Visar inlägg med etikett Peter Norén. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Peter Norén. Visa alla inlägg

lördag 13 maj 2017

Klockor, Vikingafälla och nygammal stöld



Kaplans säljer kvalitetsur med tillbehör på lördag den 13 maj. Det är alltid roligt att beskåda ovanliga och/eller märkliga tidsvisande smycken. Handledsur är ju det mest smyckesliknande vi män bär.

Tid är pengar hos Georgios Batselas på Kaplans
Den pågående visningen ger ett ett brett spektrum från japanska quartsur värderade från någon tusenlapp upp till mekaniska schweiziska mästerverk ropade för ett par hundra tusen kronor. Förvisso finns också några damur med för ordningens skull, men genusdiskussionen är bortrationaliserad i klocksammanhang. Damklockor är allt annat än eftertraktade och har hitintills därför generellt varit mycket dåliga investeringar. Även kvinnor föredrar nämligen större ur idag (läs herrur).


Ett par föremål hade redan under VIP-visningen (onsdag kväll, 10 maj)  stuckit iväg i budgivningen. Bland annat utrop Nr 1, en vacker Omega Speedmaster från 1960 med brunaktig tavla, läderband och kaliber 321; en "Lollipop", så benämnd tack vare sekundvisarens utformning. Utrop satt till 120.000 kronor, redan uppe i 410.000. Klubban klubbades för 810.000 kronor.


En större överraskning torde Universalen, nr 12, vara; modellbeskrivning "Geneve, Compax, Oversize, Kaliber 292". En riktig best, nämligen 46 mm i diameter, för sin tid verkligen Oversize, och sannolikt tillverkad för en pilot som behövde se ordentligt och snabbt på stor urtavla.

Tillverkningsåret ligger runt Andra världskrigets slutår, 1945. Just det ja, utropet har satts till 27.000 kronor. Den är i skrivande stund uppbjuden till en quickstep; 360.000 kronor. Kaplans hittade flera liknande försäljningar av ifrågavarande modell med vit urtavla. Däremot lyckades man inte hitta en enda referens på någon med svart urtavla. Detta triggar klockhannarna att ta fram de tjockaste av läder och utföra förunderliga ritualer inför budpodiet på lördag. Att sedan Kaplans av tradition och vunnen hävd har alldeles för låga värderingar/utrop är något jag ifrågasatt i många år. Men som sagt, det triggar... Universalen klubbades för 380.000 kronor.
__________________________________________________________________


En äkta Viking(?)
Antikmonologen besökte Stockholmarnas senaste tillskott på Museihimlen, VIKINGALIV, häromveckan, enligt utsago "-A TRUE ADVENTURE". Med mig på cykeln ut hade jag min sjuåring.

Historiska Museet behöver dock inte oroas över eventuell konkurrens. Trots att man lyckats uppbringa Professor Dick Harrison -känd från TV- att mässande likt en predikant eller säljare på TV-skärm uttala sig om det oriktiga i att avbilda vikingahjälmar med horn uppå och dessutom ha fått honom att säga "vi" om Vikingaliv-"museet", för att tillskänka substans, så faller "Museet" platt. Platt och utspätt som en grynkaka i ösregn på Birka.

Dick Harrison. Foto: Wikipedia.
Kalla mig konservativ, men jag tycker att ett "Museum" per definition ska ha sin grund i samlingar av någon kulturbärande företeelse. Allt, och tro mig, det är inte mycket, i Vikingaliv utgörs av nytillverkade föremål så som stockar, luckor och delar av mer eller mindre fantasifullt utförda "vikinga-föremål".

Fel av mig! En artefakt har man faktiskt ställt ut i glasskåp med skylt och ägarreferens. Ett enda föremål i ett helt "Museum" -som faktiskt kommer från Vikingatid. Vad är det då? Jo, en liten ansamling av fekalier. Eller som det också heter: hundskit. Det rör sig om en ytterst liten hög. Fast man insinuerar att det faktiskt kan vara från människa. Möjligen. Och man tackar Sigtuna Museum som ställt upp med utlånet. Undrar om man har försäkrat inlånet ordentligt? Det stjäls ju så mycket på museer nuförtiden.


Felaktiga fekalier. Dessa fotograferades på Södermalm den 12 maj. Antikmonologen blev perplex vid beöket hos Vikingaliv och fotograferade aldrig deras bajskorvar. Södermalmsfekalierna är -troligen- från hund. Men de KAN var från människa.


