måndagen den 27:e februari 2012

Vem är konstnären, Bukowskis?

Har ni för avsikt att köpa er en målning utförd av Bruno Liljefors, så är det av flera anledningar svårt att veta om ni ska bjuda på 294964, hos Bukowskis Market i Norrköping... Hur man tänker när man sätter följande rubrik, är svårt, -för att inte säga omöjligt, att förstå:

294964. BRUNO LILJEFORS, tidigare tillskriven, olja på duk, monogramsign.

  •  
  • Eftersom det står Konstnär: Bruno Liljefors i faktarutan och Liljefors historia tas upp extensivt, så pekar allt utom rubriken i detta auktionsutrop på Bruno Liljefors som upphovsman. Efter ordet "Proveniens" står skrivet: Intygas a tergo av Gustaf Jaensson. Vad avses? -Vanligen avser proveniens ägarskap och inte attribuering. Och vem har målat tavlan, -egentligen? "Bruno Liljefors, tidigare tillskriven"?! Men nu är tavlan tillskriven vem då? Har man köpt en äkta Bruno Liljefors om man lägger högsta budet? Större (juridisk) ambivalens är svårfunnen på en auktionssida i kväll, den 27 feb 2012, i alla fall.

  • Källa:
  • http://www.bukowskismarket.com/items/294964-bruno-liljefors-tidigare-tillskriven-olja-pa-duk-monogramsign

söndagen den 26:e februari 2012

Drömklockor i november

Auktionshuset Sotheby's låter meddela att man kommer att genomföra ett så kallat Single Owner Sale i London den 6 nov 2012, efter den nyligen bortgångne i klockkretsar världsberömde George Daniels (1926-2011). Mr Daniels beskrivs som 1900-talets viktigaste urmakare. Han är den ende urmakaren som tilldelats både CBE (Commander of the Most Excellent Order of the British Empire) och MBE (Member of the Most Excellent Order of the British Empire) som belöning för sitt värv i klockvärlden. Daniels utvecklade under 1970-talet Co-axial-gången, framtagen för att vara i det närmaste underhållsfritt.
George Daniels Grand Complication watch, utrop £500,000 – 800,000. Foto: Sotheby's
Auktionens personliga samling av klockor och armbandsur inkluderar Daniels egenhändigt framställda, men även finare sällsynta exempel på ur av de mest berömda namnen från 1600- till 1800-talet. Auktionen består av cirka 130 utrop, totalt utrop på runt 5 miljoner brittiska pund, dvs ungefär 55 miljoner Skr. Auktionen blir en hyllning till ett liv vigt till klockor, skriver Sotheby´s i pressreleasen. Överskottet från försäljningen kommer att gå till George Daniels Studie-Stiftelse.

Källa: artdaily.org
http://www.artdaily.org/index.asp?int_sec=2&int_new=53732

torsdagen den 23:e februari 2012

Antiktrend 2012 låter kviddevitt


Så kallade trendspanare och samtidskommentatorer har varit upptagna i rampljuset under antikmässan i Älvsjö. TV älskar att få livekommentar från platsen där det händer och det hände i Älvsjö i helgen som var. Mässans tema var original och originell och proffstyckarna konstaterade som brukligt de senaste åren att vintagekläder fortfarande växer i popularitet. Själv log jag åt att begreppet "vintageviner" lanserades av/under Älvsjömässan; -med uttalet vintaaasch i högtalarutropen. Förväntar mig nu vintage-väder, vintage-pendeltåg, vintage-vinterkräksjuka och vintage-recession för att därefter hasta hem till vintage-middagen med vintage-familjen. Eller inte. Jag kräks snart av ordet som börjar på "v" och snälla, kom inte dragandes med "retro" i stället.
Kungsörn, Aquila chrysaetos, vakandes över banankartonger, ej starrmader


Nötskrika
Min alldeles egna trendspaning var att det stod något uppstoppat i var och varannan monter. Då syftar jag inte på innehavarna, utan före detta flygande eller springande -djur, oftast fåglar. Vare sig det var en allmogehandlare, bokhandlare(!), grosshandlare eller SKAF:are så nog skulle en eller ett par uppstoppade fåglar ingå i montern. Eftersom jag är ensamutställare så hade jag inte tid att titta på mässans alla montrar, men det var otroligt mycket fjäderfä och även däggdjur i montrarna. Trenden har existerat i många år, men nu har det tagit närmast löjliga proportioner. För en tid sedan visade Leif G.W. Persson i prime time TV, hur han låtit uppstoppa motsvarande ungefär 3/4 av djurstammen i Kolmårdens djurpark till sitt arbetsrum. Som sällskap liksom.

