fredag 29 januari 2016

Verkligen världssensation, Antikrundan, Bexhed och Barnebys?


Magnus Bexhed, en av SvT:s utsedda experter i Antikrundan, Sveriges populäraste TV-program, avrundar avsnitt 2 för säsongen med följande fråga till besökande dam med äggformat mässingsobjekt: "Vad vet du om det hära ägget?"

Sveriges Televisions hemsida med clickbait-journalistik, januari 2016.

"Lucio Fontana och Concetto Spaziale... Vi står inför en VÄRLDSSENSATION. Det här är 1900-talets -en av de FRÄMSTA, ABSOLUT främsta konstnärer... Det är ett VÄRLDSNAMN... Vi står framför ett stycke konsthistoria här i Uppsala idag... Verkligen, VERKLIGEN jätte-jätteroligt... Bexhed "sätter ett marknadsvärde omkring en halv miljon" och damen undrar om någon tar emot henne (-när hon faller). Programledaren Anne Lundberg kommer till undsättning och vederbörligt kramkalas uppstår.



Våren 2014, för mindre än två år sedan, sålde Bukowskis i sin Moderna Kvalitetsauktion ett dylikt mässingsägg för drygt en halv miljon kronor plus avgifter, sammanlagt 711.902 kronor. Nej, så var det inte! Bukowskis försäljning inkluderade TVÅ dylika "ägg"- i samma utrop, båda numrerade 247/500. Intressanta fakta i senaste meningen. Två till priset av ett och dessutom större numrerad upplaga, inte unikt föremål. Dessa mässingsskulpturer gjordes nämligen i par, i en upplaga om 500, således sammanlagt 1000 ägg.

 Ett "ägg" torde då ha ett "marknadsvärde" på sisådär 250.000-356.000 kronor. Men si, så är det inte. Ni ska aldrig skilja ett par värdefulla ljusstakar eller andra set åt. Om ett par ljustakar som varit ett par sedan tillverkningen under 1700-talet anses vara värda 20.000 kronor så är inte en av dessa ljusstakar värd 10.000 kronor, utan snarare 5.000 kronor. Något alla insatta i antik- och konstbranschen känner till.

Hur sedan definitionen av begreppet "marknadsvärde" ser ut, är en intressant diskussion i sig. I den värld som utgör vardag för VD för Uppsala Auktionskammare, herr Bexhed, torde marknadsvärde vara klubbat pris plus auktionshusets påslag/avgifter. Med Bukowskis två sålda ägg som exempel, så torde marknadsvärdet då vara 356.000 kronor, snarare än 500.000 kr. Dessutom snarare hälften av 356.000 kronor, eftersom Uppsala-ägget har skiljts åt från sin - faktiskt obligatoriska- partner med samma numrering; alltså snarare 178.000 kronor. Men, 322.000 kronor hit eller dit, vad gör väl det? Det blev ju bra TV. Eller?
 


För knappt tre år sedan, i mars 2013, försökte man i Italien sälja ett par likadana ägg numrerade nr 410/500. Dessa två gavs det uppskattade priset 45.000-65.000 euro. Ganska exakt samma utrop som Bukowskis satte på sina två "ägg" ett år senare alltså. (Vad jag förstår så sålde dock inte dessa, utan återropades, som det heter i branschen). Möjligen ansågs de för högt värderade..?

De prisuppgifter Antikmonologen sett för enskilda ägg är dels ett som såldes i Milano på Sotheby´s den 26 november 2013. Utropet sattes till 20.000-30.000 euro och det klubbades för 37.500 euro, inklusive auktionshusets påslag. Vilket innebar i runda slängar 200.000 kronor till säljaren, efter auktionshusets kommission. Dels är det ett ägg som såldes -efter att diskuterat Antikrundeprogram spelades in- nämligen den 25 november 2015, hos Dorotheum i Österrike. Utropet hade satts till 25.000-30.000 euro, hälften av vad Bexhed angav som marknadsvärde några månader tidigare. Det ensamma ägget såldes för exakt samma summa som i Milano 2013, nämligen 37.500 euro, inklusive auktionshusets påslag. Vilket innebar ungefär 200.000 i fickan ävenledes för den säljaren. Mindre än hälften av Uppsala-äggets åsatta så kallade marknadsvärde.

Varför ger Bexhed ägaren en alldeles för hög värdering på ett "ägg"? På vilket vis är detta en världssensation? Det tillverkades ytterligare 999 likadana ägg av Lucio Fontana, i en multipelserie om 500. 1000 likadana ägg torde näppeligen kvalificera sig för epitetet "världssensation"?

Edit 30 januari: Efter vänligt påpekande från en av Antikmonologens trogna läsare om att det finns enstaka högre prisnoteringar på just dessa diskuterade ägg bör påpekas att så mycket väl kan vara fallet. Som bekant kan man göra mycket med statistik, på gott och ont. Antikmonologens poäng är att det i Sveriges Televisions mest populära program, med oerhört stort genomslag ute i stugorna möjligen kan vara klokt att anslå en något mer modest och lågmäld ton. Både vad anbelangar prisbilder och epitet som till exempel världssensation. Teoretiskt sett så kanske damen med världssensationen i väskan går till banken dagen efter värderingen och ber om att få låna -säg 400.000 kr- för att äntligen kunna laga taket på villan. Banktjänstemannen har ju sett Antikrundan och låter damen få lånet -såklart! Om nu ägget säljs tre månader senare och genererar -låt oss säga 200.000 kronor- som i de två exemplen ovan, så står damen där, med skägget i brevlådan.


"Vi står inför en världssensation!"

Att Bexhed brer på ordentligt för att söka efterlikna egna chefen och antikrundans självklara fixstjärna Knut Knutson är svårt att undgå. Knutson har sedan många år carte blanche vad gäller "Rundan". Tjo och tjim och lattjo lajbans, här kommer Knut! Huk er göbber å gömmer och öppna era påsar i kön, för Knut vill titta och klämma och känna och trula med munnen och klippa med ögonen! Ett fåtal andra experter har någonsin blivit ombedda eller fått förtroendet att slita i folks medhavda prylar. Möjligen vill de heller inte.


Men att så till den milda grad elda upp de stackars ägarna till ett objekt med vokabulär som "världssensation" och "vi står inför ett världsnamn" kontinuerligt ivrigt gestikulerande och viftande med armarna om ett förvisso relativt värdefullt föremål -är remarkabelt, för att inte säja löjeväckande.

