tisdag 9 oktober 2012

Allt är inte gammalt som är blåvitt

Kära Göteborgs Auktionsverk.
Hoppas ni mår bra. Det gör jag.
Jag undrar lite över hur ni tänker angående kinesiskt konsthantverk?
Idag, tisdag den 9 oktober, har ni 36 utrop till salu under rubriken "Orientaliskt". Jag har valt ut tio av de utrop som jag undrar mest över: 
Utropspris 2000 kr.
Varför anser ni att värmefatet är mellan 213-312 år gammalt?

Utropspris 1500 kr
På vilka grunder anser ni att värmefaten är mellan 113-212 år gamla?
Utrop 1200 kr
På vilka grunder anser ni att skålen är mellan 113-212 år gammal?
Utrop 2500 kr

På vilka grunder anser ni att detta är ett Ming-föremål(1368-1644)?
Utrop 2000 kr

Varför anser ni att värmefatet är mellan 213-312 år gammalt?
Utrop 2000 kr
 Varför anser ni att fatet är mellan 213-312 år gammalt?
Utrop 1000 kr

På vilka grunder anser ni att bojanerna är mellan 113-212 år gamla?


På vilka grunder anser ni att tallrikarna är mellan 113-212 år gamla?
Utrop 1800 kr


På vilka grunder anser ni att faten är mellan 113-212 år gamla?

Av de 36 orientaliska utropen som ni saluför är samtliga, utom ett enda, daterade. Det enda utropet som är odaterat är nr 34409, "Rökelsekar, Kina". Dock är det daterat på undersidan med en etikett: Kina Chienlong (1736-1795). Ni tycks anse att etikettens påstående är riktigt, eftersom ni satt utropet till 3000 kr, ett av de tre dyraste orientaliska föremålen ni har till salu.

Anledningar till datering av porslin kan vara följande:
Inlämnaren/dödsboet kan hävda att den förre ägaren: var mycket gammal/ reste extensivt i Kina för länge sedan/ var släkt med viktiga personer inom Svenska Ostindiska Compagniet/ var en storsamlare/ var en fantastisk kännare/ kände en person på Termoluminiscenslaboratoriet i Oxford/ etc, etc...

MEN, till syvende og sidst är det alltid ett spörsmål om att respektive institution som tar sig an uppdraget att förmedla försäljningen sitter inne med tillräckliga kunskaper för att SJÄLVA kunna dra korrekta slutsatser som är med sanningen överensstämmande.

Jag har sagt det förut och kommer att säga det igen: Om det sitter en mässingsplakett på ramen till en oljemålning, där en känd konstnärs namn är ingraverat, så är det -av många skäl- inte liktydigt med att det är ett verk av den kände konstnären. Samma sak gäller för all konst och allt konsthantverk. Vad än inlämnaren säger, så måste ett auktionshus ta EGEN ställning till föremålets autenticitet, alldeles oavsett vad inlämnaren påstår/säger sig veta. Detta gäller självklart i ännu högre grad för en enskild konst- eller antikhandlare. Att sälja kopior eller förfalskningar kommer förhoppningsvis snabbt att slå tillbaka mot säljaren, åtminstone i Sverige. Idag säljer de flesta, för att inte säga alla, västerländska auktionshus (även de svenska med andra ord) förfalskningar i parti och minut. Framför allt förfalskningar av kinesiskt porslin, men även annan konst/ konsthantverk. Idag är det dock kutym att katalogisera exempelvis en bra 1700-talsförfalskning av en vas, som "Vas, Kina" UTAN datering. Att sedan utropet egentligen ligger för högt är ändå ok i marknadens ögon, eftersom ingen felaktig datering är med i katalogiseringen av föremålet.

