Historisk Rolexförsäljning på Kaplans- En bildodyssé

Snart runt en alldeles oerhört priviligierad handled.

Lördag den 14 november 2014 såldes en Rolex Cosmograph Oyster Daytona, så kallad Paul Newman, referensnummer 6263 från cirka år 1969, i sällan skådat toppskick för 4.850.000 kronor, i Stockholm. Applåder utbröt i auktionssalen efter att klubban äntligen hade fallit. Auktionssalsapplåder avnjutes sällan, bland svårflörtade Stockholmare.

Kundtjänst representant Georgios Batselas samt auktionist Pantzar, framför åtrått ur. På bildskärmen syntes EJ ledande budnivå, utan endast utropspris, vilket kommenteras nedan.

Kaplans Klockkvalitets resultat överträffade de flestas förväntningar. Uppskattningsvis 100 personer fanns på plats i de intima lokalerna på Biblioteksgatan. Alla stolar var stjärtade och tillresta hördes prata på bland annat italienska samt amerikansk och brittisk engelska. Personalen var -självklart- pressad av situationen och antalet uppkopplade telefoner låg runt fem-sju när de mest eftersökta klockorna bjöds ut.

Kaplansdam med stressad blick. Oh-oh, sa auktionisten fyramiljonertjugotusen eller fyramiljonertvåhundratjugotusen?

Efter ungefär en timme slogs det svenska rekordet för handledsur med hästlängder, när utrop nr 56 kom upp. En Rolex Cosmograph Oyster Daytona, så kallad Paul Newman, referensnummer 6263 troligen från från 1969, i sällan skådat skick, såldes för 4.850.000 kronor.

4miljoner100, ropar Mikael Wallhagen åt engelsktalande kund per telefon.

Det gamla rekordet innehades också av Kaplans och gällde faktiskt samma klockmodell. Den Rolex Daytonan, i betydligt sämre skick, såldes för 1,9 miljoner kronor så nyligt som i maj 2013. En lyckad försäljning tenderar ofta locka fram snarlika objekt ur trävirket. Det vet auktionshusen. Se It is one nasty watch -Horologiskt maskulint Kaplansfokus.

Antal Patek Philippe i en och samma auktion torde ha utgjort ett rekord i sig, 13 stycken. Det prestigemärke som slog världsrekord i Genève häromdagen (180 miljoner Skr). Av de 13 ropades endast en tillbaka, på grund av för lågt bud. 12 sålda Patek under en och samma auktion, bland många andra prestige-dinkor, berättar att det var en kvalitetsauktion, även utan rekord-rolexen.

4miljoner800! Notera Rolex-litteraturen snett ovanför Tony Franks huvud.

Låga bud var ovanliga under lördagen. Auktionen blev Kaplans största framgång någonsin, med 92% av utropen sålda. En anmärkningsvärd siffra.

Spaden i vädret; Fyramiljoneråttahundrafemtiotusen!! Auktionshistoria är skapad.

Jag lyckades få tag på Klockchef Tony Frank under sena lördageftermiddagen, när alla bud och provisioner äntligen hade knappats in och brev och mail sänts iväg till diverse intressenter. Tony Frank med flera kollegor, satt då mitt i mat och förhoppningsvis firande av ett väl genomfört jobb, men lät sig villigt intervjuas. På den något patetiska frågan "Hur känns det" blev svaret att det kändes bra och overkligt. Vidare kunde Tony berätta att två svenska budgivare var med upp på "hög nivå" men att kampen till slut ändå stod mellan två "utländska intressenter". (Tystnadsplikten är total och tillika en hederssak i auktionsbranschen).

Antikmonologen uppskattar att det tog runt femton minuter att sälja rekorduret. Anledningen till tidsspillan var främst att en av budgivarna tycktes mycket vilsen i valutaomvandlingsproceduren, vilket innebar att vederbörande efter varje motbud skulle -försöka- räkna om från svenska kronor till sin -för oss åhörare- okända valuta. Antikmonologen sticker ut hakan och gissar på dollar; amerikanska dylika.

A propos dyra Rolex-ur så associerar jag alltid till en intervju med den då store företagsledaren, vd för Electrolux, Hans Werthén. En journalist frågade om Electrolux-chefens armbandsur (Rolex) var dyrbart, varpå Werthén svarade något i stil med: Nej fan, det är en kopia, alla förutsätter ju ändå att det är en äkta, eftersom det är min. Om det sedan är en myt, omvänd snobbism, eller något annat lämnar jag åt andra att avgöra. Jag vill i vart fall att den söta historien är sann.

Att Kaplans har sålt en fantastisk klocka är helt klart. Att slutpriset 4.850.000 är det som sänts ut i pressmeddelanden är "gulligt" i sammanhanget. I dag är det mer eller mindre vedertaget att ange slutpriset inklusive auktionshusets diverse påslag. Vilket hade inneburit ett slutpris på över fem miljoner kronor. Nästa gång, efter tv-inköpet, så blir det nog så ska ni se.

Day-Tony Frank och Mikael Watch-hagen sover nog gott framöver.