I paritet med mässingsägg på Fyris Torg? Foto: Sverigesradio.se

Den 18 oktober 1968 kanske en och annan sportkommentator dristade sig till att utropa världssensation, efter Bob Beamons hopp på 8,90 i OS-längdfinalen i Mexiko. Men att ett 27 centimeters mässingsägg av Lucio Fontana skulle få det epitetet var, låt oss säga, oväntat. Månlandning, siamesiska tvillingar eller hagelkorn stora som dasslock: världssensationer? Jag vet inte det, men på Fyris Torg 2015 fick vi i alla fall oss en till mans. En bildgoogling på "världssensation" ger vid handen att Herr Bexhed och ägget hamnar på plats nr 14. Före sig har han tuff konkurrens av bland annat en bok som inbegriper nämnda ordet "världssensation" i titeln. Men hav förtröstan; han kommer före både meteoriter på Tradera, ABBAs återförening och kvällstidningslöpsedel om Richard Geres svenska flickvän.

------------------------------------------------------------------------

Antikmonologen har blivit nedringd och "mailbombad" av läsare som bland annat undrar om Barnebys välkomnande av Z-Point Auktioner "...är ett för tidigt aprilskämt?". En inte särskilt långsökt fråga; det är ju ändå bara ett par månader till den 1 april.


Tidigt aprilskämt? Barnebys den 24 januari.

Webbsajten eller "auktionsaggregatorn" Barnebys, med stora finansiärer i ryggen och många (i och för sig lånade) miljoner kronor på banken, hårdsatsar på flera kontinenter och dominerar PR-delen av svenska antik- och konstmarknaden, trots röda siffror i resultaträkningen.  Man valde häromdagen, den 24 januari, att välkomna Z-Point auktioner till sina domäner: "Barnebys har glädjen att välkomna Z-point Auktioner (ZP), som framförallt är specialiserade på kinesiska och asiatiska antikviteter", skrev man bland annat och upplyser också om att ZP avser att hålla kvalitetsauktion i februari. Barnebys länkar till denna "kvalitets auktion" på sin hemsida. Den inbegriper 105 objekt av mycket låg eller extremt låg kvalité. Jag drar mig inte en sekund för att kalla den auktionen för det värsta lågvattenmärket i svensk så kallad kvalitetsauktionshistoria. Att n å g o n enda människa skulle komma på den alldeles oerhört befängda tanken att kalla auktionen för "kvalitetsauktion" skulle jag fram till den 24 januari 2016 ha hållit för världssensationellt. Nu är det dock gjort. Det är de facto en världssensation att någon enda människa i hela världen kallar den auktionen för en kvalitetsauktion.

Barnebys´ boys.
Till Barnebys, som antingen inte läser Antikmonologen eller anser att det Antikmonologen kommit fram till vad gäller ZP auktioner är alldeles uppåt väggarna, vill jag härmed komma med lite tips på lektyr, om ni får en stund över: (Bör läsas i nämnd ordning). Det kommer att ta en stund att läsa, men vem vet, ni kanske lär er något på vägen? Den ödmjuke lär sig hela tiden.

Nr 1: Bråttom Auctionet..? Z-Point Auktioner -Your expert in Asian antiques; -and on bilar
Nr 2: Z-Point blåljuger; Dubiösa provenienser i Göteborg och Stockholm samt samtida konst.
Nr 3: Hårt julklappstips, ASIBS och en del mjukt.
Nr 4: Zero points Auktioner och Bukowskis köp av Sveriges klocksegment.

Antikmonologens upprepade sågningar av Z-Point Auktioners "verksamhet" tycks ha bidragit starkt till att det ävenledes stora företaget Auctionet klippte banden till dem i december 2015. Att Barnebys nu tar över budkaveln och välkomnar dessa "specialister på kinesiska och asiatiska antikviteter" är totalt häpnadsväckande och groteskt. Min förvåning var obeskrivlig när jag såg det.


Jag intervjuade VD:n -tillika ägaren- av Z-Point Auktioner Mikael Björkman, den 1 december 2015. I denna intervju klargjorde Björkman att ZP ej har någon anställd som kan något om orientaliskt konsthantverk, utan att de tar in konsulter utifrån. I den intervjun utelämnade Antikmonologen den alltför självklara frågeställningen: Är det då inte konstigt att ni utger er för att vara experter på asiatiska antikviteter?, eftersom jag ansåg att den redan var implicit besvarad. En tid senare ändrades -efter Antikmonologens kraftiga ifrågasättande- denna formulering till: "Vi handlar med asiatiskta (sic) antikviteter". En formulering lika logisk som goddag yxskaft. Ändå skriver Barnebys i sin säljpitch av ZP : "Barnebys har glädjen att välkomna Z-point Auktioner, som framförallt är specialiserade på kinesiska och asiatiska antikviteter"



Fortfarande asiatiskta.



Här kommer att axplock av de 105 föremål som ingår i ZP:s Kvalitetsauktion den 5 februari:

Utrop 13, Naturmotiv med tjäder, signerad "Stig-Oskar", 30-50 euro.

Utrop 28, Vas, Västtyskland 1900-tal, 30-45 euro.
Utrop 34, nattduksbord, 30-40 euro.
Utrop 44, sigill, jade, "Qian long" (1736-1795), 30.000-50.000 euro.
Utrop 45, vas, you, brons, 50.000-80.000 euro. Ingen kommentar om ålder eller proveniens.

Utrop 46, vas, zun, brons, beskrivning: ornamenterad. 110.000-130.000 euro. Ingen kommentar om ålder eller proveniens.


Utrop 47, vas, gu, brons, 12.000-18.000 euro. Ingen kommentar om ålder eller proveniens


Utrop 48, ett par vaser, brons, 120.000-150.000 euro. Ingen kommentar om ålder eller proveniens
 

Utrop 51, gungstol, trä med galon sits (sic), 50-80 euro.


Utrop 90, thangka, Mongoliet "1400-tal", 60.000-90.000 euro. 802 besök, inga bud.
De 105 objekten i ZP:s Kvalitetsauktion den 5 februari är så dåliga att det inte finns ord. Jag kan inte skratta åt det. Särskilt inte eftersom Barnebys nu saluför Z-Point Auktioner. Lurendrejeriet och bondfångeriet drabbar i slutänden någon som tror sig göra en bra affär. Denne någon som drabbas kunde i stället ha köpt något bra av mig eller andra duktiga och ärliga kollegor i vårt avlånga land eller annorstädes. Nu riskerar i stället de som bjuder att bli blåsta eller att köpa s--t.

