åren, så finns inga elefanter kvar, om mindre än tio år. Kina är sedan länge, sannolikt sent 1600-tal, den största marknaden för att skära i elfenben.
Carlsbergs berömda Elefantport, från 1901 (Carlsbergs foto)
Danmark är sedan tidigt 1900-tal intimt associerat med elefanter, tack vare Carl Jacobsen, berömd dansk ölbryggare. År 1901 lät han uppföra Carlsberg-bryggeriernas huvudbyggnad och dess berömda Elefantport, med inspiration från Berninis obelisk-uppbärande elefant, som står på Piazza della Minerva i Rom. År 1955 lanserade bryggeriet den extra starka Export Lager Beer med elefantetiketten, i Ghana, Guldkusten, Nigeria och Malawi. Fyra år senare lanserades den som Elefantöl i Danmark och bryggs än idag i Köpenhamn, för export världen över. En variant på en dansk designklassiker helt enkelt.
Lauritz nr 3115641, Svensk bibel från 1906, utrop 800 DKr, klubbad för 950 DKr.
Lauritz Auktioner, kallar sig för Nordens största auktionshus, har följande till salu: Varunummer 3115641 "Svensk bibel beklædt med Elfenben trykt i 1906, fremstillet før 1947 og kræver derfor ikke tilladelse, i tilhørende æske". Utöver syftningsfelet noteras att man daterar elfenbenet med hjälp av bibelns tryckår, som vore det omöjligt att klä den i elfenben efter tryckåret. Dock anser också jag att elfenbensinklädning är gjord före 1947. Uppenbarligen är man på Lauritz i Helsingör väl medvetna om problematiken med internationellt Citesreglerade föremål, eftersom man explicit skriver "fremstillet för 1947 og kraever derfor ikke tilladelse".
Lauritz nr 3098887, Kvinnlig Indisk gudom och kinesisk fiskare, utrop 1.500 DKr, klubbades för 2.800 DKr.
Vi besöker ett annat av det stora auktionshusets filialer, där också huvudkontoret ligger; Herlev. Där säljer man också elefantprodukter. Varunummer 3098887, "To figurer af udskåret elfenben hhv. stående mand med brænde (med chip), fisk og redskaber, Kina, samt stående kvindelig guddom på lotustrone, Indien. På sokler af træ. 1900-tallets første halvdel. H. hhv. i alt 24 og 23 cm". Nota bene, här kommenteras inte Cites eller eventuella försäljningstillstånd.

Dessa är katalogiserade som 1900-talets första hälft (1900-1950). Året som stipuleras av Citesförordningen är 1947. Elfenben som kommit in i landet efter detta år, får ej säljas utan speciella tillstånd, som måste ansökas om. Således faller de in i de tre sista -olovliga- åren 1947-1950, som faktiskt ingår i sättet att katalogisera: "1900-tallets første halvdel". Att jag som konsthistoriker/ antikhandlare med orientaliskt konsthantverk som specialité till yttermera visso anser att dessa två figurer ser ut att vara uppenbart skurna under sista fjärdedelen av det 20e århundradet eller senare, 1985-2013, är möjligen också intressant. Dessa figuriner är erbarmligt dåligt skurna och av lägsta möjliga "turistkvalité". De är tvådimensionella, den kinesiska mannens kontraposto är helt bristfälligt utförd. Han skulle välta baklänges vore han människa, på grund av bakvikt/ total brist på balans. Båda är extremt grovt skurna och riktade mot en "okunnig turist-köpekrets", om uttrycket tillåts. 
Detaljer av Lauritz nr 3098887.
Dessa två figuriner tillhör alltså icke gruppen av oerhört välskurna ålderspatinerade föremål, som kan dupera även experter till att tro att de är hundratals år gamla. Socklarna, som ser ut att vara de från början medföljande, är också de av lägsta möjliga kvalité. Det som är svårast att avgöra endast utifrån bilder, är huruvida skulpturerna är av plast eller faktiskt elfenben. Men det spörsmålet har ju Lauritz expertstab redan besvarat.
Lauritz nr 3118806, "China um 1900", utrop 800 Euro, ej såld(?, svårt att tyda på hemsidan).
Lauritz i Düsseldorf har en kinesisk gudom till salu. Nr 3118806, "Elfenbeinfigur "Bärtiger Weiser", China, um 1900". Här uppges den exakta vikten till 1736 gram. Varför, ska den malas ned? Det enda som nämns om åldern är Kina, cirka 1900. Inget om proveniens eller Citesregler. Denna figurin, notera 10-öres standard-sockeln, är mycket enkelt skuren, men faktiskt rikligt ålderspatinerad. För ett otränat öga och för en köpare som tror att auktionshusets åldersbestämning är med sanningen överensstämmande blir detta således en vacker antikvitet att bjuda på. Enligt mitt förmenande är också denna figur utförd under perioden 1985-2013. Ålderspatineringen är ytterst banalt utförd.
Bruun Rasmussen nr 1337/1501, Guanyin, c. 1900, Död mans gåva, utrop 15-20.000 DKr.
OBS: Utrop 1337/1501 "har dragits tillbaka från auktionen af Bruun Rasmussen, då beskrivningen var behäftad med fel",  "Emnet er trukket tilbage fra auktionen af Bruun Rasmussen, da beskrivelsen var fejlbehæftet" under tisdagen den 10 september. Skönt att höra! Intressant formulering av BR, åsyftar man den felaktiga dateringen eller den påhittade proveniensen? -Eller både och? Antikmonologen kommer att följa detta specifika föremåls vidare öden och äventyr, med ljus och lykta.
 
