Visar inlägg med etikett Carl Bjarne Gabriel Müller. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Carl Bjarne Gabriel Müller. Visa alla inlägg

torsdag 7 april 2016

Antikmonologens 2015

Då flera av Antikmonologens trogna läsare har hört av sig och undrat om det inte blir någon topplista för 2015, så kommer den här, enligt devisen Bättre sent än aldrig. Influensan efter Älvsjö var ej att leka med. Ursäkta dröjsmålet!



Antikmonologen noterade sin 200.000:e läsare under senare delen av 2015. Den första Antikmonologen avhandlade bland annat Antikrundan och shabby-chicade möbler, den 12 januari 2012. En stor del av konst- och antik-Sverige läser idag glädjande nog mina rader.


De tio mest lästa blogginläggen under 2015 var, i nämnd ordning 1-10:

Mest lästa tillika mest googlade bloggen år 2015.


Ångerfullt Bukowskis? Paradigmskifte när ångerrätt införs på nätauktioner

Aktiebolaget Ruffel & Båg; SKAF, -en antikhandlarförening nära dig

Pottskåpsaffär genererar toppavhopp ur SKAF

Uppsala Auktionskammare säljer enligt uppgift guld och vita stenar

Hitta förfalskningarna i Älvsjö/ Utträde ur OCS/ 7=8

Z-Point blåljuger; Dubiösa provenienser i Göteborg och Stockholm samt samtida konst

Vilken OLLE Hjortzberg, Metropol?

Ny Lauritzskandal involverar egen personal på exekutiv nivå

Åtrådd kuse i svaga etik-antiktider

Bråttom Auctionet? Z-Point Auktioner; your expert in Asian antiques; -and on bilar

Krönikan om ångerrätt på nätauktioner har enligt uppgift använts flitigt som argument för att få ångra köp.

Redan i oktober 2014 publicerade Antikmonologen dels Enorm skandal under uppsegling på Lauritz samt Lauritzgate- en praktskandal. I dessa krönikor avslöjades att Müller sedan sannolikt omkring 1970 sålt enorma mängder dubiöst eller mer korrekt felaktigt katalogiserad etnografika hos Stockholms Auktionsverk och hos Lauritz.

Det dröjde nästan 8 månader innan den omtalade Carl Bjarne Gabriel Müller (CGM) kontaktade undertecknad, vidrörande dessa krönikor. Men då gjordes det ordentligt. Mellan den 25 juni och 7 december 2015 fick undertecknad 71 mail av CGM, skickade från flera mailkonton. Exempel på formuleringar ur herr Müllers extensiva mailflod: 

"Mask som dina experter skulle skrota direkt , likvärdig i avseende ålder med de flesta mina 250 Lega masker som finns i bankfacken. Har ej fått namnen på de experter som uttalat sig om min samling och antager att du ej vill eller kan uttala dessa. Informerats att dessa är en grupp homosexuella från Stockholm och Malm som distribuerar kopior till bl.a Lauritz auktioner i bl.a Malmö bland annat" (1 juli 2015).
Samt:
"Önskar att Du om Du vill nämna dessa sk. experter vid namn. Antagligen dina homosexuella vänner i Stockholm och Malmö som börjat på senare år försöka tjäna pengar på kopior. Dessa självutnämnda experter känner sig hotade av konkurrens av äkta objekt " (30 juni 2015). 
Dessutom:
"Kebe Mbaye = Presidenten för Internationella Domstolen i Haag under 20 års tid. Han är onkel till min Colette vars moders bror Mr. Sergier , Amagnie, Doubs, France, verksam i Gabon, Cameroun och Congo som. administrateur under 30 års tid till sin död. Punu masken Du utdömde och förlöjligade härstammar från denna person. Du utkastar Dig otrolig massa skit okontrollerat som skadar sanning men som även skadar Dig själv vilkeet Du tydligen ännu upptäckt.
Alla objekten du kastar ut din fördömmelse angående äkthet är har faktiskt accepterad ålder (5 augusti 2015).
Och:
"Dinskitexpert" (7 september 2015).

Ovanstående exempel var allt som respektive mail innehöll i totalt oredigerat skick, frånsett synbarligen slumpmässigt utvalda bilder på afrikansk etnografika, afrikanska presidenter/ambassadörer, semester/festbilder med mera, med mera.

