Lauritzgate -en praktskandal

Sedan Kunstnyt (KN) i Danmark och Antikmonologen skrivit om Lauritz och Stockholms Auktionsverks försäljning av etnografiskt konsthantverk av afrikansk karaktär, har slussportarna stått på vid gavel, vad gäller kommentarer i ämnet till Antikmonologen. För bästa förförståelse, se Enorm skandal under uppsegling på Lauritz.

Det KN och Antikmonologen diskuterat är det faktum att de båda auktionshusen, numera ett och samma, under många år sålt afrikansk etnografika för en säljares räkning och konsekvent upphöjt allt från denna inlämnare med följande fraser, eller snarlika: Proveniens: Gabriel Müller/ Gabriel och Dascha Müller/ C G Müller i Stockholm/ Carl Gabriel Müller samling/ Bjarne & Daphy Müller/Samling Müller. 

Dessa fraser är totalt vilseledande, eftersom begreppet proveniens/samling implicit påskiner att föremålen kommer från erkänd/etablerad samling. Att hr Müller ibland kallar sig Carl, ibland Gabriel och ibland Bjarne vid angivelse av proveniens, är häpnadsväckande. Har någon trott att det skulle låta mer spännande att variera namn på "proveniensen"? En enkel googling ger vid handen att Müller heter just Carl Bjarne Gabriel.

Mask-älskande(?) man. Fotomontage: Antikmonologen. Foton: Lauritz & Auktionsverket

Att Sveriges äldsta auktionshus, Stockholms Auktionsverk etablerat 1674, åtminstone sedan 1970-talet har sålt afrikanska masker katalogiserade med de så oerhört viktiga orden "Proveniens Gabriel Müller" eller snarlik formulering, är minst sagt beklämmande om det är så att Müller konsekvent säljer afrikanska nytillverkade föremål. Det samma gäller för Lauritz.

Mask-erad kvinna. Fotomontage: Antikmonologen. Foton: Lauritz

Alla experter och initierade personer i afrikana har för Antikmonologen klargjort att allt som i denna -och tidigare- blogg visas, är av sent eller mycket sent datum. Internationell expertis i både Bryssel och Paris fnyser åt "proveniensen" Carl/ Bjarne/ Gabriel- Müller. Samma åsikt har Antikmonologen fått från England och flera Skandinaviska länder.

Från initierad källa kan Antikmonologen också förtälja att en person som handlat afrikana för stora pengar hos Lauritz planerar att konfrontera auktionshuset och kräva alla pengar tillbaka. Det rör sig om hundratusentals kronor. Denna samlare har senaste veckan konsulterat expert som avfärdar samtliga Müller-föremål som moderna falsarier. Att de skulle komma ifrån en "samling Müller" avfärdar nämnda expert som ett per definition kriminellt påstående.

Flera av varandra helt oberoende källor berättar för Antikmonologen att högsta ledningen för Lauritz vid upprepade tillfällen har kritiserats och ifrågasatts specifikt för businessen med Gabriel Müllers afrikana. Denna kritik har framförts från flera håll, både från flera håll inom företaget och externt från etablerade kunder och andra. Bengt Sundström och Mette Rode Sundström har ignorerat kritiken.

12 Kapapa. Klubbade för 2600 kr på Lauritz 2009. "Proveniens: CG Müller samling i Stockholm".

Lega, Zimba, Stadsauktion, Sthlms Auktionsverk feb 2014. "Proveniens: Carl Gabriel Müllers samling, Stockholm"

"Zande 1900-talets mitt", Lauritz 2009,"Proveniens: Carl Gabriel Müller samling i Stockholm". Värdering: 20.000, såld för 2.700.

I detta blogginlägg presenteras ett mycket litet axplock av det som sålts av Stockholms Auktionsverk och Lauritz sedan 1970-talet. Samtliga objekt har gemensamt att de har presenterats med Müller-proveniens i någon form, vid försäljningstillfället. Ett stort antal av föremålen är dessutom daterade till 1900-talets mitt. Skälet till bilderna är bland annat att påvisa den enorma mängd afrikana-föremål med (ofta olika) Müller-proveniens(-er), som har sköljt över auktionsmarknaden i Sverige, under runt 40 års tid. Fyrtio år.

