onsdag 29 maj 2013

Ornitologisk praktsensation på Bukowskis

Under tisdagen (28/5) såldes en fin impressionistisk studie av tre gräsandshonor, målad av Bruno Liljefors när han vistades i Grèz, 1887. Tavlan har betitlats "Änder", vilket möjligen låter andefattigt, när man ser klubbpriset 9,1 miljoner kronor, (-för övrigt exakt samma rekordpris som oppositionen Auktionsverket fick för sin Katt på blomsteräng i höstas). Av "Änders" baksidesetiketter kan konstateras att när den kände bokförläggaren/ konstsamlaren Torsten Laurin ägde målningen kallades den för det något mer spännande "Vildänder". Målningens änder ser dock snarast ut att vilja ha mer formfranska. Uppenbarligen ville åtminstone två tuppar äga den och Bukowskis konstaterar frånsett slutpriset -numer alltid inklusive påslagen- 11.147.500 kr, att änderna köptes av en "svensk samlare". Gräsänderna, Anas platyrhynchos, är ingen sensation, utan skådades enkelt både i Grèz och Uppsala i dåtid och nutid.
Nr 10, Bruno Liljefors, 1860-1939, "Spoväng", utrop 175.000-200.000 kr. Såld för 120.000 kr+ avgifter.
Vad som däremot måste betraktas som en praktfull sensation ur ornitologisk synvinkel, är de två fåglar som är avbildade på målning nr 10; "Spoväng", även den enligt Bukowskis av Bruno Liljefors, signerad med hela namnet och daterad 1924. På Club 300:s hemsida grottar vi kryssare ner oss i första- och andrafyndet i Sverige av Spansk sparv, för någon vecka sedan och Sveriges Ornitologiska Förening får förhoppningsvis några nya medlemmar. Arten (arterna?) i Brunos målning är inte ett Sverige-första, utan hör-och-häpna ett världsförsta-fynd!
Detalj av "Spoväng": Spovkullor/Morspovar/Storkullor/Teletubbie woodcocks
När jag första gången såg utrop nr 10 i Bukowskis Klassiska 2013, trodde jag inte mina ögon. Att sparka in öppna dörrar ligger inte riktigt för mig, så jag räknade med att målningen skulle dras tillbaka och lät bli att konfrontera eller nämna något för Bukowskis personal. Men tiden gick och målningen låg fortfarande i webbkatalogen kvällen innan auktion, varpå jag skrev ett vänligt mail till ansvarig intendent och två andra. I detta påpekade jag att Bruno Liljefors omöjligen kan ha målat tavlan "Spoväng", med utropet 175-200.000 kr. Eventuellt men inte sannolikt, kan Bruno ha målat delar av den väldigt summariskt utförda naturen eller himlen, men det centrala, nämligen de två "fåglarna", kan Bruno Liljefors inte ha målat. De så kallade fåglarna existerar nämligen inte. Alls. Någonstans. Någonsin.
Morkulla (med arttypisk, rak näbb), ur Lars Jonssons Fåglar i Europa från 1992. (Bilden på övre fågelns näbb ljuger, eftersom själva boksidan böjts vid fototillfället...)
Vinghållning och kroppar är vid första åsynen påminnande om morkullans (Scolopax rusticola), om än summariskt och mycket naivt tolkat. Väl så. En vanlig kommentar när falsk Liljefors-konst diskuteras är att Liljefors "ju var så dålig ibland". Om dessa morkullor bara var naivt målade med kroppar som känns mer som teletubbies än som morkullor, så skulle kanske diskussionen om Liljefors dåliga dagar fortsätta. Här sparkar jag ändå in den öppna dörren, likt straffläggaren på 11 meters avstånd, som just fintat målvakten åt fel hörn. Dessa -morkullor- har likt storspoven (Numenius arquata) nämligen böjda näbbar. Ridå. År 1924 var Bruno 64 år gammal, en extremt habil djur- och fågelkonstnär, jägare sedan ungdomens dagar och allt annat än gaggig.
Storspov, ur Lars Jonssons Fåglar i Europa från 1992
Slutsatser är alltså att dessa fåglar utseendemässigt är precis lika plausibla, som en giraff med snabel eller en älg med griseknorr. Att mitt vänliga mailkonstaterande till ansvarig intendent inte renderade i ett svar, är som det är. Att fler än jag måste ha reagerat över fåglarna i "Spoväng" vet jag de facto är fallet. Men man vill inte stöta sig med personalen/experterna och därför blir anammat talesätt att tala är silver, att tiga är guld. Jag är dock en stark anhängare av uppfattningen att en spade skall nämnas vid dess rätta namn (-to call a spade a spade). -Särskilt när icke initierade riskerar drabbas av att ha något på väggen som inte är vad det utges vara.

