Visar inlägg med etikett Niclas Forsman. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Niclas Forsman. Visa alla inlägg

fredag 10 juni 2016

Sikke noget lort, L(a)uritz... / Vilken soppa, L(a)uritz...

Slapp börsintroduktion (Pun intended).
Aderton minuter före sedan länge utbasunerad tid, klockan 08.42 torsdagen den 9 juni skedde något i börssammanhang extremt ovanligt. Då meddelade nämligen Nasdaq att börsintroduktionen av Lauritz var uppskjuten till den 17 juni.

Samma dag skrev danska digitala Finans.dk bland annat följande: (Antikmonologens översättning):

"Förvirringen har varit total, sedan det i torsdags morse framkom i allra sista ögonblicket att Lauritz.com ändå inte är klara för börsen. 
Orsaken var enligt Nasdaq följande: Anledningen till uppskjutandet anges vara att Lauritz.com icke har uppfyllt likviditetskraven och då ej fått godkännande av Finanstilsynet (motsvaras av svenska Finansinspektionen).
Senare under dagen upplyste Finanstilsynet digitalpublikationen Finans: "Det beror på ett missförstånd och vi är i kontakt med Nasdaq om saken".
Enligt Nasdaq kom önskan om att skjuta upp börsintroduktionen från Lauritz.com själva.
Lauritz.com har under torsdagsmorgonen helt stängt ned för all kommunikation. Det enda som framkommit är ett pressmeddelande, där det står att uppskjutandet beror på tekniska problem och att man kommer med fördjupande upplysningar så fort det är möjligt. Samtidigt försäkrar man att anledningen inte är brist på investerarnas brist på teckning av aktier. Orderboken lär vara fulltecknad med 3.000 teckningar.

Varken direktör Bengt Sundström, ekonomidirektör Claus Boysen eller pressansvariga Christina Riis Hansen har velat uttala sig. Den sistnämnda har dock svarat på Finans.dk:s mailförfrågan och sagt att för närvarande har Lauritz inga fler upplysningar. Det är ytterst ovanligt att skjuta upp en börsintroduktion på detta vis, säger professorn i straffrätt vid Köpenhamns Universitet, Jesper Lau Hansen. 
Nordnet, som är en av börshandlarna som haft rätt att sälja aktier till investerare före börsintroduktionen, har inte fått veta någonting: "Just nu väntar vi med spänning på att vad som sker med de som redan har tecknat sig för aktier i bolaget, säger Nordnets Landschef Max Gandrup".

Tycker ni det verkar rörigt och osannolikt? Ok, då är vi rörande eniga. Att Finans.dk väljer en Professor i Straffrätt -av alla möjliga fakultetsval- får anses som symptomatiskt för den uppkomna situationen.

Professor Jesper Lau Hansens (Köpenhamns Universitet) åsikt. Foto: DR.dk

För att travestera Jack Nicholsons rollkaraktär Melvin Udall i filmen Livet från den ljusa sidan (As Good as It Gets), så har jag satt ihop en låtlista för Antikmonologläsaren i denna stund, för att liksom skapa den rätta känslan för feeling..:

Shu-Bi-Dua; Sikke noget lort...
Kim Larsen; Hva gör vi nu lille du?
Abba; The winner takes it all (-the loser standing small)...
Nanne Grönvall; Avundsjuk
Popstars 2014- Jag blir ved

Hela affären med Lauritz börsintroduktion är olycklig, ofattbar och de facto skandalös. Det kan tyckas lätt och till synes nästan komiskt att skriva om alla underligheter. Som tidigare påpekat vill jag dock innerligen understryka att det verkligen gör mig ont, det som pågår. De som drabbas av dumheterna, för det är just vad det är, är människor av kött och blod som har sin utkomst och sitt leverne i auktionsbranschen. Vanliga människor med familjer, kissnödiga och hungriga barn och hundar, studielån, räkningar och amorteringar som ska betalas varje månad.

Skidegodt, Bengt!

