ABBA -The auction out of the closet

Thursday evening (the 27th of June), Stockholms Auktionsverk hosted the VIP opening of an auction/preview consisting of 443 lots -25.000 objects (!)- of ABBA-related material, mainly of original merchandise character. It has ben collected by Mr Thomas Nordin, during nearly 40 years. Loud music played by a disc-jockey greeted the visitors, even before having entered the venue. I needn´t tell you the choice of music.

Voulez-vous acquire some ABBA-memorabilia?

The timing of the auction is most certainly right, with the grand opening of the ABBA Museum on Djurgården less than a month ago. The interest has been enormous for the opening of the museum. -And also for the ABBA auction, I am told by Maria Granström, who heads the Valuations desk at Stadsauktion, in Frihamnen. -Ordinary people, collectors and press have been calling us like crazy, Maria adds, with a big smile.

Happy collector, Master Tailor Thomas Nordin, holding lot nr 191159, estimate 8.000 SKr. (Sold for 4.400 SEK)

The collecting started off small-scale in 1974, says Thomas Nordin. Eventually, it was stored it in two closets in 37 moving crates. And now it's time for the collection to come out of the closet? Yes, Thomas answers, in the beginning of my collecting years, I collected stamps and bottle capsules and what have you, like many kids, but over the years ABBA took over. I now feel that I want to go to another level and leave this particular collection behind me.

Mirror, mirror... -who´s got the biggest hair-do? (Lot nr 189239) (Sold for 300 SEK)

Today, Thomas works as a master tailor in connection with Camilla Thulin, the famous Swedish designer, in Stockholm. The choice of work was indeed influenced by ABBA, Thomas admits. Thomas has laid the finishing touches on many celebrities gowns and dresses, long after the era of ABBA.

Lot 191563, -Detail of-, poster 180x126 cm, estimate 7000 SKr. (Sold for 2.800 SEK)

When asked if he can show me a favourite object in the auction, he pulls out a vinyl record. What's so special with that then? It is an extremely rare Japanese pressing "Pre-Abba LP by Björn, Benny, Anna(!) & Frida", that was released in connection with a look-alike contest in Japan in 1973. The album sleeve has plenty of girls doing their favourite poses. The best part says Thomas, is that it was a Björn and Benny look-alike competition...

Lot nr 187443, 25 VHS Video tapes, estimate 800 SKr. (Sold for 300 SEK)

The reason for the VHS-video title The seduction of Inga (-How funny can sex be?) being included in the lot above, is probably known only by ABBA, Auktionsverket and Master Tailor Nordin...

I gather the Swedish myth is thriving. In August, we will see just to what extent.

Alas, the sale was rather quiet. Most of the lots seems to have sold under or much under the estimates. It seems as if there were no reserves so the most common result was 300 SEK+fees. A couple of vinyl records sold high above their estimates, as did a satin baseball jacket embroidered with ABBA on the back and "Scott" on the front. It achieved 31.000, estimated at 4.000 SEK. How long before we see this very model at an H&M near you?!

Nr 187494. Beam me up, Scotty!

Footnote:
One Swedish Krona is equivalent to around 0.161 Australian dollars/ 0.149 US Dollars/ 0.098 GB pounds/ 0.114 Euros, on the 28th of June 2013.
I do NOT know wether or not any of the ABBA-members features in The seduction of Inga.

Source:
http://www.stadsauktion.se/auktion/sok/?u=0&sok=abba

Klassiska antikviteter -with a provenance- når skyarna

Klassiska antikviteter, alltså det engelsmännen kallar antiquities, säljs för astronomiska priser internationellt. Det vill säga om föremålen kan bevisas ha en samlarhistoria/ proveniens som kan härledas till 1970 eller tidigare. Utan noggrann dokumentation fallerar oftast föremålen att sälja.

I mina ögon tillhör världens främsta och minst tillrättalagda eller lismande penna inom området konst och antikviteter Souren Melikian, som skriver för The New York Times (TNYT). Denna krönika utgår från Mister Melikians artikel i TNYT (14 juni 2013).