Enligt mitt förmenande bör inte muntlig proveniens vara tillräcklig för att godkännas som "accepterad proveniens". Historier som den som nu anges på 1337/1501 på Bruun Rasmussen: "Givet som gave af den engelske ambassadør Reginald F. Johston i Peking i 40erne. Reginald F. Johston var den sidset kejsers ven og mentor, og fungerede som hans huslære og boede på ambassaden i Den forbudte By" anser jag inte vara acceptabel. Det är för lätt att hitta på någon totalt fiktiv historia. Min danska är inte vad den varit, men i princip flytande i dagligt tal. Men Kaere Bruun Rasmussen, ett par påpekanden är på sin plats vad anbelanger er så kallade proveniens: Reginald F. Johnston ( hette han) var icke Ambassadör. Han var heller icke engelsman (-kalla aldrig en skotte för engelsman). Han bodde mig veterligen heller aldrig på någon icke-existerande ambassad i förbjudna staden. En liten sak till; han dog 1938. Gåva från Johnston under 40-talet skrev ni visst? Inte många rätt där.
Den levande Mr Johnston med den siste Kejsaren.
För övrigt anser jag att figurinen är -högkvalitativt- skuren under perioden 1985-2013. En hemsk tanke slog mig just; tänk om inlämnarna av auktionsgods också har tillgång till Wikipedia!? Otur bara att denne inlämnare möjligen är analfabet. Ännu värre är också att Bruun Rasmussen accepterade vad som påstods, med mössan i handen. Har inlämnaren möjligen sett filmen The last Emperor ett par gånger för mycket?

Det är auktionshusets skyldighet att förse omgivningen med solid, vattentät proveniens, papper , fotografier etc, som bevisar åldern på föremålen och att i beskrivningen av respektive utrop klargöra att dylik proveniens de facto existerar. Varken i Düsseldorf, Helsingör eller Herlev kommenteras proveniens överhuvudtaget. Jag har sagt det förut: Personal på auktionshus matas varje dag med lögner om proveniens gällande elfenben, men även för porslin, måleri, möbler, -ja allt! -För att få till en ur säljarens perspektiv bättre katalogisering. Kan inte inlämnaren/sterbhuset/juridiska personen prestera detta, så ska inte auktionshuset ta emot föremålen. Basta!

