God Jul tillönskas Eder med lucka 24

Har härmed äran att önska alla Antikmonologens läsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Gubben i lådan, Jack in the box på engelska, känd leksak som uppenbarligen skrämde tomtenissar och katt.

Inte minst gäller önskan också Retrobloggarnas Julkalendernätverk. Utöver dessa rader kan ni även läsa bloggen Gestaltningstanten, som tandem-öppnar julaftons lucka. Alla mina retrobloggvänners spännande alster, sprängfyllda med kul prylar och kunskap för luckorna 1-23, redogörs fint för, av Retrolux.

En familjelycka med trånande blickar och Fridfull, tillika kommersiellt präglad Jul, av för tiden exklusiva leksaker...

De skrivna hälsningar som nuförtiden kallas julkort är ämnet för denna Antikmonolog. Ett samtal till Postmuseum ger vid handen att statistik finns från och med 1945, angående mängd skickad julpost.

Antikmonologens julaftonsfavorit (Foto:Youtube)

Ni förstår, i julhälsningarnas begynnelse fanns varken mobila telefoner, datorer eller google. Detta utspelade sig under tändstickstavlornas och taxeringskalendrarnas tidevarv, när Karl-Bertil Jonssons föräldrar Varuhusdirektören H.K.H. Bergdahl respektive den ömma modern förfärades över sonens utdelande av rika människors julklappar i slumkvarteren, eller till och med faktiskt tidigare än så..!

En dansk(?) leksaksfylld jul med skönlockig gosse.

Postens statistik förtäljer att man sände drygt 38 miljoner julkort 1945. År 1970 var man nere i 27 miljoner; 67 miljoner år 1995. År 2004 skickades 42 miljoner och 2012 knappt 28 miljoner. Siffrorna torde vara sjunkande, mest på grund av alla elektroniska möjligheter till julhälsningar. Jag är själv medskyldig, eftersom jag sedan ett par år är varm anhängare av postens app Riktiga vykort, som enkelt förvandlar egentagna mobilbilder i smartphonen till just "riktiga vykort".

En Sankta Claus i Morisk dörröppning med ymnigt hängande, oinslagna klappar.

I Ulla Ehrensvärds utmärkta lilla bok Gamla Vykort från 1972, finns mer spännande fakta, som också Postmuseum borde ha. Ehrensvärd skriver bland annat "Det sades på skämt, att posthuset vid Vasagatan hade byggts för inkomsten av vykorten. Det är inte helt osannolikt, eftersom postverkets inkomster av vykortstrafiken år 1902 uppskattades till mer än en miljon kronor". En för tiden astronomisk summa.

Vi tröstar flickan som vält på släden, men titta, där är ju en kamera! Bäst jag smilar upp mig och önskar God Jul..!

I Sven Hedin-samlingarna kan man finna kinesiska nyårshälsningar från 300-talet, medan de äldsta europeiska bevarade är från 1300-talet. Först under 1700-talet blev det vanligt att uppvakta vid bemärkelsedagar och vid julhelgen.

Fantasifullt med jätteljus, ändock håller änglaflickan kända leksaker omkring sig... Surrealismens vagga?

Frimärket infördes år 1840 i England och därmed underlättades postbefordran i så hög grad att snart jordens samtliga länder hade följt Englands exempel, Sverige år 1855.

Är det förbjuden frukt i trädet? Gossens kroppsspråk talar mer än en fonograf...

Åren 1903-1904 nådde det så kallade vykortsraseriet sin kulmen. Man beräknade att de vykort som årligen var i omlopp i världen vägde 800 ton och att 7 miljarder vykort var i omlopp. De största vykortsfabrikerna kunde då producera 100 000 vykort -om dagen!

Ärade julklappar i höjden, se till oss som små är...

Ett något senare julkort, cirka 1940, med svenska Brio-leksaker. Dock inte lill-prinsen i bild.

År 1903 postades i Japan 500 miljoner vykort, i USA och Storbritannien över 600 miljoner och i Tyskland mer än en miljard(!). Före år 1900 däremot, var vykort (och julkort) sällsynta. Anledningen till den enorma ökningen torde till stor del ha legat i att portot för det oförseglade vykortet var betydligt lägre än för brev. Successiva sänkningar gjorde att det kostade 2 öre för ett lokalt brevkort, inrikes 4 öre och till utlandet 5 öre, om avsändaren endast skrev sitt namn.

Cirka 1930, att döma av frisyr och klädsel. En snäll, möjligen något insmickrande ung herre.