Fotnot:
Det är ingen högoddsare att Kaplans framledes kommer att investera i en tv-skärm med någon form av interaktivt program med valutaomvandlare i real-tid. Att så inte skett redan är lite pinsamt. Kaplans är marknadsledande i Skandinavien i segmentet Fine Watches. Då borde man för länge sedan ha insett att pågående budgivning skall kunna iakttagas på minst en stor skärm i auktionssalen, noterat i minst fyra olika valutor. Dessa bör vara svenska kronor, euro, amerikanska dollar och brittiska pund; Med möjlighet att addera ytterligare länders valutor. Under lördagens -förvisso- rekordauktion var problemen med per telefon uppkopplade budgivare väldigt stora. Bitvis var det genant att iaktta problemen mellan dels auktionisten och dels den Kaplans-anställde som hade utländsk budgivare på tråden. Vid ett tillfälle försvann tvåhundra tusen kronor, på grund av bristande vana i att explicit uttala bud på miljonnivåer på både svenska och engelska. Efter att flera i publiken opponerat sig högljutt noterades misstaget. De stora problem som noterades under lördagen skulle enkelt elimineras av en IRL-skärm med budnivåerna utlysta i de (tidigare nämnda minst fyra) olika valutorna. IRL-bud i minst fyra valutor för allas ögon är ett stöd, inte minst psykologiskt, för alla parter och jag är övertygad om att man tappade flera hundra tusen kronor idag, på grund av frågetecken kring bud. Uppe på podiet sitter dels auktionisten och dels kundtjänst. Dessa aktörer skall också ha buden IRL i de olika valutorna på sina skärmar. Dylika tv-skärmar med bud i olika valutor är sedan uppskattningsvis 10-15 år standard hos de större auktionshusen, i Sverige och internationellt. Dessutom så torde nog Kaplans web-ansvariga behöva titta på möjligheten att låta intressenter bjuda interaktivt på internet under pågående auktion, inte bara inför densamma. Om Kaplans läser Antikmonologen så ställer jag gärna upp som konsult vidrörande uppbyggnad av ovanstående IRL-skärm. Grattis till resultatet, under alla omständigheter.

It is one nasty watch- Horologiskt maskulint Kaplansfokus

I dagarna tre har Kaplans Auktioner en uppsjö spotlights riktade mot sina lokaler på Biblioteksgatan; En i auktionssammanhang oerhört kort tidsperiod. På lördag klockan 13 ropas 178 utrop Klockkvalité, som nagelfarits av besökare på plats och inte minst online.

Omslagsklocka tillika handledsfoto av s t e k h e t Rolex. Foto: Kaplans/Hodinkee

Nätet utgör ett närmast explosivt växande skyltfönster och Kaplans insåg tidigt detta. En av bloggvärldens stora klockapor ger Kaplans ovärderlig reklam på klock-sajten Hodinkee; Om en av Kaplans två ropade  Daytonor skriver de (bland mycket annat) It is one nasty watch, in a good way. Nämnda Rolex Daytona, utrop 1,5 miljoner kronor, är grädden på moset i denna klockkvalité. Tony Frank, chef för klockvärderingen på Kaplans, har svårt att dölja sin entusiasm. Vid närmare eftertanke så tror jag inte han försöker.

Mikael Wallhagen, urmakare och klockexpert på Kaplans, intervjuades av Hodinkee angående the nasty watch, och den lär ha uppbringat stort intresse från ett antal handlare.

Knädarrsframkallande urtavla för Rolexnördar

Entusiasmen gäller många utrop, men framför allt den otroligt sällsynta varianten av Rolex Cosmograph Oyster Daytona, så kallad Paul Newman. Just denna urtavla är vansinnigt sällsynt och kallas bland samlare för RCO, eftersom Oyster annars kom före Cosmograph som standard. Italienarna kallar den för Oyster Sotto, vilket betyder "Under Oyster". Hodinkee kallar Kaplans RCO för november månads bästa Rolex, vilket piskar de största auktionshusen Christies, Sotheby´s och Antiquorum; Nota bene: samtliga har haft prestigeklockauktioner i november. Kaplans har redan högsta-pris-noteringen-någonsin i Sverige, efter att ha sålt en Daytona i maj 2013, för 1,9 miljoner kronor. Se Newmans burnout svenskt klock-rekord. RCO:n såldes för hisnande 4.850.000 kr. Ett nytt svenskt rekord. Förmodligen också Skandinaviens högst betalade handledsur någonsin.

Världsrekordpristagare i Geneve

När vi talar klockrekord, så vore det straffbart att inte nämna försäljningen av ett fickur häromdagen. Uret tog nästan åtta år att framställa och har ett namn; The Henry Graves Jr Supercomplication, tillverkat av Patek Philippe. Till och med allas vår Zlatan hade nog fått ringa ett par extra samtal för att hosta upp slutsumman, cirka 180 miljoner kronor. Det är även i runda slängar vad en väldigt bra van Gogh eller Monet betingar. Även om det möjligen jublades över det extraordinära slutpriset, så grumlades glädjebägaren av att säljaren, Shejk Al-Thani från Qatar, dog dagen innan försäljningen, endast 48 år gammal. Detta sänder säkert en chockvåg hos internationella auktionshus, eftersom shejken varit en av de absolut viktigaste köparna av förstklassiga objekt inom oerhört många områden. Mellan åren 1997-2005 var Al-Thani även Qatars kulturminister. Shejken befann sig i ekonomiska trångmål/tvister under senare år. Månne var det ångesten inför försäljningen av ett älskat föremål som drev honom bort från jordevandringen?

Tillbaka till Stockholm: Rovan, nr 164, är en ovanlig munsbit för samlaren av OS-memorabilia. Medfaren och därför lågt ropad; 700 kr. Baksidan är dekorerad med segelbåt. Den såldes för 2.600 kronor.