När någon profitfokuserad entreprenör får en idé om att göra som Ingvar med IKEA, då stannar man upp, bockar så djupt att pannan slår i parketten och lyssnar inte på rim och reson utan accepterar allt entreprenören säger, som vore det ristat i sten av Gud Fader själv. Att Gud sedan visar sig vara en klassisk säljare som nasar mamsen för en grindslant glöms i det stora hela. För det är ju så s t o r t! Kom till vårat predikotält och lyssen i till VÅRAN predikare, för han är störst, bäst och vackrast. Han känner den rätta vägen och den rätta läran! As it happens har vi ett franchise-upplägg färdigt. Vadå? Nää då min kära, ni behöver inga särskilda förkunskaper vad gäller konst eller antikt. Det är bara att tuta och köra. Full fart framåt. Sälj så det knakar. Jag loovar guld och gröna skogar. Skriv på här. Och där. Och här. Vadå? Joo, det är ju en del finstilt. Vadå? Nää då, DET behöver ni inte läsa, det är jättebra formulerat. Bara skriv på. De som skriver på blir i princip livegna.

Det blir skidegodt, Egon! Kalla det vad ni vill. Själv kallar jag en spade för en spade. Denna Lauritz-affär är på samma nivå som Hjalmars nyårsrevy eller Jönsson-ligan/Olsen-banden... Med den ytte-bytte-pytte lilla skillnaden att det här gäller ett företag som påstår sig omsätta över en miljard per år. Påstår sig. Missförstå mig rätt, jag älskar entreprenörer, men hatar idioti.




Att en bunke mer eller mindre anrika auktionshus, (däribland världens äldsta; Stockholms Auktionsverk (1674)) har köpts av Lauritz är en del av hur marknadsekonomi fungerar. Någon har pengar. Någon annan har en produkt som någon vill ha. 1+1=2. Väl så.

Det jag personligen inte kan förmå mig att förstå är hur Lauritz lyckats övertyga pengamänniskor med förmenta kunskaper, om att få låna enligt flera källor en dryg kvarts miljard kronor, för att köpa övervärderade auktionshus. Det luktar liksom IT-bubbla, Helly-Hansen-tröja i styrelserum och allmänt bockande och lånebubbla bara för att. Låna ut pengar bara för att. Att vadå? Fråga inte mig. JAG vet inte.


Att ägarna till de övervärderade auktionshusen sålde är inte så svårt att förstå. De sprang nog iväg från avslutad affär gapskrattandes och jublandes om vartannat, med säcken pengar över axeln. Att de inte brydde sig särskilt mycket om sin personals framtid är en annan femma. En femma som inbegriper diskussioner om etik och moral. Men etik och moral ingår inte i recepten till paraplydrinkarna på Bahamas. Mig veterligen. Jag är personligen inte direkt drabbad av dessa dumheter. Indirekt är jag alldeles förbannat drabbad. Eftersom dumheterna ju är löjeväckande och drabbar branschen jag älskar och verkar i.

A propos stora lån så torde följande artikel i Finans.dk från den 20 mars 2016, vara vidkommande.


"Bengt Sundström, Lauritz styrelseordförande, fick låna över 100 miljoner kronor av skuldplågade Lauritz.com- Skall betala tillbaka pengarna år 2053. Pengarna användes bland annat till ett förlustbringande vinslott i Frankrike".

Frågor på det... någon? Nähä, inte ens ni på banken, eller ni gossar som undersökt Lauritz finanser? Inte det, nähä? Nä men då är väl allt som det ska. 100 MILJONER starka danska kronor, tillbaka 2053. Fint! Tack för kaffet.

-Supporterattacken på Parken 2007-
Skrevs det spaltmil om. Dags att skriva något om Lauritz kanske?

Att den svenska journalistkåren i princip tiger still med mössan i hand vidrörande det så kallade auktionshuset Lauritz är häpnadsväckande och enormt pinsamt. Om man satte någon ungdom till penna nyvärvad från Lyckoslanten (finns den kvar?) att undersöka Lauritz irrfärder skulle mycket spännande garanterat flyta upp, likt korksmulor i ett glas vin. -Intet ont om unga skribenter på Lyckoslanten-. Jag menar bara att det nog räcker med att gräva lite på ytan där man som det heter, står.

Sveriges största morgontidning Dagens Nyheter skrev inte en rad om Lauritz varken under torsdag eller fredag, varken i tryckta morgontidningen eller i nätupplagan. Anledningen till detta är inte känd, men under alla omständigheter häpnadsväckande. Det kan väl ändå inte vara som i antik-fackpressen; att man inte skriver negativt om goda mjölkkor, det vill säga återkommande annonsörer? "Nej för faan Janne, glöm den storyn. Påbud uppifrån!" Eller kan det vara så?

Svenska Dagbladet publicerade en artikel om Lauritz respektive torsdag och fredag.

