söndag 6 juli 2014

Ditt och datt om konst och pengar


Samlarna och konstens miljonaffärer av Gunnar Lindstedt

För de av Antikmonologens läsare som ännu inte hunnit läsa Samlarna, av (ekonomi-)journalisten och författaren Gunnar Lindstedt, följer här några rader om boken.

Förväntningarna är stora, mycket beroende på Lindstedts renommé som bland andra inbegripit Stora Journalistpriset 1998. I diverse böcker och artiklar i bland annat Veckans Affärer har han belyst Trustor-skandalen, IT-bubblan och hisnande oljeaffärer. Marknadens förväntningar och känslor inför Samlarna lär ha varit minst sagt skräckblandade. Mycket beroende på –som ofta påpekat av Antikmonologen- att antik- och konstmarknaden i Sverige sällan eller aldrig ifrågasättes.

Inledningsvis får vi följa med konsthandlaren tillika grytomröraren Björn Wetterling som upprört konstbranschen med sin oftast allt annat än konservativa approach till konsthandel. Symptomatiskt är att just Wetterling släpper en journalist in på livet i konstens inre rum. Utöver gallerist Wetterling följer ett par plånboksstinna herrar från Skövde samt Lindstedt med på studiebesök bland handlare och konstnärer i New York. Redan i kapitel ett får vi sedelärande historier om både kommissioner från små gallerister till större och om att förfalskningar är vanligt förekommande. Wetterling befäster på så vis historierna/myterna om högtflygande konstaffärer via sin uttolkare Lindstedt, som vidarebefordrar dem med hull och hår. Jag betvivlar dock sällan eller aldrig sanningshalten i dem.

Växelvis får läsaren svensk kommersiell konsthistoria med affärerna bakom Teto Ahrenbergs misslyckade aktie- och Corbusier-affärer samtidigt som Pontus Hultén skrivs upp. Ahrenbergs namn ska enligt Lindstedt mycket målmedvetet ha eliminerats ur historieskrivningen kring främst Matisse Apollon.

På besök i Schweiz besöker Lindstedt den svenske (före detta) konsthandlargiganten Bo Alveryd och på villkoret att journalist Lindstedt betalar lunchen på tre-stjärnig Michelinrestaurang får journalisten ynnesten att intervjua miljardär Alveryd.

Boken heter Samlarna, men den kunde lika gärna heta Tankar kring pengar och konst. Med början i nordamerikansk industrialism får vi en genomkörare i samlande och mecenatskap. Därefter tas vi från en kontinent till en annan och från en konstmässa till en annan. Ofta, inte alltid, är Björn Wetterling rättesnöre. Det sista blir påtagligt när Wetterlings protegé Natalia Edenmont försvaras in absurdum.
Björn wetterling (Foto: Kristianstadsbladet 2005)
Edenmont slogs upp stort i intervju i Dagens Nyheter i samband med utställning hos Wetterling. I den intervjun koketterade Edenmont med hur oerhört sällsynta en del fjärilar var. Lindstedt skriver ändå att hon ”…ovetande använt ett antal fridlysta fjärilar…”. Lindstedt är också duktigt ställningstagande i formuleringar som ”Den polisutredning som inleddes blev en storm i ett vattenglas”. Antikmonologen har tidigare extensivt diskuterat Edenmont(Natalia Edenmont utrotar för att sälja).
Intressanta diskussioner berör Lundin och Bukowskis. (Rykten gör gällande att Bukowskis nuvarande VD Michael Storåkers skulle ha tvingats avgå på grund av vad som skrivs i Samlarna). Vidare benas skandalen ut kring närmast heliga före detta Moderna Museet-chefen Pontus Hultén och hans egenhändigt tillverkade Warholska Brillo-boxar. A propos Warhol, så diskuteras Andy Warhol-marknaden extensivt. Ett fåtal samlare/handlare styr prisbilden på Warhols verk. Marknaden kommer att svämmas över av Warhol-originalverk under de närmaste åren, på grund av att The Warhol Foundation bestämde sig för att via Christie´s sälja ohemula mängder. Antikmonologen har tidigare diskuterat detta, (En syndaflod av Warhol).
En liten invändning mot Samlarna; Tänk er en bok med titeln Sveriges främsta fotbollsspelare, utan att en enda gång nämna Zlatan Ibrahimovic. Att i en bok som Samlarna endast i en bisats nämna Åmells Konsthandel, tredje generationens antik- och konsthandel, är närmast att betrakta som tjänstefel. Åmells, Sveriges enda riktigt stora svenska och internationella aktör, vad gäller främst bildkonst. Å andra sidan är sannolikt Verner Åmell betydligt mer återhållsam vad gäller kommentarer och utvikningar för journalister än övriga (svenska) gallerister.
Hängmattesällskap. (Foto: cirka 1885, Fineartamerica.com)
Samlarna är av flera skäl given i hängmattan sommaren 2014, för såväl antikroade söndagsflanörer som auktionshusdirektörer. Dock; En röd tråd är svårfunnen, snarare är den pratig och hastigt korrekturläst och någon sensmoral blir aldrig uttalad. Utan att vara oumbärlig är boken ändå given läsning, eftersom annat knappt finns skrivet om svensk konstmarknad. Därför är varje stavelse ändå intressant, hur sorgligt det än kan låta.
Gunnar Lindstedt (Foto: Ninni Oljemark)
Jag ser fram emot Lindstedts nästa bok om svensk konst- och antikmarknad. Han torde nämligen ha fått blodad tand.