Kaplans klockkunniga killar lär få njuta av väldigt många fickur framöver. En av dessa är ju också Antikrundans nya klockexpert, Mikael Wallhagen. Jag törs inte drömma om hur mycket fickur som kommer upp till ytan efter Al-Thanis försäljning. Fickur och biblar förmodar jag redan innan världsrekordet var de vanligaste föremålen vid "Rundans" bedömningsbord.

Fokuserad klockman under visningen

När Hodinkee intervjuar Wallhagen på "Kaplans of Sweden" ställs frågan om Kaplans extremt ovanliga Daytona möjligen kan gå över en miljon, -och det är dollar som åsyftas. Wallhagen svarar likt en landslagscoach i fotboll, att man vill hålla förväntningarna nere och man är en liten nation, nåja -auktionshus i det här fallet. Christie´s sålde en närapå identisk klocka för ett år sedan i Genève. Då föll klubban på över en miljon dollar, drygt 7,4 miljoner kronor. Dessutom såldes en snarlik på Sotheby´s för ett antal år sedan för 500.000$, Man kan tycka att utropspriset på Kaplans of Sweden är något lågt? Dessutom är skicket på The Nasty One betydligt bättre än 2013 års Kaplansrekordur.

Kaplans klockchef Tony Frank (till vänster) i diskussion med presumtiv kund, framför RCO:n i säkerhetsskåp.

För ett fåtal klockor i katalogen finner man "Fördjupad information". Där förtas sakligheten något, Kaplans signum, av väl hårt säljpitchande formuleringar. Även om detta inte är en del av själva katalogiseringen, så låter det som om inlämnaren har hållit i pennan. Dessutom korrelerar de svenska respektive engelska versionerna inte alltid. Se exempelvis den för övrigt intressanta Halda Space Discoveryn. Den såldes för utropet, 59.000 kronor.

Nr 148, Halda Space Discovery, utrop 55.000 kr.

En favorit bland 70-talarna är Tag Heuer Autavia "Decompression" "Tropical". Troligen från 1973, samma år som herrar Bratt/ Guillou avslöjade det okända underrättelseorganet Informationsbyrån (IB). Den såldes för 46.000 kr, nästan fem gånger utropet.

Nr 95, Tag Heuer Autavia, utrop 9.900 kr.

Klockintresset och de ofta höga priserna som genereras kan liknas vid frimärkssamlande. Ett sökande efter det udda, avvikande, (möjligen felgjorda) och framför allt det, som så få som möjligt andra har. Att då kunna bära det på sin handled likt en nyligen nerlagd 24-taggad jämtländsk älg och visa upp det stiliga bytet, torde kunna vara en kick för somliga. Fick jag ihop den meningen? Tveksamt. Anyway, you get my drift...

À propos kick; kick ass kommer nog auktionsnummer 56 att göra med samtliga tidigare svenska klocknoteringar. Det har Day-Tony Frank svårt att dölja.


Fotnot:
Av någon för undertecknad outgrundlig anledning, så är det här med andrahandsförsäljning av begagnade handledsur något som nästan uteslutande gäller ur för män. Förvisso, damur existerar, men de genererar inga märkvärdiga andrahandspriser och heller inget större intresse. Ännu.

Klockapa kallas den person som är mer än vanligt intresserad av armbandsur. Antikmonologen känner inte till huruvida eller inte en kvinna kan etiketteras som dylik.

Källor:
http://www.hodinkee.com/blog/whats-selling-where-the-best-rolex-available-this-month-and-other-highlights-from-kaplans-of-sweden

http://www.christies.com/lotfinder/watches/rolex-an-extremely-rare-and-important-stainless-5731690-details.aspx#top
http://antikmonologen.blogspot.se/2013/05/newmans-burnout-svenskt-klock-rekord.html
http://www.theartnewspaper.com/articles/One-of-the-worlds-top-collectors-Sheikh-AlThani-dies-suddenly-aged--/36262

Första svenska rymdföremålet/ Genant Bytt är bytt/ Lauritz ångerrätt/ Ellfenbensstopp hos auktionshus/ Östersundsskandal/ Japanskt rekord

Tack vare astronauten Wally Schirras stora foto-intresse kom Hasselblad att bli det stora namnet för foto i rymdålderns barndom. År 1962 gick Schirra in i en fotoaffär i Houston och köpte sig en Hasselblad 500c. Sannolikt behöll han kvittot, för han tog nämligen med sig kameran, av Schirra ansedd som den bästa på marknaden, tillbaka till NASA där förberedelserna för uppskjutning av Mercury-Atlas 8 ägde rum.

Just den Hasselbladaren kan nu bli din. RR Auctions bjuder ut den till auktion den 13 november i Boston, USA. Den har till yttermera visso bevisligen varit med under ytterligare ett rymdäventyr; Mercury-Atlas 9. RR Auctions visar på ett oerhört ingående vis att detta verkligen är just den Hasselblad som varit med om två rymdfärder.

Proveniensen är solid med Schirras egna papper, diverse bevisande fotografier med mera. En närmast otrolig katalogisering, som måste ha tagit många dagars arbete i anspråk. En indikation på att man haft stora problem med förfalskningar av just kameror, men även av rymd-memorabilia, som är ett mycket hajpat samlarområde. Kameraförfalskningar har Antikmonologen tidigare diskuterat (se bloggen Like Leica).

Hasselbladsannonser fråm 1960-talet. Foto: RRAuctions

Nästa gång ni läser en svensk auktionshuskatalog med tillnamnet "Kvalitet-"), så fundera på hur lång tid auktionshusets experter/intendenter lagt ned på katalogiseringen av varje föremål. Floskeln att det var bättre förr, känns då nära till hands.