Barnebys sale pitch för Z Point Auktioner på Barnebys hemsida.

Tjugo kinesiska föremål har utrop över motsvarande 10.000 kronor, sju dito över 100.000 kronor och två dito över motsvarande en miljon kronor. För att vara övertydlig: utropspris är alltså också det samma som en värdering av objekten. Notera att de fyra bronsföremålen som är avbildade ovan, i skrivande stund har legat ute på nätet i fem dagar till ett samlat utropspris på runt 3,5 miljoner kronor. De har katalogtexter som är helt sammanblandade, alltså fel.

Tankelek: Föreställ er en riktig kvalitetsauktion, hos exempelvis Bukowskis. Tänk er att de har fått in fyra aldrig tidigare i offentligheten visade akvareller av Anders Zorn. Vid auktionstillfället säger Bukowskis inget om proveniensen för någon av målningarna. Man kommenterar överhuvudtaget inte målningarna, annat än med med orden målning, akvarellfärg, nakna kvinnor, fäbod, direktörsfru etcetera. Tänk er också att respektive katalogtext skulle vara felplacerad vid varje föremål. Tänk er också att varje målning skulle se uppenbart ny och falsk ut.

Kändes det lite galet? Jag tycker i alla fall det. Bukowskis skulle aldrig göra så. För de är ett seriöst auktionshus som håller seriösa kvalitetsauktioner.

Antikmonologen har kontaktat ZP om bättre bilder på de dyraste objekten ovan och också fått det. Dessa bilder lades därefter till, till respektive föremål. Däremot vägrar ZP att svara mig på frågan om proveniens för något av föremålen. De ignorerade helt enkelt det mailet. Inget nämns någonstans om varifrån föremålen kommer. Det är nuförtiden legio att kommentera föremåls proveniens, om det rör sig om föremål för -låt oss säga- över 100.000 kronor. Att det går 36 arkaiserande kinesiska bronsurnor på dussinet i Kina är allmänt känt. Redan när jag studerade hos Sotheby´s i London i mitten av 90-talet och jobbade som volontär på The Chinese Department under fyra månader, noterades enorma mängder välgjorda förfalskningar. De äkta föremålen var mycket ovanliga och accepterades bara med känd proveniens. Det samma gällde förstås för porslin och stengods.

Utrop 90, thangka, baksida, Mongoliet "1400-tal", 60.000-90.000 euro. 802 besök, inga bud.

Jag anser samtliga kinesiska föremål i ZP-kvalitetsauktionen vara moderna förfalskningar. Det föremål som är svårast för mig att bedöma enbart från bild är thangkan, men beaktande hela situationen och ZP:s historia så håller jag för synnerligen osannolikt att ett enda av dessa orientaliska föremål skulle vara genuint. Bronserna saknar helt kommentarer om ålder, vilket är absurt ställt i relation till de höga utropspriserna. Samtliga jadeföremål över cirka 10.000 kronor är av mycket sent datum, även de som anges vara gamla. Tjädern, nattduksbordet, den tyska vasen och gungstolen med flera är förvisso äkta, men vad gör de i en "kvalitetsauktion"?

Det (enda) som talar för att thangkan skulle kunna vara äkta, är att ZP kallar just den för "auktionens främsta föremål": Dock, en 1400-tals thangka skulle aldrig spännas upp på spännram på det vis som visas av en vettig ägare och som sagt; det alldeles för låga utropspriset indikerar att ZP hoppas att målgruppen av budsugna utgörs av okunniga kineser med ohemult tjocka plånböcker. En grupp som för övrigt anses minska i storlek. Vän av ordning undrar också på vilka grunder thangkan anges som "Kvalitets auktionens främsta föremål"? I förevarande auktion finns ju för bövelen objekt som är dubbelt så högt värderade!? Nämnt i förbifarten så är min personliga favorit som "Auktionens främsta föremål" nog ändå utrop nr 51, Gungstol med galon sits. Den har charm och karaktär. Med lite ny galon så lägger jag hellre än hundring på den än något annat föremål i hela övriga "Kvalitets auktionen". Men tolka inte detta som ett skriftligt bud ZP.



För övrigt är samtliga utropspriser på de föremål som anges vara från en viss angiven dynasti uppåt väggarna för låga, vore de äkta. Detta talar om för mig att föremålen är förfalskningar, eftersom en sund samlare/handlare, vid sina sinnens någorlunda fulla bruk, inte skulle släppa iväg äkta föremål för dessa -felaktigt och för lågt- satta utropspriser.

Går det så går det! 

Problemet, som Antikmonologen diskuterat till döddagar, är att branschen är okontrollerad, så pajaserier som dessa kan och kommer att fortgå. Polisen har ingen kunskap och åklagarna är också utan kläder. Notera att bronserna ovan inte är brottsligt katalogiserade, ehuru de har höga utropspriser, men är odaterade. Däremot så anser jag att ZP är åtalbara vad gäller diverse porslin och jader, som de kallar för kangxi, qianlong med mera, eftersom dessa dateringar är åt skogen.

-------------------------------------------------------------------------

Barnebys, listar konstsveriges 51 mäktigaste... Ett större "journalistiskt" lågvattenmärke torde vara svårt att finna innan midsommar; Fasen, jag behöver något att skriva om! Jamen  vi slänger ihop en jury av gänget med stort G och skriver en topplista om gamla och nuvarande -viktiga- polare. De e ju en solklar win-win, de får uppmärksamhet och vi får cred av dem eftersom de får cred av oss, hajar ni! Kan kvällstidningarna sälja lösnummer med rubriken "Så mycket tjänar folk i DIN stadsdel", så kan vi fixa en topplista för konstbranschen, eller hur!?

Den ironiska generationen diggar konst och dissar inget. Klubben för inbördes beundran kliar ryggar, om ryggkli i retur utlovas. Topplistor i fredagsbilagor a la´ Nile City. Vibbarna från de glada (konst-)dagarna i slutet av 1980-talet känns påtagligt närvarande, allt oftare, i alltfler sammanhang.