Müllers över sjuttio mail är milt uttryckt osammanhängande och handlar bland annat om hans och hustruns förehavanden i världen, detaljer om hur han förvarar sina äkta masker i Sverige (stora bankfack), extensivt förekommande exempel och skannade kopior på brevkorrespondens med diverse samlare och experter, som ska verifiera äktheten i allt som Müller ägt och äger. Så kallad name-dropping.
Får Carl Bjarne Gabriel invit till 2016?
Anledningen till att herr Müller har hakat upp sig vid Antikmonologens homosexuella vänner är för undertecknad okänd. Mig veterligen så står mina vänners sexuella preferenser åtminstone inte i direkt relation till deras -eventuella- kunskaper om afrikansk etnografika. Chansen, risken snarare, att herr Müller håller invigningstalet för Stockholms pride-festival 2016 bör nog sannolikt anses som ringa, även 2016.
-------------------------------------------------------------------------------------

Inspiration för Antik & Auktion? Foto:Delibake.se

Antiksvängen är begåvad med ett fåtal branschtidningar, främst Antik & Auktion (AA), men även Hem & Antik (HA, dock utan västar?) samt tidningen Scandinavian Retro (ScR). Dessvärre lär ingen av tidningarna hitintills ha nominerats för Guldspaden. Ett undantag noterades under 2015, om än ack så litet, då AA pep om att fel föremål togs in till kvalitetsauktionerna; -av alla ämnen att ifrågasätta... Det är för övrigt hart när omöjligt att skilja ett nummer från ett annat av Antik & Auktion. Mallen för ett nummer av AA torde vara mer sönderkörd och uttjatad än den hjärtformade för Annas pepparkakor. Tidningen är ett trygghetstörstande och ryggkliande kindpussmonster, vars existens mest tycks vara som annonsforum för de stora auktionshusen.



Viveca Carlsson. Foto: linkedin.com

Det nya som skrives i svensk antikfackpress nuförtiden står en enda tidning för och det är Scandinavian Retro (ScR). Chefredaktören Viveca Carlsson gör ett fantastiskt jobb med djuplodande reportage och tunga temanummer om allt från Mumin till "68 sköna schysta 70-talsfåtöljer från Ikea" till "Stig Lindbergs 133 magiska mönster". Uppslagen till penetrerande, faktaspäckade nörd-reportage för oss prylgalningar är naturligtvis närmast outsinliga. Man önskar bara att övriga antiktidningars ansvariga också kunde förstå. Att ScR ofta känns mer som uppslagsverk än som månadsmagasin får man leva med, vilket ju också förklarar att ScR alltid har en sammanfattning på engelska. Personligen saknar jag ett mer personligt anslag i form av krönikor och ställningstaganden; det som av Tapas-älskare kallas för cojones. Mindre kindpuss och mer djävlar anamma är melodin. Att det bara skrivs om 1900-talets formgivning säger sig självt, tidningens namn inbegriper antik-Sveriges mest uttjatade ord sedan millennieskiftet; nämligen Retro. Men för att parafrasera tidningen MAD, spring till din hökare och köp tidningen ScR. Den är bra. Nytt nummer ute nu, förresten. Som vi prenumeranter för övrigt konsekvent får flera dagar senare än lösnummerköparna.

Det var en gång en tidning hos en hökare. Illustration: sr.se
------------------------------------------------------------------------------------

Anslående i Antik-Sverige anno 2016 är i övrigt att i skrivande stund åtminstone tre personer är bannlysta från att alls bjuda hos Uppsala Auktionskammare (UAK). -Som jag känner till. Marknadens största och enda PR-maskin Barnebys accepterar sedan lång tid tillbaka inte några som helst kommentarer eller ifrågasättanden till sin oerhörda mängd texter/bloggar/salespitching som de producerar. Flera personer är enligt utsago portade från att lämna kommentarer på Antikrundans facebook-sida. Antik-demokrati anses tydligen som något reaktionärt i cyber-antik-Sverige?

Antik-Sverige är ovanligt rörigt år 2016. Känd antikhandlare lär ha suttit i polisförhör i omgångar vidrörande dubiös förflyttning/behandling över landsgränser av antik spegel. Känd antikhandlare/samlare har förhörts angående stölder/försäljning av stöldgods på Älvsjömässan/Lauritz/Stockholms Auktionsverk. Antikmonologen har varit i kontakt med sistnämnde, men X avböjer för närvarande intervju. Annan känd antikhandlare har suttit i polisförhör vidrörande angivande av fabricerade, alltså påhittade, provenienser. Det rör sig om olika handlare.