Beställd för att matcha planschen, månne?
Folk påverkas av både antikmässor och TV-program och jag tycker personligen att det är mindre bra att det ska vara "inne" att omge sig med döda djur, som pikanta highlights i inredning. Det är för mig helt ok att låta stoppa upp älgskallen man själv nedlagt eller att ha vildsvinsgaddarna på väggen, men att köpa mer eller mindre exotiska djur -fridlysta eller inte- är olyckligt. Elefantfötter som sophinkar, örnar i entréhallen till herrgårdar känns så mycket som victorianskt 1800-tal. Problemet med användande av elfenben som material för skulptur är fortfarande 2012 ett stort problem, även i Sverige. Om 20 år kan alla elefanter vara borta. Utrotade. Gissa varför det nästan alltid står "ben" och inte "elfenben" i princip landets alla auktionshuskataloger. Lika lite som att vanliga auktionshus inte får sälja opluggade skjutvapen, får de heller inte sälja elfenben (om det inte klart kan beläggas att det är antikt), eller (skinn från) fridlysta djur, eller äggsamlingar. Den som är road kan läsa vidare i artskyddsförordningen, Cites etc. En äggsamling skymtade jag också på mässan, men den tog den trevlige handlaren genast bort, då vi resonerade om saken. Okunskapen i antikbranschen är sannolikt stor vad gäller handeln med djur och relaterade produkter. Jag kommer ihåg att det blev ett himla liv när ett av Stockholms auktionshus försökte sälja ett björnskinn för ett par år sedan. De flesta auktionshus säljer inte längre uppstoppade djur. Väl så.

Mässans vanligaste art- fasan
En ytterlighet är ju självklart noshörningshorn och under Älvsjömässan hade jag flera kineser som rakt på sak frågade om jag hade något till salu, -"money NO ploblem!!!" Ni behöver bara logga in på det danska största auktionshuset för att se noshörningshorn till salu, monterade som horn- inte skurna till "konstverk". De har enligt katalogiseringen alla Cites-papper i ordning. Antagligen rör det sig om jakttroféer, men vem som helst förstår ju att i och med att man säljer hotade djurs delar, så gagnar man handeln och därmed också jakten på dessa hotade djur. Priserna per kilo är astronomiska och i varje danskt utrop anges vikten till grammet när... Alla arter av noshörning är på randen till utrotning. Behöver jag utveckla detta?
Arbetsrumssällskap?
Själv ber jag att få nominera till årets Goddag yxskaft på mässan. Ett par veckor före mässan upplystes alla utställare om att man kunde be kvalitetsjuryn att bedöma ens monter. Underligt tyckte jag, hur skulle det gå till? Så jag ringde mässgeneralen och fick veta att det absolut inte var något problem att jag hade saker till salu i både mycket låg och även högre prisklass. Ok, så vad är det då som bedöms frågade jag, att jag bara har genuina föremål, äkta varor eller vad? Ja, det visste hon inte så noga, men de skulle höra av sig. Jag anmälde mig för inspektion. Kvällen före öppningen kom en av jurymedlemmarna fram till montern utan att göra eller säga något, så jag förevisade en 1700-talskeramikfavorit och även en 1900-talsmålning, därefter gick han med en axelryckning. Dagen efter fick jag beskedet att mina föremål höll för "ojämn kvalitet" för att kunna godkännas av juryn. Nota bene, jag stod inte i SKAF:s område. För ojämn kvalitet för vadå undrade jag i mitt stilla sinne. Att juryn ska hinna med att bedöma alla SKAF:arna och ytterligare en massa handlare är en tokig tanke. Detta upplägg var inte genomtänkt innan det implementerades. Kan man inte sälja saker i 100-kronorsklassen för att accepteras av SKAF-juryn? Ett föremål som kostar 100 kr kan ju vara både genuint, orört och äkta men ändå inte platsa i Brösarp, men borde kunna accepteras av kvalitetsjuryn ändå, - och det såldes föremål från både 1980-90 talen i SKAF-montrarna.