Brefkort med vyer hette det år 1891 när vykortet introducerades i Sverige. Under 1910-talet började portot höjas och då var vykortens blomstringstid förbi, skriver Ulla Ehrensvärd, som under 1970-talet var chef för Kungliga Bibliotekets kart- och planschavdelning, med en av Sveriges största vykortssamlingar. Tänk om hon anat vad "flugan" internet, uppfinningen datorn och mobiltelefonen skulle få för följder en knapp generation senare.

Snälla Gud och alla änglar, se till att jag får dessa leksaker..!

Ha en God och Fröjdefull Jul, kära läsare. Fridens liljor.

Ooh, vilken julafton! Så många presenter och så lite tid. Vem somnade först, dockan eller flickan?

Fotnot:
Ett stort tack till Leg. Lekare Peter Pluntky, som mycket generöst lät mig titta på och fotografera av delar av hans vykortsalbum.
Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton skrevs av Tage Danielsson1975, se wikipedia.
De allra flesta julkorten (och vy/brev-korten) tillverkades i Tyskland.

Källor:
Tomtefakta (Wikipedia)

http://hugin.info/134112/R/1032214/165930.pdf 

http://www.postnord.com/sv/Media/Pressmeddelanden/Posten-Sverige/2013/Julkort-fortfarande-popularaste-julhalsningen/

Gamla Vykort-En bok för samlare, Ulla Ehrensvärd, Stockholm 1972.

Pluntky om flaggskeppsrabalder

Tog en kaffe med leksaksnestor Peter Pluntky (PP) på måndagen (2/7), för att få hans alldeles egna version av vad som hänt i stöket kring Antikrundan (AR) och hans tråkiga sorti ifrån densamma. Inte oväntat, har det varit svårt att undgå kvällspressens frosseri i rubriksättningar av mindre tilltalande sort, exempelvis "Pluntky förklarar krig mot SvT".

Telefonen gick varm hos "Pluntan"

Peter säger att hela debatten är förorsakad av ett stort missförstånd. Han har inte fått sparken från AR, eftersom han vid tiden för publicering av reklamfilmen för elektronikföretaget X, ej stod under kontrakt med Sveriges Television. Hela stormen rör det faktum att Pluntky deltog i en reklamfilm där han ger ett utlåtande om en handskriven skylt med texten "Rea" på, som "tyvärr totalt värdelös" och visst, -tillstår Peter, det ser ut som vore det antikrunda, särskilt pga rollen som tillfrågad "expert" framför kameralinsen. Ingenstans i filmen nämns dock uttrycket "antikrunda" eller liknande. Han understryker att han varken vill ha krig eller halshugga någon och konstaterar uppgivet att kvällspressen har en "förmåga att få till det lite för mycket".

Redan den 1 februari 2010 skrev Pluntky och tio andra experter ett brev till AR:s producent Pernilla Månsson Colt och hennes chef Micael Lekberg. I brevet togs det då senaste visade avsnittet (Sävsjö) upp som exempel och en uppspaltning av antal förekomster av -och inslag med- respektive expert redogjordes för. Dessutom diskuterades "Övrig kritik" och "Slutsummering" extensivt och allvarliga ifrågasättanden av upplägg och programutformning lades fram. Brevet avslutades med: "Du får inte misstycka, men vi fjärmar oss alltmer från originalversionen av programidén. För övrigt börjar A.R.Show sändas nästa vecka i TV8."  Peter vill inte, som han uttrycker det: "vara taskig mot sina kolleger" och låter därför noggrant bli att nämna de som skrev under vid namn.

     -Avsaknaden av dialog mellan Pernilla Månsson Colt och experterna har varit i det närmaste total under hennes tid som producent. Motsatt förhållande rådde med före detta producenten Maud Uppling, konstaterar Pluntky.

Eftersom svar eller lösningar på de uppmålade problemen helt uteblev, skrevs en variant på brevet från 2010, i juni 2012: Detta lades fram på ett möte i Stockholm den 1 juni 2012, sammankallat på uppmaning av PP. Under detta möte, där Månsson Colt och omkring femton av Rundans experter deltog, sa Pluntky "med konstpaus och emfas" att om han inte fick svar på de uppräknade problemen så ville Pluntky inte jobba vidare för AR. Svaret kom sju dagar senare i mailform: "AR befinner sig i ständig förändring och jag tänker inte svara på dina frågor..;" alltså inget om de uppräknade punkterna. -Det betyder solklart att jag sa upp mig vid mötet, eftersom kraven inte uppfylldes, avslutar Peter.