Jag hoppas innerligen att svensk polis och åklagarväsende vågar och klarar av att åtala oseriösa aktörer i antikbranschen. Man kan anlita specialister som konsulter, skulle kunskaper saknas. Branschen lider och blöder. Bort med oseriöst slödder som skadar oss alla.

Illustration: Disney

 ...Mig veterligen sitter Ferdinand där under sin korkek och doftar på blommorna fortfarande idag. Trots att tjurfäktningen blev en flopp, allt medan etnografikan säljs vidare av lauritz/Stockholms Auktionsverk, förvisso utan angiven proveniens tack vare Monologens skriverier, men Z-Point Auktioner då? Jo då. De säljer vidare i Borlänge. Så det knakar, åtminstone vissa föremål (62% blev osålt). Försäljningen av utrop nr 103 har goda förutsättningar att bli hela 2016 års högsta notering för Orientaliskt konsthantverk. Den klubbades för 300.000. -Euro. Knappa tre miljoner kronor. Katalogiserad som Shang-dynasti, alltså 1558-1046 Före Kristus. Tjena, säger jag, inte Shang.

Klubbad för 300.000 euro. Dock "Unverified", som alltid för Z-Point hos Invaluable.

Tidigare sålda thangkan noterades till 36.000 denna gång, yong-zhengskålen till 110.000 (160.000 senast den såldes). Vi snackar Euro hela vägen. Det enda korrekta med Z-Points senaste auktion torde vara auktionsdagen; Den första april. Min sexåring säger att man kan aprilla någon. Z-Point auktioner aprillar alla alltid.

Barnebys (B) tycks emellertid ha tagit sitt förnuft till fånga. De som säljer asiatiskta (sic,) antikviteter (ZP) tycks vara borttagna från Auktionsaggregatorn med stort B, efter att B faktiskt kontaktat undertecknad två gånger mailledes, med något förvirrade frågor.

Intressant i Panama, Stockholm såväl som i Borlänge.



Fotnot:
Antikmonologen undviker generellt sett att "hänga ut" människor. Dock anser jag att Müllers otrevliga anslag i sina mängder av mail, vissa dagar kom ett tiotal, är anmärkningsvärda. Ingen kan, efter Antikmonologens Müller-bloggar, tro att afrikanan såld av Auktionsverket eller lauritz med "Proveniens Müller" är av äldre datum. Att misshälligheterna har rådit sedan cirka år 1970 och sannolikt gjort att Müller med familj levt mycket gott av detta fram till dags dato utan att ifrågasättas, är för att tala med fredsdiplomaters terminologi, remarkabelt. Själv påstår jag att Müller-försäljningen har totalförstört etnografika-marknaden. (På samma vis som alla kinesiska förfalskningar idag förstör marknaden för kinesiska antikviteter). En gigantisk skandal som Stockholms Auktionsverk och Lauritz levt mycket gott av och idag vill lägga ett blylock -tyngre än Titanic- på.

Locket på på "Proveniens Müller". Illustration: libguides.uncpd.edu



torsdag 30 oktober 2014

Lauritzgate -en praktskandal

Sedan Kunstnyt (KN) i Danmark och Antikmonologen skrivit om Lauritz och Stockholms Auktionsverks försäljning av etnografiskt konsthantverk av afrikansk karaktär, har slussportarna stått på vid gavel, vad gäller kommentarer i ämnet till Antikmonologen. För bästa förförståelse, se Enorm skandal under uppsegling på Lauritz.

Det KN och Antikmonologen diskuterat är det faktum att de båda auktionshusen, numera ett och samma, under många år sålt afrikansk etnografika för en säljares räkning och konsekvent upphöjt allt från denna inlämnare med följande fraser, eller snarlika: Proveniens: Gabriel Müller/ Gabriel och Dascha Müller/ C G Müller i Stockholm/ Carl Gabriel Müller samling/ Bjarne & Daphy Müller/Samling Müller. 

Dessa fraser är totalt vilseledande, eftersom begreppet proveniens/samling implicit påskiner att föremålen kommer från erkänd/etablerad samling. Att hr Müller ibland kallar sig Carl, ibland Gabriel och ibland Bjarne vid angivelse av proveniens, är häpnadsväckande. Har någon trott att det skulle låta mer spännande att variera namn på "proveniensen"? En enkel googling ger vid handen att Müller heter just Carl Bjarne Gabriel.