"Proveniens

Proveniens är ett begrepp inom konstvetenskap och i musei- och arkivverksamhet som innefattar uppgifter om ett värdefullt objekts ursprung samt ägar- och annan historia...För konstverk innefattas i ett verks proveniens bland annat uppgifter om viktiga utställningar där konstverket varit med, samt uppgifter om omnämnande eller avbildning i publicerade fackböcker...Förekomsten av uppgifter om proveniens och vad den är utgör delar av marknadsvärderingen av ett objekt". (Wikipedia)


Varför har det till Antikmonologens kännedom aldrig stått något om ett afrikanskt etnografiskt föremål med Müller-proveniens tidigare proveniens? Det är standard och kutym i branschen inom alla föremålsområden, att -självklart- nämna ett föremåls samtliga tidigare ägare, om de är kända. Det är nämligen för föremålet i högsta grad värdehöjande. Inte för ett enda objekt, vi talar sannolikt om tiotusentals föremål, har en ägare nämnts som ägde föremålet före Müller, enligt flera initierade källors granskning. Varför har aldrig en enda litteraturhänvisning presterats, gällande föremål med Müller-proveniens? Många av dessa masker är extremt sällsynt förekommande på den kommersiella marknaden, nota bene; när det gäller äkta föremål.

Stockholms Auktionsverks Stadsauktion i Frihamnen (nuvarande Magasin5) sålde mellan perioden 9 oktober 2012 och 3 september 2014 minst 84 afrikanska etnografiska föremål med någon form av Müller-proveniens. Dessa objekt inbringade cirka 93.050 kronor, exklusive auktionshusets avgifter (med förbehåll för felräkningar). Gemene man som kommer in från gatan för att sälja ett lägre prissatt föremål (1000-10.000kr)  får generellt sett betala minst 20%, (snarare upp emot 25%) i kommission och avgifter (fotografi-, klubb- samt försäkringsavgift och kommission). Däremot får inlämnare som är etablerade, fasta kunder oftast specialavtal med auktionshuset.

En Müller som under runt 40 år har lämnat in tusentals/ tiotusentals föremål, torde ha befunnit sig i ett förhandlingsläge som ledde till mycket bra avtalsvillkor.

Att samtliga Müllerföremål som förekommer i denna blogg avfärdas som sena och masstillverkade dåliga kopior är ett faktum. En av Antikmonologens källor påpekade något som också har varit totalt symptomatiskt vad gäller marknaden för kinesiskt porslin; Att förfalskare under 1900-talet har haft god tillgång på litteratur som avbildar objektens fram- eller ovansidor. Däremot har litteraturen fram tills relativt nyligen inte avbildat undersidor/baser av föremål. Detta har gjort att förfalskarna i de flesta fall har misslyckats med undersidornas utseende. I ett tidigare blogginlägg intervjuades Regina Krahl om detta faktum, se bloggen Förfalskarmanual? Krahl berättade bland annat: "Ofta upprepades designen felaktigt på fram- och baksida, även om det exempelvis skulle vara de fyra årstidernas blommor. Regina säger också att förfalskarna idag lätt kan få tag på all nödvändig information och att "fakesen" därför ofta är mycket svåra att upptäcka och det finns inget som man låter bli att förfalska. Om något speciellt är med i en katalog dyker kopior upp nära nog direkt efter att katalogen kommit i tryck, avslutar Regina lakoniskt".

"Chokwe, 1900-talets mitt", Lauritz 2010, "Proveniens: CG Müller samling"Värdering 15.000 kr, såld för 6.000 kr.

"Nzakara, 1900-talets mitt", Lauritz 2011, "Proveniens: Carl Gabriel Müller, Stockholm, samling".

"Ngbaaka, 1900-talets mitt", Lauritz 2011, Värdering 20.000, såld för 5.000 kr. "Proveniens: C G Müller samling".

Lega, utrop 2.500, Sthlms Auktionsverk 2012, "Proveniens: Bjarne och Daphy Müller"

Skallra, 1900-talets mitt, Lauritz 2009, "Proveniens: Carl Gabriel Müller samling i Stockholm".

Luba-pall, "1940/50-tal". Lauritz 2009, "Proveniens: Carl Gabriel Müller samling i Stockholm". Värdering 50.000 kr.

Nyanga, Stockholms Auktionsverk 2014, Magasin5, "Proveniens: Samling Müller". Såld för 3.400 kr.

"Tabwa, 1940-50-tal", Lauritz 2009. "Proveniens: Carl Gabriel Müller samling i Stockholm"

Ngbaaka, Lauritz 2010, Proveniens: C G Müller samling"

Umongo, 1900-talets mitt", Lauritz 2010, "Proveniens: Carl Gabriel Müller, Stockholm, samling". Värdering 15.000, klubbad för 850 kr.

