Ornitologisk praktsensation på Bukowskis

Under tisdagen (28/5) såldes en fin impressionistisk studie av tre gräsandshonor, målad av Bruno Liljefors när han vistades i Grèz, 1887. Tavlan har betitlats "Änder", vilket möjligen låter andefattigt, när man ser klubbpriset 9,1 miljoner kronor, (-för övrigt exakt samma rekordpris som oppositionen Auktionsverket fick för sin Katt på blomsteräng i höstas). Av "Änders" baksidesetiketter kan konstateras att när den kände bokförläggaren/ konstsamlaren Torsten Laurin ägde målningen kallades den för det något mer spännande "Vildänder". Målningens änder ser dock snarast ut att vilja ha mer formfranska. Uppenbarligen ville åtminstone två tuppar äga den och Bukowskis konstaterar frånsett slutpriset -numer alltid inklusive påslagen- 11.147.500 kr, att änderna köptes av en "svensk samlare". Gräsänderna, Anas platyrhynchos, är ingen sensation, utan skådades enkelt både i Grèz och Uppsala i dåtid och nutid.

Nr 10, Bruno Liljefors, 1860-1939, "Spoväng", utrop 175.000-200.000 kr. Såld för 120.000 kr+ avgifter.

Vad som däremot måste betraktas som en praktfull sensation ur ornitologisk synvinkel, är de två fåglar som är avbildade på målning nr 10; "Spoväng", även den enligt Bukowskis av Bruno Liljefors, signerad med hela namnet och daterad 1924. På Club 300:s hemsida grottar vi kryssare ner oss i första- och andrafyndet i Sverige av Spansk sparv, för någon vecka sedan och Sveriges Ornitologiska Förening får förhoppningsvis några nya medlemmar. Arten (arterna?) i Brunos målning är inte ett Sverige-första, utan hör-och-häpna ett världsförsta-fynd!

Detalj av "Spoväng": Spovkullor/Morspovar/Storkullor/Teletubbie woodcocks

När jag första gången såg utrop nr 10 i Bukowskis Klassiska 2013, trodde jag inte mina ögon. Att sparka in öppna dörrar ligger inte riktigt för mig, så jag räknade med att målningen skulle dras tillbaka och lät bli att konfrontera eller nämna något för Bukowskis personal. Men tiden gick och målningen låg fortfarande i webbkatalogen kvällen innan auktion, varpå jag skrev ett vänligt mail till ansvarig intendent och två andra. I detta påpekade jag att Bruno Liljefors omöjligen kan ha målat tavlan "Spoväng", med utropet 175-200.000 kr. Eventuellt men inte sannolikt, kan Bruno ha målat delar av den väldigt summariskt utförda naturen eller himlen, men det centrala, nämligen de två "fåglarna", kan Bruno Liljefors inte ha målat. De så kallade fåglarna existerar nämligen inte. Alls. Någonstans. Någonsin.

Morkulla (med arttypisk, rak näbb), ur Lars Jonssons Fåglar i Europa från 1992. (Bilden på övre fågelns näbb ljuger, eftersom själva boksidan böjts vid fototillfället...)

Vinghållning och kroppar är vid första åsynen påminnande om morkullans (Scolopax rusticola), om än summariskt och mycket naivt tolkat. Väl så. En vanlig kommentar när falsk Liljefors-konst diskuteras är att Liljefors "ju var så dålig ibland". Om dessa morkullor bara var naivt målade med kroppar som känns mer som teletubbies än som morkullor, så skulle kanske diskussionen om Liljefors dåliga dagar fortsätta. Här sparkar jag ändå in den öppna dörren, likt straffläggaren på 11 meters avstånd, som just fintat målvakten åt fel hörn. Dessa -morkullor- har likt storspoven (Numenius arquata) nämligen böjda näbbar. Ridå. År 1924 var Bruno 64 år gammal, en extremt habil djur- och fågelkonstnär, jägare sedan ungdomens dagar och allt annat än gaggig.

Storspov, ur Lars Jonssons Fåglar i Europa från 1992

Slutsatser är alltså att dessa fåglar utseendemässigt är precis lika plausibla, som en giraff med snabel eller en älg med griseknorr. Att mitt vänliga mailkonstaterande till ansvarig intendent inte renderade i ett svar, är som det är. Att fler än jag måste ha reagerat över fåglarna i "Spoväng" vet jag de facto är fallet. Men man vill inte stöta sig med personalen/experterna och därför blir anammat talesätt att tala är silver, att tiga är guld. Jag är dock en stark anhängare av uppfattningen att en spade skall nämnas vid dess rätta namn (-to call a spade a spade). -Särskilt när icke initierade riskerar drabbas av att ha något på väggen som inte är vad det utges vara.