Duvhök, juvenil hona
Den stora snackisen på mässan var väl annars att Thunér Antikhandel tilldelades nya möjligen något krystade utmärkelsen "Årets dyrgrip" för ett par kungliga nattkommoder i svulstig empire. Snacket gick ut på att ett känt auktionshus minsann hade klantat sig och katalogiserat kommoderna som stilkopior, snarare än original från tiden och att Thunér därför fått dem så billigt. Visst är det olyckligt att ett auktionshus gör fel, men det händer och jag känner inte till detaljerna, men till syvende och sist så är det någon (troligen far och son Thunér) som tack vare deras upparbetade kunskap kunde göra ett riktigt kap på auktion i södra Sverige. Good for them. Jag gläds med dem!






Fotnoter:
Skaf är Sveriges Konst- och Antikhandlareförening (http://www.konstantik.se/)
Används inte arsenik vid uppstoppning; är det bra för potensen månne? http://www.cites.org/
Artskyddsförordningen http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20070845.htm
http://www.bruun-rasmussen.dk/index.do
Brösarpsmässans signum är genuina, helt orörda antikviteter (http://www.brosarpsmassan.se/)
Alla bilder togs efter avslutad mässa.


<a href="http://www.mycityantiquing.org/wiki/Thun%C3%A9r_Antikhandel"><img alt="Thunér Antikhandel" src="http://www.mycityantiquing.org/exlink/index.php?pg=7705&tp=5" style="border:0px;padding:0px;width:442px;height:100px" /></a>

måndagen den 13:e februari 2012

Bästa mässfesten

På torsdag öppnar Skandinaviens största antikmässa, i Älvsjö. Har ni inget annat för er så gör ett besök! Jag garanterar att ni får en rolig och spännande upplevelse. Runt 250 utställare har laddat i ett års tid för att visa upp och självklart försöka sälja det bästa de/vi har. Har ni mot förmodan något annat för er, så ställ in det andra helt enkelt. För tidigt för golf och på landet måste ni bara skotta och elda. Tvi vale.

Hitta i Älvsjö!?! Förväntas inbringa runt 3 miljoner Skr på Bonhams 18/4.
Även om ni inte har för avsikt att köpa något, så torde besöket bli en tur i minnenas hårt tuktade pilallé. Titta, där är krukan som farmor hade på landet och titta där! -Där hänger ju en nästan lika bra Zorn, som den pappa hade i arbetsrummet innan mamma tvingade honom att sälja (pga att nakna damen på klippan var lite för naken). Vare sig ni är sugna på att komplettera samlingen av Zornoljor/gunillakrukor/igelkottar/ PH-kottar/Husqvarna-rödmyror eller alla medeltida vigvattenkärl i mässing som skräpar där hemma, så är Älvsjömässan THE place to be den 16-19 februari.

Eureka; sista saknade till samlingen!!!
Garantier kan dessvärre inte lämnas för att allt ni söker hittas. Däremot kan jag definitivt garantera att ni hittar massor som ni inte vet om att ni söker. Förhoppningsvis då inte bara brända mandlar, utan också något vackert att inreda med, som gör att ni får en mer estetiskt omhuldande omgivning när vardagen åter bryskt gör sig påmind, efter festen i Älvsjö.


Olja på pannå, signerad av Anders Bruno Liljefors.
Det roligaste, tycker jag, är att lyssna runt och känna av. Höra dialoger som ni inte anade kunde föras. Och prata med innehavarna av montrarna för de är de mest engagerade ni kommer att träffa därute och de brinner (förhoppningsvis) för sina föremål. Åtminstone gör jag det. Hjärtligt välkomna till Cederqvist Antik & Vin, monter C 13:68!