Ingenting i detta "Museum" imponerar på undertecknad. Sjuåringen tyckte att tio-minuters tågtur med berg- och dalbanevagn (utseendemässigt i alla fall) i källaren var spännande. Där får man följa med i en vikingafamiljs (irr-)färder ner genom kontinenten. Vi blev varnade för att den kunde skrämma barn ordentligt. Ve och fasa! Det gjorde den dock inte.

Måltiden har landat i en rymdkapsel!(?)

Detta "museum" är en horrör och att Harrison ställt upp med Professors namn och akademisk svett gör ont att notera. "Museet" är  toppmodernt och inrymt i ett gammalt båtvarv, gissar jag. Ett barn av sin tid, alltså 2000-talet. Absolut-museet (Spritmuseum kallar en del det) och Abba-museet som omger Vikingaliv är barn i samma anda. Det ABBA-museet lyckats med, att hysa stor samling av genuin ABBA-memorabilia och spännande interaktivitet för besökarna, har inte Sprit-museum mer än snuddat vid och Vikingaliv då? De spelar inte ens i gärsgårdsserien i sammanhanget. Ett genomkommersiellt mumbo jumbo hopkokat av sju gubbar som vill tjäna stålar.

Kalla det vad ni vill, men inte Museum. Snarare är det en förevändning för en presentshop, restaurang och en turistfälla utan dess like. Nota bene; I tider som hajpar allt vad vikingar heter, inte minst internationellt.

Min kärlek till Arkeologin gick kraftigt på grund på Djurgården. Ett av svensk arkeologis största namn, Oscar Montelius, borde rotera likt en elektrisk visp i sin gravdöse i Solna, i ren upprördhet.

Konstant surrande ljud av en gigantisk elvisp i Solna... Foto: Wikipedia
Det enda roliga på "museet" är att den viking som man "återskapat" i "utställningen ser ut som en av de sju grundarnas dubbelgångare. Med eller utan krull.

Äkta Vikings tvillingbror(?)

I stället för "A true adventure", vore denna devis mer korrekt:

Vikingaliv-
A JOINT VENTURE

______________________________________________________________


Auctionet, som har diskuterats i de senaste Antikmonologerna(AM), äger inte bara Crafoords Auktioner i Lund. Man har även "intressen" i Kolonn Auktioner i Sundbyberg, enligt info från flera trogna läsare av AM.

Jag ringde upp Kolonn den 11 maj. En trevlig tjej vid namn Charlotte svarade och jag presenterade mig med namn. Efter att ha nämnt AM frågade jag Charlotte vem som äger Kolonn. Hon ursäktade sig och ville fråga någon om detta, eftersom hon inte var så gammal i företaget. En liten stund senare fick jag veta att auktionshuset ägs av tre parter och att "Auctionet har ett visst ägarintresse". Precis hur stort ville Charlotte inte kommentera.

Vad är Auctionets syfte med att äga delar i/ eller hela auktionshus, som utgör del av deras nätverk? Hur särbehandlas de auktionshus som ägs -helt eller delvis- av Auctionet. För det torde vara ofrånkomligt och oundvikligt att särbehandling äger rum. Är det ultimata målet för samtliga Auctionet-anslutna auktionshus att ägas av Auctionet? Är Auctionets devis lik Lauritz att ha ett auktionshus i varje "IKEA-stad"? Exakt hur många auktionshus har Auctionet ägarintressen i? Varför nämner Auctionet inget om alla ovanstående tveksamheter på sin hemsida? Formuleringarna som Antikmonologen tog upp härförleden är fortsatt oförändrade. Auctionet sitter fortsatt på bra många stolar samtidigt.

Par i styrelseordförandeskap. Hos både Auctionet OCH Kolonn.
En googling ger vid handen att Niklas Söderholm är VD och Styrelseordförande i Auctionet, tillika Styrelseordförande i Kolonn. Ägarbilden är svårgreppbar och frågorna som dyker upp är onekligen många.
_________________________________________________________________



En av Auctionets tidigare skyddslingar, Z-Point Auktioners hemsida ligger för övrigt fortfarande nere för underhåll. (Så har det varit i många månader. Måste vara en rejäl rundsmörjning på gång! Z-Points låtsaspappa Auctionata har dessutom tvingats kasta in handduken och är försatta i konkurs. Möjligen (ytterligare?) en anledning för Auctionets finansiärer att vässa armbågarna och gå till banken med mössan i hand (igen)?