Samma dag som dessa rader sätts på pränt, kommer nyheten att 41 (fyrtioen) elefanter förgiftats till döds i Hwange National Park, i norra Zimbabwe. En grupp om sex tjuvjägare har gripits och 17 betar beslagtagits. Sannolikt dog alltså många fler elefanter än bara de med betar. "Jakten" gick till så att salt blandat med cyanid(!) lades ut vid sjöar där elefanterna drack vatten. Djuren förgiftades till en sannolikt mycket utdragen och plågsam död. Varje bete innebär ett utplånat liv. Jag undrar vad Mästerbryggaren Carl Jacobsen skulle ha sagt om ovanstående elefantslakt och vad tycker Lauritz och Bruun Rasmussens ledningar om att minst sagt dubiöst elfenben säljs hos dem?
Resterna av 41 elefanter i Zimbabwe.
Världens auktionshus har ett enormt stort ansvar vilandes på sina axlar, vad gäller rödlistade djur. Det spelar väl ingen roll om Lauritz eller Uppsala Auktionskammare säljer en elfenbensfigurin då och då? JO, det är just precis vad det gör! Det är ibland svårt att avgöra vad som är antikt och vad som är patinerat för att se antikt ut. Men, det är auktionshusens förbaskade ansvar att stå för den kunskapen, och inte bara hitta på lite fakta för att slippa ifrån lagens -ibland- långa arm. Läs även: Antikjakt ger noshörnings- och elefantdöd.

Återstår att se om någon av Antikmonologens alla danska läsare/ dansk polis ifrågasätter Lauritz eller Bruun Rasmussens elfenben, som skedde i Uppsala häromveckan. (Läs: Uppsala onlinekvalitetsauktion avsäger sig-TROLIGEN- ansvar för asiatiskt konsthantverk) Jag anser att våra barn och barnbarn ska få chans att uppleva vilda elefanter, trots att världen är full av människor som vill tjäna snabba pengar.

Fotnoter:
Elfenbensföremål har sedan kommersiell massturism (charter) etablerades (runt 1955) köpts i stora mängder av turister i exempelvis Afrika, Indien (Sri Lanka), Kina med flera platser -och självklart också långt innan dess. Elfenbensprodukter har funnits/finns i alla prisnivåer, till exempel från små enkla brevknivar för ett par tior till hela landskap, extremt intrikat skurna ur en enda jättebete, för årslöner. Idag har sannolikt elfenbenshandeln förändrats kraftigt. Illegala betar skeppas illegalt till Kina från Afrika för att där bearbetas till högtstående skulpturer, patinerade för att se gamla ut. Därefter smugglas det tillbaka till företrädesvis Europa, men även USA och Ryssland, där det på olika vis "droppas" in på antikmarknaden, för att integreras i ett redan existerande beståend av "äkta" antika elfenbensföremål. Påpekas bör att också elfenben tillskrivs förmågor som afrodisiakum i Asien. Om inte annat, så troligen på grund av den falliska formen.

Som jag många gånger påpekat, så är ett enormt stort problem med en auktionshusförsäljning, att föremålet därmed per automatik förses med en aura av äkthet, när den passerat igenom ett auktionshus -och ofta en (medvetet eller omedvetet) felaktig/ falsk katalogisering.

Från Jordruksverkets hemsida:
Om du har elfenbensföremål (ej råelfenben) som är bearbetat före den 3 mars 1947 och om du på ett trovärdigt sätt också kan styrka detta, får du sälja det inom EU utan CITES-intyg från Jordbruksverket. Detta innebär att du, oavsett i vilket kommersiellt syfte du ska använda elfenbenet, måste kunna styrka på ett trovärdigt sätt att föremålet är så gammalt att det verkligen är undantaget från kravet på intyg, det vill säga att det är bearbetat före den 3 mars 1947. Om länsstyrelsen eller polisen gör en kontroll i samband med att du till exempel annonserar ut eller säljer elfenben och du inte kan styrka föremålets ålder, kan du komma att åtalas för artskyddsbrott.
Krav på CITES-intyg
Du ska ansöka om CITES-intyg:
  • Om du har elfenbensföremål som är bearbetat efter den 3 mars 1947.
  • Om du har elfenbensföremål som är bearbetat före den 3 mars 1947, men du kan inte styrka föremålets ålder. Du kan däremot styrka på ett trovärdigt sätt att du har förvärvat föremålet på ett lagligt sätt efter den 3 mars 1947.
  • Om du inte vet när elfenbenet är bearbetat.
Ingen dom har fallit angående något av mig omskrivet elfenben och ingen är heller skyldig till något förrän denna har dömts i domstol.