Målningen till vänster brinner jag alldeles otroligt för. Vilket geni som målade den och han var så oerhört före sin tid. Levde under oket av sin så väldigt kände farfar Bruno och dog alldeles för tidigt, endast 47 år ung. Anders Bruno Liljefors är idag mest känd för sin vågade och nydanande keramik (flertal i min monter) och målningar av hans hand är mycket sällsynt förekommande. Kom och njut av den hos mig! -Välkomna.




http://www.bonhams.com/eur/press/6467/
http://www.antikmassan.se/
http://www.cederqvistantikvin.se/





Vertikal vinprovning i världsklass

18 flaskor som ska provas av 14 lyckliga
Hundöra
Har ni inget för er den 2 mars och är mer än duktigt roade av historiskt bra viner så bör ni göra hundöra i kalendern vecka 9. Utan att känna arrangören Johan Tidelius, så törs jag påstå att denna dag blir en av hans livs största och kanske er också. Det finns nämligen enligt utsago ett fåtal platser kvar i drömprovningen.



Klubbades på Auktionsverket i förra veckan
Denna dag har åratal av planering och jakt på extremt ovanliga vinflaskor burit frukt, noga räknat 100% chardonnay, i form av vertikal provning (samtliga producerade viner utan uppehåll under en definierad tidsperiod) av Champagnen Salon från årgång 1959 till 1999; ett av vinvärldens mer mytomspunna viner. -Alla 18 årgångar som producerats av prestigechampagnen under de åren. Salon görs endast de år förutsättningarna är mycket goda. Flera av vinerna har arrangören fått jaga i många år; ju äldre desto mer kostbara och svårfunna. Årgångarna 61 och 66 är närmast icke-existerande på världens vinmarknad.

Skakar heller ej hand
Att det äldsta vinet stammar från 1959 är möjligen ingen slump, eftersom herr Tidelius föddes det året. Vilket fantastiskt 50-årscrescendo att arrangera och få ta del i en dylik vinprovning..! Så om ni träffar arrangören innan den Stora Dagen, ska ni nog inte bli upprörda över eventuellt uteblivet handskak. Ta i hand vill inte elitidrottsmän heller före stora mästerskap, pga smittorisken. De isolerar sig i stället för att undvika baciller. En vrålförkylning i samband med en vinprovning man lagt ned hela sin själ i är ett scenario som inte får finnas.

En för alla vinälskare känd risk är också att viner kan vara defekta av en eller annan anledning. Den vanligaste är förstås så kallad korkdefekt, då trikloranisol är boven i dramat och kan ge en oren doft och smak av våta tidningar. Problemet är stort och mellan 4-14 % av alla viner med naturkork, uppges vara korkdefekta. Min egen erfarenhet är att korkdefekter är mycket mer sällsynt vad anbelangar Champagne än andra viner. Gissningsvis beroende på att urvalskriterierna för kork till champagne är mycket hårdare, än för världens övriga viner, särskilt på den tredjedel av korken som är närmast vinet. Alla tummar som kan uppbringas kommer att hållas vad gäller skicket på vinerna, eftersom inga ersättningsflaskor finns och precis som i antikbranschen i övrigt är proveniensen av avgörande vikt. Hur har vinet förvarats under hela flaskans livscykel? Förhoppningsvis liggandes i en väl tempererad, mörk källare hellre än stående i ett sydligt beläget fönster.

Upplägget för denna i begreppets innersta bemärkelse unika provning är väldigt spännande, eftersom varje deltagare -maximalt 14 personer- har anmodats att bidra med en speciell flaska vin till efterföljande middag, som Operakällaren bygger menyn kring. Exempelvis har Johan berättat att en av deltagarna i provningen kommer att ta med sig ett vin som är värderat till betydligt mer än vad salonprovningen totalt kommer att kosta för de 14 deltagarna. Once in a lifetime experience torde bli ett uttjatat uttryck för de privilegierade deltagarna denna marsdag i stockholm, år 2012.

Representanter från vinhuset Salon kommer att närvara och naturligtvis också en av Sveriges meste vinkändisar, Monsieur Champagne, Richard Juhlin. Själv kommer jag inte att kunna delta, eftersom jag har tvättstugan bokad just den dagen; -otur. Kostnad per person? 35.000 SKr. Är det värt det? Hoppa upp och sätt er på det. Om ni hyser kärleken till STORA viner och förvisso: har de ekonomiska förutsättningarna. Lite till mans undrar vi nog hur välfyllda spottkopparna är, vid aftonens slut...
Plikten framför allt(?)