Likt norska fjordpapegojan numera utdöd företeelse.

-------------------------------------------------------------------------------------



Under fredagen (12 maj) skriver Maria Berkmo på Helsingborgs Dagblad (HD) om tråkigheter vidrörande stulna föremål från Höganäs Museum (låst artikel). "Känd nätauktionsfirma sålde keramik som stulits på Höganäs Museum (HM). Axel Saltopjäsen stals på Höganäs museum och gick på auktion för nära 100 000 kronor – trots det får samma auktionsfirma fortsätta hålla i den stora keramikauktionen".

Antikmonologen har skrivit extensivt om denna antik-skandal. Redan då (november 2016) kunde kopplingar till Peter Norén (Grödinge Antik) beläggas. HD skriver:  

"Den här vasen gick för nästan 100 000 kronor när den såldes på auktion. Höganäs museum upptäckte efteråt att den i själva verken var stulen och har förgäves försökt få kompensation. 

Det var under förra året som Höganäs museum skakades av beskedet att man utsatts för stöld. Polisen hörde av sig sedan man hittade keramik som misstänktes vara stulen på Stockholmsmässan i Älvsjö. Och när museet kontrollerade sina samlingar visade det sig att man saknade sju föremål. Efter polisutredningen har en man i dömts för grovt häleri, men inte för något av de föremål som stals från Höganäs museum. Bevisen räckte inte till och utredningen lades ner. Tre av föremålen, bland annat en pjäs av Patrick Nordström, har Höganäs museum fått tillbaka. Fortfarande saknar man fyra föremål. Ett av dessa är en vas som den danske keramikern Axel Salto gjort. Vasen auktionerades ut redan 2015 och såldes av auktionsfirman Lauritz.com via Stockholms auktionsverk redan 2015. Från Höganäs museums sida har man försökt få hjälp av Lauritz att spåra pjäsen och även krävt kompensation. Men det har blivit tummen ner. – Vi vet att den är såld till en dansk köpare. Men eftersom polisen har lagt ner det hela så gör inte Lauritz något, säger Ami Kinell, ordförande för Höganäs museum. Hon är mycket besviken över utfallet. – Jag tycker att vi borde ha fått kompensation för detta. Lauritz svarar i mejl att man har en tydlig policy för hur man ska hantera stöldgods. Men man hänvisar också till att åklagaren lagt ner förundersökningen om Saltovasen. 



"Om polisen inte finner orsak att driva ärendet så kan inte vi med utgångspunkt från datasäkerhet leverera upplysningar om köpare och inte heller konfiskera varan, skriver Mette Jessen, konceptchef på Lauritz. Hon skriver också att om polisen av någon anledningen skulle återuppta utredningen så kan Lauritz agera. Även museets försäkringsbolag har sagt nej till att betala ut ersättning. Keramikhärvan har dock fått konsekvenser för museet. Inom kort drar man igång ett projekt med DNA-märkning av delar av museets stora samlingar. – Vi har ju en del praktverk och de mest värdefulla ska vi nu DNA-märka, säger Ami Kinell. Varje sommar håller just Lauritz i den stora keramikauktionen på Höganäs museum. Trots händelsen med Saltovasen får auktionsfirman fortsatt förtroende även i år. Ami Kinell är kluven inför detta. – Det är ett dilemma, men det blir troligen sista gången vi har den stora keramikauktionen. Hela styrelsen är med på det så det är bara att bita i det sura äpplet".

Ovanstående är en skandal utan dess like. Att polisen lagt ned utredningar i brist på bevis är väl mer ett tecken i tiden, än faktisk brist på bevis. Anderssonskans Kalle -eller undertecknad- hade kunnat lägga fram en beviskedja som skulle övertyga vilken normalt funtad Domstol som helst om Noréns skuld, även vad anbelangar stölderna av ett flertal föremål från Höganäs Museum; (Där Norén gästspelat som Utställningscurator). Att Lauritz sticker näsan i vädret och högfärdigt avspisar Höganäs Museum på grund av att Polisen lagt ned utredningen- är horribelt. Lauritz borde visa god vilja mot HM och ersätta dem. Men juridik är juridik, så Åklagare/Polis måste förstås ta upp utredningen igen, för att rättvisan ska kunna få ha sin gång. Att Höganäs Museum trots hela denna skandalaffär, väljer att genomföra keramikauktionen i sommar tillsammans Med Helsingborgs Auktionsverk, som ägs av Lauritz, är absolut häpnadsväckande. För att inte säga osmakligt.




