Like Leica

Dessa dagar är det inte lätt att vara verksam som yrkesfotograf, eftersom i princip alla har tillgång till en kamera, på ficklängds avstånd. Många från 7-årsåldern och uppåt har idag en mobiltelefon med kamerafunktion. Självklart får man inte samma kvalitet på bilderna med en telefonkamera som en yrkesfotograf med professionell utrustning, vilket möjligen inte inses av alla.

Digitala kameror dominerar marknaden, närmast totalt. Äldre manuella kamerahus och optik är något som nästan rynkas på näsan åt och andrahandsvärdet har fallit oerhört i omvänd relation till stigande intresse för digital teknik. Manuella kameror, systemkameror, är något som idag ses runt halsen på kameranördar, samlare och konnässörer.

Världsrekordpris för modell IIIg; 440.000 kr

Roland Eriksson på LP Foto i Stockholm vurmar för äldre kameror och berättar stolt om försäljningsresultatet från senaste auktionen, i december. Då såldes bland annat en Leica IIIg från 1960 (utrop nr 327), -en av endast 125 tillverkade. Ägaren köpte den på annons i en fototidning 1982, tillsammans med två andra Leicor för en spottstyver, av FFV. Eftersom han var prenumerant, fick han tidningen före andra presumtiva köpare och kontaktade genast FFV för att tinga kamerorna. Klubbpris 440.000, mer än dubbla utropet och världsrekord för modellen!

Priserna var väldigt låga på 80-talet, berättar Roland. Nu går det mesta till kinesiska samlare och precis som inom de flesta andra områden är det även i kamerasvängen gott om förfalskningar. Problemen med utebliven betalning förekommer, men är sällsynta. (Se bloggen No COD- Ingen mer torsk för auktionshusen?) Till marsauktionen har man till yttermera visso fått in ytterligare en rysar-Leica och med noterat världsrekord lär många nya kunder hitta till Regeringsgatan.

En av LP Fotos kunder kommer frekvent på besök från Hong Kong. Han har en originalolivgrön Leica M3 för Bundeswehr runt halsen, med specialtillverkat handtag i kinesiskt ädelträ och avtryckare i elfenben med infällt guld, säger Roland med beundran i tonfallet. Ingen vulgär mobilkamera där inte.

Nyhetssnack:
Igår (29/1) fick vi veta att en stulen Carl Larsson-tavla har dykt upp, på Bukowskis (igen). Hur resoneras det i hälarkretsar/ägarfamiljer undrar jag i mitt stilla sinne? -Den är het (=stulen), vi lämnar in den på Buckan, för de bryr sig inte...(?) (Se bloggen Hill in -igen- och Larsson ut -igen- på Bukowskis) Nåja, Bukowskis jurister har i alla fall något att ta sig för i januari-stiltjen.

Samma dag i ett auktionshus i Uppsala; -en teknisk katastrof. För femtioelfte gången har man problem med tekniken och tvingas att ställa in och skjuta upp auktionen som skulle ägt rum tisdag. Pinsamt räcker inte och ingen som helst förklaring på hemsidan, -år 2013. Saxat från Uppsala Auktionskammares hemsida: "När slagauktionen startar kan du delta i budgivning i realtid via Internet (UAK Livebid) samtidigt som auktionen pågår. Då kan du på vår hemsida följa auktionen med ljud och bild och genom att logga in på Mina sidor enkelt bjuda i realtid". -Eeh, nej UAK; det kan man inte och enkelt går det icke. -För minst tredje auktionen i rad, två kvalitetsauktioner inräknade... Dags att bryta eventuella kontrakt och skaffa en ny leverantör!?  Annars fortsätter Sisyfos sitt datorarbete i Uppsala. Idag, onsdag 30/1, tycks auktionen tack och lov fungera som den ska. Peppar, peppar ta i trä.

Vuxen-karusell?

En mer lyckad auktion, -leksaks, ägde rum i New Hope, Pensylvania, på Noel Barrett´s vinterauktion. Då såldes bland annat en Märklin-karusell från c 1910 för c 1,5 miljoner kronor, -mer än dubbla utropet.

Avslutningsvis kan nämnas att Stockholm föräras ytterligare en bakluckeloppis. Det är de företagsamma och sedvanligt kaxiga damerna bakom Stockholmsmarknader som fått ytterligare ett barn och barnet heter Solvalla Drive-in-Loppis; inga datum ännu. Loppisfloden torde snart svämma över.

