måndag 21 oktober 2013

Aktuellt bud i Uppsala= klubbat pris i Sumpan

På söndagskvällen (20 oktober 2013) fanns möjligheten att köpa en tallrik till vrakpris, som enligt auktionshuset Kolonn(K) klubbades på Uppsala Auktionskammares(UAK) Kvalité i juni i år.

"Där klubbad för 210.000 SEK", skriver Kolonn. Av någon underlig anledning fick i sammanhanget lilla Kolonn i Sundbyberg in just detta "Nr 99.632. SKÅLFAT, porslin, Kina, Yongzhengs märke och tid" till försäljning nästan exakt fyra månader efter försäljningen i Uppsala. Kolonn väljer att rakt av kopiera UAK:s (engelska) katalogtext av föremålet. Något man sällan eller aldrig ser i auktionsbranschen. K väljer också att nästan exakt halvera värdet (eller dubblera, beroende på vinkel), detta på fyra månader; nu till utropspris 120.000 Kr. 

Sökord: "Yongzheng", UAK Internationell Kvalitetsauktion Juni 2013.
Vid en sökning i UAK:s katalaog från vårkvalitén i juni på ordet Yongzheng, fås fem träffar. Av dessa är dock endast två katalogiserade som märke och tid. Kolonns skålfat, nr 131, ropades hos UAK för 50.000-60.000 kronor i juni i år, men klubbades för 210.000 kr, till säljarens stora glädje får man förmoda.

Eller vänta nu, vad hände(r) egentligen i Uppsala..?! Kolonn påstår att fatet de facto klubbades hos UAK för 210 tusenlappar, men titta lite noggrannare på ovanstående sökning på Försäljningsresultat hos UAK i juni. På fyra av de fem föremålen står det "Klubbat pris:" och så den aktuella summan. På "Kolonns UAK-skålfat" står det (online den 21 oktober 2013): "Aktuellt bud: 210.000 kr". Okeey? I branschen brukar aktuellt bud vara liktydigt med att föremålet fortfarande går att bjuda på. Men UAK:s auktion är sedan den 14 juni 2013 slutförd. Eller är den inte det? Vad säger Kolonn om katalogiseringsterminologin? "Klubbad där"- vad betyder det egentligen?

Aktuellt bud är oerhört långt ifrån det samma som klubbat pris. Det är nog alla i branschen rörande eniga om. Att Kolonn ändå väljer att katalogisera fatet som sålt (=klubbat) i Uppsala är häpnadsväckande. Vi pratar om ett föremål med ett katalogiserat utropspris(=försäkringsvärde) på 50-60.000 svenska kronor, mer än kattskit. "Särskilt utvalt av Auctionets Antikexperter".

Om föremålet klubbades för 210.000 kronor i Uppsala, men aldrig hämtades ut/betalades, så torde väl (juridisk) praxis vara att man i efterhand antingen skriver "osålt", "tillbakadraget" eller liknande. Att man sedan från UAK:s sida borde göra allt i sin makt för att få ägaren till det obetalda föremålet så nöjd som möjligt ändå, verkar självklart. Det händer ofta. Se också bloggen: No COD- ingen mer torsk för auktionshusen.

F ö r t r o e n d e s k a p a n d e?

Det vanligaste är att samma auktionshus väljer att försöka sälja föremålet igen så snart som möjligt, företrädesvis i en Kvalitetsauktion, snarare än i en mindre viktig auktion. Att i stället ett mycket mindre auktionshus får försäljningen är notabelt. Jag vill dock inte spekulera i möjliga anledningar härtill.

