Varför så ängsligt, Antikrundan?

Antikviteter och konst är något som det görs en hel del TV av och om. Guldkalven utgörs av Sveriges Televisions Antikrundan, som ofta kallats Sveriges populäraste TV-program. Det är det möjligen fortfarande, även om SvT medelst högtrycksspruta har målat in sig i ett hörn i försök att poppa till programmet. I eftertexterna noteras exakt antal musikpålägg i respektive avsnitt. Tjogvis av låtar. 

De tres gäng. Foto: Wikipedia.org

Varje avsnitt är ett sammelsurium av nervösa infall och idéer. Experter som svär är inte hippt enligt mitt tycke, men det verkar SvT tycka. Månne är det försök att appellera till yngre tittare(?). Flamsigare kan heller inget vara än Antikrundans illustra skara. Centreringen kring en och samma expert i Antikrundan är också jobbig och har sedan många år tagit sig rent nordkoreanska proportioner. Det ska skrattas oavbrutet och flamsas och slitas i köfolkets påsar. Och APPEN! Har ni laddat nerrr den? Det vore intressant att veta exakt hur många minuter som ägnats app-f-n sedan den introducerades. Och cliffhangers, oavslutade spännande sekvenser, det är melodin! 

Antikrundan lider av en pretentiös hetsjakt efter "bra TV" som "går genom rutan". Trippel bigger extra allt. Stäng av kameran och styr upp experten för h-e! Hen garvar ju INTE. Det inslaget ställer vi. Hen ska veta hut. Hen SKA SKRATTA. In med Lundbergskan! Krama ägaren till föremålet NU. Glid med kamera 3 underifrån så att ägarinnans systrar syns gapandes som mörtar i bakgrunden. Lundbergskan frågar vad de ska göra för ALLA PENGAR ....DÄR! Introt till Pink Floyds "Money" ska klippas in där. Så ja. Nu blev det BRA TV.

Ett avsnitt av Rundan skildrar en fager ung kvinna med en oljemålning under armen. Hon berättar om sin crush/ förtjusning för Experten Claes Moser. Detta blir infallsvinkeln som Antikrundan slukar med krok, lina och sänke, med cliffhangers, trånande blickar, kameror ur alla vinklar och kram med Classe. Tavlan var av Hötorgskaraktär, med andra ord värd kostnaden för ramen. Men OJ, vad BRA TV det blev.

Undrar hur de lite mindre vackra, något äldre med lite bättre konst under armen kände sig den dagen? Gubbsjukt? Ja. Bra TV? Nej. Upplägget har testats tidigare, då med eftertrånad yngre manlig Expert. 

Är Antikbranschen för liten för #metoo? Foto:interasistmen.se

Gör ett litet men ytterst enkelt tankeexperiment SvT; Byt roller och byt ut den manliga experten mot en av era kvinnliga experter, med en manlig besökare som trånar efter en kvinnlig expert. Det känns genast betydligt mindre "fräscht". Eller hur?! I ett avsnitt "störs" en man av telefonsamtal från sin fru, mitt i en filmad värdering av föremål med expert framför sig. I stället för att klippa bort detta gör man i klipprummet detta till inslagets huvudpoäng, med fnissande kommentarer. Fräscht? Skulle inte tro det. Vi skriver 2018, inte 1958.

Det som brister mest i föremålsorienterade program är utebliven dialog mellan de som redigerar programmen och experterna. Många av dem har uttryckt detta och berättar att deras historier ofta blir ytterst rumphuggna. På något vis uppfattas fakta som "tråkigt" och klipps bort. Slutresultatet blir ofta "God dag yxskaft".

Den "nya lilla svarta" är annars denna säsong att någon i Antikrundans produktionslinje har upptäckt Monty Python. För er yngre läsare kan berättas att det var ett Brittiskt humorgäng, tidigt geniförklarade, som gjorde mer eller mindre bisarra humorprogram under storhetstiden 1969-1974. Wikipedia skriver bland annat om Monty Python: "Det hela utvecklades från en TV-serie till ett fenomen med stor påverkan på samtiden; det blev flera scenshower och turnéer, fem filmer, talrika album, åtskilliga böcker och en spin-off musikal. Detta var något som skänkte stjärnstatus till flera medlemmar". Texten kunde lika gärna gälla svenska Antikrundan. Nu är varje Antikrundeavsnitt en storm av inklippta fötter och svartvita ansikten, med rörliga hakor a lá buktalardocka. Nyskapande? Eh, nä. Fräscht? Säkerligen 1974. 