 -----------------------------------------------------------------------------------

Att man som förordnad värderingsman skall uppträda eftertänksamt och ha genomfört djuplodande undersökningar som ligger till grund för värderingar man ger en kund/dödsbo eller försäkringsbolag, anser jag vara en självklarhet. Att man synbarligen närapå trillar omkull av upphetsning framför TV-kameran för att få till "bra TV" och tjattrar på utan att riktigt tänka på vad som egentligen kommer ut, kan få tråkiga följder, för alla parter. Men det blir bra tv! Eller inte? Hur tänker landets alla försäkringsbolag, jurister, skadereglerare och allmänt seriösa människor med seriösa uppdrag, när de ser och hör om pajaskonster och oseriöst anslag? Det undrar jag väldigt ofta. Så mycket subjektivitet, så lite substans. Ett pris på ett föremål är en sak, ett angivet värde något helt annat. Vad händer när konflikt uppstår om värden framkastade när kamerorna rullade och producentteamet applåderade. Va? Inte 500.00 kr? Bara 200.000?! Ja va fasen, det blev bra TV i alla fall! Eller blev det det? Tala inte till omgivningen som vore den en grupp barn. Vi är vuxna människor. Till yttermera visso tänkande sådana.

Att SvT och producenten av Antikrundan Pernilla Månsson Colt och programledaren Anne Lundberg påbjuder staccato-tv och pajaserier är dock ingen hemlighet. Experter som är ödmjuka och lågmälda till sättet har mindre chans att få till ett tv-inslag än den som står på ett ben med armarna i luften samtidigt som man skriker världssensation. Nog för att det heter "...att slå Knut på sig själv... Nuförtiden har i princip alla tv-program samma typ av uppbyggnad vare sig det rör sig om Rundan, Idol eller Fångarna på fortet. Dra uuut på slutklämmen, få tittaren/besökaren/tävlanden på helspänn. På med MUSIK, lågmält. Höj musiken! Kom med en liten söt fråga och en förstulen blick in i kameran. -Kameran som ska ÄLSKA experten! HÖJ musiken för G U D S skull. Smek in Lundbergskan bakom besökaren. PRISET! Hallå! Fråga besökaren om hen har en aning! Inte? Joo, men en liiiten aning har du väl ÄNDÅ? 20 kr? HA-HA-HA! EN HALV MILJON!?!? Är det någon som tar emot mig? Jag SVIMMAAAR. IN MED LUNDBERG! KRAMA besökaren NU!!! E de inte faaantastiskt!?! Och så rullar de vidare. In i solnedgången. To be continued.

Men är det bra TV? Vad jag förstått så tappar Rundan kraftigt i tittarsiffror. Anledningarna är säkert flera, men en generell uppstramning skulle behövas för att rädda programmet.

Förstår herrar Bexhed och Silfverstolpe att det ni gör märks? Ni har genomslag. Folk lyssnar på er i tal och skrift. De tror antagligen och förhoppningsvis att ni kan något.

Förtroende. Det är något viktigt och vackert. Som man icke på något vis kan köpa för reda pengar. Man upparbetar och förtjänar det på precis samma vis som man får, eller snarare tillerkänns, gott rykte. Men, ni har också ett ansvar. Ett ansvar som åligger den som verkar i ett officiellt rum, vare sig det är i verkliga livet framför eller bakom kameror, på nätet, iförd kostym eller kroppsstrumpa i latex. Ni har ett ansvar att göra ert bästa så att omgivningen har fortsatt förtroende för er.

Eller tänker ni bara på stålarna, förblindade av ryggdunkar och fartvind..?

Förresten, jag glömde att visa en sak. På Invaluables hemsida så står det så här om deras business partner Z-Point Auktioner, den 28 januari 2016:

"We trade in Asian, mainley (sic) Chinese antiques and artifacts... We possess extensive knowlege (sic) in this area and have a wide range of customers all over the world."
Påståendena om ZP:s extensiva kunskaper om kinesiskt konsthantverk anser jag vara av kriminell karaktär. Som påpekat ovan, har Antikmonologen som svar på direkt fråga till VD tillika ägare av ZP auktioner fått veta att ZP ej har anställda som kan något om orientaliskt konsthantverk, utan att de i stället anlitar utomstående konsulter. På Invaluables hemsida står i skrivande stund, den 28 januari 2016, att de "har mycket omfattande kunskap inom området", vilket således är ett direkt absurt påstånde.

-------------------------------------------------------------------
En stor del av problemen kring Antikrundan är redigeringen av programmen. I första avsnittet i år, som sändes 14 januari, svor två experter och en besökare. Kraftuttryck som "fan" eller "skit" anser jag inte hör hemma i dylika sammanhang. Svordomar är ett uttryck på bristande språk och låter infantilt. Det händer att jag själv svär. Exempelvis på motorväg, när en ofta svart audi (sorry, ovetenskaplig erfarenhet) ligger två meter bakom en själv i 120 km i timmen och den svarta audin på detta vis vill visa ivrigheten i att få köra om. Då svär jag. Högt. Men befann jag mig i spotlighten i TV eller i annat sammanhang så skulle jag göra mitt yttersta för att undvika att använda svordomar vidrörande exempelvis ett föremåls utseende. Att man valde att inte redigera bort tre tydliga svordomar är intressant. Särskilt beaktande det faktum att experters utlåtanden om föremål blir ner- eller bortredigerade av Programledningen, så att sammanhang blir osammanhängande för tittarna. I senaste avsnittet, 28 januari, var tävlingen Bra-Bättre-Bäst dummare än någonsin förr, för oss tittare. Vi får ju aldrig se föremålen väl, vilket gör det svårt och otroligt opedagogiskt. Inte en enda gång nämndes materialet i fråga, nämligen fajans. Botten, Bengtsson och SvT! Det inslaget var gjort med vänstern, som så mycket annat nuförtiden, i Antikrundan.

Redigeringsrädsla åsyftas i Aftonbladet den 14 januari 2016.

Pudelns kärna är att man från programledningens sida de facto hetsar experterna till kraftuttryck och teater. Om sedan en expert tar i för mycket, så borde detta ju självfallet redigeras bort innan sändning. I stället gör man precis tvärtom från SvT:s sida, genom att köra rubriker om "Världssensationen i Uppsala" etcetera, på SvT:s hemsida och Antikrundans Facebooksida. Tidigare har experterna aldrig fått se de färdigredigerade programmen före sändning. Antikmonologen erfar att sedan serien började sändas 2016 så har detta ändrats.