Anser Kolonn och Auctionet att ovanstående är förtroendeskapande för potentiella kunder? Blir ni sugna på att bjuda, så har Kolonn och antikexperterna hos Auctionet just lagt ut skålfatet till salu igen. Utrop 120.000 kronor. Igen. Klubbat i Uppsala och hela konkarongen. För fångst av bonde skrev jag visst i något sammanhang? Svar till: Porslinsintresserad bonde med mycket pengar och lite förstånd.
-STOPPA ANTIKPRESSEN-
Onsdagen den 23 oktober står följande på Kolonns hemsida:
"Föremålet har tyvärr dragits ut och finns inte längre till försäljning"

Fotnoter:
När ett föremål katalogiseras som märke och tid, innebär detta att auktionshuset tar ansvar för och anser att föremålet de facto är tillverkat under den period som märket (oftast placerat undertill) avser, exempelvis just kejsar Yongzhengs period, som varade mellan 1723-1735. Skriver man däremot "Yongzhengs märke, men senare" så anser man att föremålet är tillverkat under en senare period, som hyllning till tidigare hantverkare/kejsare eller hemska tanke som en förfalskning.

Att jag har starka åsikter om dateringen av ovanstående skålfat är i sammanhanget irrelevant. Det hade nog också köparen av detsamma i Uppsala.

Skjut inte budbäraren.

Jag behöver nog inte tillägga att skålfatet förblev osålt i Sundbyberg den 20 oktober 2013. Jag undrar i mitt stilla sinne vilka två som bjöd upp det till 59.999 kr igår.

Källor:
https://auctionet.com/sv/99632-skalfat-porslin-kina-yongzhengs-marke-och-tid
https://www.uppsalaauktion.se/a:20130611/o:131/skalfat#.UmTuyhDfLzM

onsdag 9 oktober 2013

Auktionshusexistensproblem -Bättre bilder eller full fart bakåt?

Som bekant utgör nätet ett ständigt växande segment av antik- och auktionsmarknaden. Vi antikälskare har styrts och styrs alltmer mot datorer som medium, vare sig vi vill eller inte. Auktionshusen drivs av vinstintressen och har som tidigare påpekats skickligt tagit allt större delar av antikmarknaden sedan 1980-talet.

Under första halvan av 90-talet togs de första trevande stegen mot mer datoriserade visningar och framför allt -budgivningar. Dessa är idag legio, från enklare "bondauktioner" till mer påkostade kvalitetsauktioner. Vår föräldrageneration satt med vid själva auktionstillfället, idag sitter i stället merparten vid sin dator eller smarta telefon i hemmet eller annanstans och knappar in bud. Kostnadseffektivt för auktionshusen och möjligen påminnande om bankernas (teknik-)utveckling..?
Nr 8527289, Fohundar, Metropol. Enda bilden. Klubbas 14 okt 2013.
En ofta tidspressad kund anno 2013 förutsätter att utbjudna objekt är väl avbildade och dito katalogiserade, tror jag.  Det kan låta som en självklarhet att exempelvis själva objektet/ motivet och inget annat ska vara avbildat i katalogen. Dock; eventuell signatur/stämpel bör vara noggrant avbildad, detaljbilder av specifika delar och även baksida/undersida bör visas. Ramens utseende kan också vara relevant. Kanske är den potentielle köparen oroad över signaturens riktighet, bristande skick på duk/pannå eller möjligen är endast ramen det som intresserar kunden. Tavlans baksida säger ofta mer om konstverkets historia än vad framsidan gör. Där kan i bästa fall ramateljéers/ diverse utställnings/ galleri-etiketter sitta. Eller namn på förrättningen som en gång sålde pannån/duken eller anteckningar om tidigare ägarlängder etcetera.

Är det en annan typ av konsthantverk, så kan exempelvis undersidan på en keramikvas tala mycket mer till den eventuelle köparen, än vad någonsin ut- eller ovansidan av föremålet gör. Undertill sitter stämplar över och/eller under glasyr, eventuella etiketter och framför allt avslöjar oftast utseendet på själva fotringen och basen mängder för den initierade, om material, brännmetoder, patina som är äkta eller falskeligen uppkommen, etcetera... Exempelvis; Kinesiska fohundar som de ovan, har efter ungefär 1970 till min kännedom nästan alltid inpressade arabiska siffror på basen, troligen en modell/ storleksbeteckning. En bild på undersidan hade således klargjort huruvida de är tillverkade före eller efter 1970. Tillhör de den senare gruppen, är värdet per automatik endast dekorativt, ett par hundralappar. Är de före 1970 kan de förenklat i princip också vara gjorda 1670 och direkt potentiellt mycket mer värdefulla. Men, utan bild på undersidan och endast lågupplöst bild, så är det svårt att dra slutsatser, ens för den initierade.