Fotnoter:
Jag är förutom konsthistoriker också ornitolog, -fågelskådare, sedan 34 år. Dessutom auktoriserad ringmärkare, utbildad vid Ottenby Fågelstation, mest verksam vid Landsorts Fågelstation under 1980-talet. Dessutom är jag jägare och mycket stor naturvän. En morkulla är väldigt kompakt och "bukig", lite humlelikt klumpig. En spov är mycket mer elegant och utsträckt, med lång stjärt. De ger totalt olika intryck, både avmålade och i verkliga livet. Det vet vilken fågelintresserad eller jägare som helst.

Jag förutsätter inte att svensk auktionshuspersonal ska vara duktiga på fåglar. Däremot torde det inte vara några som helst problem att finna kunniga(-re) personer att konsultera, vad gäller våra bevingade vänner. Jag vet att jag själv och ytterligare två ännu mycket mer välrenommerade ornitologer brevledes erbjudit sina tjänster och kunskaper -gratis- åt fler än ett svenskt auktionshus. Ingen av oss har fått svar på dessa erbjudanden.

Äkta Skvader, bild lånad från Wikipedia

Jag undrar på fullt allvar om inte "Spoväng" är utförd av någon som skrattar åt hela konstbranschen och kanske som ett vad har gjort den, för att se om den kunde säljas för stora pengar i ett seriöst sammanhang. Spov-kullorna såldes för 120.000 kr. Hade det inte varit för att VD Michael Storåkers, som klubbade de diskuterade verken och yttrade orden "kundtjänst köper", så hade jag svurit på att 120.000 var ett återrop. Men, den är noterad som såld på hemsidan, till ett uppseendeväckande lågt pris i relation till lägsta bevakning. Bästa Rune/ Vera, Ni har min sympati. Får vi se en trebröstad Zorn-kulla härnäst?

Att Bukowskis under rubriken Utställningar skriver följande om "Spoväng", är häpnadsväckande; "(Möjligen) Uplands konstförening, Uppsala, "Bruno Liljefors utställning", 1934, ev. identisk med kat nr 67 ("Spoväng")". Jag garanterar alla läsare av Antikmonologen att Bruno Liljefors inte inkluderade ovan diskuterade målning i Uplands Konstförenings Utställning år 1934 med titeln Spoväng, om han inte möjligen just år 1934 mystiskt drabbades av Amaurosis fugax (tillfällig blindhet).

Jag vill återigen understryka problematiken med att när ett konstverk väl har sålts på en så kallad Kvalitetsauktion, så får föremålet en i auktionsbranschen närmast helig proveniens. Jag har tidigare råkat ut för resonemang i stil med: Ja, den kan verka falsk, men den såldes där och då, på den Kvalitetsauktionen, så det är klart att den är äkta. Ett föremål upphöjs alltså till äkta bara-för-att det sålts på en kvalitetsauktion. Då bortser man från rationellt och analytiskt tänkande, hävdar jag. Där har auktionsbranschen mycket att lära från Raritetskomittén (RK), som varje år "skrutinerar"/ analyserar de ovanligaste fynden/rapporterna av fåglar. Ett förstafynd av en fågelart kan ha varit godkänt i många tiotals år, för att på nya grunder plötsligt sågas som icke godkänt. Återigen, det finns ingen svensk överspännande auktionshusorganisation som kan ifrågasätta/diskutera/utveckla/modernisera den svenska auktionshusbranschen, -vars marknadsandelar bara blir större och större.

En vanlig invändning från auktionshusens sida när falsk konst eller konsthantverk påtalas, är att det är inte möjligt att det är falskt -för objektet har lämnats in av en så "viktig person", "fin familj", känd/viktig handlare eller liknande. Min invändning emot liknande resonemang, är att alla har velat göra "klipp"(=bra affärer), i alla tider..!

På tisdagen satt jag i auktionssalen och såg gräsänderna dra ner stora applådskaror. För likt de flygrädda salongsberusade charterresenärerna som tutade i sig miniflaskor på planet till Mallorca i min barndom, för att liksom hylla piloten för att han räddat deras liv en gång till, så applåderas också miljonbud i fina auktionssalar. Förunderliga äro herrens vägar.

Nr 30, Bruno Liljefors, "änder", utrop 4-5 miljoner, såld för 9,1 miljoner.

Källa:
https://www.bukowskis.com/auctions/574/10-bruno-liljefors-spovang?category[]=71&q=liljefors
Länkar:
http://www.club300.se/
http://www.sofnet.org/