Delar av Antikrundans järngäng, med järnladyn Pernilla Månsson Colt och Anne Lundberg centralt placerade. Foto: Aftonbladet
Jag anar antiksvängens motsvarighet till "klickjournalistik". En idiotisering av antikbranschen. Laissez faire, går-det-så-går-det-mentalitet. Klubben för inbördes beundran är den viktigaste, vi är ändå förmer än dom. Eller är det i Barnebys fall tecken på att man vill visa finansiärer att man är "långt framme" och fixar nytt blod för att generera nya klick som genererar nya pengar? Vet ej, men häpnadsväckande och beklämmande är dessa företeelser under alla omständigheter. En arrogans och självgodhet i jakt på pengar och berömmelse som förintar tänkande människors förtroende.


Samma dag som dessa rader skrivs publiceras en artikel i en av Antikmonologens favorittidskrifter, alltid lika sakliga The Art Newspaper. Artikeln handlar om den mest kända konsthandlarfamiljen  i Australien, the Hughes family, i flera generationer. De beslutade av flera skäl lägga ned sin versamhet 2015. Evan Hughes säger i intervjun bland annat: "Too much of the commercial art trade has become about the selling of product and the accumulation of capital, much to the confusion and disillusionment of young artists".

Artikeln avslutas med följande lilla historia: "In the 1990s, when Malcolm was still a merchant banker, the Turnbull family commissioned one of my father’s artists, Lewis Miller, to paint a portrait of Malcolm. Unhappy with the work, Turnbull confronted my father at a function and exclaimed: “That artist of yours is no good; he’s made me look like a big, fat, greedy cunt”, to which my father replied, “He is a realist painter, you know"”.





Behandla din nästa som du själv vill bli behandlad. Fred på jorden.


Fotnoter:
Att experterna i Antikrundan googlar och/eller kollar upp de senaste försäljningarna av motsvarande föremål är en självklarhet. Det sker bara inte när kameran rullar.

Källor:
http://www.svt.se/antikrundan/vann-ett-massingsagg-visade-sig-vara-varldssensation-i-antikrundan
https://www.bukowskis.com/sv/auctions/578/193-lucio-fontana-concetto-spaziale-natura-2-skulpturer
http://theartnewspaper.com/news/top-sydney-gallerist-launches-blistering-attack-on-the-art-world/
http://www.invaluable.com/catalog/searchLots.cfm?scp=c&catalogRef=FTHPXS8UTO
http://www.artfixdaily.com/artwire/release/3740-barnebys-the-worlds-leading-auction-aggregator-attracts-45-millio
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article22086354.ab

söndag 24 januari 2016

Urfint på Stockholms Slott

För Sverige -samt journalisterna- i tiden. Framför Hedvig Eleonoras spegelur, Jacob Mayr, Augsburg, 1680-tal. Foto: Antikmonologen
Antikmonologen hade fredagen den 22 januari nöjet att delta vid Slottets Vernissage av utställningen I tiden- Kungliga klockor under 400 år. Det sparades varken på pompa eller ståt. Invigningen hölls i Ulrika Lovisas matsal tillika Utrikesnämndens sammanträdessal, i vilken åhörarna fick åtnjuta sällskapet av H.M. Konungen, Drottning Silvia, Prinsessan Christina, Fru Magnuson samt inte minst en strålande Kronprinsessa, som fortsatt arbetar i långt gånget, välsignat tillstånd.

Kronprinsessan Victoria sken som Sola i Karlstad. Foto: Antikmonologen
Mer kultur torde vara svårt att avnjuta på 60 minuter. En stråkkvartett från Kungliga Hovkapellet inledde med ett vackert stycke Haydn, Klockan, andante ur synfoni nr 101, (länk till annan version) efter vilket Överintendenten Margareta Nisser-Dalman hälsade välkommen. Bland annat berättades att det allra senaste alltid varit eftertraktat vid hovet, inte minst vad gällde ovanliga eller exotiska tidsmätare. Today´s news is tomorrow´s fish and chip paper, som Nisser-Dalman så träffande uttryckte det. Vidare fick vi veta att Statschefen själv är urintresserad och faktiskt även initiativtagare till utställningen.

Lars Ljungström, Förste Intendent för Kungliga Husgerådskammaren, är utställningsansvarig och står för urvalet av utställda föremål. Han berättade om urens historia vid de kungliga slotten. Det första (kända) anses vara från 1580-talet och visas självklart. Utställningen sades innehålla ett 50-tal ur, men det kändes som fler?

Så kallat automat-ur (lejon leds av liten morian) från 1580-talets Tyskland. Foto: Antikmonologen
Efter Ljungströms tal avnjöts Hedvig Eleonoras Ungdomskörs version av Andersson/Ulvaeus Klinga mina klockor, (länk till annan version) dirigerade av Natalia Edvall. Så vackert att klockorna stannade, möjligen ej bokstavligen.

Del av Hedvig Eleonoras Ungdomskör framför Hjortjakt av Jean-Baptiste Oudry, från cirka 1740. Foto: Antikmonologen

Att de faktiskt skulle stanna torde vara mindre sannolikt, eftersom Slottet självklart har anställt proffs i form av urmakaren Sophia Reuterdahl, som frånsett rent uppdragande funktion också renoverar uren.

Urmakare Sophia Reuterdahl. Foto: Antikmonologen
Sophia berättar för Antikmonologen att Kungen själv varit genuint intresserad och personligen involverad i utställningsarbetet och bara någon vecka före vernissagen så tillkom något föremål på Kungens alldeles egna initiativ. Roligt!

Alltid skuggad Drottning med stort leende. Foto: Antikmonologen
Kungen sade själv att han redan som pojk var väldigt road av klockor och längtade efter att de alla skulle slå samtidigt (och tillade lite viskande att det nog var ännu roligare om de inte slog på samma gång...)

Tony Frank och Mikael Wallhagen båda med mässings-B (för Bukowskis) på kavajslaget i samspråk med VD för Stockholms Auktionsverk, ägt av Lauritz; Niclas Forsman. Överexponerat foto: Antikmonologen

Att invigningens samtliga tal innehöll ett antal mer eller mindre ur-dåliga skämt med anspelning på just ur får ur-säktas, givet omständigheterna. Kungen själv vann nog för övrigt pardon-the-pun-tävlingen.

Golvuret snett bakom Drottningen har skänkts nytt liv tack vare många timmars arbete både i urverk samt även exteriör renovering utförd av möbelkonservatorsateljén, berättade Sophia Reuterdahl. Foto: Kungahuset.se
Leif Karlsson, slagverkare samt en av grundarna till kända slagverksensemblen Kroumata, stod för en -för de allra flesta närvarande- mycket stor överraskning. Dagen till ära så ur-uppförde (ursäkta ordvitsen) han ett musikstycke kallat Sonatin för liten klocka.

