fredag 30 augusti 2013

Kungen köpte äldsta serafimerorden

Martin Laurell, VD för Hallands Auktionsverk i Halmstad, strålar av glädje. Det är dagen efter en av hans nästan månatliga auktioner. Gårdagens auktion blev något utöver det vanliga, då såldes en Serafimerorden från 1754. Utropet var satt till 100.000-125.000 kr.
Detta är den äldsta typen, eftersom den är nära tre centimeter större än senare varianter och väger hela 95 gram. Materialet är emalj och 18 karats rödguld.
Staël von Holsteins vapen (Bild från Wikipedia)
Den högsta utmärkelsen svenska staten delar ut är att bli utnämnd till Riddare och Kommendör av Kunglig Majestäts Orden (RoKKMO) eller som den kallas i vardagligt tal; Serafimerorden. Den dyker oerhört sällan upp på marknaden. Numera utdelas orden enbart till medlemmar av svenska Kungafamiljen (senast Prins Daniel) och utländska statsöverhuvuden och därmed jämställda. Svenska medborgare -icke-kungliga- kan efter 1975 inte motta den.

Att finna en från 1700-talets mitt är närmast omöjligt. Inget museum äger den, veterligen. Detta är möjligen den tidigaste som någonsin bjudits ut. År 1754, endast sex år efter att orden instiftats, tilldelades Friherre Georg Bogislaus Staël von Holstein detta exemplar.
(Riksarkivets bild)
Intresset var mycket stort, från vilket håll förblir såklart okänt. Fem telefoner var uppkopplade och klubban föll till slut på 310.000 kr (+ avgifter). Köparen var ingen mindre än Hans Majestät Konungen. Jag betvivlar dock att han höll i luren.
Ett steg närmare för Hallands Auktionsverk?
Fotnoter:
Staël von Holstein hade inga söner, varför Wapnö Gods (inköpt 1754 - samma år han blev Serafimerriddare) gick som fideikommiss till hans brorson, i vars familj såväl godset som orden varit sedan dess.

Säljaren meddelas vara lycklig över att orden hamnar hos Kungen.

Hovleverantörsemblemet får användas av företag som blivit utnämnda till Kungliga Hovleverantörer.

Källa:
http://www.hallandsauktionsverk.se/news.php?n=686
Samtal med Martin Laurell

söndag 25 augusti 2013

Uppsala onlinekvalitetsauktion avsäger sig-TROLIGEN- ansvar för asiatiskt konsthantverk

Uppsala Auktionskammares (UAK) hemsida, augusti 2013:

"Tisdagen den 27 augusti kl. 10.00 går säsongens första Onlinekvalitetsauktion av stapeln i Uppsala. Auktionen med närmare 1300 föremål bjuder på en praktfull blandning av dekorativa konstföremål och inredningsobjekt för alla smaker. Ni hittar såväl äldre antikviteter såsom gustavianska spegellampetter som moderna möbler av Axel Einar Hjorth. Det stora intresset för asiatiska föremål fortsätter att vara starkt och auktionens asiatiska avdelningen innehåller denna gång över 350 unika asiatiska konstföremål".
Nr 101, "Snusflaska. Orientalisk. Möjligen ben med skrivtecken och erotisk scen. H 7,5. Obetydligt slitage. I övrigt troligen gott skick".
Efter att ha tittat igenom katalogen reflekterar jag storögt över en hel del. De utrop/bilder jag anför och diskuterar i denna text är ett axplock av de 352, som avdelningen Asiatiskt konsthantverk utgör.
Exakt 75%, 264 av de 352 utropen "Asiatiskt konsthantverk" är helt odaterade/okommenterade gällande föremålens ålder och utan proveniens. 68 av utropen är kommenterade som sannolikt/ möjligen/ troligen kinesiska. Av sistnämnda grupp bedömer jag alla utom något enstaka som fullständigt självklart kinesiska.