Det är utomordentligt tuffa tider för konst- och antikhandeln, i rådande recessionstider. Auktionshusen har sedan 1980-talet mycket skickligt blivit oerhört viktiga och dominerande aktörer på konst- och antikmarknaden och till stor del tagit över densamma. Om inte auktionshusen tar ansvar för den expertroll de fyller/ bör fylla är en kris runt hörnet. Laissez faire-attityden med att marknaden avgör priset på ett objekt får inte bli allenarådande när vissa föremålsgrupper ska krängas. Det går undan när förtroenden faller.



Jag har blivit kontaktad otaliga gånger av personer som vill sälja bra kopior/ nytillverkningar av kinesiskt men även av svenskt, till mig eller via mig. Jag har helt brutit kontakten med en mycket nära vän, av precis denna anledning. Idag fejkas ALLT man kan tjäna en krona på. Kineserna gör mycket bra kopior av (förutom sitt eget konsthantverk) nautica, svenskt 1700-tals glas m.m., m.m... Där arbetskraften är billig kan man lägga ner mycket tid på patinering etc. För uppemot 15 år sedan frågade jag en chefredaktör för en svensk antiktidning om jag fick skriva om problemet med förfalskningar av kinesiskt porslin och förekomsten på den svenska marknaden. Oh ja, svarade personen i fråga, du får skriva hur mycket du vill- när du har BEVIS! I det svaret ligger mycket av problemet. Falsariemarknaden är inte absolut, det finns inget facit, men om ni frågar de främsta inom varje specifikt område så vet de direkt vad, var och oftast varför, som är falskt och fel. Sedan jag började blogga i januari 2012 har båda antiktidningarna haft artiklar och/eller krönikor om problemen med fakes, men generellt så skyr branschen ämnet som pesten, eftersom det är besvärligt och "skrämmande" för kunderna. Det är bestämt lättare att skriva om inredningar i vitt.


Bästa Göteborgs Auktionsverk, det ska bli spännande att se vad ni har på er kommande Kvalitetsauktion.

Här sitter jag och rimmar. Allt är inte guld som glimmar.

Ha en trevlig och glödande höst/
Nicklas Cederqvist

Källa:
https://auctionet.com/sv/search/11-orientaliskt?company_id=10&scoped=10

9 kommentarer:

  1. Det här är ett allvarligt problem, inte minst som ett auktionshus har lättare (i och med det finstilta man måste skriva under för att ens köpa) att friskriva sitt ansvar. Det dåliga ryktet sprider sig dock till alla antikhandlare, men pengarna går bara till auktionsverken som allt mer öppet ignorerar att föremålen är relativt nytillverkade. Det vore rimligen vara i antikhandlares intresse att mer uppmärksamma detta inför anlösa köpare.

    SvaraRadera
  2. No pun intended. Anlösa= aningslösa...

    SvaraRadera
  3. Hejsan anonym.
    Tack för dina tankar, mycket uppskattade. Jag håller med dig i alla dina kommentarer.
    Mvh
    Nicklas Cederqvist

    SvaraRadera
  4. Jag var in på Gbg Auktionverk tidigare i år med en kinesisk glasskål från 1796-1820 (Jiaqing). När "en av dem som borde ha koll" gick och hämtade en bok för att kolla upp märket i botten på skålen ("reign mark") insåg jag att jag slösade min tid. Hursom, skålen fick bedömningen "1920-1930 ungefär, värd 300-400:-". Ett internationellt erkänt och namnkunnigt auktionshus bedömde den som "från tiden, ett utrop ligger på 33000-55000:-". Den missen är rätt grov om du frågar mig.

    Ett annat sorgligt exempel är Uppsala Auktionsverk:

    https://www.uppsalaauktion.se/objekt136881/blomkrukor_tre_stycken.html

    De där krukorna är sådana som man får när man köper billiga bonsaiträd i blomsterhandeln. Med ett träd i brukar de kosta mellan 79:- till 149:- styck. Jaja, "sannolikt orientaliska" blev väl förmodligen rätt i alla fall.