Leif Karlsson in action. Foto: Antikmonologen.
Det alldeles speciella var att han tillsammans med urmakare Reuterdahl och snickaren Peter Dans egenhändigt hade tillverkat det -med förlov sagt- udda instrument som verket uppfördes på. En idé för ett antal veckor sedan eskalerade till mindre insamling av överblivna klangskålar från diverse prång och kollegor. Små tankar ledde till stor musik som blev oerhört uppskattad. Urmakare Reuterdahl och slagverkare Karlsson lär till och med ha besökt ett större byggvaruhus för att få alla delar på plats. Tänk att få ha varit en fluga på någons axel under de shopping-bestyren! Som ni redan förstått så var varken Leif Karlssons uruppförande eller övrigt musikval någon slump, lika litet som något annat, denna eftermiddag på Stockholms Slott. De fina musikarrangemangen stod hovorganist Mary Ljungqvist Hén för.

Mycket att skärskåda även för rutinerade ögon. Foto: Antikmonologen
Utställningen får ses som en ouvertyr till Kung Carl XVI Gustafs 70-årsdag den 30 april och rekommenderas å det varmaste! Den utgör ett intressant tvärsnitt av alla samtiders högsta mode vad gäller tidsmätare. Sophia Reuterdahl berättade sprudlande glad i senare telefonintervju att det var väldigt mycket folk och tittade på utställningen under första öppna dagen för allmänheten. Jaha, jobbar du även lördagar, undrade Antikmonologen.
-Ja, jag hade så mycket med utställningen att göra i veckan, att jag höll på att glömma uppdragningarna...

Ta er tid att göra ett besök! Pun intended.



Fotnot:
Enda invändningen mot utställningen är att ingen utställningskatalog har producerats. Kanske är det inte för sent? I övrigt är skyltar, ljussättning och utställningen mycket väl uppbyggd. Inte ens genusperspektiv glöms bort 2016, under rubriken Männens värld och kvinnornas diskuteras -om än kortfattat- symbolik och eventuella underliggande budskap i 1800-talets olika klockfodral.

Källor:
http://www.kungahuset.se/kungafamiljen/aktuellahandelser/aktuellt/kungeninvigdeitidenkungligaklockorunder400ar.5.62bcead5151c413603ef14.html

tisdag 22 december 2015

Zero points Auktioner och Bukowskis köp av Sveriges klocksegment

Antikmonologens kraftiga ifrågasättanden av det så kallade Auktionshuset Z-Point Auktioner (ZP) har möjligen lett till att Auctionet avlägsnat dem från nätverket av svenska och tyska auktionshus.

Once upon a time in Borlänge.

Enligt Antikmonologens källor lär ZP inte ha klarat av vad de utlovat utan ha fallit på grund av alldeles för få utrop samt försäljningar, alldeles för låg kvalité och dubiösa prissättningsmetoder.

Out business.

Antikmonologen har kraftigt ifrågasatt det av Auctionet så kallade auktionshuset ZP för just precis allt ovan nämnt. Se krönikorna: Bråttom Auctionet..? Z-Point Auktioner- your expert in Asian antiques, -and on bilar, Z-Point Auktioner blåljuger; Dubiösa provenienser i Göteborg och Stockholm samt samtida konst och senaste blogginlägget som bland annat tog upp ASIBS som företeelse, med direkt syftning till ZP: Hårt julklappstips, ASIBS och en del mjukt.

Zero Points.





--------------------------------------------------------------------

Tuffa tider för klockor väntar?

Silly season pågår för fullt och Bukowskis värvar vidare. Sedan Lauritz köpte Stockholms Auktionsverk så har Bukowskis värvat äkta paret Andreas och Lena Rydén samt även Lars de Ron från ärkekonkurrenten.

Bukowskis satsar nu ännu hårdare och värvar Sveriges två utan konkurrens tyngsta namn i klockauktionsbranschen; Tony Frank och Mikael Wallhagen. Frank är Mr Kaplans vad gäller handledsur och har målmedvetet under många år drivit deras klockavdelning till höjder som få nog trodde var möjliga i -relativt sett- lilla Sverige. Mikael Wallhagen har gedigen urmakarbakgrund och har de senaste åren agerat parhäst med Tony på Kaplans. Där har de bland annat svenskt rekord för handledsur; I november 2014 sålde de en Daytona för knappa 4,9 miljoner kronor. Se Historisk Rolexförsäljning på Kaplans -En bildodyssé.

Tidskalibrering i fokus.

Tony Frank telefonbudar på Kaplans, snart på Bukowskis.
Att Bukowskis värvar båda herrarna är iögonfallande och det vore intressant att veta hur diskussionerna gått för att motivera denna -i svenska auktionshussammanhang- oerhörda satsning. Tony Frank torde ha ett kundregister som får alla auktionshuschefer att dregla likt boxrar vid köttbulleskålen och Mikael Wallhagen är tämligen nyutnämnd klockexpert i Sveriges mest populära TV-program, Antikrundan. Mer auktionshuschefsdregel.

Auktionshuschef i förklädnad? Foto: dogbreedinfo.com


Enligt uppgift mantlar Georgios Batselas Kaplans klockavdelning efter Frank/Wallhagen.


Mikael Wallhagen telefonbudar på Kaplans, snart på Bukowskis.
Tävlingen Flest-ansikten-i-Antikrundan-anställda-i-Auktionshuset torde nu nog ledas av Anna-Karin Laurells Bukowskis och tro mig, det är inte en oviktig tävling i dessa sammanhang.

Bukkans senaste satsning på klockavdelningen, i början av 2013, skapade onekligen fler frågetecken än utropstecken, se Bukowskis- För Sverige med tiden samt Bukowskis Dubbe(l)natur... En satsning som heller inte höll länge.

Antikmonologen erfar att Frank/Wallhagen börjar hos Bukowskis i januari 2016.





God Jul och Gott Nytt År önskar Antikmonologen!


fredag 18 december 2015

Hårt julklappstips, ASIBS och en del mjukt

Ett julklappstips i sista stund för den som vill samla poäng hos prylälskarvännen, är praktverket Aluminium och rostfritt stål -Skandinavisk bruksdesign från 1920-tal till 1970-tal. Skriven av Thomas Lindblad i år. Sistnämnde befäster sin position som en av våra stora researchers och författare inom ämnet konsthantverk. Tidigare verk av Lindblad inbegriper bland annat: Bruksföremål av plast (2004), Funkisglas (2010, skriven tillsammans med Anna Livén West) och Sigvard Bernadotte och svensk industridesign (också 2010).