Som Antikmonologen många gånger påpekat så är de få journalister som skriver om auktionsbranschen beordrade av sina redaktörer att inte någonsin ifrågasätta antikpressens viktigaste -tillika enda stora- annonsörer. Just precis; auktionshusen! Så dem kan vi inte räkna med vad gäller grävande journalistik. De sköter dock kindpussreportagen med ryggkliarbravur. Då är det desto märkligare att övrig journalistkår aldrig(!?) skriver initierat om antikbranschens (irr-)färder.

Lägg till bildtext
Min enda teori till skäl härtill, bygger på psykologin i en kommentar jag personligen ofta hör: "Kinesiskt porslin? Ja, det ÄR ju ett så komplicerat område! Detta exempelvis sagt i sammanhang när föremåls äkthet diskuteras. Undertecknad råkar tycka mycket om det området. Jag replikerar då snabbt: Ingenting är svårt när man kan det!

Innebär detta då att Sveriges journalistkår -snart frilansar allihop stackarna- undviker att skriva om antikbranschen och dess företeelser för att det "är så svårt"? Möjligen kan det kan åtminstone vara en delförklaring.

Antikmonologen har genom åren kontaktats av diverse personer (som varit) närstående Lauritzdirektionen, på ett eller annat vis. Företagets avtalsskrivningar med sina franchisetagare har varit/är ämne för extensiva konflikter, enligt devisen Once you go Lauritz you don´t go back. Problematiken med Lauritz avtalsskrivning ligger delvis i de olika lagskrivningarna i Danmark/ Sverige, med flera länder, erfar Antikmonologen.

Uppförsbacke, motljus, undervattensströmmar, skit i förgasaren, felvallat, inte er dag, trafikstockningar, Barsebäcks växande popularitet, för mycket luxus-öl på färjorna och huvudvärk. Bättre än så kan möjligen Lauritz pressavdelning vad gäller ursäkter, när den åter blir kontaktbar och öppen för dialog? I skrivande stund är Lauritz hemsida kraschad. På Facebook står klockan 11.17, den 10 juni:

Kaere Lauritz, Ni har inte bara tekniska problem.

Månne har du Bengt Sundström också knocklet (slitit) som dörrknackande försäljare i Danmark? Jag gjorde själv ett gästspel för väldigt många år sedan, över hela Danmark. Vilket gjorde mig för evigt Danmarks-frälst. Min säljmentor, X hade en skylt i sitt -då- lilla kök på Vesterbro. På den enkla skylten stod skrivet Think Big! Varje dag så tränade X sin sälj-crew med orden PMA, det vill säga Positive Mental Attitude. Tänk positivt, dela ut komplimanger, borsta av dig motgångarna och se glaset som halvfullt, inte halvtomt. Dessutom sade alltid X att allt rörde sig om att hela tiden fortsätta. Att aldrig ge upp; Det är ett spörsmål om att bli ved var X mantra. Plötsligt händer det. Orderboken åker fram. Och en order leder till ytterligare en. Och råg i ryggen ger fart och plötsligt så vinner du pris som månadens säljare. Sedan rullar det på så. Om man vill. Jag hoppade av råttrejset efter att ha blivit stjernesäljaren och pluggade på Universitet och skaffade studieskulder. Stora sådana. X gjorde inte det och skrattade åt mina underliga livsval. Jag har fortfarande idag ett litet kök. Det har inte X. Och om jag känner X rätt, så tror jag att den enkla skylten hänger med i boendena världen över. För X badar i business. X tänker stort. Det gör du också Bengt.

THINK BIG!

It takes one to know one, doesn´t it? För övrigt så tycks likheter mellan X och dig ta slut. Men jag tror mig kunna bygga upp en bild av dig inför en massa slipsar på banken, när lånen ska motiveras. Släng in "som IKEA" i var fjärde mening sagt med ögon stora som tefat, så trillar nog många slipsar dit. Och vad är väl 300 miljoner mellan vänner, när man tänkert STORT?


Raserat danskt korthus. Röd dam och allt för många jokrar i leken ledde till instabilitet. Foto samt arrangemang: Antikmonologen.

En initierad källa i auktionsbranschen sade under torsdagen till Antikmonologen att (auktions-)branschens motto är: Den siste idioten är inte född... Förvisso hårda ord, men uppenbarligen ligger det något i det. Lika uppenbart tycks vara att de imbecilla faktiskt observeras på båda sidor om inlämningsdiskarna, ävenså på skilda nivåer i hierarkin.