Auktionshuset Metropol i Stockholm har gått från många högupplösta bilder på sina föremål till dagens -i mitt tycke- alldeles för få bilder av respektive föremål. Detta leder till en frustration från potentiella budgivares sida. Visst, möjligheten finns alltid att maila eller ringa, för att få fler -nytagna- bilder sig tillsända. Men, det blir ett hinder på vägen och ofta anledningen till utebliven höjning i budstegen.
Vattendroppare +vas, Metropol 30 sep 2013. Enda bilden.
Fruktskål, tenn, Metropol, 7 okt 2013. Enda bilden.
Miniatyrer, inga måttuppgifter, Metropol, 30 sep 2013. Enda bilden.
Ett auktionshus som utgör raka motsatsen till Metropol vad bilder anbelangar, är Auktionshuset iSolna. Det drivs av son och far sedan 2006 och där varvar två personer fotografering av utropen. Jag träffade Jan Ginszt och fotografen Jonas Jakobsson tisdag (7 okt) och frågade om deras fotograferingsstrategi. De svarade i mun på varandra, att det är ett uttalat mål att bli bättre, vad gäller kvalitén på fotografier av objekten och antalet bilder på varje föremål. Kan man bli bättre än bäst, tänkte jag. Varje bild är klickbar och högupplöst, vilket gör att minsta lilla skavank syns tydligt.
En vas- f y r a bilder. Nr 39, Solna den 6 okt 2013.

Nr 73, en vas, s e x bilder, Solna, 6 okt 2013
Utrop 73, en Uppsala Ekeby-fajansvas av Atterberg har inte en, utan sex olika avbildningar i katalogen. Som om inte det vore nog, har man valt att high-lighta dels det jag tolkar som borttagbara kalkavlagringar och dels krackelyr -något helt förväntat och accepterat- på fajansföremål, med röda cirklar på fotografierna. Man pekar alltså ut det som torde kunna sänka föremålet rent ekonomiskt, med speciellt inlagda röda cirklar. Bäva månde de som vill att "skadeskjutet gods" ska passera nålsögat som "marknaden" faktiskt utgör, utan anmärkning...

Detaljbilder av nr 73, iSolna.
Bild-glad Jan i Solna.
Ett auktionshus satsar och höjer kvalitén på bilder, medan ett annat sänker sina bildambitioner alldeles oerhört. Vad vet jag om vad som ligger bakom Metropols nedgång. Gissningsvis är det väl pengar man försöker spara. Dock tror jag i stället att man skjuter sig själv i foten eller sågar av grenen man sitter på.
-Full speed backwards?!
Ytterligare exempel på drastiskt försämrade bilder är hos auktionsjätten Bonhams, ett av världens största auktionshus. Där måste man numer kontakta dem, för att få bättre bilder. Arkaiskt tillvägagångssätt, milt uttryckt. Möjligen tänker the Top Brass på Bonhams att man på så vis får kontakt med potentiella seriösa spekulanter enligt Refer to Department-resonemanget (se mer under fotnoter). Vi ser detta på högt ropade föremål i Sverige, men ack vilken frustration man skapar för datorvana och moderna kunder, att behöva kräva fler bilder. Bye-bye Bonhams, säger antagligen många osentimentala nätsurfare och här är det motorsåg som används. Alltså för att såga av den där jobbiga grenen jag tidigare talade om. Som man själv sitter på.