Fortsatt trevlig sommar, bästa läsare!

torsdag 19 juni 2014

Ögonkastskärlek i Mariannelund

Mariannelund, mest känt från böckerna om Emil av Astrid Lindgren, är en liten bruksstad på Småländska höglandet. Bostadshus kostar här-såklart- en bråkdel i jämförelse med de i storstadsregionerna.
Vid första åsynen av följande hus reagerar ni möjligen inte så värst? "Solvändan", fyrarums friliggande villa med boarea om 120 m2, biarea 65 m2 och tomt om 1843 m2. Situerad pittoreskt invid Bruzaån. I trakter där gud möjligen ofta är viktigare än till och med senaste matchresultatet i fotbolls-VM.


Mäklaren skriver: "Unik konstnärsbostad från 1920-talet i Mariannelund. Intill fastigheten flyter Bruzaån. Ytterligare en 1920-talsbostad på tomten". Utropspris 490.000 och då fås ytterligare ett hus som stått oanvänt i många år på köpet. Med långt spö kan ni dra upp en bäcköring från tomten, i värsta fall bara en tusenbroder till abborre. Exteriört ser det trevligt ut. Nya taket måste ha kostat en slant att lägga ganska nyligen. Förresten, släng ett getöga på inredningen också, innan ni surfar vidare.

Då blir effekten som när huvudrollsinnehavaren i en tecknad film råkar springa ut över ett stup och fortsätter att liksom hänga i luften. Va? Hur ser inredningen ut?! Det är helt osannolikt!





Inredningen är uppenbarligen bland det häftigaste som har gjorts i jugend-stil, i Sverige. Jag har varit i kontakt med både mäklare och son i huset och familjen vill inte att konstnärsparet som skapat det fantastiska hemmet offentliggörs. Antikmonologen konstaterar dock att konstnärsparet idag är i det närmaste totalt okända; ett öde som så många andra konstnärer också drabbats av. Men Solvändan, vilket eftermäle är inte det!?

Sonen till säljarna låter meddela att diverse lös inredning kommer att kunna förvärvas av den som köper huset.

Jag kan till och med tänka mig att anordna besöksverksamhet i museiform, eftersom denna inredning  utan tvekan utgör en av Sveriges allra främsta jugendinteriörer.

Sökes: Mecenat som vill sponsra antikälskande tillika öringsfiskande kulturbevarare med familj och hund. Svar till: Bevara Solvändan som det är -utan nya platta möbelpaket, flytspackelgolv, lattefärgade väggar och infällda halogenspottar. (Se Antikmonologen för vidare kontaktdetaljer).

Glad Midsommar önskas alla Antikmonologens läsare!

Källa:
http://www.hemnet.se/bostad/villa-4rum-mariannelund-eksjo-kommun-solvandan-6367684

onsdag 28 maj 2014

Crying Buddha sold at Woolley & Wallis in Salisbury

Every 15 minutes an elephant is poached, 365 days per year. If this is allowed to continue, the greatest landliving mammal on mother earth will be extinct within a generation or two.
Illegally poached elephant. Photo: Baraza.wildlifedirect.org
For the past 28 months I have been writing blog posts (in Swedish) on subjects that are related to the Antiques and Arts trade. Frequently I discuss subjects that other sources for some reason or another ignore. One subject that lies close to my heart is elephant ivory. I have proven that several auction houses have been trying to sell ivory that has been worked on long after 1947, -the critical year in regards to the CITES Convention (the Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora). Ivory objects that are proven to stem from before 1947 are legal to buy or sell, and illegal if they are from after 1947. Proper paperwork is necessary to prove a correct provenance.

As an antique dealer specializing in Oriental Antiques, I frequently browse the internet and the other day I took interest in a Woolley & Wallis (W&W) Auction Catalogue in Salisbury, England. More specifically their latest Oriental sale, that took place on the 21-22 of May, 2014.

The number of items made of or including ivory amounted to 77, a staggering number considering that auction houses ought to be quite restrictive in admitting pieces made from elephant ivory. Be that as it may. That is a difficult discussion to pursue.

Since I first discussed the problem of auction houses trying to sell (potentially) new ivory, the attempts to sell ivory have dropped drastically in Sweden (see the blog post Six-finger-Jane-returns; Now even older and WITH a provenance! (please use the google translate-button for translation).

Ms and Mr "Six-finger-Jane", circa 15,5 cm.

Detail: Happy -modern-facial features...
"Jane´s" six fingers clasping the ewer of brew.
I nick-named an ivory figure "Six-finger-Jane" that was first(?) put up for sale in the autumn of 2013 in south Sweden (Helsingborgs Auktionsverk (HAV)) and did not meet its reserve. Before the sale, I pointed out that the pair of figurines were of exceedingly banal quality and produced in a way that implied a very late date. HAV offered it for sale in 2013 and had no (printed) provenance to offer and dated the two figurines as "early 20th Century" at 8000 SKr, roughly £719. As earlier stated and to no-one´s surprise they failed to sell. Atypical smiling faces, a general stiffness to the carving and an extra finger to the left hand of the woman were facts among others that drew me to the conclusion that these figurines were of a later year than 1947. Also, a curiously gigantic ring finger was noted. This pair of figurines is now offered by another Swedish auctionhouse, Skånes Auktionsverk. This time with a rather specific provenance and dated slightly earlier and with a slightly higher suggested price span.