Don´t shoot the messenger.

Källor:
http://www.lauritz.com/sv/lauritz-com-oekar-tillvaext-och-vinst/a3914/0/0/
http://www.lauritz.com/sv/auktion/svensk-bibel-beklaedt-med-elfenben-trykt-i-1906/i3115641/
http://www.lauritz.com/sv/auktion/to-figurer-af-elfenben-kina-og-indien-1900-tallet-2/i3098887/?ver=18o 
http://www.lauritz.com/sv/auktion/elfenbeinfigur-baertiger-weiser-china-um-1900/i3118806/
http://www.bruun-rasmussen.dk/search.do?pg=1&q=elfenben&iid=300592136&mode=detail
http://da.wikipedia.org/wiki/Elefantporten_p%C3%A5_Carlsberg
http://en.wikipedia.org/wiki/Carlsberg_Group
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/hotadeartercites/elfenben.4.567cd63c135afd26c018000297.html
http://www.chronicle.co.zw/poachers-poison-41-elephants-in-hwange/
http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rsta_svenska_charterresan 
http://en.wikipedia.org/wiki/Reginald_Johnston
http://madmonarchist.blogspot.se/2009/09/monarchist-profile-sir-reginald-f.html

9 kommentarer:

  1. Hej. Det är riktigt skönt att några bl.a du och sankt-olov tar bladet ifrån munnen, när ni vet hur det ligger till.
    Jag minns i början hur Winston kunde vara kritisk till vissa avarter i branschen och även han Wollin på den andra tidningen kunde vara kritiskt pedagogisk. men tyvärr från den sidan är det väl helt tyst nu. Varför ? Jag tror faktiskt dom har en del att vinna, bl.a fler läsare.
    Keep up the good work
    Hälsar Lars i Västerås

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Lars.
      Tack för ditt stöd! Vi skakar hand åsiktsmässigt.
      Varma hälsningar,
      Nicklas

      Radera
  2. Problemet med auktionsbranschen i huvudsak är PENGAR! vem tror att man ska få "experter" vid varumottag när lönen är usel. Lauritz betalar ca: 19000-20 000 kr brutto för sina "experter" och då tror man att man får dom bästa, det är i dom flesta fallen helt novisa människor som får lära sig branschen efterhand och det vet alla att det tar en livstid att få en dos av kunskap så man klarar sig bra i djungeln. Det som räddar antikbranschen är att många människor är ointresserade om dom blir lurade eller inte, törs inte klaga på ett uruselt köp där beskrivningen av föremålet inte överensstämmer med varan dom köpt. En intressant aspekt är dom fina antikhandlarnas historier om föremål i sin ägo och historian kan ta 5-10 minuter att berätta men om man frågar om dokumentation som stöder berättelsen finns inget mer än deras "goda" ord??? denna lilla anekdot får avsluta vad man upplevt på otaliga mässor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hallå Anonym.
      Ja, jag håller med dig om det du skriver. Det är av tradition riktigt låga löner hos svenska och internationella auktionshus. -Det är ju "fint" att jobba hos dem. Detta är en myt som underhålls, av ledning och ägarskap i respektive auktionshus, en sorts tyst gentlemens agreement. Min åsikt är att auktionshusen har pinkat in ett mycket större revir de senaste 25 åren, men att de inte tar ansvar som automatiskt följer med den större omsättningen. Jag hoppas att auktionshusen får en överspännande organisation, ett gemensamt organ, så att diskussioner kan föras på ett rationellt sätt. Mvh Nicklas

      Radera
  3. Glömde säga att jag -självklart- anser att en generell lönehöjning är påkallad hos auktionshusen. De allra flesta jobbar stenhårt, är lojala in absurdum och jätteduktiga! Högre lönenivåer skulle också innebära en -nödvändig- statushöjning för de auktionshusanställda.
    /Nicklas

    SvaraRadera
  4. Någon skrev tidigare att man förr, trots svensk konsensuskultur, kunde skriva kritiskt och granskande i branschorganen. Idag är det knappast så och Antikvärlden samt Barnebys är kommersiella reklamblad utan övriga ambitioner.