Fotnoter:
Carl Larsson-tavlans titel är enligt utsago Studiefigur i rokoko och ägs av Nationalmuseum. Den stals från Utrikespolitiska institutet för 30 år sedan. Nationalmuseum har lämnat in en stämningsansökan till Lunds Tingsrätt.
FFV; Försvarets Fabriksverk. Försvarets överskottsmateriel såldes där mellan åren 1943-1991.

Källor:
http://www.lpfoto.se
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/stulen-carl-larsson-malning-hittad_7871228.svd
http://artdaily.com/index.asp?int_sec=2&int_new=60431#.UQhmTGdrj3w 
http://www.solvallaloppis.se/?utm_campaign=cmp_176400&utm_source=getanewsletter

Ett scoop om ett mästerverks tillblivelse

Mästaren och verket

Jag kunde inte låta bli att besöka Lasse Jonssons utställning på Waldemarsudde, sista utställningsdagen den 20:e januari. För en gångs skull var inte anledningen till sista-dagen-besök att jag dittills missat utställningen, utan att få se hur målningen Jonsson arbetat på under pågående visning, hade utvecklats. Tro mig, liknande tillfällen bjudes sällan eller snarare aldrig! (Se även bloggen: Lasse Jonsson på udden)

De första skisserna

 I oktober 2012 lades de första strecken på duken som mäter modiga 2x3,5 meter, för att avslutas den 20 januari. Skisser till målningen gjordes först en vecka innan invigningen och Lars berättar hur idén kom till. Ungefär en vecka före invigningen bekymrade bästa väggen i största visningssalen honom. Den målning han vikt för platsen kändes för liten och även oharmonisk färgmässigt med salens övriga målningar. -Tro inte att en hängning med Jonssons konst lämnas åt slumpen. (Lars är perfektionist och söker minutiöst planera den totala upplevelsen).

Fler skisser

Lars kom hem och vädrade bekymret med praktväggen för hustrun Ragnhild. Varför utför du inte en målning på plats under utställningen, replikerade frun i huset. Lasse skrattade bort idén, men det dröjde inte tio minuter så hade han börjat skissa på en ejderflock över öppet hav. Dagen därpå tog han upp idén med ledningen för muséet och de var positiva, med mindre än en vecka till vernissage. Imponerande flexibilitet från båda parter!

Jag känner personligen inte till något annat exempel på att en internationellt renommerad konstnär (L.J. anses vara en av världens främsta naturmålare) målat "live", inför besökarna. Live-målandet var verkligen grädden på moset i denna utställning- och hör och häpna: det var en slump och ett sista-minuten-beslut, att det blev så! En unik konst-upplevelse, som Waldemarsudde tyvärr hade för kort varsel för att kunna marknadsföra.

Sista penseldragen; mer bukvattring på ådan!

Hur var det då att måla inför öppen ridå? -Väldigt, väldigt roligt säger Lars, och oerhört intensivt. -Man var helt slut de kvällarna man hade målat, berättar han. Utställningens namn var "Närvaro", vilket blev alldeles oerhört träffande, eftersom Lars stod och målade i genomsnitt ett par dagar varje vecka, med besökarna i ständig, öppenhjärtlig dialog...

Jag påpekar för Lars att företeelsen att måla inför publik är extremt ovanlig och räknar upp Yves Klein på Moderna Muséet, Jackson Pollocks välkända Action paintings och Picasso inför en TV-kamera i Vallauris som sällsynta exempel. Lars nämner konstnärskollegan Laris Strunke, som i somras (2012) faktiskt målade inför publik i Sundre, på södra Gotland.

Ung och frågvis publik; Lasse svarar snabbt!

Att en konstnär bjuder in åskådare till själva skapelseprocessen tolkar jag som ett tecken på en närmast obeskrivlig säkerhet i själva konstnärsskapet. Jag råkade springa på Karin Mamma Andersson och Jockum Nordström -under hundpromenad- samma kväll som jag varit ut på Udden och passade på att fråga dem om de kunde tänka sig publik under själva skapandet, varpå de nästan sparkade bakut... -Nej skrattade de, och det trodde de verkligen inte att många konstnärer skulle göra!