I Sverige ser vi sällan eller aldrig högkvalitativa klassiska antikviteter, de skeppas utomlands. Viktiga metropoler utgörs i stället av Paris och New York. London har drabbats av enormt stora skandaler inom auktionshusen och därför är den marknaden fortfarande svag, relativt sett (se vidare under fotnoter).

Anledningen till inledningsvis nämnda motsatsförhållandena i försäljningsresultat ligger i Unesco-avtalet som träffades 1970, som skulle verka för att skydda mänsklighetens begravda arv och existerande monument från plundring. Flera länder lät bli att skriva under avtalet, exempelvis USA. Men avtalet implementeras ändå av många stora och viktiga institutioner runtom i världen och i ökande utsträckning även av försiktiga samlare och handlare som är rädda för att en dag eventuellt bli ifrågasatta för inköp/ innehav av "tveksamma" objekt.

Egyptisk bronskatt, klubbad för motsvarande knappt 13 miljoner SKr, Christie´s New York den 6 juni 2013

Följden av detta blir att föremål som kan bevisas ha nått den kommersiella marknaden före 1970 når svindlande höjder, medan de som inte kan det förblir osålda. Bronskatten ovan, gjuten 100-200 år före Kristi födelse, fick skjuts av en historisk proveniens. Skulpturen fanns i Paris redan 1895 och tillhörde en egyptisk statsman av armenisk börd, Nubar Pasha Nubarian, som dog 1899. Den sittande kissen är ovanligt stor, 34.6 cm och extremt välmodellerad. Allt inberäknat, ledde till världsrekord för just Egyptiska katter.

Detalj av Cupid och Psyke, Christie´s New York den 6 juni 2013

Samma dag på Christie's ledde tidig, tillika extensiv dokumentation till dramatisk prispåverkan på en skulptur föreställande Amor och Psyke i omfamning. Utförd under det första århundradet efter Kristi födelse i Italien, hade den passerat genom Sir William Hamiltons händer under 1700-talet, för att därefter köpas av den store neoklassiske samlaren, inredningsarkitekten m.m. Thomas Hope. År 1941 utgjorde skulpturen nr 1011 i auktionen efter tidningsmagnaten m.m. William Randolph Hearst. Trots extensiva restaureringar på skulpturen, hade gruppen tillmätts ett utrop om $ 100.000-150.000. Slutpriset blev $483,750.

Logiskt nog, så drabbas alltså föremål som saknar dokumentation från före 1970 hårt, även extremt ovanliga objekt. Tidigt i Christie´s auktion noterades en "tidig romersk glasbägare, 300-tal e.Kr", med utropet $10.000-15.000. Melikian tror att bägaren -som var hel- var av keltisk tillverkning, vilket gjorde den än mer sällsynt. Icke desto mindre förblev den osåld. Brist på dokumentation gjorde att inget museum ville ta i den.

Storögd Fayum-dam en face för dryga 12 miljoner SKr.

Företeelsen, Melikian kallar det "problemet", har nu blivit internationell, vilket noterades i Paris. På Pierre Bergé den 29 maj såldes ett porträtt som brukar associeras med Fayum-området för nära $2 miljoner, cirka 12,5 miljoner SKr. Porträttet, daterat till 54-68 efter Kristus, baserat på frisyren, hade ägts av en europeisk samlare år 1968. Ett par viktiga år åt "rätt håll" i sammanhanget. Melikian vittnar om applådskaror för ovanstående priser i auktionssalarna.

Kontrasten kunde inte bli mer slående än den dödstystnad som rådde när bronser i mängder, en del av mycket hög kvalitet från antika Afghanistan, Iran, Irak, Yemen och andra områden ropades ut. Inga hade dokumentation och majoriteten förblev osålda med låga utrop mellan 1.000-5.000 euros. Inom 5-10 år så kommer kanske dessa "hot potatoes" inte ens att tas emot hos auktionshusen, skriver Melikian.