Nr 103, "Vas, Sannolikt Kina. Krackerlerad(sic.) glasyr med motiv av bergslandskap. Slitage och smärre tillverkningsdefekter. I övrigt troligen gott skick".
Under rubriken "Föremålsområden" på UAK:s hemsida står bland annat följande under "Kinesiskt porslin": Vid tidsbestämningen av kinesiskt porslin utgår våra experter från hur godset ser ut, hur det är bränt samt främst kvalitén vad gäller utförande och måleri. Proveniensen, föremålens ursprung, spelar mycket stor roll för prisbilden. Till vår hjälp vid bedömningar och värderingar av kinesiskt porslin och asiatiskt konsthantverk har vi ett antal internationella externa experter som besöker oss vid ett flertal tillfällen varje auktionssäsong.
Nr 223, "3 delar brons. Orientaliska, möjligen Japan med mera. Smärre slitage. I övrigt troligen gott skick".
Nr 238, "Tempelväktarlejon, Möjligen Kina, 1800/1900-tal, elfenben. Obetydligt slitage. I övrigt troligen gott skick".
Vore de 264 utropen katalogiserade som antika, skulle UAK vara ute på tunn is ur juridisk synvinkel, men eftersom de är helt okommenterade vad gäller ålder, så tvingas eventuella spekulanter/köpare att helt själva stå för kunskap och slutsatser om föremålens ålder. Därmed kan UAK svära sig fria från ansvar. Vart tog auktionshusets kunskapsansvar vägen? Vad tycker övriga auktionssverige om förfarandet, månne? 
Nr 270, "Bojan med lock, Porslin. Kina. Dekor i underglasyr blått av blommande prunus. Utrop 4-6.000 kr. Smärre slitage, glasyrmistor och tillverkningsdefekter. Stötskada med stjärnspricka ungefär 19-20 centimeter från basen. I övrigt troligen gott skick".
Nr 412, "3 delar Möjligen Nefrit/ Jade. Smärre slitage och naturliga skiftningar. Obetydlig nagg. I övrigt troligen i gott skick"

478, "så kallade Tanghästar med ryttare". Utrop 5-6.000 kr
Nr 505, "Möjligen Kina, vitglaserad. Slitage, sprickor och nagg. I övrigt troligen gott skick".

 
Nr 507, "Sannolikt Kina, möjligen Han. Slitage. Möjligen med lagningar".
Nr 559 "Sköldpaddsask. Orientalisk. Möjligen sköldpadd. Skuren dekor. Smärre slitage, spricka. I övrigt troligen gott skick".
Nr 733, "sannolikt elfenben med mera".
Nr 1342, "Tre delar. Nagg och lagningar. Terrinen sannolikt i gott skick".
Lösryckta kommentarer till utropen i denna artikel:
Nr 223, möjligen Japan med mera. Vadå med mera? Nr 238, lejon i elfenben, katalogiserade som 18- eller 1900-tal, - Har någon hört om Cites?! De ser ut att ha samma ålder som merparten av det kinesiska porslinet. Nr 270, med ett utrop om 4-6.000 kr, -indikerande hög ålder, -utan att åldern alls kommenteras. Nr 412, Möjligen nefrit/jade? Vad är alternativet; -plast? Nr 478, så kallade tanghästar. Är det tanghästar eller inte? Utrop 419: Skulpturer Kina, två stycken, Tangtyp, utrop 5-6.000 kr. Är de Tang? Nr 481, så kallad tanghäst, utrop 5-6.000 kr. Är det en tanghäst? Priset indikerar i vart fall att "tang-föremålen" är äkta, ("skador, slitage, lagningar"). Nr 523 är likadant katalogiserad. Nr 505 och 507, möjligen, troligen, sannolikt, möjligen, möjligen! Jag blir perplex, -och det var jag tydligen inte ensam om. Nr 559, rubrik: Sköldpaddsask. Beskrivning: möjligen sköldpaddsask. -Cites...?! Nr 733: sannolikt elfenben med mera. Med mera vad? Sannolikt elfenben? -Liknande som nr 735: "möjligen delvis elfenben med flera material". Etcetera, etcetera.
BREAKING: Jag har just (kl 13.40 den 27 augusti), under pågående UAK-auktion, blivit informerad om att Uppsalapolisen- skoj att också Polisen läser ANTIKMONOLOGEN!- tvingat UAK att dra tillbaka ALLT vid denna auktion utbjudna elfenben, till min och elefanternas oförställda glädje. Jag känner inte till några som helst detaljer. NEWS! 
Utrop nr 113 är katalogiserat som kinesisk, men är japansk. Nr 680; tre av fyra föremål är japanska, men samtliga katalogiserade som kinesiska. Nr 369 och 493 är med intill visshet gränsande sannolikhet Samson och inte kinesiska.