Klassiker i samma stund som pressarna tystnat.

Att man måste bläddra till sidan fyra i "stålboken" för att förstå att Lindblad är en samlare av outmanad rang är lite synd och får möjligen skyllas på förlaget. Meningen "Samtliga avbildade föremål ingår i Thomas Lindblads samling av moderna bruksföremål" avslöjar nämligen för alla oss prylälskare att utgångsläget för boken är bästa möjliga och det borde sannerligen ha påpekats i baksidestexten. En galen mängd föremål i kombination med stor vetgirighet och (pryl-)kärlek. Vad kan då gå fel, om man har Lindblads sinne för detaljer och akademiska approach? Ingenting, vilket också bevisas i boken, med all önskvärd tydlighet.

Aluminium, rostfritt och plast i skön harmoni.

Boken torde närmast vara pornografi för samlare av designföremål i allmänhet och aluminium- och stålföremål i synnerhet. Lindblad underbygger konsekvent fakta i boken med industrihistoria, i precis lagom mängd för att trigga vilja-veta-mer-nerven. Visste ni exempelvis att de tre viktigaste typerna av rostfritt stål utgörs av ferritiskt, martensitiskt och austenitiskt dito? Inte? Då hänvisas till sidan 33. I likhet med hur engagemanget för Karl Bertil Jonssons eskapader i det borgerliga hemmets trygga sköte ställs på ända blir man nästan tårögd när Lindblad redogör för hur Otto Forsman i tidningen Järnhandlaren från 1925 reder ut begreppen kring rostfritt stål kontra rostfritt järn.

Inte senaps- eller sockerburkar, vad än säljaren påstår. Kalla en spade en spade och en spottkopp för spottkopp; det gör Thomas Lindblad!
Meningar som Det rostfria godset fick kronprinsparet att glänsa, eller var det tvärtom?, gör åtminstone mig glad och dessutom vet jag nu också att Madonna och Ronaldo har AGA-spisar. Intressant är också att priser nämns sporadiskt för olika föremål och konsekvent får vi då också reda på vad industriarbetaren samtidigt hade i månadslön. Pedagogiskt upplagd grundforskning av yppersta slag. Enda svagheten med boken -låt vara ytterst krystad- kan möjligen vara att den sänder ut Coffee-table-vibbar, alltså att den ser bra ut på vardagsrumsbordet, men ack-vad-man-bedrar-sig. Snarare blir det en det-var-som-fan-läsupplevelse. Sprängfylld av fakta och rolig att läsa. En ekvation många skribenter sannolikt drömt om, men få genomlevt.

Att Lindblads böcker om moderna designföremål torde vara grundmaterial vid diverse (industri-)design, arkitekt och konst(-facks)-utbildningar förutsätter jag, men även gemene man lär få trevliga läsupplevelser. Att få namn på de föremål man tog för givet i sin barndom kan vara nog så tillfredsställande. Min mors intresse för prylar, som ledde mig in på banan, gjorde att en Hollywood alltid stod i stängbar värmehuv, på vedspisen(!) i köket. Alltid med en gul trattformad filterhållare ovanpå mynningen, när det var kaffedags. (På vilken det stod skrivet melitta och den är förstås omnämnd i den ävenledes utmärkta, av Lindblad författade boken, "Bruksföremål av plast").


Kaffekannan Hollywood, rostfritt stål, 1,5 liter, design Adam Thylstrup 1957.

Hatten av i den djupaste av bugningar för Thomas Lindblads fantastiska arbete med denna bok. Många timmars arkivforskning och mer eller mindre chansartade arkivbeställningar har gett ett fantastiskt resultat.

Enligt webben finns"Stålboken" att beställa/köpa i god mängd. Plastboken tycks tyvärr vara slut hos förlaget, men kan hittas hos ett flertal antikvariat. Glöm google för en stund och grotta ner er med denna bok i stället. Än hinner ni och hårda paket är som bekant alltid roligast.

Författaren Thomas Lindblad. Foto: Bokförlaget Atlantis

----------------------------------------------------------------------------------------------
Detalj av Nationalmuseiinköp.

De av Antikmonologen diskuterade problemen med mer eller mindre övertygande angivna "provenienser", bland annat i senaste blogginlägget (1 december) blir inte mindre intressanta vid läsande av senaste Art Bulletin, Volume 21, som ges ut av Nationalmuseum. I nyhetsbrevet har Anders Bengtsson, före detta Uppsala Auktionskammaranställd/delägare, skrivit den korta artikeln A French Tapestry with a Swedish Provenance, som berättar att en fransk Gobeläng med allegoriskt motiv av Oktober har kunnat förvärvas av Nationalmuseum. Grattis till förvärvet, Nationalmuseum!

Bengtsson dissekerar och avfärdar ett antal angivna mer eller mindre kungliga provenienser vid försäljningen av Gobelängen, från tidigt 1900-tal. Det blir bitvis komiskt om påhittade böcker och uppdiktade historier.. Bengtsson skriver: "...the tapestry series came into the posession of Queen Lovisa Ulrika, which is not possible as Sparre was dead when she arrived in Sweden...". Ironiskt nog gäller proveniensen The Lamm Collection, som såldes i New York 1923. Måste kännas ovanligt för Anders Bengtsson att befinna sig på den sidan i proveniensernas värld..?


------------------------------------------------------------------------------------------------------


Sverker Lenas skrev i Dagens Nyheter den 10 december om stor irritation gällande Fotografiska Museets nya konceptbutik under Sergelstorgsfontänen; "Höga priser, halverad ersättning och stora, osignerade upplagor av bilder som i vissa fall har haft en tidigare, limiterad edition. Svenska fotografer menar att Fotografiska Museets nya konceptbutik vid Sergels Torg sänker fotografiet som konstform".

Problemen är stora och att foto som medium har blåsts upp så enormt under de senaste åren är ibland svårförståeligt. Antikmonologen diskuterade delvis ovanstående problematik i blogginlägget Världens största kinesiska porslinssängvärmare upptäckt: "Problemen med olika typer av tryck för foto som medium är många. Foto har hajpats enormt de senaste åren och prisbilder har formligen exploderat. Om fotot är tryckt under fotografens levnad eller ej, har en enorm inverkan på priset och det faktum att man kan fortsätta att trycka nya "prints" av ett negativ gör att man kan mjölka ur värdet på ett i grunden originellt arbete, med eller utan upphovspersonens godtycke" (21 mars 2014).