onsdagen den 8:e februari 2012

Japan, inte Kina i Västerås och överallt

Antikpublik eller antik publik?
Eftersom många prylspejare i Stockholm med omnejd säkert lockades av så kallad megaloppis i Solna i helgen som var, så beslutade jag mig i stället för att åka till Västerås antikmässa, för andra året i rad. Det är en trevlig -liten- Antik- och syfestival. Ingen ovanlig kombination, men jag måste säga att jag aldrig riktigt förstått varför just sömnad ska kombineras med antikviteter. Vill man föryngra antikpubliken så bör man nog fundera på annat upplägg.
Fyndet med stort "F"


Mässan är småputtrig och mysig, med runt 80 antiksäljare. Det tar kanske två timmar att gå igenom antikdelen noggrant. Lisa Larsson-figuriner en masse, huvudsakligen nytillverkade, men också mer udda ting hittades...
Sakekopp, 53 mm

En trevlig man hade snickrat ihop en trälåda och ställt upp tolv mindre keramikföremål med priser mellan 20-220 kr i och på lådan. "Kina" stod det på en stor handskriven lapp. Jag valde ut en 1800-tals sake-kopp för 20 kronor, med mycket bra känsla och köpte den. Eftersom säljaren inbjöd till samtal nämnde jag leende och lite mumlande att koppen var japansk, och inte kinesisk. Jaså, sa han, är det mer som är japanskt? Som man frågar får man svar och jag attribuerade ytterligare fem japanska föremål, däribland både standard-tegods från förra sekelskiftet och blåvitt transfer-printed porslin. Han frågade förundrat hur jag kunde veta sådant. Orientaliskt är ett av mina specialområden och han fick reda på lite om vem jag är och vilka kunskaper jag förhoppningsvis besitter. Han var tacksam och kände att han fått lära sig något. Frid och fröjd med andra ord.

Det kan vara lätt att ta fel på Kina/Japan och det gör ju inte särskilt mycket att en hobbyhandlare på en liten mässa inte har alla rätt i attribueringsfrågor, åtminstone inte i så här låga prisklasser.

Köpta som sydostasiatiska, dock ej i Västerås
Vad värre är, är att många auktionshus ofta gör fel inom detta område. Som marknaden ser ut idag, är det kinesiskt som gäller. Bigtime. Vi leds att tro att kineserna har obegränsat med pengar och köper tillbaka sitt konsthantverk, medan det råder närmast stiltje på marknaden för japanskt konsthantverk, sedan uppemot 20 år tillbaka. Anledningen till japansk stiltje är debatterad, men djup ekonomisk recession är huvudsaken. Ofta katalogiseras okända föremål som orientaliska eller asiatiska, men dessvärre misstänker jag också att japanska föremål ibland kallas för kinesiska, helt medvetet. Det gör inte mig personligen så mycket, eftersom kineserna oftast ratar japanska föremål som konstiga eller aparta och eftersom jag själv samlar Japan så är det bara att passa på att fynda. Dock måste ju alla auktionshus ha som mål att katalogisera så korrekt som någonsin är möjligt.
    
http://www.knivstamassor.se/masskalender.htm

söndagen den 5:e februari 2012

Eldsjälsträff

Besökte häromveckan samlarföreningen S:t Eriks föredragskväll, i väldigt mysiga Hartwickska huset på St Paulsgatan. S:t E är en underavdelning till Nordstjärnan och föreningens medlemmar är samlare av allt man kan drömma om. Utanför huset stod några för mig okända och rökte. Jag undrade försynt om jag kommit rätt. Vi håller till till vänster sa en av blossarna lakoniskt. Vilka då, undrade jag. SLAA blev svaret. Tänkte inte mer på det.
Medlemmar i S:t Erik sedan många år
Leksaksnestor Peter Pluntky föreläste till höger, på temat Tunga varumärken- reklamskyltar, som också är namnet på hans tämligen nypublicerade bok. Imponerande 40-50 personer hade kommit för att lyssna till kvällens föredrag och kanske ta en kaffe.


Det är alltid kul att lyssna på föredrag där den som pratar bubblar över av entusiasm för sitt ämne, åtminstone när man är så kunnig som "Pluntan". En dryg timme varade föredraget, som avslutningsvis blev till frågestund och antikrunda, eftersom medhavda skyltar bedömdes. Mycket uppskattat och proffsigt föredrag.
Ovanlig emaljskylt skärskådas
En skylt avståndsbedömdes på kanske 10 meters håll och fick värderingen 1.500-2.000 kr, men Pluntan ångrade sig snabbt eftersom den visade sig vara av emalj på plåt och inte litograferad plåt. Peter hade aldrig sett den och värderingen höjdes snabbt till 10.000 kronors-nivån.