Repatriering sker fortlöpande. De stora institutionerna lämnar tillbaka föremål med oklar bakgrund till de kulturområden/ länder (-s museer) de stammar ifrån. Undantag från ovanstående resonemang existerar såklart. Myten om excentriska samlare som vill äga extremt unika (olagligt införskaffade) föremål är kanske inte alltid en myt. Men trender internationellt pekar på ett större ansvarstagande än tidigare. Alla länder har troligen lik i sina garderober/ muséer, vare sig det rör sig om exempelvis totempålar, sameskallar, aboriginhuvuden, olagligt plundrade antikviteter, mumier eller The Elgin Marbles (parthenon-frisen).

To be continued.

Fotnoter:
Ett lästips till hängmattan i sommar är Peter Watson´s Sotheby´s, The Inside Story, från 1998. På ett mycket rafflande och initierat vis tas problemen med anställda på Sotheby´s (London) Antiquities Department upp och deras bevisligen dubiösa affärer med mörkare element i världen av klassiska antikviteter. Två personer fick ganska omgående sparken därifrån och har sedermera etablerat privat antikhandel. Antiquities-avdelningen i London lades helt sonika ned på grund av (bland annat?) denna häpnadsväckande skandal, som auktionshuset därefter länge fått lida för, på samma vis som österrikarna fortfarande får lida för den så kallade glykolskandalen i vinvärlden.
William Randolph Hearst sägs vara inspirationen till Citizen Kane, personen/ filmen i vilken Orson Welles hade huvudrollen.

Källa:
http://www.nytimes.com/2013/06/15/arts/15iht-melikian15.html?pagewanted=1&_r=3&ref=sourenmelikian

Världens hittills högst flygande matta

Den femte juni skrevs ett nytt kapitel i mattornas och auktionernas historiebok. Sotheby´s New York sålde den så kallade Corcoran´s Clark Sickle-leaf-mattan. Auktionen omspände endast 25 utrop, men kvalitén på dessa var sällan skådad. Det blev ett så kallat white-glove sale, alla utrop sålda, långt över eller extremt långt över utrop. Sickle-leaf (halvmåneformade eller skärformade blad) på Kirman-mattan (troligen från) sydöstra Persien klubbades för 30.000.000 amerikanska dollar, 33.750.000 inklusive avgifter och påslag, lite drygt 214 svenska miljoner kronor. Utropet? 5-7.000.000 $...

Dyrare än i SoFo; drygt 40 miljoner kronor/kvadraten...

I och med denna prisnotering har mattor hamnat i paritet med de stora pojkarna, -toppnoteringar för van Gogh-, Picasso-, Monet- med flera, vad gäller prisnivå. Den 2.67x1.96 cm stora mattans proveniens angavs i katalogen till Bacri-bröderna i Paris innan den skänktes av W.A. Clark till Corcoran-Museet. Den har lånats till utställningar mer än tio gånger mellan 1948-2008 och litteraturhänvisningarna är väldigt många, med första kommentaren noterad 1928.

Detalj av utrop nr 12: A Sickle-Leaf, vine scroll and palmette "Vase"-technique carpet, probably Kirman, Southeast Persia

Dessvärre kommer inte de pengar som auktionen drog in, kunna hjälpa Corcoran Gallery of Art, som befinns i ekonomiskt trångmål, anledningen härtill förtäljes ej. Stipulerat i förväg var nämligen att medlen som auktionen inbringade, ska användas till framtida inköp för Corcoran-Museet, -inget annat.

Undersidan vackrare än översidan?

Det anmärkningsvärda med rekordmattan från 1600-talet är förstås det fantastiska skicket men inte minst också den sublima dynamiska designen. Den store forskaren och museimannen Arthur Pope skrev år 1939: “The Clark-Corcoran carpet is definitely the finest of the group, and is surely one of the outstanding examples of Persian carpet weaving”.

Samlare delar in Persiska mattor i två perioder, den första (c. 1500 till c. 1700) och den andra (c. 1800 till c. 1910), som de gyllene åren för Persiska mattor.

Mest plausibla köpare för mattan, -hemligt och okänt än så länge, är diverse institutioner. De som nämns är Museum of Islamic Art i Doha, Metropolitan Museum of Art's nya galleri för konst från de Arabiska Länderna, Department of Islamic Art på Louvren och Guggenheim Abu Dhabi, som är under uppförande. En kioskvältarmatta som denna vill självklart även mycket välsituerade privatpersoner äga.