Mask, Lega, Stadsauktion, Stockholms Auktionsverk 2012, "Proveniens: Bjarne & Daphy Müller".

Nedanstående sju masker är samtliga inköpta i Stockholm under 1970-talet och finns numer i Frankrike. Ägaren har fått värdering utförd av etnografika-expert, som gjort ägaren mycket besviken. Samtliga dömdes ut som turistmasker, populärt kallade Airport art. Ägaren är trogen läsare av Antikmonologen.

Denna mask är köpt i Stockholm under 1970-talet. Tillhör gruppen av sju nedan.

Denna mask är köpt i Stockholm under 1970-talet. Tillhör gruppen av sju nedan.

Dessa masker är köpta i Stockholm under 1970-talet och samtliga är märkta "Gabriel Muller".

Vän av ordning noterade att efter att bloggen Enorm skandal under uppsegling på Lauritz publicerats den 17 oktober 2014, så drog Lauritz tillbaka samtliga 57 föremål med Müller-proveniens från försäljning.

Tolv dagar senare, den 29-30 oktober är det dags igen; Lauritz har precis lagt upp 42 nya(?) afrikanska etnografiska föremål på sitt Stockholmskontor på Slakthusvägen. Med en avgörande skillnad; inget av dessa 42 föremål har någon angiven proveniens överhuvudtaget. Initierad källa berättar att Lauritz gjorde samma sak för ett par år sedan. Man slutade då att kommentera proveniensen på afrikanskt etnografiskt material under en period, som uppenbarligen kom från samma inlämnare (Müller). Efter en tidsperiod beslutade någon att Müller-proveniensen återigen skulle inkluderas.

Vid en närmare granskning av objekten som publicerades den 29 oktober avslöjar dock Antikmonologen följande sensationella diskrepanser:

Annullerades 17 okt på Lauritz. "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller, Stockholm". Foto: Barnebys

Exakt samma objekt som ovan, tillbaka på Lauritz. Dock; den 29 oktober plötsligt helt UTAN proveniens.

Annullerades 18 okt på Lauritz. "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller, Stockholm". Foto: Barnebys

Exakt samma objekt som ovan, tillbaka på Lauritz. Dock; den 29 oktober plötsligt helt UTAN proveniens.

Annullerades 19 okt på Lauritz. "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller, Stockholm".

Exakt samma objekt som ovan, tillbaka på Lauritz. Dock; den 29 oktober plötsligt helt UTAN proveniens.

Annullerades 19 okt på Lauritz. "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller, Stockholm".

Exakt samma objekt som ovan, tillbaka på Lauritz. Dock; den 29 oktober plötsligt helt UTAN proveniens. Notera också värdesänkningen, -pga utebliven proveniens..?!

Man har alltså plötsligt avlägsnat "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller" från en hel grupp föremål som drogs ut för någon vecka sedan när fekalierna träffade takfläkten så att säga och väljer i stället att sälja dem på nytt. Nu dock helt utan kommentarer om eventuell proveniens. Innebär detta att Lauritz experter efter kovändning plötsligt anser att dessa masker som tidigare var försedda med Müller-proveniens alltså är moderna turistkopior?

Lauritz hemsida: "För Lauritz.com är det viktigt att förrätta auktioner på kundens premisser. Det gör vi bl.a. genom att vara ett genomskådligt, ärligt och säkert ställe att handla på auktion".  Tycker Ni, kaere Mette och Bengt, att Ni lever upp till detta, vad gäller etnografica och vad gäller Carl Bjarne Gabriel Müller?

Så Preben på Kunstnyt i Danmark; jag har svaret till dig, på ditt spörsmål från den 15 oktober:

The answer is: 1+1 usually makes 2

Mycket är oerhört anmärkningsvärt i denna historia. Att säljaren generellt sett accepterar klubbade slutpriser på objekt ur "sin samling", som ligger otroligt mycket lägre än satta värderingar är inte plausibelt, vore objekten äkta. Att acceptera 2700 för ett föremål som värderats av Lauritz "experter" till 20.000 kronor talar om även för lindrigt begåvade människor att något ej står rätt till. Dylika exempel är legio i denna värderingsskandal. Frågan om vilken eller vilka intendenter/experter inom Lauritz som faktiskt står för katalogisering av etnografiskt material är central. Detsamma gäller för Magasin5, Stockholms Auktionsverk. Att Lauritz inte har någon anställd som kan området, har unisont påpekats från alla håll. Vilket ju i så fall innebär att inlämnaren står för alla fakta, korrekta eller ej.