Fotnoter:
Jag är förutom konsthistoriker också ornitolog, -fågelskådare, sedan 34 år. Dessutom auktoriserad ringmärkare, utbildad vid Ottenby Fågelstation, mest verksam vid Landsorts Fågelstation under 1980-talet. Dessutom är jag jägare och mycket stor naturvän. En morkulla är väldigt kompakt och "bukig", lite humlelikt klumpig. En spov är mycket mer elegant och utsträckt, med lång stjärt. De ger totalt olika intryck, både avmålade och i verkliga livet. Det vet vilken fågelintresserad eller jägare som helst.

Jag förutsätter inte att svensk auktionshuspersonal ska vara duktiga på fåglar. Däremot torde det inte vara några som helst problem att finna kunniga(-re) personer att konsultera, vad gäller våra bevingade vänner. Jag vet att jag själv och ytterligare två ännu mycket mer välrenommerade ornitologer brevledes erbjudit sina tjänster och kunskaper -gratis- åt fler än ett svenskt auktionshus. Ingen av oss har fått svar på dessa erbjudanden.
Äkta Skvader, bild lånad från Wikipedia
Jag undrar på fullt allvar om inte "Spoväng" är utförd av någon som skrattar åt hela konstbranschen och kanske som ett vad har gjort den, för att se om den kunde säljas för stora pengar i ett seriöst sammanhang. Spov-kullorna såldes för 120.000 kr. Hade det inte varit för att VD Michael Storåkers, som klubbade de diskuterade verken och yttrade orden "kundtjänst köper", så hade jag svurit på att 120.000 var ett återrop. Men, den är noterad som såld på hemsidan, till ett uppseendeväckande lågt pris i relation till lägsta bevakning. Bästa Rune/ Vera, Ni har min sympati. Får vi se en trebröstad Zorn-kulla härnäst?

Att Bukowskis under rubriken Utställningar skriver följande om "Spoväng", är häpnadsväckande; "(Möjligen) Uplands konstförening, Uppsala, "Bruno Liljefors utställning", 1934, ev. identisk med kat nr 67 ("Spoväng")". Jag garanterar alla läsare av Antikmonologen att Bruno Liljefors inte inkluderade ovan diskuterade målning i Uplands Konstförenings Utställning år 1934 med titeln Spoväng, om han inte möjligen just år 1934 mystiskt drabbades av Amaurosis fugax (tillfällig blindhet).

Jag vill återigen understryka problematiken med att när ett konstverk väl har sålts på en så kallad Kvalitetsauktion, så får föremålet en i auktionsbranschen närmast helig proveniens. Jag har tidigare råkat ut för resonemang i stil med: Ja, den kan verka falsk, men den såldes där och då, på den Kvalitetsauktionen, så det är klart att den är äkta. Ett föremål upphöjs alltså till äkta bara-för-att det sålts på en kvalitetsauktion. Då bortser man från rationellt och analytiskt tänkande, hävdar jag. Där har auktionsbranschen mycket att lära från Raritetskomittén (RK), som varje år "skrutinerar"/ analyserar de ovanligaste fynden/rapporterna av fåglar. Ett förstafynd av en fågelart kan ha varit godkänt i många tiotals år, för att på nya grunder plötsligt sågas som icke godkänt. Återigen, det finns ingen svensk överspännande auktionshusorganisation som kan ifrågasätta/diskutera/utveckla/modernisera den svenska auktionshusbranschen, -vars marknadsandelar bara blir större och större.

En vanlig invändning från auktionshusens sida när falsk konst eller konsthantverk påtalas, är att det är inte möjligt att det är falskt -för objektet har lämnats in av en så "viktig person", "fin familj", känd/viktig handlare eller liknande. Min invändning emot liknande resonemang, är att alla har velat göra "klipp"(=bra affärer), i alla tider..!