Now, look at lot number 478, in Woolley & Wallis Asian Art II- 22 May 2014:
Lot nr 478, "A large Chinese ivory carving of Budai He Shang c.1900", 23,2 cm.
This smiling, semi-clad, rather chubby chap, so called Budai He Shang by W&W´s experts, (often also referred to as a laughing Buddha/Budai) is rather interesting. The estimate was £300-500 (3340-5568 SKr) but it sold for quite a bit more, namely £2.500 (27.843 SKr). Please compare Ms Six-finger with our laughing friend. I need not delve very deep into the general stiffness of all three of these figurines. They are all so poorly executed, that it is appalingly obvious that they could not possibly have been made in around the year 1900. Oh, maybe one more thing. While you are at it, throw a glance at Mr Happy Buddha´s right foot, please:
Detail of lot nr 478, at Woolley & Wallis.
Here we have an item that has been catalogued by professional auctionhouse employees as circa 114 years old. An item that was carved from purportedly -at least- a 114 year old elephant´s tusk. The Chinese artisan who carved this tusk ought to have been a master with the carving tools, regarding how highly ivory was esteemed at the time.

I can hear the boss of the Ivory carving workshop shout: WHERE did you place the toe nails, you moron?! And on another day maybe the same boss was heard shouting to the very same employee: HOW many fingers did you do on that hand, you IDIOT!? I hereby suggest that these figurines were both made by the same copyist carver, please note the choice of wording, I did not write artist carver.

You may still think that it must be the real and genuine deal, since it "sold for so much money". Here´s the irony of it all; I am guessing that the buyers of pieces like this are men with very thick wallets, but possibly not so thick on the knowledge side of it all.

The Buddha-with-the-crazy-foot is probably bound for mainland China. The subject of Chinese buyers of Chinese fake items has been extensively discussed by Antikmonologen.
The Guardian, the 22nd of May, 2014.
All the above might sound funny at first glance, but I assure you I am not laughing. There is so much money in ivory that many strong forces keeps the illegal trade going. Organizations such as Elephant Voices and World Wildlife Foundation (WWF) keep highlighting the precarious situation of the elephants. WWF have pointed out that there are links between organized crime and the ivory trade. The Swedish branch of WWF ran a campaign in 2013 and petitioned for the Swedish auction houses to bring a complete halt to the trade in ivory(-related artefacts). I am pretty certain that the auction houses of the world would protest strongly against that. Ivory was included in a plethora of items up until the plastic era, so it certainly might be difficult to implement.

On the other hand, if auction houses and front-line experts keep admitting and selling obviously modern ivory artefacts, our children will be without the majestic creatures that I so much love. One auction house in Sweden, Uppsala Auktionskammare, will be brought to court for violating the CITES Convention (Uppsala Auctions -PROBABLY- gives up responsability for Asian Antiques). How is it possible for a big auction house to sell pieces like the ones discussed in this blog, that could be spotted by anyone mildly talented and interested in works of art, as banal, recent work? Finding six fingers on one hand or toe nails on the underside of a foot from the late Qing period is like spotting a Volkswagen Beetle in a Rubens oil painting.

The marketplace Ebay announced in 2008 that ivory sales were banned with them. That is not at all the case. Click away for a minute or two on the web. Yet another sad story.
"2 19th Century faux ivory, gentlemans cloth brushes.armorial, monogrammed"(sic.) For sale at Ebay on the 28th of May. Nothing faux about that.
The fact that Chinese ceramics are extensively faked and offered all over the world as old, is a very sad story indeed. The problem is hardly new and we see auction houses, dealers and Fair traders who more or less knowingly keep up the work of selling hoax objects to the market. A market that on the whole is unaware of what is going on. But, the experts must know. And do they mention or question that? If you ask me, the answer is very often NO. As John Cleese put it in the comedy Fawlty Towers; Do NOT mention the war. I believe the market is rather cynical; Oh, some rich person from China just bought a pottery bowl for lots of money. Was it new, catalogued as old? -Heck Yeah! But he can probably afford that "loss" or negative investment.

A small auction room called Kolonn in Stockholm, Sweden, tried to sell the following vase today (28th of May):
Lot 154906, "Vase, porcelain, China, probably 19th Century, estimate £135".
Detail of the above
Anyone with a rudimentary interest in Chinese blue and white porcelain, knows that a vase like the one illustrated did not exist during the 19th Century. It is a very poorly executed fake, some might call it copy, of a Yuan (1279-1368) vase. It is catalogued by supposedly professional people, in a professional environment that purports to take full responsibility for correct catalogue entries. I call it Antique-phishing. I see hundreds of examples of totally mis-catalogued mainly Chinese ceramics, every day, 52 weeks per year. Does anyone "important" speak up or protest? Not as far as I know. Do not mention the war. Mind your OWN business. The vase failed to sell.

There is one fundamental difference between all the Chinese fake ceramics and the overwhelmingly questionable Woolley & Wallis laughing Buddha (I prefer to refer to him as a crying Buddha). The difference being that for every elephant ivory piece that is sold, there will be another client looking for new items. Be that antique or new. In other words, the elephants will keep on being slaughtered for their tusks.