    Tack för en intressant blogg!

    SvaraRadera
  5. Bäste anonym!
    Jag blir glad och tacksam för långa kommentarer som din och förstår att du riskerar att "bli igenkänd" av diskuterade auktionshus. Men eftersom jag är av åsikten att alla institutioner måste ta ansvar för sina aktiviteter på marknaden, så är det i det långa loppet av godo att problem kommer upp till ytan för konstruktiv diskussion. Som alla mina läsare förstår, så får jag liknande historier mig tillsända allt oftare, men oftast i form av personliga mail, i förtroende om att inte publiceras. -Vilket självklart respekteras. Tack för berömmet.
    Varma hälsningar,
    Nicklas Cederqvist

    SvaraRadera
  6. Hej igen!

    Jo, visst borde man kunna kräva att institutionerna tar ett visst ansvar och det gör de väl också på sätt och vis genom att ta tillbaka föremål som sålts på fel premisser.

    Nu vill jag verkligen inte framstå som någon advokat för antik/auktionsbranschen, jag tycker de är bland de snuskigaste som finns men samtidigt blir jag förbluffad över folks naivitet ibland. Det man måste inse är att det är säljare vi har att göra med oavsett om vi pratar om personalen på det lokala auktionshuset eller de som figurerar på Antikrundan (som för övrigt värderar föremål i statlig television som de säljer i sin butik, fantastiskt!). Dessutom hoppas jag att alla förstår att ett utrop på en auktion inte är detsamma som en värdering av ett föremål vilket tydligt demonstreras av blomkrukorna jag nämnde i mitt tidigare inlägg.

    Dessutom förutsätter en uppskattning av ett föremåls värde att man faktiskt vet vad det är man värderar, vilket inte alltid är fallet, och hur kräver man ansvar i en sån situation? I sammanhanget bör man nämna exempelvis Bukowskis som använder sina felaktiga bedömningar (om man hårddrar resonemanget) i marknadsföringssyfte. "I år har vi sålt för X% över utrop!" kan man läsa. Samma auktionshus är dessutom väldigt dåliga på att källhänvisa sina attribueringar vilket är (eller borde vara) kutym för internationella auktionshus. Frostat glas i Art Deco-stil blir gärna Lalique, kan man sälja en Hans Owe Sandeberg som en Mona Morales Schildt så gör man hemskt gärna det.

    Jaja, ursäkta om jag är lite osammanhängande och jag har säkert gjort någon intellektuell vurpa på vägen men det är ett ämne som är aktuellt för mig.

    Min poäng är att bara för att man säljer en möbel av Linning så betyder inte det att man har Linnings kunnande eller möbelns autenticitet. Det enda det betyder är att man har haft turen att slippa stå i ett köpcenter och sälja Telenorabonnemang. Med vissa undantag.

    (Samme anonym som postade den 12:e)

    SvaraRadera
  7. Bäste "anonym 12"!
    Tack för dina tankar. Du och jag skakar hand i alla åsikter. En annan uppmärksam "anonym" har ringat in jiaqing-skålen som du nämnde tidigare. Jag håller tummarna för den framledes, ser fin ut. 300-400 kr som värdering; -Tack för kaffet; möjligen bör försäljning av telenorabonnemang i köpcenter övervägas i stället...
    Fortsätt kommentera tack!
    Mvh
    Nicklas

    SvaraRadera
  8. Jag måste lära mig att skicka e-post istället för att skriva i kommentarsfälten, att vara "anonym" är inte min starka sida...:)

    SvaraRadera
  9. Bäste "Jiaqing-anonym".
    Ingen fara skedd. Jag vill att du och andra fortsätter att delge mig era åsikter i officiell form. Det skapar en debatt och tar upp ämnen till diskussion, det gör inte privat e-post. Åtminstone inte på samma engagerande vis.
    Varma hälsningar,
    Nicke Cederqvist

    SvaraRadera