Återigen, det som skett i fallet Müller skulle inte kunna ifrågasättas om alla tusentals(?) föremål hade katalogiserats på annat sätt. Men när auktionshus, som per definition är professionella förmedlare av varor, uttryckligen och konsekvent använder ordet "proveniens" så ger det de facto potentiella köpare intryck av att föremålet kommer ifrån en samlarbakgrund och har uttalad ålder, i motsats till om det skulle ha stått exempelvis: "Mask, Afrika, utrop 1000 kr" och inget mer. Jag understryker med emfas: tillägget "Proveniens: Müller" leder köparen att tro att auktionshuset har undersökt och därmed också konstaterat att objektets historia är känd och för slutpriset viktig, i prishöjande syfte. Detta vet alla, som är initierade i auktions- och antikhandel. Ofta har Müller-föremålen också daterats till 1900-talets mitt. Dateringen i kombination med en definierad proveniens är -självklart- en (oftast kraftigt) prishöjande faktor på en auktionsmarknad.

Sveriges äldsta auktionshus och Skandinaviens största tycks ha stått med mössan i hand och låtit en säljare diktera upplägg under väldigt många år. Allt pekar på att Carl Bjarne Gabriel Müller har ohemula mängder smutsigt mjöl i sina påsar. Antalet påsar måste till yttermera visso motsvara ett mindre afrikanskt lands samlade nationalskatt av "påsar". Förresten; hur tänkte man egentligen på Lauritz när man tog beslutet att återinföra tidigare annullerade afrikanska masker; -Men nu utan tidigare inkluderad "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller"? "Äsch, det är det nog ingen som märker..?" Eller: "Nej men nu är ju det onda borta. Då kan ingen klaga..!" Eller kom man plötsligt till gudomlig insikt och insåg att Müller-proveniensen var hitte-på..? Så är det nog.

"Lauritz skriver: 21 auktionshus i 4 länder. Omsättning 867 miljoner 2013". Förvisso. Men hur många konst- och antikexperter har ni, som kan något? Eller är det måske ligegyldigt..?

Jag kontaktade den 29 oktober ordföranden i Sveriges Auktionsföretags Förening, Christian Bohlin. Jag undrade huruvida eller inte Lauritz blir medlemmar i föreningen per automatik, eftersom de förvärvat två medlemsauktionshus nyligen. Christian svarade vänligt och mycket snabbt, att så inte var fallet. -Medlemsskap måste ansökas om, och behandlas samt beslutas av styrelsen.

Sveriges Auktionsföretags Förening har som ändamål bland annat att "...värna och utveckla goda affärsseder inom auktionsbranschen. Till medlem av föreningen kan antagas auktionsföretag som anordnar katalogiserade antik- och konstauktioner med hög kvalitet". Om jag var Bengan och Mette skulle inte jag lägga alltför mycket krut på en ansökan om medlemsskap inom de närmaste åren. Just a thought. Förvisso i tryck.

Money DOES sometimes smell.

Antikmonologen uppmanar härmed alla som har köpt afrikana med Proveniens Müller att sända ett e-mail till nyupprättade adressen antikmonologen[snabel-a]hotmail.com Antikmonologen har för avsikt att sondera terrängen och försöka få grepp om storleken på problemen. Källskydd garanteras, -som alltid.

Har Ni förtroende för Skandinaviens största auktionshus? Mig behöver Ni inte fråga.


Fotnoter:
För bättre förförståelse av ovanstående; läs Kunstnyt och Antikmonologens tidigare kommentarer.

Ju högre värderat ett föremål är, desto närmare nollkommissionsavtal kan säljaren komma. Auktionshuset tar då i stället ut sina avgifter enkom av köparen. Detta kan vara det mest effektiva sättet för ett auktionshus att "vinna till sig" ett objekt, i oftast stark konkurrens med andra auktionshus, som kanske också vill ha in exempelvis en prestigemålning av Zorn i mångmiljonklassen. Ett objekt som blir till en snackis som blir till TV-tid i morgonsoffan med auktionshuschefer och/eller chefsintendenter är lika med fantastisk reklam. Synas vill varje auktionshus till varje pris- när det gäller glamourvinklar.

