Ryggkli & Kindpuss (även kallad Antik & Auktion)

En gång för inte särskilt länge sedan fanns det papperstidningar med tillhörande redaktioner och fast avlönade journalister.

Förlåt? Journalist? Jo förstår ni, det var en person, ändamålsenligt utbildad att skriva om olika företeelser och skeenden. Va? Papperstidning? Jo, det är sådana där som står i affären bredvid kassorna, ofta inhandlade av äldre personer när någon kunglig person kastat in handduken, knarkat eller bara gjort bort sig i största allmänhet. Eller vanligare; när någon så kallad influencer betett sig som Förenta Staternas President mestadels gör, skandalöst. Det säljer lösnummer.

I Sverige fanns ett par facktidningar för antikbranschen, den mest kända hette och heter fortfarande Antik & Auktion (A&A). Den har funnits sedan 1975. 

Under det talande namnet: Antik & AUKTION står också skrivet i versaler: "NORDENS STÖRSTA TIDNING OM ANTIKVITETER, INREDNING OCH KONST". Antik är skrivet i gemener, medan AUKTION sedan 2025 står i versaler. Fullständigt logiskt eftersom tidningens absoluta merpart utgörs av (gratis-)material från och om svenska och internationella auktionshus. Alla auktionshus vill förstås omnämnas i upphöjdhet, få sina ryggar kliade samt kinder pussade.

Sedan många år är i A&A hemma-hos-reportage av typen Ljuvlig retro hos Jürgen och Jöran eller Mysiga Möbler hos von Snorrings på makalösa Hjorthundra Slott legio. Intet ont om dylika reportage eller nämnda karaktärer, men slika ryggdunkande och kindpussande orgier hittar man nuförtiden i alla magasin och tidningar från Svensk Dental Tidskrift(nåja) till Dagens Industri. Inget som sticker ut det minsta, oftast skrivna av människa med laptop och wifi, snarare än av typen med anteckningsblock i hand och penna bakom örat, (i forntiden kallad journalist). Människor som lever på att sälja in artiklar till alla som trycker och som är hejare på att klia ryggar, kindpussas och på att upphöja. Enligt devisen allt går att sälja med mördande pitch. Oftast är okunskapen hos de lyckliga omskrivna nästan lika stor som hos artikelförfattaren, vad gäller de så kallade antikviteterna som avbildas i hemma-hos-reportagen.

Ja hallå?! Skicka hit en dj-t bra fotograf. Vadå? Jo, för att vi måste få en 1,5:a med kokvrå i Jakobsberg att se ut som en fyrlängad gård på Österlen. Läsaren ska få känsla-för-feeeeling förstår du. Va? Jodå. Det funkar. Många bilder på loppisfynden och så varierar vi perspektivet. Grodperspektiv is da shit! Har du en lite mer personlig infallsvinkel på kudden från Myrorna? Hade du -egentligen- inte köpt den i en turkisk BASAR en dimmig septembermorgon för 20 år sedan? Ååh vad FASCINERANDE! Kan jag citera dig? Men ASSÅ, det är ju SÅ läckert med färgsorterade bokryggar..! Vi plåtar köket i hårt motljus. Det blir SÅ 2026!

Senaste numret av Ryggkli & Kindpuss levererar trevligt reportage från Herresäte och även favoriter på Auktion, enligt osedvanligt sedvanligt mönster. Trevligast i janarinumret är Elsebeth Welander-Berggrens artikel om Prins Eugens design, (även om artikeln i sig kan ses som oförblommerad reklam för under 2025 utkommen bok om Design på Waldemarsudde). Fin artikel av mångåriga trotjänaren Petter Eklund om "Käramik". Eklund är mycket antik-kompetent frilansskribent, vilket idag är vanligaste formen för kulturskribenter. MEN, här kommer vi in på det jag anser vara ett oerhört stort problem för A&A; skribenter som sitter på flera stolar. (Och visst, jag ser problemet; de initierade jobbar i branschen och det är möjligen svårt att hitta helt obundna skribenter, med Petter Eklund som det bekräftande undantaget). 