Fotnot:
SLAA står för Sex and Love Addicts Anonymous. Undrar om någon tog fel dörr?

http://www.samlarforeningensankterik.se/





torsdagen den 2:e februari 2012

Vadå värdering?

Prisguider
Eftersom jag är verksam i antiksvängen, får jag ofta frågor om hur man resonerar kring värderingsproblematiken i TV:s Antikrundan. Då det centrala med programmet är värderingen av besökarnas föremål, borde själva värderingsmomentet vara standardiserat, -så långt det är möjligt. Så verkar det inte alltid vara.

Då värdering av konst och antikviteter långt ifrån är en absolut vetenskap, så blir de flesta värderingarna givna inom ett flytande spann, som ofta kan vara väldigt vitt angivet, vilket ändå verkar logiskt. Mer ovanligt, men ändå regelbundet förekommande är att experten erbjuder sig att själv betala si eller så mycket för föremålet, det kan gälla porslin för 500 kronor eller 15 tusen för en bronslampa.

Högtflygande värde?
Faktorer som påverkar ett av experten givet värde är ålder, skick och patina, hur pass ovanligt föremålet är, proveniens, marknadens läge, huruvida föremålet är på modet eller inte, om föremålet/föremålen ska förekomma i grupp eller ej, om ett konstverk är typiskt/atypiskt för en konstnärs oeuvre, om förfalskningar är vanligt förekommande etc, etc... Alltså kan exempelvis en målning få värderingen 500.000-1000.000 kr, vilket för den oinvigde kan te sig som ett mycket oprecist värde, men som de flesta förstår, så är värdet på ett äldre föremål avhängigt väldigt många ofta fluktuerande faktorer, som exempelvis någon av de ovan uppräknade.

Det kan därför bli något förvånande att få helt exakta värden givna på föremål som besökare har med sig till spotlightsen. Jag förutsätter att det är den eller de experterna som har en jargong att ge de exakta priserna, snarare än att priset är så precist i verkligheten. Allt ovanstående leder oss till frågan i vilket forum värdeförslagen gäller? Väldigt sällan kommenteras detta. Ofta verkar det vara en kvalitetsauktionsförsäljning som åsyftas. Då får vi  inte glömma att i runda slängar 20% av klubbat pris tas i avgift av auktionshuset, både av säljare och av köpare (-som går till löner m.m.), något som generellt sett aldrig nämns i TV, för Svensson med Prylen i spotlighten.

Spottstyver för firren?
Om man i stället tittar på Brittiska Antikrundan, så ges ofta ett värde på ett objekt och sedan kommer tillägget: -But for insurance purposes... och så får föremålet ett kanske 50 % högre värde, än det först föreslagna. Med detta avses att ett försäkringsvärde kan/bör ligga så mycket högre, eftersom ett återanskaffningsvärde är relaterat till att man blir tvungen att köpa ersättningsföremålet i en möjligen mer exklusiv butik på "Fina Gatan". Detta med försäkringsvärde har jag personligen aldrig hört kommenteras i svenska "Rundan". Det borde nämnas ofta och jag är övertygad om att åtminstone försäkringsbranschen håller med.

Relevant för frågan om vilka värderingar som ges, är ju också i vilket forum respektive expert själv är verksam, i sitt "vanliga arbete". TV:s mål måste ju vara att de skickligaste och möjligen mest "mediala" i Sverige ska vara aktiva inom Antikrundans respektive föremålsområde. De som ser och hanterar flest föremål är just auktionshusanställda och antik- och konsthandlare, så det är de som naturligt nog utgör expertstaben. Att se och hantera så mycket som möjligt är oerhört viktigt för att uppnå och behålla det där lilla extra som ibland kallas magtraktskänsla eller fingerspitzengefühl. Vi får inte glömma att det är gott om förfalskningar, överallt där det finns en krona att tjäna.
Men herre gud. DET trodde jag ALDRIG.

Någon kan invända att museiifolk borde kunna jobba i Antikrundan, men se den gubben gick inte! För på museum snackar man inte om priser. Det är fult. Där.