Mask-älskande(?) man. Fotomontage: Antikmonologen. Foton: Lauritz & Auktionsverket
Att Sveriges äldsta auktionshus, Stockholms Auktionsverk etablerat 1674, åtminstone sedan 1970-talet har sålt afrikanska masker katalogiserade med de så oerhört viktiga orden "Proveniens Gabriel Müller" eller snarlik formulering, är minst sagt beklämmande om det är så att Müller konsekvent säljer afrikanska nytillverkade föremål. Det samma gäller för Lauritz.

Mask-erad kvinna. Fotomontage: Antikmonologen. Foton: Lauritz
Alla experter och initierade personer i afrikana har för Antikmonologen klargjort att allt som i denna -och tidigare- blogg visas, är av sent eller mycket sent datum. Internationell expertis i både Bryssel och Paris fnyser åt "proveniensen" Carl/ Bjarne/ Gabriel- Müller. Samma åsikt har Antikmonologen fått från England och flera Skandinaviska länder.

Från initierad källa kan Antikmonologen också förtälja att en person som handlat afrikana för stora pengar hos Lauritz planerar att konfrontera auktionshuset och kräva alla pengar tillbaka. Det rör sig om hundratusentals kronor. Denna samlare har senaste veckan konsulterat expert som avfärdar samtliga Müller-föremål som moderna falsarier. Att de skulle komma ifrån en "samling Müller" avfärdar nämnda expert som ett per definition kriminellt påstående.

Flera av varandra helt oberoende källor berättar för Antikmonologen att högsta ledningen för Lauritz vid upprepade tillfällen har kritiserats och ifrågasatts specifikt för businessen med Gabriel Müllers afrikana. Denna kritik har framförts från flera håll, både från flera håll inom företaget och externt från etablerade kunder och andra. Bengt Sundström och Mette Rode Sundström har ignorerat kritiken.
12 Kapapa. Klubbade för 2600 kr på Lauritz 2009. "Proveniens: CG Müller samling i Stockholm".
Lega, Zimba, Stadsauktion, Sthlms Auktionsverk feb 2014. "Proveniens: Carl Gabriel Müllers samling, Stockholm"

"Zande 1900-talets mitt", Lauritz 2009,"Proveniens: Carl Gabriel Müller samling i Stockholm". Värdering: 20.000, såld för 2.700.
I detta blogginlägg presenteras ett mycket litet axplock av det som sålts av Stockholms Auktionsverk och Lauritz sedan 1970-talet. Samtliga objekt har gemensamt att de har presenterats med Müller-proveniens i någon form, vid försäljningstillfället. Ett stort antal av föremålen är dessutom daterade till 1900-talets mitt. Skälet till bilderna är bland annat att påvisa den enorma mängd afrikana-föremål med (ofta olika) Müller-proveniens(-er), som har sköljt över auktionsmarknaden i Sverige, under runt 40 års tid. Fyrtio år.

"Proveniens

Proveniens är ett begrepp inom konstvetenskap och i musei- och arkivverksamhet som innefattar uppgifter om ett värdefullt objekts ursprung samt ägar- och annan historia...För konstverk innefattas i ett verks proveniens bland annat uppgifter om viktiga utställningar där konstverket varit med, samt uppgifter om omnämnande eller avbildning i publicerade fackböcker...Förekomsten av uppgifter om proveniens och vad den är utgör delar av marknadsvärderingen av ett objekt". (Wikipedia)


Varför har det till Antikmonologens kännedom aldrig stått något om ett afrikanskt etnografiskt föremål med Müller-proveniens tidigare proveniens? Det är standard och kutym i branschen inom alla föremålsområden, att -självklart- nämna ett föremåls samtliga tidigare ägare, om de är kända. Det är nämligen för föremålet i högsta grad värdehöjande. Inte för ett enda objekt, vi talar sannolikt om tiotusentals föremål, har en ägare nämnts som ägde föremålet före Müller, enligt flera initierade källors granskning. Varför har aldrig en enda litteraturhänvisning presterats, gällande föremål med Müller-proveniens? Många av dessa masker är extremt sällsynt förekommande på den kommersiella marknaden, nota bene; när det gäller äkta föremål.