       -Marknaden hade förväntat sig ett rekordpris, säger "vår egen" väldigt kunnige mattkonässör/ handlare Peter Willborg. Han nämner just skicket, den underbara designen och proveniensen som avgörande för slutpriset och dessutom att han faktiskt har ett fragment av en snarlik matta till salu, till ett i sammanhanget ytterst modest pris...

Detalj

Fotnot:
Christie's hade det gamla matt-rekordet, då man år 2010 sålde en 1600-tals Kirman, för 9,59 miljoner dollar. 

De varierande proportionerna mellan ovanstående bilder måste bortses ifrån, pga varierande förstoringsgrad.

Källor:
http://artdaily.com/index.asp?int_sec=2&int_new=63057#.UbXCZ5xmNp5

http://www.sothebys.com/en/auctions/ecatalogue/2013/so-rugs-n09012/lot.12.lotnum.html

http://www.washingtonpost.com/entertainment/museums/corcorans-clark-sickle-leaf-carpet-breaks-world-record-at-sothebys-auction/2013/06/05/e5e38bbe-cdee-11e2-8f6b-67f40e176f03_story.html

Krick-kris på Auktionsverkets Kvalité...

Samma dag som undertecknad mail-ledes adresserade auktionshuset Bukowskis(Buk) vidrörande deras saluförda innovativa oljemålning "av Bruno Liljefors", föreställande "spov-kullor", skickade jag också ett mail till konkurrenten/kollegan Stockholms Auktionsverk (SAV). (Se Ornitologisk praktsensation på Bukowskis)

Praktplats för lågtflygande "Krickor flygande över skär, Bruno Liljefors" Nr 1885, på Stockholms Auktionsverk

Mailet till SAV gällde en oljemålning som haft imponerande tre titlar de senaste sex månaderna: "Kustlandskap med flygande änder", "Ejdrar flygande över skär" och senast (efter mitt mail) ändrad till "Krickor flygande över skär". Denna målning bjöds ut av auktionshuset Crafoords i Lund (-sedan 2009 ägt av Uppsala Auktionskammare) i nov/dec 2012. I Lund var utropet 45.000 kr, vilket också -intressant nog- blev slutpriset. Målningen är relativt stor, 114x171 cm, så det priset är lågt, vore det en monogramsignerad fågelmålning av Bruno Liljefors (BL). Det tyckte uppenbarligen också köparen i Lund, som därefter valde att lämna in den på SAV, för att tjäna en slant. Auktionsverkets nya värdering är 130-150.000 kr. Klubbad för 120.000 kr.

Ohemult dåligt målade vingförsedda varelser (detalj av Nr 1885)

Dock anser jag att denna målning är oriktig. Efter att ha granskat den minutiöst för ett par dagar sedan, påstår jag att fåglarna är målade av en av fåglar totalt oinsatt person. Detta ansåg jag för övrigt redan i november 2012, då jag också delgav Crafoord Auktioner mina åsikter i ett hövligt mail, vilket dessvärre lämnades obesvarat.

Däremot hade Chefsintendent Andreas Rydén på SAV vänligheten, -som alltid, att bemöta mina funderingar och åsikter, denna gång i två mailsvar. I dessa säger Andreas att vad jag påstår, att fåglarna skulle vara av annans hand, "är komplicerat". Vidare att tavlan är lyst med ultraviolett (UV) ljus och att man då inte kunde konstatera några skillnader mellan originalmålning och eventuellt senare adderat måleri. Väl så, men om additioner har tillkommit under 1940-1970- talet, så tror jag inte att det syns i UV-ljus. Jag har själv jobbat med UV-ljusgranskning på måleri, både på Sotheby´s och på Åmells Konsthandel och det är skillnad när en betydligt äldre målning granskas. Ponera exempelvis att tillagda ankor kom dit under tidigt 40-tal och att duken målades av Bruno under 30-talet...