Alla NASA-astronauters ögon på Hasselblad. Foto: RRAuctions

Visst vore Världens första svensk(-a föremål) i rymden, -sorry mr Fuglesang, något att kunna beskåda på piedestal i upplyst monter i Sverige!? Varför inte på alldeles utmärkta muséet Fotografiska, i Stockholm? Vad säger herrar Per och Jan Broman och Sven Hagströmer?! Budgivning äger rum torsdag den 13 november, förvägsregistering krävs. Lägsta möjliga bud är 10.000 Us$. Sue Recks, kundansvarig på RR Auctions, förväntar sig dock ett slutpris på mellan 50.000-100.000 dollar, informerar hon mig.

Breaking news: Kameran sålde för fantastiska 275.000 dollar. 
executive vice president at RR Auction.
“The camera was purchased by a well-known collector of space artifacts – someone that we believe will properly curate the camera for future generations,” said Bobby Livingston, executive vice president at RR Auction.

Read more: http://www.auctioncentralnews.com/index.php/features/auction-houses/13603?utm_source=feedburner&utm_medium=email&utm_campaign=Feed%3A+ACNlatestnews+%28Auction+Central+News+-+Latest+News%29#ixzz3JAl7wQDL

______________________________________

Antiksnack:

Cello av Backman, signerad 1748. Foto: Sotheby´s

Cellon som var med i TV4:s nya "antiksatsning" Bytt är bytt (BäB) är symptomatisk för det största problemet med programmet. Idén är att ett besökande par människor ska lyckas placera ett antal föremål i av programmet redan definierade prisklasser, mellan 5.000-500.000 kr. Lyckas besökarparet med detta, vinner de motsvarande summa som objektet är värt. Skoj ploj, om idén hade fungerat. Men, hur ofta är ett objekt värt exakt X kronor? Allt som oftast är en värdering avhängig en massa olika faktorer. Original eller kopia, skick, patina och framför allt hur ovanligt det är. Sedan är ju frågan om vem exakt som värdesätter ifrågavarande föremål och vilka förbindelser den personen kan tänkas ha till föremålet/ägaren inte helt ovidkommande heller...

Fakta: Cozio.com

Att en cello av Sven O Backman skulle vara värd 500.000 svenska kronor tycks vara ett pris satt av gubben i månen. År 2008 sålde Sotheby´s en dylik daterad 1748, för knappt £5.000. Har Bytt är bytt missat en nolla månne?  

BäB understryker flamsigheten som signum för TV-program om antikviteter, vilket gör ont att konstatera. Jag trodde inte det var möjligt att sjunka under nivån för mer eller mindre regisserat skratt- och flams som SvT:s Antikrundan nuförtiden lagts på, men ack vad jag bedrog mig. Tidigare har jag upphöjt Brittiska Antiques Roadshow till rättesnöre och gör så även fortsättningsvis. Snälla programmakare och programköpare, gör något! Ämnet är det inget fel på, men uppläggen...

______________________________________

*

Antiques Trade Gazette, den 4 november 2014

Efter fällande dom vidrörande försäljning av illegalt elfenben säger chefen för Chiswick Auctions (CA) att han nu vill gå i bräschen för branschen i att sluta med försäljning av elfenben.William Rouse säger att CA nu slutar att hantera allt elfenben -oberoende av ålder- utom i de fall där materialet utgör mindre än 5% av ett helt föremål. Som exempel nämner han nyckelbrickorna på en byrå i övrigt helt gjord i trä.

______________________________________
*

Detalj av lackskärm av Shibata Zeshin, från 1883. Foto: Bonhams

Hela världens auktionshus bjuder över varandra på olika sätt, för att få in kinesiskt porslin till försäljning, eftersom det fortfarande råder stark hausse på området. Ändå togs första platsen prismässigt av Bonhams i London, som under Asia Week till allas förvåning sålde ett japanskt föremål som dyraste objekt; En sällsynt lackskärm som klubbades för £842.500, cirka 10 miljoner kronor, 10 gånger lägsta utrop. Att rekordet noterades för ett japanskt föremål kan naturligtvis också vara ett tecken på medveten auktionsplacering av de mest dyrbara kinesiska objekten i Hong Kong eller New York.

______________________________________
*

Att auktionshus om och om igen försöker sälja föremål som inte får några bud, blir enligt mitt förmenande vanligare. Jag ställer mig undrande till att man då inte konsekvent sänker värdering, respektive bevakningspris på föremålet som fallerar att sälja. Jag är själv intresserad av en målning på Bukowskis Market, som under ett par månaders tid lagts ut för femte(!) gången till exakt samma värdering och högst sannolikt exakt samma bevakningspris. Det är ju inte direkt bra reklam för objektet. Jag vill inte betala så mycket som bevakningen är satt till och uppenbarligen ingen annan heller.

"-Förresten, jag ångrar mig..!"

Lauritz har liknande problem, fast mer extrema. De tillämpar nämligen 14 dagars ångerrätt för alla, undantaget "professionella handlare". Något som mig veterligen -tack och lov- ännu är unikt i auktionsbranschen. Dessvärre har Antikmonologen fått indikationer från många håll på att detta missbrukas extensivt. På grund av Lauritz höga bevakningspriser så skaffar sig säljarna (ofta handlare) möjligheten att bjuda på sina egna föremål via bulvan (vän/familjemedlem), om uppnått pris inte är tillfredställande nog. Då kan handlarens vän Mr X, lägga vinnande bud, men därefter hävda sin ångerrätt, "...utan att ange något skäl". När ska Stockholms Auktionsverk (SAV) börja tillämpa ångerrätt? Lauritz ägarpar Sundström/Rode är mycket stolta över att ligga "i framkant" vad gäller modernisering av auktionsbranschen och likaså över ångerrätten, enligt initierade källor.