Nyemissioner.se den 3 juni, 2016.

Jag citerar sajten Nyemissioner.se, per den 3 juni 2016: "Nyemissioner.se brukar i princip aldrig ge några egna rekommendationer och denna lilla kommentar kommer inte heller mynna ut i något konkret råd, utan det är upp till dig som läsare att bilda din egen uppfattning. Men vi har pratat med personer i antikbranschen som använder auktionshus för att köpa och sälja saker. Deras åsikter om Lauritz var att det är en firma med branschens sämsta personal och att verksamheten är ungefär lika seriös som mäklarfirman Stratton Oakmont var".

För den som är insatt i Finansbranschen kan den avslutande kommentaren liknas vid en hårt placerad spark i underlivet. Suspensoar, någon? Kanske med käck, valfri logotyp placerad mitt på?

Fortsättning följer. Sikke noget lort, Lauritz!

Jag skulle inte heller köpa för fem kronor styck.




Fotnoter: 
Övriga Antikmonologer om Lauritz-relaterade problem (bara ett urval dock):

Enorm skandal under uppsegling på Lauritz

Lauritzgate- En praktskandal

Senare än vadå L(a)uritz?

Lyckoslanten, numera i Swedbanks(!) ägo, "...handlar om pengar, sparande och engagemang. Här finns många tips och råd för barn! Tidningen skickas fyra gånger per år till alla landets skolor, årskurs 4-6". Swedbank/Lyckoslanten kommenterar emellertid ej åldern på sina skribenter.

Antikmonologen använde det förträffliga danska klädföretaget Danefaes danske spelkort som underlag för illustration. Den är dock köpt, icke del av sponsoravtal. Tyvärr.

För information om supporterattacken på Parken (sannolikt en av Danmarks största nesor i modern tid): https://sv.wikipedia.org/wiki/Supporterattacken_p%C3%A5_Parken

Källor:
http://finans.dk/live/investor/ECE8747351/det-ved-vi-om-lauritzcoms-boersfuser/?ctxref=ext

http://finans.dk/live/investor/ECE8677647/lauritzcom-gaar-paa-boersen/?ctxref=ext

http://finans.dk/protected/finans/erhverv/ECE8522457/bestyrelsesformand-laante-over-100-mio-kr-af-gaeldsplagede-lauritzcom-skal-betale-pengene-tilbage-i-2053/?ctxref=ext

http://artikel.di.se/artiklar/2016/6/9/lauritz-handelsstart-skjuts-upp/

http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article3976160.ece

http://www.nyemissioner.se/nyheter/teckna_inte_lauritzcom_infoer_noteringen/558

http://www.dr.dk/nyheder/penge/eksperter-ganske-usaedvanligt-og-meget-kluntet-af-lauritzcom

http://nyheder.tv2.dk/business/2016-06-10-forundret-aktiechef-efter-kaos-i-lauritzcom-vil-ikke-engang-koebe-for-5-kroner


söndag 24 januari 2016

Urfint på Stockholms Slott

För Sverige -samt journalisterna- i tiden. Framför Hedvig Eleonoras spegelur, Jacob Mayr, Augsburg, 1680-tal. Foto: Antikmonologen
Antikmonologen hade fredagen den 22 januari nöjet att delta vid Slottets Vernissage av utställningen I tiden- Kungliga klockor under 400 år. Det sparades varken på pompa eller ståt. Invigningen hölls i Ulrika Lovisas matsal tillika Utrikesnämndens sammanträdessal, i vilken åhörarna fick åtnjuta sällskapet av H.M. Konungen, Drottning Silvia, Prinsessan Christina, Fru Magnuson samt inte minst en strålande Kronprinsessa, som fortsatt arbetar i långt gånget, välsignat tillstånd.

Kronprinsessan Victoria sken som Sola i Karlstad. Foto: Antikmonologen
Mer kultur torde vara svårt att avnjuta på 60 minuter. En stråkkvartett från Kungliga Hovkapellet inledde med ett vackert stycke Haydn, Klockan, andante ur synfoni nr 101, (länk till annan version) efter vilket Överintendenten Margareta Nisser-Dalman hälsade välkommen. Bland annat berättades att det allra senaste alltid varit eftertraktat vid hovet, inte minst vad gällde ovanliga eller exotiska tidsmätare. Today´s news is tomorrow´s fish and chip paper, som Nisser-Dalman så träffande uttryckte det. Vidare fick vi veta att Statschefen själv är urintresserad och faktiskt även initiativtagare till utställningen.