På tisdagen satt jag i auktionssalen och såg gräsänderna dra ner stora applådskaror. För likt de flygrädda salongsberusade charterresenärerna som tutade i sig miniflaskor på planet till Mallorca i min barndom, för att liksom hylla piloten för att han räddat deras liv en gång till, så applåderas också miljonbud i fina auktionssalar. Förunderliga äro herrens vägar.
Nr 30, Bruno Liljefors, "änder", utrop 4-5 miljoner, såld för 9,1 miljoner.
Källa:
https://www.bukowskis.com/auctions/574/10-bruno-liljefors-spovang?category[]=71&q=liljefors
Länkar:
http://www.club300.se/
http://www.sofnet.org/

20 kommentarer:

  1. Det är med ett stort intresse jag läst din blogg sedan en tid tillbaka. Jag "upptäckte" dig på Barnebys blogglista.
    Att med finess dra ner byxorna på oseriösa auktionshus är oemotståndligt.
    Jag bugar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hejsan.
      Tack för varma ord! Jag vill dock understryka att min intention EJ är att hänga ut specifika personer, eller ens auktionshus. Utan snarare är intentionen och önskan att auktionshusen ska ta det ansvar de faktiskt har "pinkat in revir" för. I det här specifika fallet hade jag först mailat ansvarig intendent, men vederbörande valde att ej svara på mina tankar. Det gav mig anledning att skriva ovanstående krönika.
      Varma hälsningar,
      Nicklas

      Radera
    2. Så har jag också tolkat det, efter att tidigare ha läst om Dalarnas och Skånes.

      Radera
    3. Noterar att efternamnet Spoväng är ledigt. Det kan jag använda i mina litterära alster.

      Radera
  2. Jag tycker dessutom att den vänstra av "Liljefors" två fåglar verkar vara av den ännu mer okända underarten kortvingad spovkulla, eller möjligen spetsvingad.

    Jag är inte någon kännare av Liljefors, men kvaliteten på fåglarna känns ju mer än tveksam måste jag verkligen säga...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bäste Anonym.
      Jag anar att du är en gammal ringräv till hårdskådare, så jag törs ju inte argumentera emot dig. ;-)
      Jag är kännare av Liljefors och du ska veta att han var en M Ä S T A R E på att avbilda både däggdjur och fjäderfä. Han anses internationellt som en av de allra främsta ANIMALIERS någonsin. Alla de stora muséerna med djurinriktning, har Liljefors i sina samlingar, inte minst de i USA. Så din poäng om dessa två Spov-kullor är minst sagt indikativ, för min slutsats om deras eventuella äkthet eller inte.
      Varma hälsningar,
      Nicklas

      Radera
  3. Oerhört intressant och underhållande! Bra att ni är några som skakar om de delar i branschens som har en sån här slapp och negligerande attityd till detta med äkthet! Keep up the good work!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bäste Hr Movarp.
      Jag bockar och bugar för de varma orden och har för avsikt att fortsätta belysa de vrår som verkar (för) mörka.
      Varma hälsningar,
      Nicklas

      Radera
  4. Tack för att du kämpar, Nicklas, önskar att vi var fler som gjorde det. Det har varit lite väl många "misstag" och felattribueringar på de stora auktionshusen de senaste åren och det är inte ok. De flesta som inte själva har korrekta uppgifter går efter auktionshusens påståenden, vilket gör att felaktigheterna sprids väldigt snabbt. När det gäller "Spoväng" så är jag varken konstkännare eller ornitolog men nog känns jåglarna taffligt målade! Här önskar jag verkligen att B lyssnat på er som vet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hejsan Wanja.
      Tack för dina fina ord. Mycket uppskattat. Jag önskar också att fler kämpade med området...
      Fortsätt läsa bloggen!
      Varma hälsningar,
      Nicklas

      Radera
  5. Gideon på PES29 maj 2013 08:11

    Du är bra, Nicklas. Kunnig, observant, källkritisk och inte minst orädd och ifrågasättande.
    En sån person väcker misshag hos berörda, men får dem förhoppningsvis att besinna sig i fortsatta värv i branschen. Experterna måste börja prata med varandra igen och inte enbart förlita sig på egna förträffligheter, för att undvika klavertramp som flygande formfranskor.
    Fortsätt så här. Tummen upp!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hallå Gideon.
      Fina ord och jag bugar. Roligt att du är så uppskattande! Vi är eniga i det du skriver.
      Tack och fortsätt läsa Antikmonologen!
      Nicklas

      Radera
  6. Du menar att det finns "kvack"salvare i branschen? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan man nog säga...
      Mvh
      Nicklas

      Radera
  7. Vilken underbar konversation! Herr Spoväng och Nicklas, tack!