How often is an elephant poached?
What it always comes down to
Is it worth it, John Axford, Deputy Chairman of Woolley & Wallis, one of the familiar faces of the British Antiques Road Show and other auctioneers of the world? How big would the "loss" in income be for the auction houses of the world in total, if you started to really impose the rules of CITES?
In it for the money? (John Axford, photo: Woolley & Wallis)
...Grab that cash with both hands and make a stash
New car, caviar, four star daydream,
Think I'll buy me a football team
Money get back
I'm all right Jack keep your hands off my stack.
Money it's a hit
Don't give me that do goody good bullshit...
Pink Floyd, -parts of lyrics to the song titled "Money"



Footnotes:
I dedicate these lines to the fantastic person and great expert Gordon Lang, whom is no longer with us. Rest in peace Gordon, may you be surrounded by great pots, wherever you are.

The Qing period lasted between 1644-1912, the first Volkswagen Beetle was produced in 1938 and
the magnificent artist Peter Paul Rubens lived between 1577-1640.


Sources:
http://www.woolleyandwallis.co.uk/Search?q=ivory

http://www.woolleyandwallis.co.uk/Lot/?sale=AA210514-2&lot=478&id=269465

http://www.cites.org/eng/disc/what.php

http://www.theguardian.com/world/2014/may/22/chinese-museum-closed-down-fake-exhibits-lucheng

http://en.wikipedia.org/wiki/Volkswagen_Beetle

https://auctionet.com/sv/154906-vas-porslin-kina-trol-1800-tal

http://www.azlyrics.com/lyrics/pinkfloyd/money.html

https://www.youtube.com/watch?v=ZwU8QeW4ofU

http://www.standard.co.uk/news/uk/ebay-traders-are-flouting-ban-on-ivory-by-calling-it-faux-9119071.html




söndag 18 maj 2014

Sexfingers-Jane kommer igen -Nu äldre än någonsin och MED proveniens.13 elfenbensutrop borta i Jönköping.

I genomsnitt var 15:e minut tjuvskjuts en elefant, 24 timmar per dygn, 365 dagar om året. Varför? För att det finns en marknad för elfenbensprodukter; så enkelt är det.

Fortsätter detta har våra nästkommande om 10-20 år i n g e n möjlighet att någonsin mer få njuta åsynen av världens största landlevande däggdjur. Följdeffekterna av en eventuell utrotning är mycket svåra att bedöma.

Under 2013 uppmärksammades ett flertal skandinaviska auktionshus för försäljning av elfenben (från elefant). Dels av Antikmonologen och dels av WWF, World Wildlife Fund. Dessutom arbetar National Geographic Society, Elephant Voices med flera naturorganisationer fortlöpande hårt för att belysa problematiken kring både tjuvjakt av elefant och handeln med illegalt elfenben.
Illegalt dödad elefant. Foto: Baraza.wildlifedirect.org
Ett av auktionshusen som ifrågasattes var Uppsala Auktionskammare (UAK), eftersom de bland annat försökte sälja en stor mängd elfenbensföremål i augusti 2013, se blogginlägget Uppsala onlinekvalitetsauktion avsäger sig- TROLIGEN- ansvar för asiatiskt konsthantverk. Det ovanliga beslutet togs av åklagare/polis att under pågående auktion gå in och beslagta en mängd elfenbensföremål. Utredning pågår och locket ligger på.

Var 15:e minut tjuvskjuts en elefant.

Miljöåklagare har därefter beslutat att åtala UAK för Cites-brott. Antikmonologens upphovsman blev bannlyst av UAK både vad gäller försäljning och inköp, efter att de blev ifrågasatta för bristande katalogisering, tillika bristande ansvarstagande. En bannlysning som av UAK lämnats helt okommenterad, helt i linje med deras finstilta avtal, som påvisats i blogginlägget Uppsala Auktionskammare avslutar affärsrelation.

Bukowskis(Buk) hade i sin höstkvalitetsauktion 2013 elva elfenbensföremål till salu, se blogginlägget Svensk elefanthöst. I Buk:s Vårkvalitetsauktion 2014 har man inte ett enda "rent" elfenbensföremål (se "fotnoter" nedan), endast objekt som till dels inbegriper elfenbensdetaljer, (nämligen utropen 57, 106, 446 och 922). Samtliga daterbara till före det centrala året 1947 (som utgör tidsgränsen för lagligt kontra olagligt enligt Cites-konventionen). Stockholms Auktionsverk (SAV) hade sju elfenbensutrop i höstkvalitén, endast två utrop i vårkvalitén, nämligen nr 4043 och 4063.
Nr 4043, Stockholms Auktionsverk, framsida.
Att detta lilla hänge, SAV nr 4043, endast 3 cm, dateras av en cyklisk inskription till 1907 är väl. Anmärkningsvärt är dock att SAV helt utelämnar kommentar om eventuell proveniens, med tanke på uppståndelsen i press och TV i samband med höstens diverse (elfenbens-)a(u)ktioner. Att ett föremål tack vare en inskription kan hänföras till en viss tidsperiod är lika osäkert som att ett föremål har ett bifogat "äkthetsintyg" i A4-form i guldram. Vare sig det gäller en oljemålning av Bengt Lindström eller en elfenbensbrosch.