"Hallååå konstnären!- Vicken e din favoritfågeeel?"

Ejdrarna är inte sålda (om ens till salu?) och får nu väggvila på Museum Lars Jonsson i Vamlingbo, på södra Gotland. Lasse berättar att han fortlöpande har fotograferat målningens framskridande och kanske kommer ett föredrag om hur konstverket blev till, med pedimenti och allt. Har man hört Lasse tala om sin konst tidigare, så vet man att inget har lämnats åt slumpen i kompositionen.

20 minuter före stängningen signeras målningen inför applåderande publik

Personligen hoppas jag att de sträckande ejdrarna drar till Moderna Muséet, för att där hitta häckningsplats. Få svenska konstnärer åtnjuter samma respekt internationellt som Jonsson. Att sedan naturmåleri generellt sett inte har samma status på samtida-konst-scenen borde inte skrämma Moderna Muséet, utan snarare tvärtom ge MM strålkastarljus och goodwill. Låt vara att Nationalmuseum (som stänger för renovering 4 feb) -tyvärr- anses som mer "naturligt hemviste" åt en fågelmålning, men Jonssons ejdrar skulle sticka ut på Moderna och hans konst går dessutom hem där ute i stugorna. Jonssons måleri har sedan 1970-talet haft en oerhört stor betydelse för svenskt och internationellt naturmåleri och har bildat skola. Det är stor konst och det är samtida konst!

Fotnot:
Åda är liktydigt med ejderhona.
Museum Lars Jonssons hemsida
Pedimenti innebär att konstnären avsiktligt har ändrat utseendet på konstverket.

Södermalmsk samlarafton

Nördafton i Hartwickska huset tisdag kväll. Jag vill understryka att jag är en av dem, -nördarna. Andra  må lockas av familjedagar hos inredningsjätten i Kungens Kurva, eller mellandagsrea hos någon elektronikkedja. Själv faller jag hellre pladask för rubriken "Kulturföremål- Allmogeföremål i trä och järn, både manliga och kvinnliga". Ingen gratisbuss kör hit, i stället gör vinterdäcksförsedd cykel i trettongradig kyla att kaffet med dubbeldopp smakar extra bra.

22 personer har lockats, imponerande med tanke på Bores kraft. Av de lockade har sex tagit med sig föremål att prata om, -bedyra sin respekt för och faktiskt visa sin kärlek till.

Kryddbesmans-Roger

Samlaren och före detta handlaren Roger inleder med att tala om ett par fina askar. En av dem fyndades dagen innan för 75 kronor på Myrorna och alla närvarande får en fläkt av den där hisnande fyndkänslan när de ser den och får också veta att den undertill är fint daterad till 1787. Roger berättar dessutom stolt om sitt lilla vackra 1600-tals krydd-besman, som tillägnades en helsida i en av antiktidningarna ett par nummer tillbaka.

Uppifrån till höger bl.a.; brödkrusare, eldstål, dörrhandtag, barnskallra, skohorn

Därefter förevisar storsamlaren Lars-Erik vackra brödkrusare i järn, gjutjärnssmycken från Tysklands tidiga 1800-tal och en underbar maskburk hemligt daterad till 1776, som jag gissar är brittisk.

Sällsynta gjutjärnssmycken

Näste storsamlare -Erik- mumlade något om att han inte hade några träföremål, eftersom han vurmar mest för metall, men ändå fick han med sig en hel massa spännande trä hemifrån. Det skrattas gott och alla tycks förstå precis vad Erik menar...

Eriks träprylar

Erik plockar fram en vackert patinerad smörmussla, diverse masuraskar, sandströare som intresserar många, kruttunna, peppar- och kaffekrossar, besman, sigill i en masurask från perioden 1604-33 och inte minst en sublimt svarvad träskål av Gösta Israelson på Österlen. Numrerad 33 av 100, är den gjord av träd som planterades år 1865. Exakt 100 år senare fick Israelson uppdraget att fira järnvägsknuten Tomelillas 100-årsjubileum med 100 träskålar. Det var tider det.

Fotnot:
Ovan nämnda nördar är medlemmar i Samlarförbundet Nordstjärnan, mer precist i lokalavdelningen Sankt Erik. Om ni är sugna på medlemsskap, se: www.samlarforbundet.se

-BREAKING NEWS-

 !-VARNING FÖR TJUVAR-!