Stockholms Auktionsverks Stadsauktion i Frihamnen (nuvarande Magasin5) sålde mellan perioden 9 oktober 2012 och 3 september 2014 minst 84 afrikanska etnografiska föremål med någon form av Müller-proveniens. Dessa objekt inbringade cirka 93.050 kronor, exklusive auktionshusets avgifter (med förbehåll för felräkningar). Gemene man som kommer in från gatan för att sälja ett lägre prissatt föremål (1000-10.000kr)  får generellt sett betala minst 20%, (snarare upp emot 25%) i kommission och avgifter (fotografi-, klubb- samt försäkringsavgift och kommission). Däremot får inlämnare som är etablerade, fasta kunder oftast specialavtal med auktionshuset.

En Müller som under runt 40 år har lämnat in tusentals/ tiotusentals föremål, torde ha befunnit sig i ett förhandlingsläge som ledde till mycket bra avtalsvillkor.

Att samtliga Müllerföremål som förekommer i denna blogg avfärdas som sena och masstillverkade dåliga kopior är ett faktum. En av Antikmonologens källor påpekade något som också har varit totalt symptomatiskt vad gäller marknaden för kinesiskt porslin; Att förfalskare under 1900-talet har haft god tillgång på litteratur som avbildar objektens fram- eller ovansidor. Däremot har litteraturen fram tills relativt nyligen inte avbildat undersidor/baser av föremål. Detta har gjort att förfalskarna i de flesta fall har misslyckats med undersidornas utseende. I ett tidigare blogginlägg intervjuades Regina Krahl om detta faktum, se bloggen Förfalskarmanual? Krahl berättade bland annat: "Ofta upprepades designen felaktigt på fram- och baksida, även om det exempelvis skulle vara de fyra årstidernas blommor. Regina säger också att förfalskarna idag lätt kan få tag på all nödvändig information och att "fakesen" därför ofta är mycket svåra att upptäcka och det finns inget som man låter bli att förfalska. Om något speciellt är med i en katalog dyker kopior upp nära nog direkt efter att katalogen kommit i tryck, avslutar Regina lakoniskt".


"Chokwe, 1900-talets mitt", Lauritz 2010, "Proveniens: CG Müller samling"Värdering 15.000 kr, såld för 6.000 kr.
"Nzakara, 1900-talets mitt", Lauritz 2011, "Proveniens: Carl Gabriel Müller, Stockholm, samling".
"Ngbaaka, 1900-talets mitt", Lauritz 2011, Värdering 20.000, såld för 5.000 kr. "Proveniens: C G Müller samling".
Lega, utrop 2.500, Sthlms Auktionsverk 2012, "Proveniens: Bjarne och Daphy Müller"
Skallra, 1900-talets mitt, Lauritz 2009, "Proveniens: Carl Gabriel Müller samling i Stockholm".
Luba-pall, "1940/50-tal". Lauritz 2009, "Proveniens: Carl Gabriel Müller samling i Stockholm". Värdering 50.000 kr.
Nyanga, Stockholms Auktionsverk 2014, Magasin5, "Proveniens: Samling Müller". Såld för 3.400 kr.

"Tabwa, 1940-50-tal", Lauritz 2009. "Proveniens: Carl Gabriel Müller samling i Stockholm"
Ngbaaka, Lauritz 2010, Proveniens: C G Müller samling"
Umongo, 1900-talets mitt", Lauritz 2010, "Proveniens: Carl Gabriel Müller, Stockholm, samling". Värdering 15.000, klubbad för 850 kr.
Mask, Lega, Stadsauktion, Stockholms Auktionsverk 2012, "Proveniens: Bjarne & Daphy Müller".
Nedanstående sju masker är samtliga inköpta i Stockholm under 1970-talet och finns numer i Frankrike. Ägaren har fått värdering utförd av etnografika-expert, som gjort ägaren mycket besviken. Samtliga dömdes ut som turistmasker, populärt kallade Airport art. Ägaren är trogen läsare av Antikmonologen.

Denna mask är köpt i Stockholm under 1970-talet. Tillhör gruppen av sju nedan.
Denna mask är köpt i Stockholm under 1970-talet. Tillhör gruppen av sju nedan.
Dessa masker är köpta i Stockholm under 1970-talet och samtliga är märkta "Gabriel Muller".
Vän av ordning noterade att efter att bloggen Enorm skandal under uppsegling på Lauritz publicerats den 17 oktober 2014, så drog Lauritz tillbaka samtliga 57 föremål med Müller-proveniens från försäljning.