Vidare påpekar Andreas också att en "...mycket kunnig person" påpekat att ejdrarna är krickor och inget annat. Den personen skulle jag gärna ta en pratstund med! Krickor har exempelvis inte oranga ben. Andreas Rydén påpekar också: "...att han sett många kvarlåtenskaper efter konstnärer och ofta överraskats över hur dåliga och avvikande vissa verk varit, många gånger hade säkert även vi dömt ut dessa som falska om vi inte känt till bakgrunden". Det sistnämnda anförs ofta som argument i diskussioner om avvikande konst.

Min åsikt är att de nedre 2/3-delarna av målningen de facto är utförd av Bruno Liljefors, medan fåglarna definitivt är en senare addition av för oss okänd "målare". Möjligen är himlen, havet och den monokromt brunfärgade klippan också av annan hand än BL. Dessutom hävdar jag bestämt att den alltför omsorgsfullt, -efterhärmande snarare än schvungfulla monogramsigneringen är av senare datum än 1939, då Bruno gick bort. Men det centrala är att jag och för övrigt också konstnären Lars Jonsson anser att de så kallade änderna/ejdrarna/krickorna absolut inte är målade av Bruno Liljefors.

Bernt Larsson? Birgit Lennartsson? (Detalj av Nr 1885)

Nämnas bör också att många av bloggens läsare torde tro att förfalskningar av just Bruno Liljefors är mycket vanligt förekommande, eftersom jag skrivit två krönikor i följd om detta ämne. Dessvärre är det så. Auktionshus, Antikrundan och konsthandlare ser relativt ofta tavlor som attribueras till just B.L. -Men, merparten av dessa är oftast enkelt avfärdade som mycket banalt utformade kopior/önsketänkande/bakluckeköp etc... Ofta kan tavlan ha gjorts av glad amatör som signerat något som liknar "Pingviner i solnedgång", med: Karl Svensson, Kop (-ia) Bruno Liljefors, där allt utom Bruno Liljefors målats över i ett senare skede. Först då är målningen en ur juridiskt perspektiv olaglig företeelse att sälja vidare.

Här roterar Bruno om han beskylls för skär-krickor (Wikipedia-bild på BL:s gravvård, från Uppsala gamla kyrkogård)

Att man i fallet med leopard-ankorna med änglavingar ovan, väljer att i lång katalogutläggning babbla på om att målningen sannolikt är utförd i Bullerö-arkipelagen och i mer än tjugo rader skriver om allt från skärgård till Charlie Chaplin och Errol Flynn är  mindre snyggt. Detta förekommer ofta i auktionsbranschen, ibland med diverse sidhänvisningar till praktverk om konstnären eller föremålet. Ofta är historien/katalogtexten rent faktiskt irrelevant för ifrågavarande objekt. MEN, det ger en "air av upphöjdhet" åt föremålet, det hamnar "i spotlight på piedestal", så att säga; Ett rent sälj-pitchande. Även om det kan gälla ett föremål som endast är "snarlikt". Det sistnämnda är exempelvis även vanligt förekommande vad gäller kinesisk keramik, som ju svämmar över av "snarlika" objekt. Snarlikheten är ju liksom själva andemeningen med förfalskningar.

Äkta - dock osignerad- skiss av B. Liljefors, föreställande änder i högst varierande poser, i Nationalmusei ägo.

Jag har tillsammans med författaren och konstnären Lars Jonsson under ett antal år fört diskussioner med samtliga svenska större auktionshus. I dessa har vi försökt vara auktionshusen behjälpliga i att hålla åtminstone de mer uppenbara/flagranta förfalskningarna så långt från marknaden som möjligt. Detta arbete är -uppenbarligen- ideellt och mycket tidsödande, men eftersom vi förhoppningsvis besitter specialistkunskaper som möjligen inte alla konstintendenter har, så hoppas vi kunna hjälpa till i så vänligt och korrekt utbyte som möjligt.

Polisen försöker att hålla förfalskningar borta de också. Men som jag ser det så är de helt avhängiga att auktionshusen eller andra kontaktar dem, angående dubiösa föremål. De själva har inte möjlighet (eller ens specialistkunskap) att själva nosa upp förfalskningarna, annat än i mycket fåtaliga fall. De är också beroende av experter som agerar konsulter åt dem.