Tidningen har två till fyra, alltid återkommande skribenter. Erik Bilén (Filialchef på Stockholms Auktionsverk i Göteborg; samt Regionansvarig för Skåne) och Jenny von Platen (egen antikbusiness), är de två som oftast skriver drygt halva tidningen -sedan många år (10-20). Att då en av dessa ofta får sina egna objekt omskrivna i tidningen och samtidigt skriver en sedan många år återkommande kolumn kallad "Månadens Moderna" blir, eeh, magstarkt, för att bruka Dag Hammarskjöldsk terminologi.

Så blir det vid läsning av A&A.

I senaste numret, i Petter Eklunds som alltid väl underbyggda och välskrivna artikel, om "käramik" (8 sidor), tar Eklund upp alla möjliga keramiska föremål och deras popularitet. På sidan 25, i nämnda artikel, får Jenny von Platen en helsidesannons, FÖRLÅT, helsidesillustration av ett blåvitt fajansföremål och citeras i sju rader med slutknorren:"...Sådana saker behövs också. 22000 kronor hos von Platen Modern Form". Tre sidor senare, på sidan 28, i samma tidning finner ni "Månadens Moderna", en tresidig artikel författad av... trumsolo... Jenny von Platen. Där kommenterar hon det hon har valt ut för att illustrera det hon finner iögonfallande. Det Jenny väljer ut är ju -självklart- sådant som Jenny tycker om och intresserar sig för. Det vore ytterst märkligt om inte Jennys val av föremål i hennes texter i Antik & Auktion sedan 20 år tillbaka inte sammanfaller med sortimentet i hennes egen affär. Häri ligger problemet. 

Kalle åker till Bilbesiktningen X, därför att Kalle kör BMW och på just Firman X så jobbar det en kille som förutom på Bilbesiktningen X, ÄVEN jobbar på BMW, och Kalle känner honom så att det brukar gå lite "smiiidigare" på så vis. Tjeenare mannen! Liksom bara sådär. Ryggkli & Kindpuss. 

Det känns inte som jag behöver sparka in fler -vidöppna- dörrar..? Hela denna problematik ska ju inte ens existera. Det åligger seriösa ansvariga utgivare och chefredaktörer att se till att nepotism, ryggdunkar och (gen-)tjänster hålls stången. Medelst lång stång. 

Gissa fyra flaggors och bakplåtspappers minsta gemensamma nämnare!

Tyvärr så är varje nummer fullt av banala fel och misstag. Korrekturläsning tycks anses som något förgånget. Personal med gedigen benmärgskänsla för gamla prylar tycks vara utrotade. Är det någonstans jag inte vill se ordet "auktion" stavat "aktion" så är det i A&A, men även det har noterats. Å andra sidan så layoutas tidningen i Vietnam och trycks i Finland, nej Lettland, nej Rumänien..!? Jag har en rejäl hög Ryggkli & Kindpuss runt om mig och konstaterar att tidningen de senaste tio åren har tryckts i fler länder än en genomsnittlig lövsångare passerar på sin väg från Skåne till södra Sahara under några höstveckor. Ett tag framkallade tidningen starka känslor av att sätta igång och baka. Varför? Pappret kändes precis som bakplåtspapper. Det är under alla omständigheter sorgligt att Sveriges flaggskeppstidning(?) om antikviteter och kulturarv inte ska kunna få tryckas i Sverige. It's all about the money, var det som tidigare påpekat, någon som sjöng.

Nedan ett par lösryckta -tyvärr alltför vanliga- fel:

I jubileumsnumret från 2025 omskrivs en artikel från 1975. I den artikeln diskuteras "Stig Lindbergs lilla keramikfigur" i samband med värderingsbedömning. Den omskrivs år 2025 -återigen- som gjord av Stig Lindberg, men är designad av den mindre kända Ursula Printz.

Nr 7 är INTE en tekanna från Japan/ Kina. Det är en KENDI. Ordet härstammar från Kundika (Sanskrit) och var en traditionell form att förvara/dricka vatten i/ur. Senare utvecklades formen i Mellanöstern till vad som benämns Hookah, i vilken man rökte/röker vattenpipa... Bara för att Auktionsverket i Engelholm kallade det för en tekanna så ska inte A&A låta den flagranta okunskapen traderas vidare!