Lars Ljungström, Förste Intendent för Kungliga Husgerådskammaren, är utställningsansvarig och står för urvalet av utställda föremål. Han berättade om urens historia vid de kungliga slotten. Det första (kända) anses vara från 1580-talet och visas självklart. Utställningen sades innehålla ett 50-tal ur, men det kändes som fler?

Så kallat automat-ur (lejon leds av liten morian) från 1580-talets Tyskland. Foto: Antikmonologen
Efter Ljungströms tal avnjöts Hedvig Eleonoras Ungdomskörs version av Andersson/Ulvaeus Klinga mina klockor, (länk till annan version) dirigerade av Natalia Edvall. Så vackert att klockorna stannade, möjligen ej bokstavligen.

Del av Hedvig Eleonoras Ungdomskör framför Hjortjakt av Jean-Baptiste Oudry, från cirka 1740. Foto: Antikmonologen

Att de faktiskt skulle stanna torde vara mindre sannolikt, eftersom Slottet självklart har anställt proffs i form av urmakaren Sophia Reuterdahl, som frånsett rent uppdragande funktion också renoverar uren.

Urmakare Sophia Reuterdahl. Foto: Antikmonologen
Sophia berättar för Antikmonologen att Kungen själv varit genuint intresserad och personligen involverad i utställningsarbetet och bara någon vecka före vernissagen så tillkom något föremål på Kungens alldeles egna initiativ. Roligt!

Alltid skuggad Drottning med stort leende. Foto: Antikmonologen
Kungen sade själv att han redan som pojk var väldigt road av klockor och längtade efter att de alla skulle slå samtidigt (och tillade lite viskande att det nog var ännu roligare om de inte slog på samma gång...)

Tony Frank och Mikael Wallhagen båda med mässings-B (för Bukowskis) på kavajslaget i samspråk med VD för Stockholms Auktionsverk, ägt av Lauritz; Niclas Forsman. Överexponerat foto: Antikmonologen

Att invigningens samtliga tal innehöll ett antal mer eller mindre ur-dåliga skämt med anspelning på just ur får ur-säktas, givet omständigheterna. Kungen själv vann nog för övrigt pardon-the-pun-tävlingen.

Golvuret snett bakom Drottningen har skänkts nytt liv tack vare många timmars arbete både i urverk samt även exteriör renovering utförd av möbelkonservatorsateljén, berättade Sophia Reuterdahl. Foto: Kungahuset.se
Leif Karlsson, slagverkare samt en av grundarna till kända slagverksensemblen Kroumata, stod för en -för de allra flesta närvarande- mycket stor överraskning. Dagen till ära så ur-uppförde (ursäkta ordvitsen) han ett musikstycke kallat Sonatin för liten klocka.

Leif Karlsson in action. Foto: Antikmonologen.
Det alldeles speciella var att han tillsammans med urmakare Reuterdahl och snickaren Peter Dans egenhändigt hade tillverkat det -med förlov sagt- udda instrument som verket uppfördes på. En idé för ett antal veckor sedan eskalerade till mindre insamling av överblivna klangskålar från diverse prång och kollegor. Små tankar ledde till stor musik som blev oerhört uppskattad. Urmakare Reuterdahl och slagverkare Karlsson lär till och med ha besökt ett större byggvaruhus för att få alla delar på plats. Tänk att få ha varit en fluga på någons axel under de shopping-bestyren! Som ni redan förstått så var varken Leif Karlssons uruppförande eller övrigt musikval någon slump, lika litet som något annat, denna eftermiddag på Stockholms Slott. De fina musikarrangemangen stod hovorganist Mary Ljungqvist Hén för.

Mycket att skärskåda även för rutinerade ögon. Foto: Antikmonologen
Utställningen får ses som en ouvertyr till Kung Carl XVI Gustafs 70-årsdag den 30 april och rekommenderas å det varmaste! Den utgör ett intressant tvärsnitt av alla samtiders högsta mode vad gäller tidsmätare. Sophia Reuterdahl berättade sprudlande glad i senare telefonintervju att det var väldigt mycket folk och tittade på utställningen under första öppna dagen för allmänheten. Jaha, jobbar du även lördagar, undrade Antikmonologen.
-Ja, jag hade så mycket med utställningen att göra i veckan, att jag höll på att glömma uppdragningarna...