Tolv dagar senare, den 29-30 oktober är det dags igen; Lauritz har precis lagt upp 42 nya(?) afrikanska etnografiska föremål på sitt Stockholmskontor på Slakthusvägen. Med en avgörande skillnad; inget av dessa 42 föremål har någon angiven proveniens överhuvudtaget. Initierad källa berättar att Lauritz gjorde samma sak för ett par år sedan. Man slutade då att kommentera proveniensen på afrikanskt etnografiskt material under en period, som uppenbarligen kom från samma inlämnare (Müller). Efter en tidsperiod beslutade någon att Müller-proveniensen återigen skulle inkluderas.

Vid en närmare granskning av objekten som publicerades den 29 oktober avslöjar dock Antikmonologen följande sensationella diskrepanser:

Annullerades 17 okt på Lauritz. "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller, Stockholm". Foto: Barnebys
Exakt samma objekt som ovan, tillbaka på Lauritz. Dock; den 29 oktober plötsligt helt UTAN proveniens.
Annullerades 18 okt på Lauritz. "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller, Stockholm". Foto: Barnebys
Exakt samma objekt som ovan, tillbaka på Lauritz. Dock; den 29 oktober plötsligt helt UTAN proveniens.

Annullerades 19 okt på Lauritz. "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller, Stockholm".
Exakt samma objekt som ovan, tillbaka på Lauritz. Dock; den 29 oktober plötsligt helt UTAN proveniens.
Annullerades 19 okt på Lauritz. "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller, Stockholm".
Exakt samma objekt som ovan, tillbaka på Lauritz. Dock; den 29 oktober plötsligt helt UTAN proveniens. Notera också värdesänkningen, -pga utebliven proveniens..?!
Man har alltså plötsligt avlägsnat "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller" från en hel grupp föremål som drogs ut för någon vecka sedan när fekalierna träffade takfläkten så att säga och väljer i stället att sälja dem på nytt. Nu dock helt utan kommentarer om eventuell proveniens. Innebär detta att Lauritz experter efter kovändning plötsligt anser att dessa masker som tidigare var försedda med Müller-proveniens alltså är moderna turistkopior?

Lauritz hemsida: "För Lauritz.com är det viktigt att förrätta auktioner på kundens premisser. Det gör vi bl.a. genom att vara ett genomskådligt, ärligt och säkert ställe att handla på auktion".  Tycker Ni, kaere Mette och Bengt, att Ni lever upp till detta, vad gäller etnografica och vad gäller Carl Bjarne Gabriel Müller?

Så Preben på Kunstnyt i Danmark; jag har svaret till dig, på ditt spörsmål från den 15 oktober:
The answer is: 1+1 usually makes 2

Mycket är oerhört anmärkningsvärt i denna historia. Att säljaren generellt sett accepterar klubbade slutpriser på objekt ur "sin samling", som ligger otroligt mycket lägre än satta värderingar är inte plausibelt, vore objekten äkta. Att acceptera 2700 för ett föremål som värderats av Lauritz "experter" till 20.000 kronor talar om även för lindrigt begåvade människor att något ej står rätt till. Dylika exempel är legio i denna värderingsskandal. Frågan om vilken eller vilka intendenter/experter inom Lauritz som faktiskt står för katalogisering av etnografiskt material är central. Detsamma gäller för Magasin5, Stockholms Auktionsverk. Att Lauritz inte har någon anställd som kan området, har unisont påpekats från alla håll. Vilket ju i så fall innebär att inlämnaren står för alla fakta, korrekta eller ej.

Återigen, det som skett i fallet Müller skulle inte kunna ifrågasättas om alla tusentals(?) föremål hade katalogiserats på annat sätt. Men när auktionshus, som per definition är professionella förmedlare av varor, uttryckligen och konsekvent använder ordet "proveniens" så ger det de facto potentiella köpare intryck av att föremålet kommer ifrån en samlarbakgrund och har uttalad ålder, i motsats till om det skulle ha stått exempelvis: "Mask, Afrika, utrop 1000 kr" och inget mer. Jag understryker med emfas: tillägget "Proveniens: Müller" leder köparen att tro att auktionshuset har undersökt och därmed också konstaterat att objektets historia är känd och för slutpriset viktig, i prishöjande syfte. Detta vet alla, som är initierade i auktions- och antikhandel. Ofta har Müller-föremålen också daterats till 1900-talets mitt. Dateringen i kombination med en definierad proveniens är -självklart- en (oftast kraftigt) prishöjande faktor på en auktionsmarknad.