Som en varning till alla mina läsare i antikhandel och auktionshus har jag från initierad källa:

En antikhandlare på Södermalm har idag den 16 januari, -för mindre än två timmar sedan, blivit bestulen på ett bordsur som vägde cirka sex kilo, i en fräck stöld.

Runt klockan 12.30 kom tre slavisk-talande personer in i affären och lyckades gemensamt pressa affärsinnehavaren in i ett hörn, för att med hotfullt uppträdande stjäla bordsuret, utfört i vit marmor. Bordsuret var riktigt tungt, utfört runt år 1880, huvudsakligen i vit marmor och cirka 45x40 cm, berättar ägaren.

Dessvärre har affärsinnehavaren inga bilder på uret, men kan berätta att de tre personerna, varav en iförd hantverkarkläder, var i butiken kvällen innan brottet, för att rekognoscera. Ägaren konstaterar uppgivet att inget fanns att göra...

Som jag tidigare diskuterat är säkerhet ett stort problem i branschen, för alla aktörer, små som stora. Se exempelvis Brott i branschen.

Fotnot:
Affärsinnehavaren vill förbli anonym.

Världsrekordvas äntligen betald

Kommer ni ihåg vasen som slog världsrekord för alla typer av orientaliskt konsthantverk, för dryga två år sedan i Ruislip, västra London? Klubban föll på 51,6 miljoner pund (inkl avgifter) runt 0,6 miljarder kronor, -mer än kattskit.

När det begav sig, från Bainbridge´s hemsida

Vasen av komplicerad, delvis genombruten, dubbelväggig form, gjordes under kejsar Qianlongs era (1736-95) och såldes av det lilla auktionshuset Bainbridges den 11 november 2010. Det har länge ryktats att köparen aldrig löste ut vasen och nu (15 januari) beläggs ryktena, i och med att det mycket större auktionshuset Bonhams proklamerar att vasen sålts i ett så kallat "private treaty deal", där Bonhams agerat mäklare. (Peter Bainbridge har hela tiden konsekvent vägrat att kommentera icke-betalningen av vasen, med motivering om tystnadsplikt).

Kinesiska yuan

Det nya priset är mindre än hälften av vad den klubbades för 2010. Bloomberg News berättar att ett ombud för den kinesiske Peking-baserade samlaren Wang Yaohui bjöd upp vasen till rekordnivån, enligt "en person närstående hela transaktionen". Jag tolkar detta som att auktionshusägaren -Peter Bainbridge- är den som "läckt" namnet på den icke-betalande kinesiske samlaren. Bainbridge torde vara mer än bitter över situationen som rått och att nu komma till avslut måste vara en oerhörd lättnad. Att sedan konkurrenten Bonhams i stället tar en stor del av kommissionen torde säkerligen grumla glädjebägaren. Dock, bättre en slant i handen, än inga slantar alls.

Den London-baserade antikhandlaren Roger Keverne säger att priset nu hamnat på den nivå, som var realistiskt förväntad 2010. Klubb-priset var ett Casino-pris, säger Keverne.

Upplösningen på Ruislip-vas-affären är viktig för hela branschen och visar återigen att den extremt uppdrivna och haussade kinesiska marknaden till stora delar är en bubbla. För mer information angående problemet med uteblivna betalningar på auktionsmarknaden, läs bloggen: No COD- Ingen mer torsk för auktionshusen.

Brittiska pund

Det nya priset hamnade någonstans mellan 20-25 miljoner pund, enligt en "källa med kunskap om affären". Vasen har redan exporterats och den nye ägaren är enligt Bonhams pressavdelning en "asiatisk samlare". Gissningsvis tar Bonhams och Bainbridges runt 10% vardera av kakan, vilket ger minst 15 miljoner pund till säljarna, som ironiskt nog är en pensionerad jurist och hans mor. Den slanten är långt mer än 15 gånger vad utropspriset sattes till, för två år sedan...

Fotnot:
Dagen efter världsrekordnoteringen skrev Bainbridges bland annat följande på sin hemsida:
"£43,000,000 is the world’s highest figure for any ceramic and the 9th highest for any work of art, ever, the other eight all being paintings and sculptures. I am still dazed.  The story is of course wonderful but you must know it all by now. What you won’t know though is that staff were offered £26,000 by the press (and press they did!) to give away the vendor’s details. They did not succumb."