Nr 598, En målning, s j u bilder, inklusive baksida, Solna 6 okt 2013.
Allt medan ett av världens största auktionshus, Sotheby´s, får graverande kritik mot bland annat det faktum att man höjt intagningsribban på föremål, samt att man saknar en lösning på webbaserad försäljning, särskilt vid en direkt jämförelse med ärkerivalen Christie´s. Kritiken kommer inte från vem som helst, utan från Daniel Loeb -chef för Hedgefonden Third Point- största enskilda aktieinnehavaren (9,3%) i Sotheby´s: "(Loeb säger till the Art Newspaper-) that Sotheby’s decision to focus only on high-end clients and works, and “shun the lower value lots”, enabled Christie’s to capture market share “by leveraging new technologies”. This, says Loeb, is “just one of many examples where a lack of leadership by a sleepy Board and overpaid executive team has resulted in missed new opportunities”. He writes: “our research suggests Sotheby’s crisis of leadership has created dysfunctional divisions and a fractured culture. There is a demoralising recognition among employees that Sotheby’s is not at the cutting edge—demonstrated by the Company’s inability to even develop a coherent plan for an internet sales strategy, much less implement one.”  
-In the line of fire
Det gör ont för ett en gång så Sothebys-lojalt hjärta (tack vare studier hos företaget) att tvingas hålla med i nästan varje stavelse Loeb yttrar. Han säger vidare: "Sotheby´s is like an Old Master Painting in desperate need of restoration". I stället för att adressera Loebs sakliga -om än benhårda- kritik, verkar Sotheby´s direktion och styrelse gräva ned huvudet i sanden och göra allt för att få bort honom som aktieägare, enligt devisen vi-vet-bäst (se länkar nedan, för vidare läsning). Loebs hela brev till Sotheby's styrelse finns här.

Problematiken existerar också i Sverige, åtminstone delvis. De flesta/alla(?) större auktionshus har under 2000-talet haft som uttalad strategi att höja intagningsnivån på det man tar in till försäljning. "Det lönar sig inte att hålla på med billigt småtjafs". Nähä, det må så vara, men det resonemanget håller ju bara om personerna vid mottagningsdisken kan allt om allt... They wish!
-Online kings
Extremt bra och högupplösta bilder kan också ses som en instruktionsbok till presumtiva förfalskare, som jag anfört tidigare (se Förfalskarmanual?)  Jag vet att jag själv hellre bjuder på ett föremål, där jag känner att jag kan lita på bilder och katalogisering till 100%, i stället för ett objekt som är bristfälligt katalogiserat och avbildat. Självklart kan ingen alltigenom katalogisera alla föremål helt uttömmande och korrekt. Då vore det ju omöjligt att göra fynd, men att avbilda ett föremål med mer än en bild är i alla fall en god start.
Ivrigt knäppande Jonas i Solna
Fotnoter:
Jag har många gånger sedan januari 2013 varit i kontakt med Metropols Operative chef Jani Andersson, som alltid är lika trevlig och tillmötesgående, om bristen på bilder på föremål. Varje gång har jag lovats bättring, men den har uteblivit... Än är det inte försent.

Refer to department eller Kontakta ansvarig avdelning/Intendent kan det stå skrivet vid högt ropade föremål, oftast avseende flermiljonersobjekt. Skälen kan vara flera härtill. Man vill gärna etablera kontakt med de personer (obs: pluralis!) som är seriöst intresserade av ett föremål, för att om möjligt få till ett ännu större intresse för föremålet. Eftersom auktionshuset tar en avtalad procent (som varierar) av både köpare och säljare, så är det av yttersta vikt att föremålet säljs till ett så högt pris som möjligt. Då är det enklare att elda upp potentiella köpare mot varandra (dem ovetandes såklart) om man redan innan auktionen äger rum, vet vilka intressenterna är. Dessutom skapar Refer to department en sorts spännande, möjligen för många ouppnåelig, -mystik/aura kring ett objekt. Som det kan stå i pressen: Utropet på Zorn-målningen är hemligt, men man förväntar sig mellan 8-10 miljoner, enligt en källa hos Auktionshuset X... Logiskt, min käre Watson.