    SvaraRadera
  8. Tack själv,för att du läser mina modesta rader, Anne!
    Mvh
    Nicklas

    SvaraRadera
  9. Jag tycker nog att målningen ändå känns ganska rätt som Liljefors fast helt klart utslätad men på ett proffsigt sätt, våtmarken är känsligt fångad med några få penseldrag, himlen är suveränt utförd, en stämningsfull bild, men det handlar förmodligen om en skiss eller förstudie som aldrig realiserades och därmed är ju konstverket särskilt intressant. Eller om det var menat så här. Annars var det vanligt att konstnärer på sin ålders höst målade litet mer summariskt, man hade inte samma energi, men då skulle han ha missat det här med näbben.

    Signaturen känns dock helt rätt och inte som någon fejksignatur. Signaturen verkar mer äkta än själva konstverket, och då fäller väl signaturen avgörandet, här finns lite äkta och falska signaturer,

    http://www.artsignaturedictionary.com/artist/bruno.liljefors&browse=forged

    Liljefors är annars något vegetationens mästare där han i detaljarbetet kan visa prov på en frenesi eller besatthet som man blir helt förstummad av, samtidigt som det mer impressionistiska alltid träffar rätt och uttrycker en avsikt, precis som hos Zorn. Frågan är om det finns några mer flyhänta och naturalistiska impressionister än dessa båda.

    Då var saken mer klar angående en stockholmsmålning, minns ej av vem, som jag påtalade för Auktionsverket för något år sen att den var daterad med ett årtal då Katarinahissen, vars silhuett framträdde vid horisonten, inte var byggd eller projekterad... En del rysk konst verkar också fejkad, två tavlor av samma konstnär med samma motiv, varav den ena rent kludd. Som köpare bör man se upp och ha koll, auktionsverken verkar inte ha det.

    PS. Apropå Knut Knutsson, han är är en pajas i TV-rutan, det blir pinsammare för varje gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym.
      Du och jag har diametralt annorlunda uppfattningar om spovkulle-målningen, men jag tackar ändå för dina tankar. Du rekommenderar dessutom Artsignature Dictionary. Om du längst upp till vänster i sökrutan, söker på ordet "förfalskarmanual", så kan du läsa en hel blogg om det företaget och relaterade frågeställningar.
      Mvh,
      Nicklas

      Radera
  10. Tack för svar.

    Medger att fåglarna ser gräsliga ut och förstorar man upp bilden ökar tveksamheten inför landskapet, men jag försökte intolka något i vad som framstår som en förlaga, eller kladd, och de kan ju se ut litet hur som helst.

    Ofta är det väl himlen som förfalskare misslyckas med och frågan är om inte Liljefors misslyckats kapitalt med himlen på den här tavlan,

    https://www.bukowskismarket.com/sv/397704-bruno-liljefors-olja-pa-duk-signerad

    men å andra sidan hade en förfalskare knappast hemfallit åt trivialt duttande, här som långa prinskorvar, varför kludd kanske inte utesluter äkthet men får bedömas i sammanhanget. Gärdsgården har däremot stuns, kompositionen i sig är ok och B:et i signaturen självsäkert utfört. Men han kunde tydligen vara litet ojämn i måleriet.

    Köper man något man uppfattar som snyggt väljer man dock bort sådana här tveksamheter, men konst är ju också en form av betalmedel och då spelar en förfalskning krasst ingen roll, det är som att trycka upp nya sedlar ungefär, vilket blir särskilt tydligt med allt modernistiskt strunt som prånglas ut till astronomiska belopp och som det nog gäller att inte behålla för länge.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej "yuppiebloggen"/anonym (eftersom jag inte lyckas utröna ditt namn).
      Du och jag har ganska så olika uppfattningar om mycket. Det jag reagerar mest emot, är att du tycks förutsätta att förfalskad konst alltid är väldigt dålig/lätt att känna igen som falsk. Så är det inte, anser jag och att Liljefors var "litet ojämn i måleriet" har jag axtensivt diskuterat och satt mig emot.
      Kul att du har så mycket åsikter!
      Mvh,
      Nicklas

      Radera