NEJ, det står INTE svenska barockljusstakar på bordet. Möjligen står det ljusstakar i barock-stil på bordet. De tre ljusstakarna är högst sannolikt utförda i nysilver, omkring 1940. De är inte från barock-tid! 300 år fel.

Sedan många år är Pontus Silfverstolpe återkommande krönikör. Han ligger bakom det jättestora företaget Barnebys, en "Auktionsplattform", och jobbar där på heltid; underförstått, ytterligare en rejäl tvåstolsrumpa. Han har blivit A&A:s öra i samtidens antikbusiness och tidningens enda skribent som kontinuerligt kommenterar det som sker på marknaden. Väl så. Personligen anser jag att den uppgiften åtminstone till stor del borde åligga den som skriver motsvarigheten till ledaren tidigt i tidningen (oftast på sidan 5), vilken dock skrivs av Mari Janson, Editionschef. Stofiler som jag föredrar begreppet "Chefredaktör". Jag förundras (åter en Hammarsjöldsk term) ofta över dessa skribenters val av ämnen. Om man storsatsat på den alltid(?) lika älskade infallsvinkeln "Blå/röda/orangea ting från Antikmässan i Älvsjö" i femsidig artikel i tidningen, så kommenteras detta gärna i många rader av Editionschefen, i hennes "ledare", som en liten teaser om hur spännande innehåll som väntar läsaren. 

Enstolssittning vid detta tillfälle.

Silfverstolpes ämnesval är ibland spännande, dock oftast lika slätstrukna som en nyanställds skjorta på Bukowskis. Här ska minsann INTE trampas på några tår. En halvsida om ett par damskor som slagit försäljningsvärldsrekord i USA är liksom bekvämare att skriva om, än det paradigmskifte som Antikbranschen de facto befinns mitt i. Kindpussar & Ryggkli ska det vara. På piedestal. Med vackert satt ljus. Shabbychicat. And for GOD´s SAKE, don´t mention the war.

Ett par nummer tillbaka skrev Editionschefen i sin "ledare" om hur hennes sommarloppisinköpta teakbestick förstördes i hennes diskmaskin, efter ett liv i högsta välmåga i 70 år. Hon fortsätter med att säga att bara tanken på att råka välta någon tusenårig antikvitet ger henne svår magvärk. Själv drabbas jag av akut svår värk när en Editionschef för Antik & Auktion koketterar med att hon råkat diska sönder saker i en diskmaskin. Hela kroppen liksom knyter sig. Diskmaskin är ett konkret substantiv som aldrig får förekomma i samma sentens som "antikvitet". Vilket högsta hönset på Sveriges största facktidning för antikviter borde veta. Jag gråter inombords.

Så ser en "ledare" i A&A ut (Nr 3, 2025).

Den största fördelen med att få vara utvald expert hos äldsta facktidningen i Skandinavien gällande antikviteter och auktioner måste ju ändå vara evig ungdom. Vid en granskning av bilder på de för närvarande 17 utvalda experterna, noteras att färgfototekniken inte hade slagit igenom vid fototillfällena och dels att experterna ser exakt likadana ut som de gjorde för 30-40 år sedan. Minst. Bli expert hos Antik & Auktion, men klunka för bövelen först ur Ungdomens källa. Var det förresten den som låg i Sätra Brunn..?

Är jag prenumerant på Antik & Auktion? Njae, det går lite i vågor, men jag orkade bara "vara lojal" och stödja tidningen fram tills för ett par år sedan. Jag prenumererar på konkurrenten Retro. Jag höll på att skriva "i stället". Men så var det inte alls för 10-15 år sedan. Då var A&A mer spännande. Redaktionellt är tidningen nuförtiden otroligt förutsägbar. Med få undantag. Jag kan inte skilja ett omslag -eller innehåll- från ett annat... Och när man lyssnar runt bland kollegor, vänner och kunder så är det en unison kör av uppgivenhet och frustration. För övrigt precis som med åsikterna kring SvT:s Antikrundan, även kallad Flamsrundan. Tyvärr, tyvärr.

---------------------------------------------------------------------------------

Fotnot:

Jag känner både Petter Eklund och Jenny von Platen och tycker om dem. Men någon måste -till slut- nämna elefanten i rummet. Vilket är sorgligt, eftersom en seriös tidningsmakare borde ha ställt alla skåp på plats, från början.