Brev två innehöll -precis som det förra- flagrant och rättfram kritik och såg i sin helhet (återigen utan namngivande av experter) ut som följer (två utelämnanden av N.C. med hänsyn till andra faktorer):
"Synpunkter på Antikrundan
En sammanfattning av ca 14 experters åsikter beträffande programmets utformning sammanställd av Peter Pluntky
Negativa företeelser i A.R.
Nojsandet i kön måste minimeras, om detta ska vara kvar bör experterna varieras
Irrelevanta inslag utan samband med Antikrundan
Anne L:s hembesök hos samlare utan expertens deltagande
Ickedeltagandet XXXXXX Antikmässa i Älvsjö
Onödigt långa inslag av ointressanta struntföremål
De ständiga avbrotten orsakar förlorat tempo och dålig rytm i programmet
Kändishysterin: Onödiga besök hos dessa utan att de äger intressanta samlingar
-Ett namngivet svenskt auktionshus- eventuella sponsring av A.R.(frågan har ställts externt)
Ursprungskonceptet från BBC har delvis förlorats
Vissa experter är osynliga (får ej deltaga)
Bra, bättre, bäst: En löjlig tävling som inte ger tittaren något av värde
Bättre växelspel programledaren visavi experten
Sammanfattning:
Total uppstramning
Flera värderingar
Inhämtning av experternas synpunkter vid klippningen."

Ofrånkomligen är AR ett av SvT:s flaggskepp och har tittarsiffror som andra kanalmoguler har återkommande heta drömmar om. Att ovanstående motsättningar kommer upp till ytan leder högst sannolikt till förändringar. Upprörda insändare har skrivits i bla Dagens Nyheter. Bloggare har tagit upp ämnet, -bland annat undertecknad (ex.vis: Vad jag önskar inte hade sagts i Antikrundan  http://antikmonologen.blogspot.se/2012/01/vad-jag-onskar-inte-hade-sagts-i.html ). Frågan är hur hårt SvT:s kvastar kommer att sopa, -och i vilka vrår och hörn?

En följddiskussion som logiskt uppstått är hur den SvT-kontrakterade får agera i eventuella sido-uppdrag. Nollacceptans har nämnts, vilket klingar oerhört ihåligt, utan att behöva rabbla upp exempel på "kommersiella snedsteg" en masse av mer eller mindre kända SvT-nunor, som får fortgå. Som jag tidigare påpekat i bloggen "Vadå värdering?" (http://antikmonologen.blogspot.se/2012/02/vada-vardering.html) är detta en central del av AR-problematiken: Att de som innehar expertens roll i Rundan faktiskt är och måste vara aktiva på den kommersiella scenen, för att bli/vara så kunniga som möjligt. Oinitierade kan tycka att det är oetiskt att en expert jobbar som antikhandlare eller för auktionshuset Y, för då kan ju vederbörande göra affär med föremål som värderas. -Detta är självklart strängeligen förbjudet i avtal signerade med SvT. Även detta "kringgås" i och för sig, vilket lätt noteras när Rundan i ett avsnitt värderar ett föremål, för att ett antal avsnitt senare säljas av ett auktionshus nära dig, där i och för sig experten som "upptäckte" föremålet inte får/bör(!?) arbeta. Men den svenska antikankdammen är liten och alla känner ofrånkomligen (till) alla.

Att Pluntky valde att delta i reklamfilmen gissar jag var ett medvetet val från en människa som inte trivdes längre, med något han tidigare har trivts alldeles oerhört med ("i 23 bast"). Hans inkorg är fylld med mail (drygt 320 st) som till 95% stöder hans åsikter och Peter har gjort något som man inte får göre i jante-Sverige, nämligen säga att han vågar/kan stå upp för sina åsikter, eftersom han är ekonomiskt oberoende, till skillnad från de övriga experterna, som har AR som viktig del av sin födkrok. Huvva- så får man väl inte göra i Sverige, -väl..?

Ge karl´n medalj, tänker jag i mitt stilla sinne. Men jag tänker det bara. Härligt med duktiga människor som har lite civilkurage. Balls, tror jag di kallar´t i Övvesa.

Fotnot:
Poängen med reklamfilmen som orsakat rabaldret är att Företaget X ska upphöra med de i elektronikbranschen årliga stora reorna, för att i stället ha pressade priser för jämnan, därav Pluntkys kommentar om reaskylten som "helt värdelös".