---------------------------------------------------------------------------------------------

Hur länge tillåter Auctionet att Z-Point Auktioner finns kvar hos dem? I skrivande stund (18 december) har "Auktionshuset" 1 föremål till salu. Ett. Detta kan omöjligen vara en seriös satsning av det så kallade "Auktionshuset"? Ännu mer central fråga; är detta en seriös satsning av Auctionet?

Once upon a time.

Att antalet antikhandlare blir färre och färre i Sverige är ofrånkomligen ett faktum. Auktionshusen tar över allt mer av second-handmarknaden. Eftersom auktionshusmarknaden är totalt oreglerad dyker således naturligt nog lycksökare upp. Så kallade antikhandlare med flera, får snilleblixtar och kallar sina verksamheter för auktionshus. Inte mycket att orda om. Men när auktionshus agerar oseriöst och oansvarigt blir det någott att orda om. Härmed föreslås att akronymen ASIBS tas upp av SAOL och SKAF; Auktionshus Som Inte Bryr Sig. (AHTCCL; Auction Houses That Couldn´t Care Less). Ni läste det först i Antikmonologen.

------------------------------------------------------------------------------------

Minnesgoda läsare kommer ihåg blogginlägget Dubiösa drycker drabbar drinkare, som publicerades den 13 december 2013. Nu har domar fallit i målet och många mer eller mindre oädla droppar hällts ut...


Foto: Winespectator
--------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu har ett år passerat sedan Antikvärlden kastade in handduken, vilket innebär att endast Tomten är vaken. -Förlåt!; vilket innebär att enda kvarvarande facktidningen är Antik & Auktion. Denna skrift är inte direkt känd för kritiska krönikor eller djuplodande skjutjärnsjournalistik, utan snarare ett forum för kindpussande och ryggkliande klubbar i Antiksvängen. Av vilka det finns ett stort antal.

I senaste numret av A&A hostas det dock lite! Alltid lika duktiga och korrekta Petter Eklund skriver om de moderna auktionsvisningarna i Stockholm, som ägde rum under hösten; "Ska de fysiska auktionsvisningarna behålla sin lyskraft måste de bli bättre. Man vill se salar fyllda av svindel och överraskningar, inte detta vanliga smörgåsbord av samtidskonst". Oj oj! Har A&A månne haft redaktionsmöte med imperativ om att försöka bli lite vassare? Att redaktionen läser få existerande kritiska bloggar är ett otvivelaktigt faktum.

Petter Eklund har köpt pennvässare.

Av allt att klaga på i auktionsbranschen, så väljer man att kritisera utbudet (alltså det som säljs av inlämnare och dödsbon) och det faktum att utbudet är för lika från ett år till ett annat. Jag säger då det! Ska man skratta eller gråta? Jag kan tänka mig ett par ämnen som bränner lite mer, för att uttrycka det diplomatiskt. Men antiktidningsmantrat är att inte uppröra de viktigaste annonsörerna, det vill säga Auktionshusen. Några dylika har inte Antikmonologen och jag undrar inte varför.

Bland kindpussar och gamla nyheter: Antik & Auktion, -Din antika tidning!

För övrigt noteras också följande rubrik i A&A: "Nu kan du ångra ditt köp på nätauktion!". Till synes har Antik och Auktion influerats av formuleringar i blogginlägget, Ångerfullt Bukowskis? Paradigmskifte när ångerrätt införs på nätauktioner, som publicerades den 2 mars 2015. Nio och en halv månad efter Antikmonologens faktiska scoop och intervju med personen som anmälde Bukowskis till Allmänna Reklamationsnämnden -och vann- så får Antik & Auktion det att låta som kokheta, utropsteckenförsedda nyheter. Nog för att A&A har lång pressläggning, men 9,5 månader..!? Bättre kan A&A; -väl!? Till skillnad från Antik & Auktion så är till yttermera visso Antikmonologen mycket noga med att alltid ange källor, när inte källskydd åberopas. Det blir nämligen snyggast så.


--------------------------------------------------------------------------------------

-En fröjdefull jul tillönskas Antikmonologens samtliga icke bannlysta läsare, i Sverige och övriga världen! -

Ripa i vinterdräkt signerad R och räv av Erik Reimhult. Utan snö. Precis så som det oftast ter sig i Tjockhult.

Ha en fin jul. Tydligen lär snön utebli, men julen kan ju bli vit ändå, eller åtminstone grå i stället för svart. Har man som jag jobbat på Systembolaget i närmare 30 år, så ter sig knökade bolagspåsar definitivt som en mindre viktig förutsättning för en God Jul. Shane MacGowan i The Pogues skrev The Fairytale of New York; Julmusik anbefallen av Antikmonologen, om livets törnen.

Del av texten till Fairytale of New York.


MacGowan var under många år alkohol- och drogmissbrukarnas affischansikte Nr 1. Otroligt nog, så kämpar han fortfarande vidare. Ibland rakt fram, men oftare ner i diket?


The Pogues när det begav sig. Foto: malt-review.com(!)
Var rädda om Er och tänk på dem som av olika skäl har det svårt. De är många och det är kallt i dikena.

 -----------------------------------------------------------------------------

Fotnoter:
Vår Hollywood hade dock röd bakelitknopp, inte svart.
SAOL= Svenska Akademins Ordlista.
SKAF= Sveriges Konst-och Antikhandlareförening.
Antikmonologen har aldrig försökt få annonsörer till bloggen.
Tjockhult: slang för Stockholm.

Den 7 januari kontaktades Antikmonologen av Lars Vikström, pennan bakom artikeln om ångerrätt i Antik & Auktion, som diskuteras ovan. Enligt Lars önskemål har Antikmonologen tagit bort direkta påståenden om att Antik & Auktion skulle ha saxat journalistiskt material ur Antikmonologen. Eftersom Antikmonologen inte har faktiska bevis för att så är fallet skall icke något dylikt faktiskt påstås. Ursäkta, Lars och Antik & Auktion! Med utropstecken.

Källor:
http://www.nationalmuseum.se/sv/Om-samlingarna1/Forskning/Art-Bulletin/Art-Bulletin-Volume-21/
http://nationalmuseum.diva-portal.org/smash/get/diva2:875648/FULLTEXT01.pdf
http://www.winespectator.com/webfeature/show/id/52507
http://www.lyricsfreak.com/p/pogues/fairytale+of+new+york_20109730.html