Terry Gilliams av Bronzino lånade fot, lånad av Antikrundan. Någon med mycket makt på Antikrundan borde få den. Foten alltså. Foto: Wikipedia.org

Att man -i Sverige- till den grad lyckats förstöra en lika enkel som genialisk programidé som Antikrundan, är inget mindre än fantastiskt. Infantilismen når för varje avsnitt nya oanade höjder i det som av många kallas Flamsrundan. Det som har marginaliserats mer och mer är paradoxalt nog det programmet är uppbyggt kring; föremålen.

Jag har sagt det många gånger; titta på Brittiska Antikrundan och se hur programmet skall göras. Svenska Rundan har varit i en nedåtgående spiral i säkert tio års tid. Om fjanterierna får fortsätta så ser jag en spin-off-musikal som en högst logisk fortsättning. Rollbesättningen är nog redan klar.

---------------------------------------------------------------

Betydligt puttrigare är SvT:s satsning Auktionssommar, med de före detta Auktionsverkskollegorna Maria Granström och Mats Bergstrand som programmets utsedda mittpunkter, tillika experter. Programidén är använd tidigare, åtminstone varianter av den. Som alltid var engelsmännen först med program som Antiques Roadtrip med flera.

Maria Granström, Bukowskis, Sofia Rågenklint, Programledare samt Mats Bergstrand, Auktionsverket/Lauritz. Foto: SvT.

Två tvåpersons-lag ska shoppa loss på auktion med tilldelad summa om 4000 kronor. Därefter ska experterna värdera inköpen och invänta "finalen" i varje program, där lagen valt ut det de anser vara de två bästa inköpen och därefter avgörs vilket lag som vann, med andra ord köpte bäst saker. -Nota bene, enligt experterna. Slutresultatet är habilt och trevligt, om än med ett väldigt krystat upplägg, särskilt upplägget med finalförfarande.

Sådär mysigt trevligt på sättet som inte upprör någon. Jo förresten..! Eftersom vetenskapen om konst och antikviteter är allt annat än absolut, så är varje avsnitt i princip en Golgata-vandring mot offentlig mer eller mindre tillintetgörande, av de båda experterna. Lika många intresserade antiknördar som döljer sig ute i Sverige, lika många olika åsikter finns det om vad som är det de facto korrekta priset på ett föremål. Är det något jag saknar i programmet så är det just en definition av specifikt vilket värde Maria och Mats faktiskt åsyftar. De har jobbat och jobbar för Bukowskis respektive Stockholms Auktionsverk. Innebär detta att det är slutpriset på stockholmsauktion de åsyftar? Oftast diskuteras i programmet just nätauktionsförsäljningar.

Diskussionerna går heta i sociala medier efter varje avsnitt om framför allt prissättningarna. Själv blir jag mer bekymrad när de kallar en oljemålning signerad "Roka" för en kopia. När förfalskning vore adekvat ordval. Eller när man säger att en mortel med stöt är gjord i tenn, när det rör sig om aluminium. Programmet lider av samma sjuka som Flamsrundan, nämligen att föremålen som diskuteras aldrig riktigt visas upp för TV-tittarna. Mats och Maria upprördes över att en kinesisk bålskål klubbades alldeles för billigt för 100 kronor. Den nämns och visas ett antal gånger utan still- eller närbilder. Min åsikt om åldern på skålen är dock att den är gjord under 1900-talet, de trodde 1800-tal, och framför allt att den hade en väl synlig kantnagg. Naggen sänker värdet alldeles oerhört. Inte en enda gång nämns naggen av någon, tävlande eller experter. 