Att Lauritz har höga bevakningsprisgränser är känt. I Sverige lär lägsta bevakningspris vara 10.000 Skr och i Danmark lär lägsta accepterade bevakningspris vara ofattbara 50.000 Dkr. Food for thought.

Källor:
http://www.lauritz.com/sv/
http://magasin5.auktionsverket.se/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Proveniens
http://www.lauritz.com/da/auktion/mask-lega-kongo/i3604378/
https://www.barnebys.se/auktioner/objekt/48746205/mask-lega-kongo/
http://www.lauritz.com/sv/auktion/statyett-lega-katanda/i3574831/
https://www.barnebys.se/auktioner/objekt/48746267/statyett-lega-katanda/
http://www.lauritz.com/sv/auktion/statyett-zande-centralafrikanska-republiken-denna-vara-har/i3574791/
http://www.lauritz.com/sv/auktion/statyett-zande-centralafrikanska-republiken/i3601003/

Enorm skandal under uppsegling på Lauritz

Under torsdagen den 16 oktober publicerade Preben Juul Madsen på Skandinaviens största Antik- och konstsajt Kunstnyt.dk följande:

Fuppet=lurat.

Det är en mycket motiverad frågeställning. Att marknaden för etnografika lider av en problematik som är mycket snarlik den för kinesiskt konsthantverk, främst då porslin och stengods, är allt annat än en nyhet för Antikmonologen. Vid upprepade tillfällen har jag kontaktats från olika håll, vidrörande påhittade provenienser och felaktiga åldersbestämningar. Detta gällande auktioner i både Stockholm och Göteborg.

Natten mot fredag noterar Antikmonologen 57 (femtiosju) utrop med "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller, Stockholm", hos Lauritz.com. En anmärkningsvärt stor siffra. Med den terminologin för proveniensen leder Lauritz sina kunder till att tro att de 57 utropen kommer från en känd och etablerad samling. På grund av gigantiska problem nationellt och internationellt med förfalskningar av etnografiska föremål, så har proveniensen blivit av helt avgörande vikt för ett föremåls säljbarhet och värde.

BREAKING NEWS, den 21 oktober: Samtliga 57 masker inlämnade med proveniens Müller har dragits ut ur auktionen, av för Antikmonologen okänd anledning. Ett lågt uppskattat utropspris på de femtiosju utropen torde ligga kring 500.000 Skr. Inte ett ord om händelsen på Lauritz hemsida. The million dollar question är: Vem har dragit tillbaka maskerna? En unik händelse i Skandinavisk auktionshistoria, erfar Antikmonologen.

Kunstnyt den 16 oktober 2014.

Antikmonologen har under torsdagen från flera initierade källor fått veta att Gabriel (Carl) Müllers namn nämns i samband med tillverkning av Afrikana i närmast fabriksliknande omfattning, i Afrika. Det auktionshus som sålt mest av detta material är Auktionsverkets Stadsauktion (numera Magasin5) i Frihamnen och sedan etableringen av Lauritz i Stockholm, även av detta auktionshus. Sedan auktionshusen började kräva proveniens på föremålen, så har Müllers namn infogats, antingen som "Samling Gabriel Müller" eller "Proveniens Gabriel Müller" eller liknande). Att ovanstående mask inte är värd 90.000 svenska kronor, utan snarare någon dekorativ tusenlapp, är alla Antikmonologen pratat med rörande eniga om, det är inte ens en bra förfalskning. Detta gäller för övrigt den absoluta lejonparten av allt som har Müller-proveniens, "...90-95% -enligt en källa- och det genuina säljs inte på auktion".

Kommer Lauritz att erkende systematisk fejl även för Etnografika?

Att intendenter i Skandinaviens största auktionshus står med mössan i hand, bugar djupt och låter inlämnaren stå för komplett katalogisering: determinera (bestämma) ålder, ursprung och proveniens på föremålet, är inget annat än en skandal, i begreppets innersta bemärkelse. All auktionshuspersonal får (ska få) med modersmjölken via VD att man dagligdags ska förvänta sig inlämnare som ljuger som hästar travar. Enligt devisen Där det finns en krona att tjäna finns det alltid någon som vill fuska. Fattar man inte det, ska man jobba annorstädes. Antikmonologen har diskuterat denna problematik extensivt, exempelvis i bloggen Katastrofal Borlänge-Kvalitet. Där skrev jag (2013) bland annat: "Förfalskade provenienser är sedan många år vardagsmat i antiksvängen".