 -----------------------------------------------------------------------
Elfenbensstatistik, Sverige 2013-2014: 

Helsingborgs Auktionsverk 16 utrop elfenben Höstkvalitén 2013,
0 utrop elfenben Vårkvalitén 2014
Bukowskis 11 utrop elfenben Höstkvalitén 2013,
0 utrop elfenben Vårkvalitén 2014
Stockholms Auktionsverk 7 utrop elfenben Höstkvalitén 2013,
2 utrop elfenben Vårkvalitén 2014
Skånes Auktionsverk 1 utrop elfenben Höstkvalitén 2013,
1 utrop elfenben Vårkvalitén 2014
Uppsala Auktionskammare 0 utrop elfenben Höstkvalitén 2013,
0 utrop elfenben Vårkvalitén 2014
 -----------------------------------------------------------------------  

De tio länder i Asien med störst beslag av elfenben. Källa: The National Geographic Society.
Sedan många år tillbaka förekommer det hos större auktionshus att tillskriva proveniensen "The property of a Gentleman" eller "the property of a nobleman" som rubrik till ett utrop. Vilket i praktiken i och för sig är lika med rappakalja, eftersom det är omöjligt att faktiskt få verifierat. Men det ser bra ut, -tror man åtminstone. Säljarens -hemliga- identitet anses helig och denne är alltid skyddad av auktionshusen.
Nr 4063 hos SAV, tidigare nr 3082
Idog katalogbläddrare erinrar sig att nr 4063, The Canton ivory card-case and ditto necessaire hos SAV, ropades som nr 3082 för 10.000-12.000 kr i höstas. De såldes för 13.000 kr. Uppenbarligen gick något snett, för de bjuds ut igen. Antikmonologen ifrågasatte inte föremålens datering. Notabelt är att visitkortsfodralen nu visas med endast ett av höstens fotografier i katalogen. Senast det begav sig erbjöds hugade spekulanter att granska fyra olika bilder. Besparing eller miss från auktionshusets sida? Fotografikostnaden för säljarna är enligt utsago en icke försumbar inkomstkälla för världens auktionshus i detta tidevarv av snabbt digitalfotografi.

Var 15:e minut tjuvskjuts en elefant.

Helsingborgs Auktionsverk(HAV) försökte sälja 16 elfenbensföremål i sin höstkvalitet 2013. En del sålde och en del blev återropat. Bland annat erbjöds marknaden ett par figuriner som utmärkte sig, på flera sätt: .
Detalj av skrattande familj, Helsingborgs Auktionsverks nr 866, hösten 2013; tillika Skånes Auktionsverks nr 769, våren 2014.
De återropades, med utrop satt till 8.000 kr. Skam den som ger sig. Nu ser vi samma par till salu, ett par längre stenkast bort, hos HAV:s konkurrent/kollega Skånes Auktionsverk. Utropet är nu 8.000-10.000 kr, denna gång i Landskrona. Jag skrev den 22 november 2013 som följer om detta par Figuriner 2 st, Kina 1900-talets början (HAV:s katalogisering):
Sex-fingers Jane.
"Eftersom händer alltid är svåra att avbilda i konsten, på duk och i skulptur, tittar jag lite extra på kvinnans hand som håller den lockförsedda kannan. Hålet precis ovanför handen indikerar handtagets hål. Bakom handtaget anar man att tummen på kvinnans vänstra hand finns. Räkna då kvarvarande fingrar på kannans framsida. Ovanför handtagets avslutande, utstickande krusidull anas fem fingrar. Därtill kommer tummen bakom handtaget. Att "ringfingret" är störst av de fem är också fascinerande. Mest intressant är nog ändå att kannbärerskan alltså är begåvad med sex fingrar. Elfenbensföremål av låg, banal karaktär blev inte vanliga på "antikmarknaden" förrän massturismen blev ett faktum".

Var 15:e minut tjuvskjuts en elefant.

Ännu mer intressant är att figurinerna nu har blivit äldre, utöver de ungefärliga sex månader sedan senaste försäljningsförsöket..: I Helsingborg ansågs de vara ifrån "1900-talets början". I Landskrona anses de av SkAV vara "sen Qing-dynasti, 1800-tal". Anledningen till att de åldrats betydligt mer än sex månader på sex månader väljer jag att lämna okommenterad.

Fascinerande nog så har ägaren nu lyckats prestera en proveniens: "Tandläkarhem i Karlstad, därefter inköpta på auktion 2012 av nuvarande ägare"! Den texten talar ju de facto också om att det fortfarande är samma ägare till föremålen, som i Helsingborg i november 2013. Engelsk katalogtext: "Two fine(sic) carved man and woman in ivory . China, late Qing Dynasty 19th Century". I Helsingborgskatalogen senast, var man mycket noggranna med att påpeka kända provenienser för de elfenbensutrop som hade känd proveniens, vilket gör det ännu mer förvånande att ägaren först nu lyckats klämma fram en tandläkarproveniens ifrån Karlstad. Jordbruksverket kanske blir glada över den nya(?) proveniensen? Eller inte. Sex-fingers Jane med make klubbades för 10.000 kr.

Var 15:e minut tjuvskjuts en elefant.

Auktionsverket i Karlstad sålde fyra utrop elfenben i sin kvalitetsauktion den 10-11 maj, som bör ifrågasättas huruvida de var från före eller efter 1947. Utropen 85, 204, 242 och 295 angavs som 1800/1900-tal/ Kina 1900-talets första hälft/ Ostindisk tidigt 1900-tal/ Tidigt 1900-tal. Se tidigare diskussioner kring av Antikmonologen myntat begrepp "schablonkatalogisering", exempelvis (Stallykta för fångst av bonde -Inred med elfenben säger Antik & Auktion!).