---------------------------------------------------------------

Li Pamp. Foto: Svt.se

Antikmagasinet som följer storebror Antikrundan i Kunskapskanalen är intressant, alltid(?) stringent och leds av duktiga Li Pamp med fallenhet för mediet och även branschen. Lite tråkigt att Li närmast plikskyldigt(?) i nästan varje avsnitt har med någon av de gamla snablarna från Antikrundan. Li Pamp skulle klara sig utmärkt utan dem som förkläden. -Inget ont om elefanter för övrigt. Å andra sidan så är ju ryggkliande en mycket uppskattad företeelse i den bransch som Antiksvängen faktiskt utgör.

---------------------------------------------------------------

Det sista kulturprogrammet jag vill nämna är Lars Lerins program "Lerins lärlingar". Devisen less is more har sällan känts mer påkallad i i och för sig krystad jämförelse med Antikrundan. 

Lars Lerin. Foto: Sandgrund.org

Själv föredrar jag Lars Lerin med lärlingar elva gånger av tio. Förvisso skrattas det även i Lerins program. Men kära SvT, här pratar vi äkthet och ett känsligt , lågmält och kärleksfullt anslag. En grupp människor med mer eller mindre påtagliga funktionsnedsättningar följer Lerin med penslar i högsta hugg. Jag njuter av programmet och lärlingarnas oftast oerhört naiva -och väldigt oskolade anslag- sätt att få till konstnärliga alster. Men det jag njuter mest av är att programmet leds av en folkkär bög för en grupp handikappade människor. I tider av starka strömningar av högerextremism och fascism känns det trippel extra allt underbart. Antalet gånger jag gråtit till programmet är många. Av pur glädje. Genomgående noteras en ständig respekt för och gentemot alla deltagare. Dessvärre är det respektfulla och känsligt lyssnande något utrotningshotat stofiliskt. Åtminstone vid betraktande av programtablåer förtiden.

Om någon är i behov av terapi men kanske inte riktigt har råd eller möjlighet, så rekommenderas härmed ur Antikmonologens djupaste hjärterum att sätta sig ned och titta på ett par avsnitt av Lerins lärlingar. Ni kommer att bli Lerinade. Lite som sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton. Man blir liksom varm i själen av all vänlighet och kärlek, utan att riktigt förstå vad som hände. Bli Lerinad. Det är en skön erfarenhet.

---------------------------------------------------------------

Trångt i Fyris.

Vid ett besök på alltid lika roliga Uppsala Antik- och Samlarmässa för ett par veckor sedan överhördes följande konversation vid en säljares bord..:"2200. Och då har jag ändå sänkt den från 2.900, för de sa i TV att den var värd 2.000...". Tvivlade någon på TV:s genomslagskraft?

Sänkt Upsala Ekeby-mexikan.

Jag lät bli figurinen men köpte mycket annat fint och glädjande nog rapporterades det om fantastisk försäljning i dagarna två. Folk handlade som det inte fanns någon morgondag. Men si, kära läsare det gör det!

Älvsjö Antikmässa 2017, Cederqvist Antik & Vins samt Antikmonologens hemviste; monter C 25:61

Jag vill inte vara den som är den och olyckskorpa, men, de flesta anar att internet och nätauktioner snabbt och effektivt tar död på antikhandeln. Så passa på, medan det överhuvudtaget finns en mässa att besöka. 

Därmed sagt, göbber o gömmer, hugade pryl- och konstälskare, åk till Älvsjö denna vecka, för då äger Skandinaviens största Antikmässa rum. (Spara en slant och köp biljetterna i förväg på Mässans hemsida!) Hitta det ni söker och julklapparna redan nu. I denna mammonska köpelada fylkas Sveriges spets vad gäller konst, antikviteter och vackra ting. Stöd din hökare, köp live i stället för på nätet. Era köp och Ert intresse för vackra ting är viktiga faktorer för att föremålsälskarna ska kunna fortleva!

Bevara kulturarvet och länge leve det!


Fotnoter:
Jag älskar Monty Python, bra musik och antikviteter. Dock ej samtidigt med skratt i kubik.

Källor:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Monty_Python