Lite gåshud till vinet?

Eftersom jag brinner för vin (-och mat), tänkte jag skriva några rader om vin.

Svenska vita storsäljare cirka år 1961

Vänner som exempelvis är läkare eller jurister är synnerligen populära på fester eller andra tillställningar, eftersom många människor har "plötsligt uppdykta" krämpor eller juridiska spörsmål när personen som står närmast visar sig sitta på spännande kunskaper. Så fungerar det även med antikviteter, konst och vin för mig. Om inte frågan är vilken favoritkonstnären är, så kanske den berör vilka områden man ska satsa på i antiksvängen, vad jag tycker om senaste Antikrundan eller vad ens favoritvin heter. Självklart är detta jätteroligt; att få prata om favoritämnena även privat; åtminstone för mig.

Röda drömmar från tidigt 60-tal

Grejen med vin är ju att det fungerar tillsammans -och i bästa fall förhöjer smakupplevelsen- med mat. Det är såklart inte fokus för en tonåring som vill få sin första bläcka, men i vuxnare sammanhang ter det sig mer uppenbart.

Ett av mina favoritexempel på just förhöjelse av vin och mat i samspel är att servera ett vitt vin gjort på druvan sauvignon blanc tillsammans med chevre chaud (gratinerad getost). -Ett gammalt säkert förförartrick som jag rekommenderat säkert tusentals nervösa unga män med matlagningstummen mitt i handen, genom de 27 år jag sålt vin i Systembolagets hägn. Tag vitt bröd av enklaste sort, så kallat rostbröd, lägg på en max 1 cm tjock skiva chevre (getost) på brödet och droppa över ett kryss av flytande honung på kreationen. In i 225 graders ugn i cirka 25 minuter tills uttrycket är gyllene. En liten kvist persilja eller annat grönt jox för syns skull och förrätten som alla vill ha mer av, är klar. -Speciellt om ni serverar just en sauvignon blanc till, -billig eller dyr är mindre viktigt. Brytningen mellan sältan i osten och sötman i honungen i kombination med den hårda, kvillrande fruktsyran i det kalla torra vinet är genialisk och gåshudsframkallande. Tro mig.

Vitis vinifera

Som av en händelse såg jag just resultaten från Stockholms Auktionsverks och Systembolagets senaste Vinauktion. Sedan 2004 har man sålt alkoholhaltiga drycker av högre kvalitet och bland utropen noterades bland andra fem flaskor La Tache från 1978, en röd prestige-Bougogne (Domaine Romanée Conti), klubbade för 78.000 kr. De torde ha betingat totalt någon tusenlapp i inköp, i början av det glada 80-talet...

Fotnot:
Världens mest klassiska distrikt för sauvignon blanc är Val de Loire, Loire-dalen i nordvästra Frankrike. Druvan odlas numer i samtliga världsdelar. De vinmakare som lyckats bäst med druvan utanför gamla världen är de Nya Zeeländska, i synnerhet de från Marlborough, på norra delen av sydön.

Jag är och har heller aldrig varit något getostfantast, men serverad på ovanstående vis, blir det hela en enkel, ehuru sublim smakupplevelse.

Slutpriser från ovannämnda auktion: http://www.stadsauktion.se/specialauktioner/pdf/dryckerapril2013.pdf

Parker parkerar

Världens utan konkurrens mäktigaste vin-näsa (-förlåt, Richard Juhlin) kliver av sitt livsverk, The Wine Advocate, (TWA). Åtminstone ska världens vinkritiker nr Ett avsäga sig chefredaktörskapet. En av de mest inflytelserika vintidningarna, Decanter, släpper bomben som doftar starkt i hela vinvärlden. Den amerikanske juristen Robert Parker skapade sitt legendariska nyhetsbrev The Wine Advocate för 35 år sedan. Detta blev snabbt oumbärligt för världens vinälskare, av primärt franska viner.

The Wine Advocate

Rykten har florerat ett antal månader att saker var i görningen med TWA, numer tidning snarare än nyhetsbrev. Enligt Decanter.com, har Parker och TWA tagit ombord tre asiatiska investerare och avser att flytta kontoret till Singapore, där tidningen ska produceras. Dessutom ska TWA satsa mer på bedömning av asiatiska viner, vilket torde få Parkers frankofila beundrarskaror att sparka bakut. Detta hade ingen trott om allsmäktige -i begreppets innersta bemärkelse- Parker.

Det blir närmast komiskt när Decanter anger the Wall Street Journal som källa till att TWA i sin nya form kommer att acceptera annonser (-ve och fasa!), om än bara icke-alkoholrelaterade. Detta på grund av att TWA kritiserat bland annat just Decanter för alkoholannonser, eftersom dessa skulle kunna leda till bristande obundenhet.

Parkers poängsystem

Hur betydelsefull Parker och TWA är och har varit är svårt, för att inte säga omöjligt att förstå, om man inte är initierad i vinbranschen. Röda mattor har rullats ut, privata jetplan bokats på löpande band och det finns otaliga historier/myter om denne gigant kallad the Million-Dollar nose. Hans utlåtanden -domar- om stora viner kunde och kan göra eller förgöra försäljningen helt. Han har helt på egen hand utarbetat ett poängsystem som alla vinnördar känner till (55-100 poäng). Frasen "Parker gav den 100 poäng" säger ALLT för den parkeriserade vinälskaren, -och självklart också för pris och (plötslig brist på-) tillgång på vinet...

Parker har också kritiserats för att ha haft väl stor förkärlek för extraherade och fatlagrade viner och alltför stort inflytande i vinvärlden. Se till exempel den mycket intressanta handkamerafilmade dokumentären Mondovino. Att kontoret nu flyttas från Parkers vardagsrum i USA till Singapore och att spotlightsen riktas österut ter sig i och för sig logiskt. Asiater, huvudsakligen kineser, har sedan cirka tio år blivit allt viktigare vinköpare både av vin en primeur, och även på auktion.

En sak är säker, Parker har ett grundläggande ansvar i hur rådande vintrender i världen ser ut idag; Extraherade, -alltså väldigt smakrika, alkoholrika, fruktbomber till muskelviner. Yummie, -says Parker! Det kallas för parkerisering.

Fotnot:
Richard Juhlin besitter en oerhört mäktig Champagne-näsa.
Regissören till Mondovino (2004) heter Jonathan Nossiter.
Källor:
http://www.decanter.com/news/wine-news/530696/robert-parker-steps-down-as-wine-advocate-editor-in-chief
https://www.erobertparker.com/newsearch/vintagechart1.aspx