Sveriges äldsta auktionshus och Skandinaviens största tycks ha stått med mössan i hand och låtit en säljare diktera upplägg under väldigt många år. Allt pekar på att Carl Bjarne Gabriel Müller har ohemula mängder smutsigt mjöl i sina påsar. Antalet påsar måste till yttermera visso motsvara ett mindre afrikanskt lands samlade nationalskatt av "påsar". Förresten; hur tänkte man egentligen på Lauritz när man tog beslutet att återinföra tidigare annullerade afrikanska masker; -Men nu utan tidigare inkluderad "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller"? "Äsch, det är det nog ingen som märker..?" Eller: "Nej men nu är ju det onda borta. Då kan ingen klaga..!" Eller kom man plötsligt till gudomlig insikt och insåg att Müller-proveniensen var hitte-på..? är det nog.

"Lauritz skriver: 21 auktionshus i 4 länder. Omsättning 867 miljoner 2013". Förvisso. Men hur många konst- och antikexperter har ni, som kan något? Eller är det måske ligegyldigt..?
Jag kontaktade den 29 oktober ordföranden i Sveriges Auktionsföretags Förening, Christian Bohlin. Jag undrade huruvida eller inte Lauritz blir medlemmar i föreningen per automatik, eftersom de förvärvat två medlemsauktionshus nyligen. Christian svarade vänligt och mycket snabbt, att så inte var fallet. -Medlemsskap måste ansökas om, och behandlas samt beslutas av styrelsen.

Sveriges Auktionsföretags Förening har som ändamål bland annat att "...värna och utveckla goda affärsseder inom auktionsbranschen. Till medlem av föreningen kan antagas auktionsföretag som anordnar katalogiserade antik- och konstauktioner med hög kvalitet". Om jag var Bengan och Mette skulle inte jag lägga alltför mycket krut på en ansökan om medlemsskap inom de närmaste åren. Just a thought. Förvisso i tryck.
Money DOES sometimes smell.
Antikmonologen uppmanar härmed alla som har köpt afrikana med Proveniens Müller att sända ett e-mail till nyupprättade adressen antikmonologen[snabel-a]hotmail.com Antikmonologen har för avsikt att sondera terrängen och försöka få grepp om storleken på problemen. Källskydd garanteras, -som alltid.

Har Ni förtroende för Skandinaviens största auktionshus? Mig behöver Ni inte fråga.


Fotnoter:
För bättre förförståelse av ovanstående; läs Kunstnyt och Antikmonologens tidigare kommentarer.

Ju högre värderat ett föremål är, desto närmare nollkommissionsavtal kan säljaren komma. Auktionshuset tar då i stället ut sina avgifter enkom av köparen. Detta kan vara det mest effektiva sättet för ett auktionshus att "vinna till sig" ett objekt, i oftast stark konkurrens med andra auktionshus, som kanske också vill ha in exempelvis en prestigemålning av Zorn i mångmiljonklassen. Ett objekt som blir till en snackis som blir till TV-tid i morgonsoffan med auktionshuschefer och/eller chefsintendenter är lika med fantastisk reklam. Synas vill varje auktionshus till varje pris- när det gäller glamourvinklar.

Att Lauritz har höga bevakningsprisgränser är känt. I Sverige lär lägsta bevakningspris vara 10.000 Skr och i Danmark lär lägsta accepterade bevakningspris vara ofattbara 50.000 Dkr. Food for thought.

Källor:
http://www.lauritz.com/sv/
http://magasin5.auktionsverket.se/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Proveniens
http://www.lauritz.com/da/auktion/mask-lega-kongo/i3604378/
https://www.barnebys.se/auktioner/objekt/48746205/mask-lega-kongo/
http://www.lauritz.com/sv/auktion/statyett-lega-katanda/i3574831/
https://www.barnebys.se/auktioner/objekt/48746267/statyett-lega-katanda/
http://www.lauritz.com/sv/auktion/statyett-zande-centralafrikanska-republiken-denna-vara-har/i3574791/
http://www.lauritz.com/sv/auktion/statyett-zande-centralafrikanska-republiken/i3601003/