 ______________________________________
*

Knappt torrt "org målat", 2000-talspräglat "1700-1800 tal" -ish.

Häromveckan hölls ett lågvattenmärke till så kallad kvalitetsauktion i Östersund. Personerna bakom utmärkta bloggen St Olof var denna gång visselblåsare. Väl så! Ett trettiotal förfalskningar noterades, som utgavs vara äkta allmogeföremål med ålder. St Olof undrar om det rör sig om okunskap eller bedrägeri, från Östersunds Auktionsverks håll. Antikmonologen påstår att det är en i sammanhanget irrelevant fråga. Jag påstår mig inte vara kapabel att ta bort människors karies och sysslar därför heller inte med tänder.

Ifrågavarande auktionshus, Östersunds Auktionsverk, utsågs år 2009 till Årets Företagare i Jämtland Härjedalen, med från hemsidan saxad motivering:

”att de med gården som utgångspunkt utvecklat sitt företag från en liten auktionsbyrå till ett modernt framgångsrikt säljkoncept. Genom nytänkande och hög arbetsmoral och framförallt god service gentemot köpare och säljande kunder, har de byggt upp ett gediget förtroende på den nationella och internationella marknaden”.

När ska auktionshus som inte tar det ansvar som åligger dem, förstå att allt som är mer eller mindre bedrägligt kommer att slå tillbaka på alla aktörer i konst- och antikbranschen? Till slut föredrar folk platta paket från möbeljätten, hellre än att upprepade gånger bli blåsta.

______________________________________
*

Bukowskis och Stockholms Auktionsverk håller i dagarna sina "Contemporary/Nutida" auktioner. Visningarna är paradoxalt nog ett tecken på att handlarna är auktionshusens viktigaste inlämnare. En oerhört stor andel av allt utlyst verkar komma raka spåret från konsthandlare och en hel del möbler och konsthantverk ser ut att precis ha fått förpackningarna bortslitna. Hur länge håller detta? Notera ironin i att konsthandeln ber auktionshusen vara mellanhänder i försäljningen till slutkunden, som ofta redan är etablerad kund till konsthandlaren.

Joråsattsåere. Nu är det höst.

The self-imposed ban will be almost total, although it will exclude items - such as a chest of drawers with an inlaid ivory escutcheon - "where the total amount of ivory is less than 5% of the total material in the object". - See more at: http://www.antiquestradegazette.com/news/2014/nov/04/no-more-ivory-for-us-says-auctioneer-after-3200-fine/#sthash.e2H2rmPz.dpuf

Källor:
http://www.rrauction.com/The-First-Hasselblad-and-Zeiss-lens-in-Space.htm
http://www.antiquestradegazette.com/news/2014/nov/04/no-more-ivory-for-us-says-auctioneer-after-3200-fine/
http://www.lauritz.com/sv/aangerraett/a177/7/5/
http://sanktolofs.blogspot.se/2014/11/lagvattenmarke-nar-ostersunds.html
http://www.ostersundsauktionsverk.com/Auction/
https://www.bonhams.com/press_release/17852/
http://www.auctioncentralnews.com/index.php/features/auction-houses/13603?utm_source=feedburner&utm_medium=email&utm_campaign=Feed%3A+ACNlatestnews+%28Auction+Central+News+-+Latest+News%29

Lauritzgate -en praktskandal

Sedan Kunstnyt (KN) i Danmark och Antikmonologen skrivit om Lauritz och Stockholms Auktionsverks försäljning av etnografiskt konsthantverk av afrikansk karaktär, har slussportarna stått på vid gavel, vad gäller kommentarer i ämnet till Antikmonologen. För bästa förförståelse, se Enorm skandal under uppsegling på Lauritz.

Det KN och Antikmonologen diskuterat är det faktum att de båda auktionshusen, numera ett och samma, under många år sålt afrikansk etnografika för en säljares räkning och konsekvent upphöjt allt från denna inlämnare med följande fraser, eller snarlika: Proveniens: Gabriel Müller/ Gabriel och Dascha Müller/ C G Müller i Stockholm/ Carl Gabriel Müller samling/ Bjarne & Daphy Müller/Samling Müller. 

Dessa fraser är totalt vilseledande, eftersom begreppet proveniens/samling implicit påskiner att föremålen kommer från erkänd/etablerad samling. Att hr Müller ibland kallar sig Carl, ibland Gabriel och ibland Bjarne vid angivelse av proveniens, är häpnadsväckande. Har någon trott att det skulle låta mer spännande att variera namn på "proveniensen"? En enkel googling ger vid handen att Müller heter just Carl Bjarne Gabriel.

Mask-älskande(?) man. Fotomontage: Antikmonologen. Foton: Lauritz & Auktionsverket

Att Sveriges äldsta auktionshus, Stockholms Auktionsverk etablerat 1674, åtminstone sedan 1970-talet har sålt afrikanska masker katalogiserade med de så oerhört viktiga orden "Proveniens Gabriel Müller" eller snarlik formulering, är minst sagt beklämmande om det är så att Müller konsekvent säljer afrikanska nytillverkade föremål. Det samma gäller för Lauritz.