Ovanstående blyertsskiss föreställande cirka 16 änder i HELT olika kroppsställningar, har jag valt ur Nationalmuseums stora förråd, för att illustrera Bruno Liljefors helt enastående känsla för fåglarnas autentiska uppträdande. Många fågelskådare/ornitologer kallar det för jizz. Wikipedia skriver träffande: "Jizz är ett uttryck som används av fågelskådare världen över. Jizzen är en fågels storlek, form, rörelsemönster, flygsätt, beteende och liknande som gör att den "upplevs" som en viss art. I jizzen ingår alltså inte sådant som fjäderdräkt eller läte". Ovanstående "krickor" är så långt ifrån Brunos konstnärsskap, att det gör ont att titta på dem. De är förskräckligt dåligt målade, totalt okänsligt och inkorrekt utförda. Jämför med skissen ovan, som avbildar mer än 16 fåglar, summariskt och hastigt nedkastade på ett sätt, som bara en mycket naturinitierad och konstnärligt högtstående person är kapabel till. De två "krickorna" har lika mycket jizz som "flygande småfranska", som en bloggläsare/ornitolog uttryckte det om Buk:s spov-kullor.

Att bedöma (fågel eller djur-) måleri är ingen exakt vetenskap, utan rör sig ofta om fingerspitzengefühl, en magtraktskänsla. Att det för många kan vara svårt att bedöma djur eller fåglars riktighet är inget konstigt. Då finns det hjälp att tillgå, som tidigare påpekat.

Att Liljefors skulle ha signerat diskuterade målning med monogrammet B.L. anser jag befängt, precis lika befängt som att han skulle ha signerat "spov-kullorna" på Buk med fullt namn och årtal, enligt tidigare diskussion. En konstnär signerar ett arbete när det är färdigt och representativt för konstnären. -Inte förr. Konstnären har ofta en massa mer eller mindre oavslutade arbeten/skisser i sin ägo. Knackar liemannen på, så tar sterbhuset(dödsboet) hand om kvarvarande konst. Så skedde också med Brunos sterbhus. Uplands Enskilda Bank stämplade/vidimerade och signerade allt med en kvadratisk stämpel. Att det sedan kommit ut på marknaden gör att mindre seriösa aktörer lätt kan använda en eventuellt oavslutad/osignerad målning, för egen nyuppfunnen vinnings skull.

Otur! Signaturen är placerad mitt i en stor fläck..!? Nr 1809, utrop 30-40.000. Klubbad för 50.000 kr.

Ytterligare en fascinerande "Bruno Liljefors" på Stockholms Auktionsverks Kvalité är harstudien, Nr 1809. Ej av mig nämnd för Andreas, för jag har noterat den senare. Den skildrar tio poser av fälthare, också kallad tyskhare. Jag kommer inte ihåg att jag sett en enda tyskhare målad av Bruno, någonsin. Denna studie är signerad 1885 och känns helt atypisk för Bruno Liljefors oeuvre. Snarare känns det som ett habilt arbete av en tysk konstnär. Notera den stora fläcken precis på platsen för signaturen, som malplacerats mitt över målningens fåtaliga grässtrån..!

Konstig fläck just under och runt signaturen (Detalj av Nr 1809)

Food for thought, säger man på engelska.

Fotnot:
Lars Jonsson har ett livslångt specialintresse för Bruno Liljefors.

Källor:
http://www.crafoordauktioner.se/sv/auctions/results/auctionresult.html?a=425&s=liljefors

http://auktionsverket.se/auction/fine-arts/2013-06-04/1885-bruno-liljefors-ejdrar-flygande-over-skar/

http://emp-web-22.zetcom.ch/eMuseumPlus?service=direct/1/ResultDetailView/result.t1.collection_detail.$TspImage.link&sp=13&sp=Scollection&sp=SfieldValue&sp=0&sp=3&sp=3&sp=SdetailView&sp=60&sp=Sdetail&sp=3&sp=T&sp=0&sp=SdetailList&sp=0

http://sv.wikipedia.org/wiki/Jizz

http://auktionsverket.se/auction/fine-arts/2013-06-04/1809-bruno-liljefors-harstudier/

http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%A4lthare