1900-talets första hälft inbegriper olagliga åren 1947-1950.
Auktionsverket i Karlstad, 10-11 maj 2014.
Denna vårens elfenbensvinnare utropsantalsmässigt skulle i stället ha varit Auktionskammaren i Vätterbygden i Jönköping. De hade 13 utrop från elefantbete som skulle säljas idag, söndagen den 18 maj. De flesta enligt utsago från "storsamlaren Oskar Sandqvist". För av Antikmonologen okänd anledning så har i skrivande stund 14 utrop utgått, utan kommentar. Har Jordbruksverket knackat på dörren?

Marknaden för elfenbensföremål är uppenbarligen dynamisk i Sverige år 2014. Verkar det rörigt och godtyckligt? Jo, det är vi många som tycker.
Två av 14 hål i katalogen i Auktionskammaren i Vätterbygden i Jönköping.
Hur ofta tjuvskjuts en elefant?

And what about 2014..? Källa: The National Geographic Society

Fotnoter:
Se Antikmonologens tidigare blogginlägg om Cites, elfenben, noshörningshorn, rödlistade arter och (bristande) auktionshusetik.
Med "rent" elfenbensföremål avses ett objekt som är tillverkat uteslutande eller huvudsakligen av elfenben från elefant. Inte ett föremål som endast har mindre detaljer i elfenben.

Källor:
http://antikmonologen.blogspot.se/2013/11/svensk-elefanthost.html

http://www.auction2000.se/auk/w.Object?inC=SA&inA=20130411_1202&inO=769

http://www.auction2000.se/auk/w.ObjectList?inC=AK&inA=20140426_1324&inPageNo=1&inPageMode=C&inScrollTop=&inSiteLang=&inSelectedSort=&inSearchCrit=0&inCategoryId=&inSearchText=elfenben

http://ngm.nationalgeographic.com/2012/10/ivory/elephant-ivory-poaching-graphic


onsdag 7 maj 2014

Raoul Wallenbergs historiska vingslag till salu

Om en dryg vecka, den 14 maj, säljs ett föremål som väldigt många har hört talas om, men extremt få någonsin sett. Platsen för auktionen är RR Auctions i Boston, USA. Föremålet som utbjuds är ett av Raoul Wallenbergs rosa skyddspass, som han utfärdade med hjälp av Svenska Ambassaden i Prag. Detta ytterst ovanliga historiska dokument utställdes till en Herr Janos Karoly, som sannolikt var jagad på grund av sin judiska bakgrund.
Skyddspass till salu, utrop cirka 6380 kr ($1000). Nuvarande bud cirka 29.400 kr (7 maj 2014). Bilden något beskuren.
Dokumentet sändes till Nationella Centralorganet för kontroll av utlänningar i Budapest och är daterat den 26 september 1944. Hela översättningen på det temporära skyddspasset lyder: "Vi har äran att meddela Er att den Kungliga Svenska Ambassaden i Budapest har utställt ett skyddspass åt Herr Janos Karoly, som i enlighet med detta skall behandlas som svensk medborgare. Ambassaden ber respektfullt att ovan namngivne skall undantas från att behöva bära synlig insignia. Ambassaden intygar att en giltig ömsesidig överenskommelse existerar, i relation till gällande regler."

Passet är stämplat av ambassaden, med svenska riksvapnet.
------------------------------------------------------------------------------------

Ett annat skydds-pass med mycket snarlik Wallenberg-signatur, utfärdat 25 november 1944. Foto: Holocaust Museum, Budapest.
I samband med ockupationen av Ungern i mars 1944 började nazistregimen omedelbart med massdeportationer av judar till polska koncentrationsläger. I en takt av 12.000 människor per dag hade över 435.000 ungrare sänts till sin död i början av juli samma år. Iver C. Olsen vid US Treasury Department var placerad av President Roosevelt i Stockholm i egenskap av representant i Styrelsen för Krigsflyktingar. Olsen sökte efter någon som kunde organisera ett räddningsprogram i Budapest och utsåg Wallenberg. Den sistnämndes erfarenheter av affärer i Budapest, goda kunskaper om nazisternas administrativa och byråkratiska metoder tack vare tidigare resor i Tyskland och ockuperade Frankrike gjorde honom till den idealiske kandidaten till jobbet. Tillsammans med svenske diplomaten Per Anger utfärdade Wallenberg så kallade skydds-pass som identifierade bäraren som svensk i väntan på repatriering och även undantog dem från tvånget att bära det gula "jude-märket". Under Wallenbergs tid på denna post, som abrupt tog slut den 17 januari 1945 när Röda Armén intog Budapest och tillfångatog Wallenberg, räddade han tiotusentals liv.
Raoul Wallenberg. Foto: Holocaust Museum, Budapest.
I intervju med Yvonne Jacobsson den 7 maj, chef för judiska Museet i Stockholm, berättar hon att museet redan har ett skyddspass i sina samlingar. Med den lilla skillnaden att deras pass är underskrivet RW, att jämföras med Boston-passets skissartat utskrivna R Wallenberg.

Förhoppningsvis räddade detta pass Karoly Janos liv. Låt oss aldrig glömma förintelsen och alla de som miste livet. Heller inte Raoul Wallenberg, Per Anger eller någon annan människa som arbetade för det goda här i världen.