Mask-erad kvinna. Fotomontage: Antikmonologen. Foton: Lauritz

Alla experter och initierade personer i afrikana har för Antikmonologen klargjort att allt som i denna -och tidigare- blogg visas, är av sent eller mycket sent datum. Internationell expertis i både Bryssel och Paris fnyser åt "proveniensen" Carl/ Bjarne/ Gabriel- Müller. Samma åsikt har Antikmonologen fått från England och flera Skandinaviska länder.

Från initierad källa kan Antikmonologen också förtälja att en person som handlat afrikana för stora pengar hos Lauritz planerar att konfrontera auktionshuset och kräva alla pengar tillbaka. Det rör sig om hundratusentals kronor. Denna samlare har senaste veckan konsulterat expert som avfärdar samtliga Müller-föremål som moderna falsarier. Att de skulle komma ifrån en "samling Müller" avfärdar nämnda expert som ett per definition kriminellt påstående.

Flera av varandra helt oberoende källor berättar för Antikmonologen att högsta ledningen för Lauritz vid upprepade tillfällen har kritiserats och ifrågasatts specifikt för businessen med Gabriel Müllers afrikana. Denna kritik har framförts från flera håll, både från flera håll inom företaget och externt från etablerade kunder och andra. Bengt Sundström och Mette Rode Sundström har ignorerat kritiken.

12 Kapapa. Klubbade för 2600 kr på Lauritz 2009. "Proveniens: CG Müller samling i Stockholm".

Lega, Zimba, Stadsauktion, Sthlms Auktionsverk feb 2014. "Proveniens: Carl Gabriel Müllers samling, Stockholm"

"Zande 1900-talets mitt", Lauritz 2009,"Proveniens: Carl Gabriel Müller samling i Stockholm". Värdering: 20.000, såld för 2.700.

I detta blogginlägg presenteras ett mycket litet axplock av det som sålts av Stockholms Auktionsverk och Lauritz sedan 1970-talet. Samtliga objekt har gemensamt att de har presenterats med Müller-proveniens i någon form, vid försäljningstillfället. Ett stort antal av föremålen är dessutom daterade till 1900-talets mitt. Skälet till bilderna är bland annat att påvisa den enorma mängd afrikana-föremål med (ofta olika) Müller-proveniens(-er), som har sköljt över auktionsmarknaden i Sverige, under runt 40 års tid. Fyrtio år.

"Proveniens

Proveniens är ett begrepp inom konstvetenskap och i musei- och arkivverksamhet som innefattar uppgifter om ett värdefullt objekts ursprung samt ägar- och annan historia...För konstverk innefattas i ett verks proveniens bland annat uppgifter om viktiga utställningar där konstverket varit med, samt uppgifter om omnämnande eller avbildning i publicerade fackböcker...Förekomsten av uppgifter om proveniens och vad den är utgör delar av marknadsvärderingen av ett objekt". (Wikipedia)


Varför har det till Antikmonologens kännedom aldrig stått något om ett afrikanskt etnografiskt föremål med Müller-proveniens tidigare proveniens? Det är standard och kutym i branschen inom alla föremålsområden, att -självklart- nämna ett föremåls samtliga tidigare ägare, om de är kända. Det är nämligen för föremålet i högsta grad värdehöjande. Inte för ett enda objekt, vi talar sannolikt om tiotusentals föremål, har en ägare nämnts som ägde föremålet före Müller, enligt flera initierade källors granskning. Varför har aldrig en enda litteraturhänvisning presterats, gällande föremål med Müller-proveniens? Många av dessa masker är extremt sällsynt förekommande på den kommersiella marknaden, nota bene; när det gäller äkta föremål.

Stockholms Auktionsverks Stadsauktion i Frihamnen (nuvarande Magasin5) sålde mellan perioden 9 oktober 2012 och 3 september 2014 minst 84 afrikanska etnografiska föremål med någon form av Müller-proveniens. Dessa objekt inbringade cirka 93.050 kronor, exklusive auktionshusets avgifter (med förbehåll för felräkningar). Gemene man som kommer in från gatan för att sälja ett lägre prissatt föremål (1000-10.000kr)  får generellt sett betala minst 20%, (snarare upp emot 25%) i kommission och avgifter (fotografi-, klubb- samt försäkringsavgift och kommission). Däremot får inlämnare som är etablerade, fasta kunder oftast specialavtal med auktionshuset.

En Müller som under runt 40 år har lämnat in tusentals/ tiotusentals föremål, torde ha befunnit sig i ett förhandlingsläge som ledde till mycket bra avtalsvillkor.

Att samtliga Müllerföremål som förekommer i denna blogg avfärdas som sena och masstillverkade dåliga kopior är ett faktum. En av Antikmonologens källor påpekade något som också har varit totalt symptomatiskt vad gäller marknaden för kinesiskt porslin; Att förfalskare under 1900-talet har haft god tillgång på litteratur som avbildar objektens fram- eller ovansidor. Däremot har litteraturen fram tills relativt nyligen inte avbildat undersidor/baser av föremål. Detta har gjort att förfalskarna i de flesta fall har misslyckats med undersidornas utseende. I ett tidigare blogginlägg intervjuades Regina Krahl om detta faktum, se bloggen Förfalskarmanual? Krahl berättade bland annat: "Ofta upprepades designen felaktigt på fram- och baksida, även om det exempelvis skulle vara de fyra årstidernas blommor. Regina säger också att förfalskarna idag lätt kan få tag på all nödvändig information och att "fakesen" därför ofta är mycket svåra att upptäcka och det finns inget som man låter bli att förfalska. Om något speciellt är med i en katalog dyker kopior upp nära nog direkt efter att katalogen kommit i tryck, avslutar Regina lakoniskt".