_____________________________________________________________

Källor:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Dick_Harrison
http://www.hd.se/2017-05-12/auktionsfirma-salde-keramik-som-stulits-i-hoganas?utm_source=fb&utm_term=c3511e7d-6071-4c8e-84a9-cb47c48a5587&utm_medium=list-bottom&utm_campaign=ushares

torsdag 24 november 2016

Ny dammbitare i Antikbranschen... (Grödinge bites the dust)

Den 22 november 2016 kom dom i Mål nr 2630-16 i Södertörns Tingsrätt. Tilltalad var Peter Norén, en av paret herrar som utgjort Grödinge Antik. Observera att endast Peter Norén satt på de anklagades bänk.


Därefter räknas upp 13 olika föremål av varierande typ till ett värde av drygt 230.000 kronor. Samt stöld av en vas värd 25.000 kronor. Dessa värden bestred Peter Norén med hänvisning till en massa auktionsresultat, bland annat från Tradera och påstod att värdet i stället för nära en kvarts miljon var 54.150 kronor. Norén hoppar mellan olika historier tämligen osammanhängande, i olika polisförhör. En okänd mörk man ska ha sålt föremål till honom till fantastiskt låga priser, långt under marknadsvärde. Dessvärre kommer inte Norén ihåg mannens namn eller var han fanns. Domen är lång och offentlig och hela resonemanget från den anklagades sida blir patetiskt och oerhört beklämmande. Den åtalades sjukdomsbild sedan flera år tillbaka nämns som en (möjligen förmildrande) omständighet.

Peter Norén döms för grovt häleri och stöld till dagsböter och villkorlig dom.

En intressant detalj i utredningen/förhören är följande fakta, nämnda i en bisats:"...också när det gäller föremål som inte åtalet avser men som har hittats hos Peter Norén och som egentligen tillhör ett museum...". Det rör sig om följande museum:

Foto: Anders Berggren, Helsingborgs Dagblad.



Saxat ur HD den 27 augusti 2016.



Saxat ur HD den 18 februari 2012.

Grödinge Antik har under cirka 20 år samlat, köpt, sålt, kommenterat, expertiserat i en uppsjö sammanhang. De (han?) har agerat gästkurator, som i fallet med Höganäs Museum. Grödingeherrarna har höjts till skyarna i alla de få facktidningar som finns och funnits i Sverige. De har intervjuats i det mesta från Lyckoslanten till Dagens Industri. Nåja, ni förstår vad jag menar.

Grödingegrabbarna har åtnjutit stor respekt tillika förtroenden och har upphöjts för sitt värv. Förtroenden som nu ligger i ruiner och svunna minnen under hjulen på de människor som kanske skulle köpt något vackert hos en antikhandlare eller på auktion. Men som nu styr ut på ny väg och köper sig ett platt paket hos IKEA, eftersom det verkar vara så mycket ruffel och båg i antiksvängen.

Peter Norén till höger i bild, är den tilltalade och fällde. Foto: Stockholmsmässan.


Det är precis som med Per Windahl, som omnämndes som fälld för försök till bedrägeri i senaste Antikmonologen; han och Grödinge har upphöjts på piedestal till företrädare för en hel bransch, förstå-sig-påare, allmänt superkunniga inom sina specifika sektorer. De har skrivit böcker, hållit föredrag och till och med utsetts till Årets Samlare år 2015 av Collectors Awards i samarbete med Sveriges största Antikmässa, i Älvsjö. Årets Samlare. Pukor och trumpeter. Galamiddag, kindpussar och axelgnugg med de främsta(?) i Antikbranschen. Åtminstone med dem som verkar i det offentligaste rummet i Antikbranschen.


Årets Samlare. Sug på den frasen.

Kan ni tänka er hur många i avlånga landet Sverige som sitter och ruvar på en sådär 19.412 Litauiska frimärken, 413 schuco-clowner med rörlig mekanism, 2022 igelkottar i allsköns material eller allt upptänkligt erotiskt material i en källarlokal i Vårberg och som får höra att den som tillerkänts epitetet Årets Samlare åtminstone delvis har stulit ihop sin samling? Kan ni tänka er det?

"Något speciellt" var det.

