Som bekant utgör nätet ett ständigt växande segment av antik- och auktionsmarknaden. Vi antikälskare har styrts och styrs alltmer mot datorer som medium, vare sig vi vill eller inte. Auktionshusen drivs av vinstintressen och har som tidigare påpekats skickligt tagit allt större delar av antikmarknaden sedan 1980-talet.
Under första halvan av 90-talet togs de första trevande stegen mot mer datoriserade visningar och framför allt -budgivningar. Dessa är idag legio, från enklare "bondauktioner" till mer påkostade kvalitetsauktioner. Vår föräldrageneration satt med vid själva auktionstillfället, idag sitter i stället merparten vid sin dator eller smarta telefon i hemmet eller annanstans och knappar in bud. Kostnadseffektivt för auktionshusen och möjligen påminnande om bankernas (teknik-)utveckling..?
 |
| Nr 8527289, Fohundar, Metropol. Enda bilden. Klubbas 14 okt 2013. |
En ofta tidspressad kund anno 2013 förutsätter att utbjudna objekt är väl avbildade och dito katalogiserade, tror jag. Det kan låta som en självklarhet att exempelvis själva objektet/ motivet och inget annat ska vara avbildat i katalogen. Dock; eventuell signatur/stämpel bör vara noggrant avbildad, detaljbilder av specifika delar och även baksida/undersida bör visas. Ramens utseende kan också vara relevant. Kanske är den potentielle köparen oroad över signaturens riktighet, bristande skick på duk/pannå eller möjligen är endast ramen det som intresserar kunden. Tavlans baksida säger ofta mer om konstverkets historia än vad framsidan gör. Där kan i bästa fall ramateljéers/ diverse utställnings/ galleri-etiketter sitta. Eller namn på förrättningen som en gång sålde pannån/duken eller anteckningar om tidigare ägarlängder etcetera.
Är det en annan typ av konsthantverk, så kan exempelvis undersidan på en keramikvas tala mycket mer till den eventuelle köparen, än vad någonsin ut- eller ovansidan av föremålet gör. Undertill sitter stämplar över och/eller under glasyr, eventuella etiketter och framför allt avslöjar oftast utseendet på själva fotringen och basen mängder för den initierade, om material, brännmetoder, patina som är äkta eller falskeligen uppkommen, etcetera... Exempelvis; Kinesiska fohundar som
de ovan, har efter ungefär 1970 till min kännedom nästan alltid inpressade arabiska siffror på basen, troligen en modell/ storleksbeteckning. En bild på undersidan hade således klargjort huruvida de är tillverkade före eller efter 1970. Tillhör de den senare gruppen, är värdet per automatik endast dekorativt, ett par hundralappar. Är de före 1970 kan de förenklat i princip också vara gjorda 1670 och direkt potentiellt mycket mer värdefulla. Men, utan bild på undersidan och endast lågupplöst bild, så är det svårt att dra slutsatser, ens för den initierade.
Auktionshuset Metropol i Stockholm har gått från många högupplösta bilder på sina föremål till dagens -i mitt tycke- alldeles för få bilder av respektive föremål. Detta leder till en frustration från potentiella budgivares sida. Visst, möjligheten finns alltid att maila eller ringa, för att få fler -nytagna- bilder sig tillsända. Men, det blir ett hinder på vägen och ofta anledningen till utebliven höjning i budstegen.
 |
| Vattendroppare +vas, Metropol 30 sep 2013. Enda bilden. |
 |
| Fruktskål, tenn, Metropol, 7 okt 2013. Enda bilden. |
 |
| Miniatyrer, inga måttuppgifter, Metropol, 30 sep 2013. Enda bilden. |
Ett auktionshus som utgör raka motsatsen till Metropol vad bilder anbelangar, är Auktionshuset iSolna. Det drivs av son och far sedan 2006 och där varvar två personer fotografering av utropen. Jag träffade Jan Ginszt och fotografen Jonas Jakobsson tisdag (7 okt) och frågade om deras fotograferingsstrategi. De svarade i mun på varandra, att det är ett uttalat mål att bli bättre, vad gäller kvalitén på fotografier av objekten och antalet bilder på varje föremål. Kan man bli bättre än bäst, tänkte jag. Varje bild är klickbar och högupplöst, vilket gör att minsta lilla skavank syns tydligt.
 |
| En vas- f y r a bilder. Nr 39, Solna den 6 okt 2013. | |
|
|
 |
| Nr 73, en vas, s e x bilder, Solna, 6 okt 2013 |
Utrop 73, en Uppsala Ekeby-fajansvas av Atterberg har inte en, utan
sex olika avbildningar i katalogen. Som om inte det vore nog, har man valt att high-lighta dels det jag tolkar som
borttagbara kalkavlagringar och dels krackelyr -något helt förväntat och accepterat- på fajansföremål, med röda cirklar på fotografierna. Man pekar alltså ut det som torde kunna sänka föremålet rent ekonomiskt, med speciellt inlagda röda cirklar. Bäva månde de som vill att "skadeskjutet gods" ska passera nålsögat som "marknaden" faktiskt utgör, utan anmärkning...
 |
| Detaljbilder av nr 73, iSolna. |
 |
| Bild-glad Jan i Solna. |
Ett auktionshus satsar och höjer kvalitén på bilder, medan ett annat sänker sina bildambitioner alldeles oerhört. Vad vet jag om vad som ligger bakom Metropols nedgång. Gissningsvis är det väl pengar man försöker spara. Dock tror jag i stället att man skjuter sig själv i foten eller sågar av grenen man sitter på.