En video som visar rekord-auktionen ligger fortfarande på auktionshusets hemsida och vasen utgör numera bokstaven "i" i företagets logotyp...

Källa:
http://www.bloomberg.com/news/2013-01-14/chinese-vase-resold-for-less-than-half-83-million-record.html

Fem av 12 för dåligt, Bukowskis

Gott Nytt År alla läsare av Antikmonologen! 

Ursäkta det långa uppehållet, vilket berott på datorproblem. Laptopen tog julsemester i Tyskland, beroende på en igengrodd fläkt. Reparatören var vänlig nog att för säkerhets(?) skull blåsa datorn på allt innehåll, vilket gjort att återinstallationer dragit ut på tiden...

Antikstillestånd råder mer eller mindre, som i de flesta branscher i januari. Vid ögnande av de stora nätauktionerna hittade jag bland annat följande med utrop 2000 kr, på Bukowskis Market i Stockholm:

380491. PARTI PORSLIN, 12 delar, Kina, 17-1900-tal.

I beg to differ, som man säger på artig engelska. Jag ber att få invända mot den katalogiseringen, bästa, tillika största auktionshus: 12 -tolv- delar Kina?!

Katalogiseringen påminner mig om en annonskampanj som Buckans största konkurrent Auktionsverket körde under ett par år, för omkring tio år sedan. Auktionsverket sökte locka kunder med devisen: Vi har sålt Kina sedan Ming och man alluderade förmodligen på det engelska uttrycket China, som används synonymt med porslin. Auktionsverket slog på stora trumman med fakta om att man faktiskt är världens äldsta auktionshus, etablerat 1674. Det är bara det att Ming-dynastien varade mellan åren 1368-1644. Förvisso; trettio år hit eller dit...

Kinesisk flagga

Men, tillbaka till Bukowskis Market och "Parti porslin, 12 delar Kina". Den katalogiseringen måste tolkas som att samtliga 12 delar är tillverkade i Kina, -ingen annan stans. Jag har inte sett föremålen i verkligheten, endast på nätet. Detta räcker dock för att jag med absolut säkerhet kan säga att från vänster till höger på fotot ovan:

Pjäs 1 och 2, ett par snarlika balusterformade vaser från c 1920 kommer från Japan, -inte Kina. Pjäs 3, en balusterformad vas med tillhörande lock, utförd c 1920; Japan, inte Kina. Pjäs 4, en polykrom mugg gjord c 1950; Japan, inte Kina. Pjäs 5, det största föremålet, med underglasyrblått måleri och celadonglasyr på stengodsliknande bas- från Japan, troligen från runt år 1900. Pjäs 6 och 7, ett par snarlika blåvita sake-koppar, från Japan; andra halvan av 1900-talet. Därefter kommer fem kinesiska tallrikar/fat. Samtliga enligt mitt förmenande från 1900-talet. Det som katalogiserats som kinesiskt 1700-tal är sannolikt det japanska största fatet, eftersom det undertill sitter en klisterlapp med texten "Chia-Ch'ing 1796-1820". Lappen åsyftar kejsaren i Kina som styrde under dessa år. De två något större blåvita tallrikarna längst till höger är till synes från 1700-talet, men enligt mitt förmenande flagranta 1900-talsverk, precis som det mindre blåvita paret.

Också kinesisk flagga?

Alltså har vi sju (åtta om vi räknar locket också) delar som är gjorda i Japan, av tolv (13) möjliga. 58% är från Japan, vilket är en i sammanhanget galen felprocent. Dessutom är inget objekt från 1700-talet. (Se tidigare bloggar om felaktiga dateringar av kinesiskt porslin/konsthantverk)

Medvetet eller omedvetet felaktigt katalogiserat eller bara totalt nonchalant? Det lämnar jag till mina läsare att avgöra (se tidigare bloggar vidrörande problemet Kina/Japan-attribueringar). Under alla omständigheter ska det inte få hända. Eller hur?!

Fotnot:
Utropet såldes för 3501 kronor, dessutom tillkommer avgifter. Jag undrar om köparen vet vad han/hon köpt. Jag betvivlar det.

Källa:
http://www.bukowskismarket.com/items/380491-parti-porslin-12-delar-kina-17-1900-tal