"Chokwe, 1900-talets mitt", Lauritz 2010, "Proveniens: CG Müller samling"Värdering 15.000 kr, såld för 6.000 kr.

"Nzakara, 1900-talets mitt", Lauritz 2011, "Proveniens: Carl Gabriel Müller, Stockholm, samling".

"Ngbaaka, 1900-talets mitt", Lauritz 2011, Värdering 20.000, såld för 5.000 kr. "Proveniens: C G Müller samling".

Lega, utrop 2.500, Sthlms Auktionsverk 2012, "Proveniens: Bjarne och Daphy Müller"

Skallra, 1900-talets mitt, Lauritz 2009, "Proveniens: Carl Gabriel Müller samling i Stockholm".

Luba-pall, "1940/50-tal". Lauritz 2009, "Proveniens: Carl Gabriel Müller samling i Stockholm". Värdering 50.000 kr.

Nyanga, Stockholms Auktionsverk 2014, Magasin5, "Proveniens: Samling Müller". Såld för 3.400 kr.

"Tabwa, 1940-50-tal", Lauritz 2009. "Proveniens: Carl Gabriel Müller samling i Stockholm"

Ngbaaka, Lauritz 2010, Proveniens: C G Müller samling"

Umongo, 1900-talets mitt", Lauritz 2010, "Proveniens: Carl Gabriel Müller, Stockholm, samling". Värdering 15.000, klubbad för 850 kr.

Mask, Lega, Stadsauktion, Stockholms Auktionsverk 2012, "Proveniens: Bjarne & Daphy Müller".

Nedanstående sju masker är samtliga inköpta i Stockholm under 1970-talet och finns numer i Frankrike. Ägaren har fått värdering utförd av etnografika-expert, som gjort ägaren mycket besviken. Samtliga dömdes ut som turistmasker, populärt kallade Airport art. Ägaren är trogen läsare av Antikmonologen.

Denna mask är köpt i Stockholm under 1970-talet. Tillhör gruppen av sju nedan.

Denna mask är köpt i Stockholm under 1970-talet. Tillhör gruppen av sju nedan.

Dessa masker är köpta i Stockholm under 1970-talet och samtliga är märkta "Gabriel Muller".

Vän av ordning noterade att efter att bloggen Enorm skandal under uppsegling på Lauritz publicerats den 17 oktober 2014, så drog Lauritz tillbaka samtliga 57 föremål med Müller-proveniens från försäljning.

Tolv dagar senare, den 29-30 oktober är det dags igen; Lauritz har precis lagt upp 42 nya(?) afrikanska etnografiska föremål på sitt Stockholmskontor på Slakthusvägen. Med en avgörande skillnad; inget av dessa 42 föremål har någon angiven proveniens överhuvudtaget. Initierad källa berättar att Lauritz gjorde samma sak för ett par år sedan. Man slutade då att kommentera proveniensen på afrikanskt etnografiskt material under en period, som uppenbarligen kom från samma inlämnare (Müller). Efter en tidsperiod beslutade någon att Müller-proveniensen återigen skulle inkluderas.

Vid en närmare granskning av objekten som publicerades den 29 oktober avslöjar dock Antikmonologen följande sensationella diskrepanser:

Annullerades 17 okt på Lauritz. "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller, Stockholm". Foto: Barnebys

Exakt samma objekt som ovan, tillbaka på Lauritz. Dock; den 29 oktober plötsligt helt UTAN proveniens.

Annullerades 18 okt på Lauritz. "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller, Stockholm". Foto: Barnebys

Exakt samma objekt som ovan, tillbaka på Lauritz. Dock; den 29 oktober plötsligt helt UTAN proveniens.

Annullerades 19 okt på Lauritz. "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller, Stockholm".

Exakt samma objekt som ovan, tillbaka på Lauritz. Dock; den 29 oktober plötsligt helt UTAN proveniens.

Annullerades 19 okt på Lauritz. "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller, Stockholm".

Exakt samma objekt som ovan, tillbaka på Lauritz. Dock; den 29 oktober plötsligt helt UTAN proveniens. Notera också värdesänkningen, -pga utebliven proveniens..?!

Man har alltså plötsligt avlägsnat "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller" från en hel grupp föremål som drogs ut för någon vecka sedan när fekalierna träffade takfläkten så att säga och väljer i stället att sälja dem på nytt. Nu dock helt utan kommentarer om eventuell proveniens. Innebär detta att Lauritz experter efter kovändning plötsligt anser att dessa masker som tidigare var försedda med Müller-proveniens alltså är moderna turistkopior?

Lauritz hemsida: "För Lauritz.com är det viktigt att förrätta auktioner på kundens premisser. Det gör vi bl.a. genom att vara ett genomskådligt, ärligt och säkert ställe att handla på auktion".  Tycker Ni, kaere Mette och Bengt, att Ni lever upp till detta, vad gäller etnografica och vad gäller Carl Bjarne Gabriel Müller?

Så Preben på Kunstnyt i Danmark; jag har svaret till dig, på ditt spörsmål från den 15 oktober:

The answer is: 1+1 usually makes 2

Mycket är oerhört anmärkningsvärt i denna historia. Att säljaren generellt sett accepterar klubbade slutpriser på objekt ur "sin samling", som ligger otroligt mycket lägre än satta värderingar är inte plausibelt, vore objekten äkta. Att acceptera 2700 för ett föremål som värderats av Lauritz "experter" till 20.000 kronor talar om även för lindrigt begåvade människor att något ej står rätt till. Dylika exempel är legio i denna värderingsskandal. Frågan om vilken eller vilka intendenter/experter inom Lauritz som faktiskt står för katalogisering av etnografiskt material är central. Detsamma gäller för Magasin5, Stockholms Auktionsverk. Att Lauritz inte har någon anställd som kan området, har unisont påpekats från alla håll. Vilket ju i så fall innebär att inlämnaren står för alla fakta, korrekta eller ej.