Det extensiva bruket av meningen "I övrigt troligen i gott skick" i konditionsrapporterna är förbluffande och lämnar mig nästan mållös. Troligen?

Vad kan ovanstående -för svenska och internationella auktionsförhållanden nya- sätt att katalogisera orientaliskt konsthantverk sammantaget indikera? Att Uppsala Auktionskammare har blivit stämda av missnöjd(-a) köpare? Eller att man har en (eller flera) katalogiserare utan (adekvata) kunskaper? Eller en kombination av båda? Eller att man till varje pris vill sälja till kineser, även om det sker på ett mindre snyggt vis? Jag vet inte och har utan framgång telefonledes försökt få tag på VD Magnus Bexhed. 
Eftertraktad valuta i Uppsala.
Centrala frågeställningar för UAK:s ledning borde vara:
Hur definierar UAK begreppet kvalitet (som ju de facto är en del av namnet på själva auktionen)?
Hur definierar UAK begreppet antikvitet? Vad anser UAK om hur ansvaret ska se ut för ett auktionshus?
Även om de flesta av oss förstår att de ifrågavarande 352 utropen är riktade mot köpare i tillverkningslandet i Öst (ofta köpare med lite kunskap, men väldigt tjocka plånböcker), så ska väl föremålen katalogiseras på ett sätt som är korrekt (även) ur svenskt perspektiv? 
Jag associerar termen onlinekvalitetsauktion till -dels en auktion som är högkvalitativt katalogiserad av auktionshusets personal. -Till yttermera visso också en auktion med föremål till salu av högre kvalitet än genomsnittet. Då förväntas betydligt färre än 264 -tvåhundrasextiofyra- vara helt okommenterade vad gäller objektens ålder. Om exempelvis en fastighetsmäklare, gemmolog eller slaktare skulle använda frasen "i övrigt troligen i gott skick" om sina respektive produkter inför en möjlig försäljning, skulle högst sannolikt kunden snabbt lämna scenen med ett besvärat ansiktsuttryck.
Förtroendeskapande? Avgör själv.
Ytterligare en populär smålänning
Artiklar i dagspress och på webben, tillkomna efter denna blogg:
http://www.unt.se/uppsala/polisen-beslagtog-elfenben-2573069.aspx
http://www.dn.se/nyheter/sverige/auktionshandel-med-elfenben-synas-av-uppsalapolisen
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17531715.ab
http://www.expressen.se/noje/utreds-for-olaglig-elfenbenshandel 
http://www.natursidan.se/nyheter/polisen-beslagtog-elfenben-fran-uppsala-auktionskammare

Fotnoter:
Från UAK:s hemsida: "Under år 2011 sålde Uppsala Auktionskammare kinesiska och asiatiska föremål för 15 miljoner kronor. Bara under våren 2012 sålde Uppsala Auktionskammare kinesiska och asiatiska föremål för över 20 miljoner kronor."

CITES (the Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora) is an international agreement between governments. Its aim is to ensure that international trade in specimens of wild animals and plants does not threaten their survival. För att följa lagen om försäljning av skyddade arter måste kommissionären(=auktionshuset) klargöra huruvida eller inte, man säljer äkta/falskt elfenben, införskaffat sedan länge eller mer nyligt införskaffat.

Samson var ett franskt företag, som under 1800-talet var framstående kopister -och möjligen förfalskare- av keramik av alla typer som då var i ropet. Se även: http://en.wikipedia.org/wiki/Edm%C3%A9_Samson

Skjut inte budbäraren.