Samma dag som denna blogg publiceras kom nyheten om att en skola i Kalifornien, USA, haft som skolarbetsuppgift att i uppsatsform diskutera huruvida eller inte förintelsen var en verklig historisk företeelse. Någon lär bli av med sitt arbete.


Fotnoter:
Ovanstående är baserat på och översatt från RR Auctions katalogtext.

Vid bildjämförelser med andra skyddspass på internet noteras stora skillnader i utförande mellan Boston-passet och övriga skyddspass. Exempelvis vet jag ej varför Boston-passet saknar fotografi. Min intention är dock inte att ifrågasätta Boston-passets äkthet. Frågan lämnas med varm hand till andra eventuellt hugade.

Källor:
http://www.rrauction.com/bidtracker_detail.cfm?IN=371
http://www.hungarianreview.com/gallery/volume_iii_no_2
http://www.aljazeera.com/news/americas/2014/05/us-schools-pull-essay-questioning-holocaust-20145845726484832.html

tisdag 6 maj 2014

Unikt tillfälle! IDENTISKA oljemålningar till salu! Kom och köp!

Är ni sugna på en originalolja av den kände Erik Olson (1901-1986) i Halmstadgruppen? Stort grattis, då har ni två identiska oljemålningar att välja mellan! Med IDENTISKA signaturer och identiska tillkomstår. Den ena bjuds ut på Karlstads Auktionsverk för 10-15.000 kr och den andra på Stockholms Auktionsverk för 6.000 kr.
Karlstad-Olson, den 6 maj 2014

Frågan är bara vilken ni ska bjuda på? Till och med ramarna är identiska, med identiska färgsläpp... Inget av auktionshusen har haft den goda smaken att visa målningarnas baksidor.

Stockholms-Olson, den 6 maj 2014


Vad sker e g e n t l i g e n i Karlstad och i Stockholm? Jag dristar mig att påstå att detta utgör ett världsunikt tillfälle att köpa två uppenbarligen totalt identiska konstverk av en erkänd, uppburen konstnär.

Ni kanske ska lägga bud på båda för att vara säker på att få åtminstone en..?

BREAKING NEWS
Efter att ha pratat med Auktionsverket i Karlstad idag, onsdagen den 7 maj, så förklaras ovanstående -förhoppningsvis sedelärande- historia av att säljaren av oljemålningen "Komposition m. människor/ Jesu korsfästelse" drog tillbaka tavlan ifrån Magasin 5 (
Stockholms Auktionsverk) och valde att sälja den i Värmland i stället. Magasin 5 missade uppenbarligen att ta bort den ifrån nätet. BREAKING NEWS

Så går det när det går fort i web-auktionernas tidevarv!


Fotnoter:
Målningen på Auktionsverket i Karlstad existerar, eftersom den inte har dragits tillbaka från försäljning. Dock har man bytt utropsnummer (lot number) tre gånger på den sedan jag skrev ovanstående, nu nr 1378 (vilket förklaras av att katalogen fortfarande är under konstruktion). Målningen på Magasin 5 (Stockholms Auktionsverk) är tillbakadragen och går ej att hitta vid sökning på konstnärsnamn. Angiven länk till Magasin 5 leder ingenvart.

Källor:
https://magasin5.auktionsverket.se/1405/245446-erik-olson-oljemalning/
http://www.auction2000.se/auk/w.Object?inC=AK&inA=20140430_1918&inO=1375

måndag 28 april 2014

Moderna auktioner och gammal Dalekarlia-kuse

Innevarande vecka ska moderna föremål för många miljoner klubbas. Bukowskis säljer måndag-tisdag 925 utrop uteslutande(?) konst och konsthantverk från 1900-talet. Topparna i auktionen utgörs av samlingen efter paret Bo och Margareta Lindh. Praktverk som dessa ses ytterst sällan i svenska sammanhang. Originalkonst av giganter som Picasso, Legèr, Rouault och Chagall köptes av paret Lindh i Europa under 1900-talets tredje kvartal. Bo Lindhs förmögenhet grundade sig i morfaderns bilhandel; Sveriges första.
Nr 370, blå och glad Chagall, 4.000.000- 6.000.000 kr.
Mest märkvärdig och idiosynkratisk för Marc Chagall är den vackert blå blandtekniken "Le reve de Chagall sur Vitebsk", i relativt stort format, 84x77 cm. Den ropas för 4-6 miljoner kronor. Det skulle förvåna mig om den inte går som tåget; Chagall trippel bigger extra allt. Värme, glädje och enkel, sexig blå surrealism. Tåget torde dock hastigt tuffa ut ur Svea Rike. Personligt brev från Chagall till Bo Lindh medföljer tavlan. Bara en sådan sak! (Chagallen klubbades för 7,5 miljoner kronor)
Erixsonsk familjeidyll i Saltsjöbaden, under orostider.
Spännande att se om inte helt lättsålda monumentalverket Nr 40, Målarens hus av Sven X:et Erixson finner en köpare också denna gång. Detta blir minst tredje auktionstillfället sedan sent 1990-tal, som den fantastiska målningen bjuds ut. Känd konsthandlare har också ägt verket. Hus eller våning men nog inte lägenhet torde vara nödvändig förutsättning för -i dubbel bemärkelse?- lyckad placering. Den tredelade pannån mäter nämligen 2,5 meter i höjd gånger 3,6 meter i bredd. Lite ögonfägnad, Herr Birnbaum och Moderna Museet? Eller är det för "publikt", som man säger om storsäljande viner i stora massans folkliga smak? Klubbad över utrop för 900.000 kronor. Var hamnar den? Breaking news: Antikmonologens spekulationer blev "bang-on-target". En anonym 100 år gammal födelsedagsfirare köpte målningen och donerar den till Moderna Muséet. Månne läser 100-åringen Antikmonologen?! Grattis svenska folket och andra besökare! Den hamnar på absolut rätt plats.
Bengt Lagerkvist 1926-2013, foto: SvT
Tavlans senaste ägare var ingen mindre än Bengt Lagerkvist, som många av oss konstvetare som utbildats i Stockholm de senaste 20-30 åren sannolikt gnuggat axel eller kalufs mot. Det power-nappades nämligen i bänkraderna ibland, under många tisdagsföreläsningar ute på Frescati.