 |
| -Full speed backwards?! |
Ytterligare exempel på drastiskt försämrade bilder är hos auktionsjätten Bonhams, ett av världens största auktionshus. Där måste man numer kontakta dem, för att få bättre bilder. Arkaiskt tillvägagångssätt, milt uttryckt. Möjligen tänker
the Top Brass på Bonhams att man på så vis får kontakt med potentiella seriösa spekulanter enligt
Refer to Department-resonemanget (se mer under fotnoter). Vi ser detta på högt ropade föremål i Sverige, men ack vilken frustration man skapar för datorvana och moderna kunder, att behöva kräva fler bilder. Bye-bye Bonhams, säger antagligen många osentimentala nätsurfare och här är det motorsåg som används. Alltså för att såga av den där jobbiga grenen jag tidigare talade om. Som man själv sitter på.
 |
| Nr 598, En målning, s j u bilder, inklusive baksida, Solna 6 okt 2013. |
Allt medan ett av världens största auktionshus, Sotheby´s, får graverande kritik mot bland annat det faktum att man höjt intagningsribban på föremål, samt att man saknar en lösning på webbaserad försäljning, särskilt vid en direkt jämförelse med ärkerivalen Christie´s. Kritiken kommer inte från vem som helst, utan från Daniel Loeb -chef för Hedgefonden Third Point- största enskilda aktieinnehavaren (9,3%) i Sotheby´s:
"(Loeb säger till the Art Newspaper-) that Sotheby’s decision to focus only on high-end clients and
works, and “shun the lower value lots”, enabled Christie’s to capture
market share “by leveraging new technologies”. This, says Loeb, is “just
one of many examples where a lack of leadership by a sleepy Board and
overpaid executive team has resulted in missed new opportunities”. He
writes: “our research suggests Sotheby’s crisis of leadership has
created dysfunctional divisions and a fractured culture. There is a
demoralising recognition among employees that Sotheby’s is not at the
cutting edge—demonstrated by the Company’s inability to even develop a coherent plan for an internet sales strategy, much less implement one.”
 |
| -In the line of fire |
Det gör ont för ett en gång så Sothebys-lojalt hjärta (tack vare studier hos företaget) att tvingas hålla med i nästan varje stavelse Loeb yttrar. Han säger vidare: "Sotheby´s is like an Old Master Painting in desperate need of restoration". I stället för att adressera Loebs sakliga -om än benhårda- kritik, verkar Sotheby´s direktion och styrelse gräva ned huvudet i sanden och göra allt för att få bort honom som aktieägare, enligt devisen vi-vet-bäst (se länkar nedan, för vidare läsning). Loebs hela brev till Sotheby's styrelse finns här.
Problematiken existerar också i Sverige, åtminstone delvis. De flesta/alla(?) större auktionshus har under 2000-talet haft som uttalad strategi att höja intagningsnivån på det man tar in till försäljning. "Det lönar sig inte att hålla på med billigt småtjafs". Nähä, det må så vara, men det resonemanget håller ju bara om personerna vid mottagningsdisken kan allt om allt... They wish!
 |
| -Online kings |
Extremt bra och högupplösta bilder kan också ses som en instruktionsbok till presumtiva förfalskare, som jag anfört tidigare (se
Förfalskarmanual?) Jag vet att jag själv hellre bjuder på ett föremål, där jag känner att jag kan lita på bilder och katalogisering till 100%, i stället för ett objekt som är bristfälligt katalogiserat och avbildat. Självklart kan ingen alltigenom katalogisera alla föremål helt uttömmande och korrekt. Då vore det ju omöjligt att göra fynd, men att avbilda ett föremål med mer än en bild är i alla fall en god start.
 |
| Ivrigt knäppande Jonas i Solna |
Fotnoter:
Jag har många gånger sedan januari 2013 varit i kontakt med Metropols Operative chef Jani Andersson, som alltid är lika trevlig och tillmötesgående, om bristen på bilder på föremål. Varje gång har jag lovats bättring, men den har uteblivit... Än är det inte försent.
Refer to department eller
Kontakta ansvarig avdelning/Intendent kan det stå skrivet vid högt ropade föremål, oftast avseende flermiljonersobjekt. Skälen kan vara flera härtill. Man vill gärna etablera kontakt med de personer (obs: pluralis!) som är seriöst intresserade av ett föremål, för att om möjligt få till ett ännu större intresse för föremålet. Eftersom auktionshuset tar en avtalad procent (som varierar) av både köpare
och säljare, så är det av yttersta vikt att föremålet säljs till ett så högt pris som möjligt. Då är det enklare att elda upp potentiella köpare mot varandra (dem ovetandes såklart) om man redan
innan auktionen äger rum, vet
vilka intressenterna är. Dessutom skapar
Refer to department en sorts spännande, möjligen för många ouppnåelig, -mystik/aura kring ett objekt. Som det kan stå i pressen:
Utropet på Zorn-målningen är hemligt, men man förväntar sig mellan 8-10 miljoner, enligt en källa hos Auktionshuset X... Logiskt, min käre Watson.
Metropol skriver invid
varje utrop: "
Denna auktionspost har inte undersökts för skador och säljs i befintligt skick. Du bör därför själv undersöka föremålet på visningen innan du bjuder". (Understruket är rödmarkerat på hemsidan). Denna -för Metropol- standardfras borde då logiskt sett innebära att man åtminstone gav kunden så många högkvalitativa bilder som möjligt, av varje utropat föremål.
Först idag fredag (11 okt) fick jag möjlighet att granska nämnda fohundar närmare. Som jag anade fanns inpressade siffror undertill, vilket indikerar i sammanhanget ringa ålder.