Jag skrev också: "Bondfångeri kan möjligen Borlänge-problematiken kallas. Jag är inte jurist. Men jag sträcker mig ändå längre och kallar auktionsförfarandet för kriminellt. Bondfångeri låter för tamt. Till syvende och sist så är det auktionshusets förbaskade ansvar att erbjuda saker till salu, som har katalogiserats på ett ansvarsfullt sätt, så att kunderna i slutändan köper föremål som är vad de utges för att vara och inget annat. Finns inte kunskapen hos ifrågavarande auktionshus, så skall extern expertis konsulteras".

Jag vidhåller med emfas allt ovanstående och anser att resonemanget kan och bör appliceras på Lauritz-exemplet som Kunstnyt har uppmärksammat den 15 oktober. En av mina källor sa att "tyvärr har hans (Müllers) verksamhet gjort att en hel generation samlare blivit desillusionerade och tappat lusten".

Dannebrogen dominerar?! Foto: Flickr.com

Att en nytillverkad afrikansk mask säljs som "Mask, Afrika, 3.000 kr" kan få ifrågasätta. Men att därefter lägga till frasen "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller" och sätta ett utrop på mer eller mycket mer än den tusenlapp föremålet har som generellt marknadsvärde, blir bondfångeri. Dock, precis som i Borlänge-exemplet, så räcker inte bondfångeri-definitionen till, rent juridiskt. Bondfångeri är något som associeras till Anderssonskans Kalle och pilsnerfilm från det glada 30-talet. Kriminella element som konsekvent strör nytillverkade föremål över antikmarknaden under förespegling att de är antika, bör åtalas. Att svenska auktionshus inte har tillräcklig kunskap för de diskuterade föremålsområdena är en urbota dum invändning. Ger man sig in i marknaden och tar 20-25% av köparen i kommission och nästan lika mycket av säljaren, så förstår alla att det innebär stora pengar i inkomster för ifrågavarande auktionshus. Stora pengar. Då är det auktionshusets uttalade skyldighet att inneha adekvata kunskaper.

Alla förfalskningar som säljes av antik-/ konsthandlare eller av auktionshus kommer att slå tillbaka mot alla i branschen på ett mycket negativt sätt; I morgon eller om 50 år.

Auktionshusen skall ta det ansvar som åligger dem; mer korrekt, borde ha gjort så för länge sedan. Lauritz omsatte enligt egen utsago över en miljard danska kronor i sina 21 auktionshus i fem länder år 2013. Då bör terminologi, determinering och angivande av ålder och provenienser och vikten därutav vara klart definierad och oklanderligt stringent. Det som nu diskuteras vidrörande totalt bristande åldersbestämning, se Senare än vadå, L(a)uritz?, och påhittade eller vilseledande härledningar till provenienser är kriminellt och på sandlådenivå. Varken mer eller mindre. Agerandet och bristen på seriöst ansvarstagande förstör branschen inifrån. Branschen, i detta fall förmedlaren Lauritz, sågar av grenen som alla i branschen sitter på. Jag har påstått detta många gånger tidigare, vidrörande exempelvis kinesiskt konsthantverk och stall-lyktor. Se exempelvis Antikbranschens vara eller inte vara/ Nya stallyktor håller grytan kokande.

Ett auktionshus utropspris för ett föremål, betitlas på engelska "estimate", vilket översätts till "uppskattning" och ska ses som ett riktpris. Ett förväntat slutpris. Sådant som vanliga människor tror att auktionshus är bäst på. Detta är en central punkt i denna Lauritz-skandal. Sug på det, Mette och Bengt, VD och ägare av Lauritz.

En av de 57 som säljs av Lauritz i Stockholm, med proveniens Gabriel och Daphy Müller.

BREAKING NEWS: Under fredagseftermiddagen (17 oktober) drog Lauritz tillbaka de två högst ropade maskerna med Müller-proveniens, av icke angivna skäl :

Fotnot:
Att antikpressen inte med ett knyst nämner ovanstående problematik har Antikmonologen också diskuterat extensivt. Anledningen till total tystnad från Antik & Auktion och Antikvärldens sida rörande "besvärliga ämnen" är självklart det faktum att tidningarnas utan konkurrens viktigaste annonsörer är -auktionshusen.

Utöver de 57 afrikanska maskerna med proveniens Müller så har Lauritz ytterligare två (2) masker utropade. En från Peru och en från "Orienten". Ingen av dessa med proveniens Müller.

Källa:
http://www.kunstnyt.dk/