Lagerkvist var känd och respekterad som regissör men för många kanske mest känd som trygg och lugn konstpratare i underbara finstämda SvT-programmen Konstalmanackan/Konstpausen/Konstverk berättar. Korta program där Bengt talade i kåserade form om ett eller ett par konstverk på sitt oefterhärmliga sätt. Helt utan vilda musikpålägg eller tjoande och tjimmande och osäkra skratt. Jo, det är faktiskt sant! Jag är övertygad om att hans program betydde mycket för mitt eget starka konstintresse. Jag ångrar innerligt att jag aldrig approcherade honom och gav honom min respekt, någon av alla gånger vi sågs på Konstbiblioteket, universitetsbiblioteket eller Mariatorget. Vila i frid eldsjäls-Bengt. Må du för evigt omges av stor konst.
Snart i en hage långt ifrån dig?
På Stockholms Auktionsverk hålls nog andan av många bland personal, säljare och övriga förståsigpåare vad gäller de så kallade Arctander-stolarna, som utgör fyra av totalt 1055 utrop. Stolar som de senaste få åren haft låga utrop och formligen exploderat i pris (se tidigare diskussioner: Kaplans kronologiska). Ikea eller ej, det är nog första gången jag hör ett auktionshus möbelavdelning; ett distinkt bäää..! Underligt att konkurrenten Bukowskis inte har något får till salu. -Förlåt, stol. (Nr 55 klubbad för: 210.000 kr, nr 56: 230.000, nr 78: 6.000 och nr 80: 160.000 kronor)
Finsk 27 cm:s nasse.
A propos djur så säljer Auktionsverket bland annat också en helt underbar gris, utrop nr 570, i delvis glaserat stengods, som tidigare ägts av vår stora allkonstnär Tyra Lundgren. Grisen, -spargrisen faktiskt, är definitivt den finaste dylika jag någonsin sett. Upphovsmannen är Michael Schilkin vid Arabia i Finland, 1940-tal; och slutpriset hamnar näppeligen inom utropets 30.000-40.000 kronor, utan ännu högre. Schilkin är het som nyligt blåsbälgad björkglöd och spargrisar är inte ett oviktigt samlarområde. Även om det kanske är opassligt med tanke på att Nokias mobilavdelning i princip gick upp i rök dagarna innan grisen ska få nya -eventuellt finska- slantar att vakta. En reflektion om katalogiseringen av Schilkins fin-svin; Ingen kommentar om huruvida eller inte den är signerad av Schilkin/Arabia och heller ingen bild av undersidan i katalogen. Varför? Om den nu inte är signerad utan endast attribuerad till konstnären så ska väl det uttryckligen stå i katalogen? Klubbad för 26.000 kr. Grundat på ovanstående resonemang, gissar jag att grisen var osignerad och därför inte blev så dyr.

Båda Stockholmshusen erbjuder riktigt fina auktioner. På onsdag vet vi hur konstmarknaden mår. Möjligen är stämningen något mer orolig än vanligt på grund av nyligen publicerad bok (Samlarna och konstens miljonaffärer) om just Konstmarknaden och dess (irr-)färder, skriven av ekonomijournalisten Gunnar Lindstedt. Rykten florerar om effekten av denna bokpublicering. Jag hoppas få anledning att återkomma i ämnet.
Elitloppsvinnare?
Ett djur som ej längre kan köpas är dalahästen som ropades för 5.000 kr hos Dalarnas Auktionsbyrå i går, söndag 27 april; "Dalahäst, 18/1900-tal, höjd 23 cm". Klubban föll på 52.500 kronor, med tillkommande avgifter på dryga 10.000.

Den kände Dalahästkonnässören med mera, Staffan Hägermark, säger att det rör sig om en häst från Dalarna, snarare än en dalahäst. En nog så viktig distinktion för en häst som utgör en viktig del av dalahästarnas förhistoria, troligen gjord under det tredje kvartalet av 1800-talet, avslutar Staffan.

Tack för kunskapen bäste Staffan. Kunskap är makt. Delad kunskap är fred och respekt. Vill åtminstone jag tro.


Fotnoter:
Power nap; intensiv(?) och oftast kort sovstund.

Källor:
https://www.bukowskis.com/sv/auctions/578/370-marc-chagall-le-reve-de-chagall-sur-vitebsk
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bengt_Lagerkvist
http://auktionsverket.se/auction/modern/2014-04-28/search/?q=arctander
http://auktionsverket.se/auction/modern/2014-04-28/570-michael-schilkin-skulptur-arabia-1940-tal/ 
http://www.svt.se/kultur/anonym-hundraaring-donerar-rekordmalning