Ta er tid att göra ett besök! Pun intended.



Fotnot:
Enda invändningen mot utställningen är att ingen utställningskatalog har producerats. Kanske är det inte för sent? I övrigt är skyltar, ljussättning och utställningen mycket väl uppbyggd. Inte ens genusperspektiv glöms bort 2016, under rubriken Männens värld och kvinnornas diskuteras -om än kortfattat- symbolik och eventuella underliggande budskap i 1800-talets olika klockfodral.

Källor:
http://www.kungahuset.se/kungafamiljen/aktuellahandelser/aktuellt/kungeninvigdeitidenkungligaklockorunder400ar.5.62bcead5151c413603ef14.html

tisdag 9 september 2014

Danska Lauritz köper Stockholms Auktionsverk

Ryktena var mer än rykten. Dagens Industri skrev i förra veckan att ägarna till Lauritz i Danmark hade lyckats få banklån om 375 miljoner kronor för att förvärva -världens äldsta auktionshus- Stockholms Auktionsverk, grundat 1674. Idag kom beskedet om iscensättandet. Jag måste tillstå att det känns vemodigt, trots glädjeuttryck från ägaren Peter Alarik.

Information från SAV ser ut som följer klockan 11.45, den 9 september:

Val av plats för gruppfotografiet (Sundström/Sundström/Forsman) kan möjligen ses som symbolisk: Paradiset utgör bakgrunden, invid Svensksundsvägen.
Nya loggan?
Att ett "och" i stället skrivs som "og" ovan är nog talande i sammanhanget. Meningen "Tillsammans blir Lauritz.com och Stockholms Auktionsverk marknadsledande i Sverige och i synnerhet i Stockholm" är ju dessutom kuriöst formulerad, för att uttrycka det diplomatiskt. (Antikmonologens kursivering). Oppositionen Bukowskis lär få en del att fundera över framledes. Nu är Lauritz definitivt störst i Skandinavien. Större också än Sotheby´s omsättningsmässigt?

Roterar Friherren, ämbetsmannen tillika Riksrådet Claes Rålamb i sin Klara-grav? (Foto: Wikipedia)

Företeelsen att auktionshus köper upp konkurrenter får ses som logisk i ett tidevarv präglat av konsolideringar. Auktionsbranschens (om-)stöpning präglas hårt av datorernas allt mer självklara del i budgivningen. Äta eller ätas? Jag hoppas innerligen att detta inte innebär förlorade arbetstillfällen, -varken i Sverige eller Danmark. Enligt Lauritz så ska varje stad värdigt ett IKEA-varuhus också ha ett auktionshus under Lauritz.com:s vingar. Den nye Auktionsverks-ägaren Bengt Sundström avslutar intervjun med tidningen Affärsvärlden idag, med orden: Alla små spelare kommer att försvinna på sikt. Världen i ett nötskal, år 2014. Jag sprang under dagen in i mångårige före detta Bukowskis-anställde Tom Österman som med glimten i ögat replikerade att små aktörer alls inte är hotade så länge Auctionet existerar. Herr Österman är numera Intendent hos just Auctionet samt trogen läsare av Antikmonologen.

Vart tog handslaget vägen? Det gick nog vilse i något köpcenter eller stort auktionshus, för länge, länge sedan.


Fotnoter:
Claes Rålamb grundade Stockholms Auktionsverk år 1674. Det låg inledningsvis på Riddarholmen.

Paradiset är en skulpturgrupp i 16 delar utförd av Niki de Saint phalle och Jean Tinguely, som står i anslutning till Svensksundsvägen på Skeppsholmen.

(Andra) Slaget vid Svensksund ägde rum den 9 juli 1790. Den ryska (n.b. ej danska) flottan planerade att i ett slag förinta hela den svenska skärgårdsflottan, som låg i försvarsställning vid Svensksund, men tji fick ryssen. Enorma ryska förluster och knappt några svenska dito, gör att slaget räknas som Sveriges största marina seger någonsin.

Källor:
Wikipedia
http://www.lauritz.com/sv/lauritz-com-koeper-stockholms-auktionsverk/a10757/10/0/
http://auktionsverket.se/aktuellt/stockholms-auktionsverk-far-ny-agare/
http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article3845975.ece