Källor:
https://www.uppsalaauktion.se/a:20130827/de:14/pp:100
https://www.uppsalaauktion.se/om_foretaget/foremalsomraden/kinesiskt_porslin

tisdag 13 augusti 2013

Lite spis och mycket mer

Mycket sol och extremt få bitande/sugande insekter blir bestående minnen av sommaren 2013, hur augusti än utvecklas. Familjens lilla landställe, situerat i skogen i Gästrikland, var mål för renovering. Men en och annan loppis och auktion hanns ändå med mellan rännhängande, panelspikande och målning.
En premiere kallade Zorn motivet. Alicia på Sörtuttsbadet är en mer samtida titel.
Som bekant har ju varje gård med självaktning nuförtiden en skylt med de tvärnitsframkallande bokstäverna L O P P I S på. Dessvärre är ofta fynden få och anledningen till skylten verkar ofta vara att få folk att stanna för att köpa en kvällstidning eller hyra en roddbåt; i förbifarten. Jag har varit hos Stadsmissionen, Myrorna, Emmaus, Läkarmissionen, Röda Korset, en uppsjö privata loppisar, några auktioner och en och annan hembygdsgårds öppning. Det sistnämnda blev också mitt livs mest dramatiska loppisbesök.
Scen ur Monty Python and the Holy Grail.
Först i kön premiärdagen, till en hembygdsgårds lada utanför Årsunda i Gästrikland, som skulle ha öppet endast under någon vecka. Väl därinne sög jag åt mig lite grejer i en spånkorg. Efter fem minuters spanande uppstår någon form av tumult bakom mig. En äldre kvinna hade fått ett sågblad som låg utstickande ur en korg under ett loppisbord, -rätt in i smalbenet. Mindre än en centimeter stort, men blodet pumpade som vore det en scen ur Monty Python and The Holy Grail.
Fascinerande var att ingen gjorde något annat än att hämta hushållspapper. Ett par "kommandon" senare, så hade jag fått ett par tryckförband av en annan besökare som sprang till sin bil och samtidigt fått ned kvinnan halvliggande i en stol. Dubbla, hårda tryckförband gjorde susen. En hink vatten gjorde också att brädgolvet inte längre såg ut som det i en slaktlada i oktober. Damen, snövit i ansiktet, var lite bekymrad om hon skulle behöva uppsöka sjukstuga, vilket jag anbefallde. Uppenbarligen överlevde damen eftermiddagen, för jag fick rapport om att hon frekventerat en annan loppis ett par timmar senare, med ännu icke bytta tryckförband. Vad gör man inte för en ny loppis!
Förmedlare av dyra gripar?
Besökte under ett par timmar Dyrgripens Auktioner i Valbo, men valde att inte köpa något. Jag förbluffades över deras påslag, 20% på klubbat belopp + en slagavgift på 30 kr på varje köpt föremål. Många bäckar blir till en stor dyr älv; Storstadspriser i en by. Hur vanligt är detta ute i landet? Rapport från Hälsingland berättar att en sedan länge etablerad auktionist tar en tia i slagavgift. En annan handlare/auktionist i samma landskap har inga påslag alls. Central frågeställning är ju VEM påslagen de facto tillfaller...
Någon vecka senare for vi på auktion av lite mer -i positiv bemärkelse- bonnig karaktär, i Myra, i regi av "Nisse". Annonsen i Gefle Dagblad var historiskt utformad; "240 meter poletennslang och lite spis och mycket mer". Vilken auktionsnörd kunde hålla sig borta? Nisses påslag var noll och intet på klubbat belopp och maten som serverades i anslutning till auktionen var närmast oförglömlig. Ett gäng thailändare serverade bland annat billiga vårrullar som varje Guide Michelin-kritiker av rang hade beställt mer av. Vi köpte med oss en stor påse till kvällsmat.
Några av sommarens Percyformgivna Gefleföremål...
Fotnoter:
Black Knight (John Cleese) skriker efter att ha blivit av med både armar och ben åt King Arthur (allt medan blodet sprutar): Oh, oh, I see, running away then. You yellow bastard! Come back here and take what's coming to you. I'll bite your legs off!

Nisses visning kostade inte 10 kr, den började klockan 10. Jag var tvungen att munhuggas lite med erfarne och duktiga auktionisten Nisse om annonsens alla lustiga felaktigheter. Han nämnde att killen på annonsavdelningen nog inte var världens mest erfarne på sitt jobb. Lite spis åsyftade liten järnspis, -inget ätligt. Poletennslangen återropades.

Dyrgripens påslag kan möjligen delvis förklaras av att det sannolikt är en heltidsverksamhet, medan Nisse däremot sysslar med annat också. En auktion inbegriper oftast mellan 400-700 utrop.