Återigen, det som skett i fallet Müller skulle inte kunna ifrågasättas om alla tusentals(?) föremål hade katalogiserats på annat sätt. Men när auktionshus, som per definition är professionella förmedlare av varor, uttryckligen och konsekvent använder ordet "proveniens" så ger det de facto potentiella köpare intryck av att föremålet kommer ifrån en samlarbakgrund och har uttalad ålder, i motsats till om det skulle ha stått exempelvis: "Mask, Afrika, utrop 1000 kr" och inget mer. Jag understryker med emfas: tillägget "Proveniens: Müller" leder köparen att tro att auktionshuset har undersökt och därmed också konstaterat att objektets historia är känd och för slutpriset viktig, i prishöjande syfte. Detta vet alla, som är initierade i auktions- och antikhandel. Ofta har Müller-föremålen också daterats till 1900-talets mitt. Dateringen i kombination med en definierad proveniens är -självklart- en (oftast kraftigt) prishöjande faktor på en auktionsmarknad.

Sveriges äldsta auktionshus och Skandinaviens största tycks ha stått med mössan i hand och låtit en säljare diktera upplägg under väldigt många år. Allt pekar på att Carl Bjarne Gabriel Müller har ohemula mängder smutsigt mjöl i sina påsar. Antalet påsar måste till yttermera visso motsvara ett mindre afrikanskt lands samlade nationalskatt av "påsar". Förresten; hur tänkte man egentligen på Lauritz när man tog beslutet att återinföra tidigare annullerade afrikanska masker; -Men nu utan tidigare inkluderad "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller"? "Äsch, det är det nog ingen som märker..?" Eller: "Nej men nu är ju det onda borta. Då kan ingen klaga..!" Eller kom man plötsligt till gudomlig insikt och insåg att Müller-proveniensen var hitte-på..? Så är det nog.

"Lauritz skriver: 21 auktionshus i 4 länder. Omsättning 867 miljoner 2013". Förvisso. Men hur många konst- och antikexperter har ni, som kan något? Eller är det måske ligegyldigt..?

Jag kontaktade den 29 oktober ordföranden i Sveriges Auktionsföretags Förening, Christian Bohlin. Jag undrade huruvida eller inte Lauritz blir medlemmar i föreningen per automatik, eftersom de förvärvat två medlemsauktionshus nyligen. Christian svarade vänligt och mycket snabbt, att så inte var fallet. -Medlemsskap måste ansökas om, och behandlas samt beslutas av styrelsen.

Sveriges Auktionsföretags Förening har som ändamål bland annat att "...värna och utveckla goda affärsseder inom auktionsbranschen. Till medlem av föreningen kan antagas auktionsföretag som anordnar katalogiserade antik- och konstauktioner med hög kvalitet". Om jag var Bengan och Mette skulle inte jag lägga alltför mycket krut på en ansökan om medlemsskap inom de närmaste åren. Just a thought. Förvisso i tryck.

Money DOES sometimes smell.

Antikmonologen uppmanar härmed alla som har köpt afrikana med Proveniens Müller att sända ett e-mail till nyupprättade adressen antikmonologen[snabel-a]hotmail.com Antikmonologen har för avsikt att sondera terrängen och försöka få grepp om storleken på problemen. Källskydd garanteras, -som alltid.

Har Ni förtroende för Skandinaviens största auktionshus? Mig behöver Ni inte fråga.


Fotnoter:
För bättre förförståelse av ovanstående; läs Kunstnyt och Antikmonologens tidigare kommentarer.

Ju högre värderat ett föremål är, desto närmare nollkommissionsavtal kan säljaren komma. Auktionshuset tar då i stället ut sina avgifter enkom av köparen. Detta kan vara det mest effektiva sättet för ett auktionshus att "vinna till sig" ett objekt, i oftast stark konkurrens med andra auktionshus, som kanske också vill ha in exempelvis en prestigemålning av Zorn i mångmiljonklassen. Ett objekt som blir till en snackis som blir till TV-tid i morgonsoffan med auktionshuschefer och/eller chefsintendenter är lika med fantastisk reklam. Synas vill varje auktionshus till varje pris- när det gäller glamourvinklar.

Att Lauritz har höga bevakningsprisgränser är känt. I Sverige lär lägsta bevakningspris vara 10.000 Skr och i Danmark lär lägsta accepterade bevakningspris vara ofattbara 50.000 Dkr. Food for thought.

Källor:
http://www.lauritz.com/sv/
http://magasin5.auktionsverket.se/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Proveniens
http://www.lauritz.com/da/auktion/mask-lega-kongo/i3604378/
https://www.barnebys.se/auktioner/objekt/48746205/mask-lega-kongo/
http://www.lauritz.com/sv/auktion/statyett-lega-katanda/i3574831/
https://www.barnebys.se/auktioner/objekt/48746267/statyett-lega-katanda/
http://www.lauritz.com/sv/auktion/statyett-zande-centralafrikanska-republiken-denna-vara-har/i3574791/
http://www.lauritz.com/sv/auktion/statyett-zande-centralafrikanska-republiken/i3601003/