    Det är uppenbart att rädslan för att skada sitt nätverk, bekvämlighet och ekonomiska intressen ligger bakom tystnaden inom branschen.

    Frågan man bör ställa sig då är: borde inte kunskap och meritokrati ha företräde och vari ligger värdet i att inte upplysa/konfrontera dessa okunniga eller illvilliga personer?

    Är inte sanning en viktigare dygd än bekvämlighet?

    Och, om man tar lätt på den moraliska lektionen, har inte vågskålen redan tippat över och de kortsiktiga vinsterna reducerats av de betydligt allvarligare långsiktiga förlusterna (bristande förtroendekapital, stämningar, reklamationer, minskad internationell status för flera svenska aktörer).

    I det här fallet finns ju något än allvarligare: elfenben. Vi talar om ofantligt (och onödigt) lidande för djur, en utrotningshotad art på en fattig kontinent och stöd till kriminella grupper som tjänar pengar på detta. Här finns moraliska aspekter som, om jag tillåts säga det, är vidriga.

    Proveniensen Johnston är lögnaktig, orimlig och skrämmande okunnig.


    Vänligen,
    Joakim G.

    Som kuriosa kan citeras detta utdrag av Krahl inför en försäljning på Sotheby's för 11 miljoner. Det rörde sig om en doucai stem cup som tidigare funnits i Kempes samling (som, vilket vi vet, förvärvades från dottern med rena bedragarintentioner och senare skingrades i Hongkong till vinst av flera hundra miljoner) och som nu var ute till försäljning:

    "After the end of the Qing dynasty, the abdicated Emperor of China, Puyi, continued to reside in the erstwhile Imperial Palace until 1924. Having been alerted by his English teacher,
    Reginald Johnston, that palace eunuchs were selling imperial artefacts, Puyi reputedly planned a review of the palace
    holdings. Before this could be undertaken, however, this part of the palace burnt to the ground, the fire suspected to
    have been set by palace staffin order to disguise the fact that artefacts were missing. The clearance of the ruins was
    entrusted to an outside company. Since the site had contained gold statues, the task was put out to tender, with the
    highest bid going to a gold shop. Soon after this incident Puyi was evicted from the Forbidden City in 1924, and the
    Palace Museum founded in 1925. Chenghua doucai vessels appear to be the only porcelains that left the palace collection because of this incident. Some fifteen Chenghua doucai vessels affected by fire are recorded outside China."

    Johnston hade med andra ord lite bättre moralisk karaktär än de flesta, och knappast köpte han något gjort femtio år efter sin död tio år efter sin död.



    SvaraRadera
    Svar
    1. Hejsan Joakim.
      STORT tack för dina tankar. Jag blir lycklig över att någon törs säga det jag om och om igen påstår!
      Intressant med Reginas ord också! Tack!
      Mvh
      Nicklas

      Radera
  5. Jag är nästan säker på att ingen kommer att åtalas för felaktig försäljning då det är nästa omöjligt att påvisa att någon är i ont tro (jfr god tro )om inte de själva erkänner. Enklast är då att hindra handel så mycket som möjligt så att alla föremålen har riktiga intyg även sådant som är ”helt säkert” är före 1947. Det kommer nog att uppstå förfalskade intyg. Så kontentan blir att köp aldrig elfenben! Grundproblemet är ju att införa en regel i efterskott. Hade man varit införstådd med detta redan på 40-talet så hade det givetvis varit enklare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym.
      Intressant inlägg! Stort tack! Jag är rädd för att du har rätt vidrörande uteblivet åtal. Desto större skäl för ett, så att prejudikat kommer till.
      För övrigt är jag helt övertygad om att falska intyg -redan- existerar. -Precis som i alla andra intygsområden. Så jag håller med dig; för att rädda världens elefanter så är den enda lösningen jag ser att förbjuda ALL handel med elfenben. Ett förbud som finns, har jag nu lärt mig, i flera länder/stater/delstater.
      Varma hälsningar,
      Nicklas

      Radera