Med WOW-effekt?
Jag kan tänka mig det. Och det gör mig så fly in i helvete förbannad. Nästan, men bara nästan, lika förbannad som på den som vigt sitt liv att sälja falsk kinesisk keramik.

Ännu mer förbannad än när en besökare i ens monter på en Antikmässa säger att han är villig att ge mig 100 kronor cash! -för något som jag begär 950 kronor för. Då säger jag att han, för det är alltid en han, använder en mindre lyckad prutningsmetodik och att han får vara vänlig att gå någon annanstans. Argumenterar han emot, så förklarar jag alltid att jag inte har stulit det jag säljer, utan betalt för det i vederbörlig ordning och att jag till yttermera visso betalar ganska mycket för de få kvadratmetrar jag hyr av mässarrangören.

Mars 2014. Foto: Arbetarbladet, Gävle. Peter Norén till vänster.

Av samma skäl så tackade jag nej till en viss känd person, när han kom till min monter i Älvsjö och frågade om jag inte hade något kul och bra föremål som jag kunde sälja till ett (alldeles för) lågt pris till honom. Varför? Jo, för att han skulle kunna tjäna pengar på föremålet vid en kommande auktionsförsäljning i en TV-produktion. Så att det skulle bli "bra TV". Idioti har aldrig och kommer heller aldrig att utgöra min definition av "bra TV". Varken Antikdeckarna, Bytt är bytt eller för den delen Antikrundan är (längre) bra TV. Eftersom det flams och ständiga skrattande som blivit legio enbart är fördummande. Det var en parentes. Men en viktig sådan.

Grödingegossarna flyr bokstavligen till skogs efter stölder, häleri och dom. Ny bostadsort blir Örträsk i Västerbottens inland. Där ska man enligt hemsidan fortsätta med "specialiserad butikshandel med antikviteter samt begagnade böcker" samt även ha "odling av plantskoleväxter på friland", "bokförsäljning", "handel med värdepapper" och "Konsultverksamhet avseende företags organisation". Den sista punkten är onekligen i detta sammanhang tung. Tungt magstark. Styrelsen ska ha tre medlemmar, varav Peter Norén är en. Från Grödinge Antik till Örträsk Trädgård och Design AB. Undrar om särskilt många ur Antikbranschen ber om hjälp med värdepapper eller företagsorganisation..? Om jag får vara rådgivande så skulle jag i stället rekommendera herrar Grödinge att satsa på snottren. Det är västerbottniska för hjortron. Köp och sälj, koka sylt. Vad som helst -bara inte företagsrådgivning, antikhandel eller värdepappershandel. Av alltför uppenbara skäl.

Den siste torsken är inte född än, som en av Antikmonologens eminenta läsare så träffande fick till det i kommentarsfältet härförleden.

Annus Antiqum horribilis.

Några av de lyckliga mottagarna av Collector Awards 2015. Foto: Stockholmsmässan.

Fotnoter:
Antikmonologen har bett Peter Norén och Johan Helmersson om intervju, men de har avböjt. Att Johan Helmersson inte var åtalad ens för någon form av medhjälp är svårgripbart. En del stöldgods hittades exempelvis i Helmerssons bil. Förunderliga äro herrens vägar, som de troende säger.

Jag har sagt det evinnerligt många gånger; Allt ruffel och båg slår tillbaka mot den stora majoriteten av oss ärliga aktörer i denna bransch som jag älskar. Mina främsta ledord är och har varit behandla din nästa som du själv vill bli behandlad. Det inbegriper det mesta och även föremål. Skjut inte budbäraren har jag visst också sagt ett par gånger.

Källor:
http://www.arbetarbladet.se/gastrikland/gavle/de-vann-i-stora-keramikfajten

http://www.hd.se/2016-08-27/keramikkuppen-mot-hoganas-museum-ouppklarad
http://www.hd.se/2012-02-18/hoganas-museum-oppnar-for-sasongen
http://www.allabolag.se/5567137335/ortrask-tradgard-design-ab
http://www.unt.se/kultur-noje/unt-avslojar-kommunen-planerar-kop-fran-misstankt-konsttjuv-4389192.aspx
http://unt.se/kultur-noje/mannen-som-kommunen-skulle-kopa-konst-av-doms-pa-flera-punkter-4446734.aspx
http://www.unt.se/kultur-noje/konstmuseet-planerar-miljonforvarv-av-keramik-4386273.aspx