Metropol skriver invid varje utrop: "Denna auktionspost har inte undersökts för skador och säljs i befintligt skick. Du bör därför själv undersöka föremålet på visningen innan du bjuder". (Understruket är rödmarkerat på hemsidan). Denna -för Metropol- standardfras borde då logiskt sett innebära att man åtminstone gav kunden så många högkvalitativa bilder som möjligt, av varje utropat föremål.

Först idag fredag (11 okt) fick jag möjlighet att granska nämnda fohundar närmare. Som jag anade fanns inpressade siffror undertill, vilket indikerar i sammanhanget ringa ålder.

onsdag 2 oktober 2013

Kista-avslut och Louise Vution vätska hos Got2get

Rejält förkyld och febrig men ändå glad över att få ha träffat många härliga prylgalningar under Kistamässan, andas jag ut hemmavid. Dryga 5000 besökare på tre dagar, besökte Antik- & Kuriosamässan.
Vajande Kistafanor
Roligast med att ställa ut på antikmässa är för mig att träffa alla utställare och besökare som brinner för sina respektive favoritområden. Tiden är nog förbi när man handlar med antikviteter för att bli rik -åtminstone på pengar. Annars hade jag -som engelsmännen säger- "slutat mitt dagjobb" för länge sedan.
Herr Johansson vid keramiksoffan
Patrik Johansson och Petter Eklund hade ordnat en soffa att sjunka ned i, med ett favoritkeramikföremål som conversation piece. Vad jag förstår så blev det succé och jag hade privilegiet att få flera av  keramikälskarna mig tillsända, för att titta i min monter. Idén till keramiksoffan har mynnat ur en nyligen publicerad bok, kallad Skål. Den handlar om just en skål, dekorerad och signerad av Carl-Harry Stålhane och drejad av Kent Ericsson. Boken är ren pornografi för oss keramikälskare och jag hoppas återkomma till den framledes. För övrigt hade Svenska Moderådet gjort en väldigt vacker utställning Från topp till tå, nu och då, på Esplanaden.
*********************************************
Törstsläckare?
A propos mode; Om ni likt undertecknad är ute efter en begagnad handväska till sambon så kanske ni sett annonserna hos websajten Got2get(G2g), som utger sig för att vara "Sveriges största marknadsplats för vintage, retro och secondhand": "Louise Vution vätska, orginal". Annonserna har legat ute länge, minst tio dagar, -omöjligt att se hur länge dock. "Helt nytt Louise Vution vätska, orginala, ,äkthetbevis, serienummer finns inuti i vätskan, lv dusbag, snyggt, fick den som julklapp". "Vätskan" har av got2get avlägsnats från sajten, efter att got2get uppmärksammats om Antikmonologens text.

Rent språkligt lämnar annonsen en del att önska. Lätt att avfärda med ett skratt på grund av alla felaktigheter, men jag har sett liknande formuleringar tidigare, exempelvis för solglasögon av känd amerikansk tillverkare. Notera att säljaren av handväskan påstår sig sälja orginal(!) Louise(!) Vution(!) vätska(!). Inte original, inte Louis, inte Vuitton och heller inte väska. Jag inbillar mig att dessa inte är oviktiga fakta vid en eventuell rättstvist. Om säljaren mot förmodan skulle ifrågasättas eller anklagas för spridande av falska varor/ brott mot varumärkeslagen, så kan denne alltid bedyra sin oskuld, eftersom det i annonsen rent faktiskt står att det är en dryck av märket Louise Vution som säljes. Kanske får köparen också en liten saft-tetra med i väskan, som det står Louise Vution -Orginalet på? Dock torde säljaren ändå ligga pyrt till, eftersom vidhäftad bild illustrerar -korrekt stavad- modegigants produkt.
Lossnande skinnkant på LV Myntplånbok
Ytterligare erbjudanden bland den "kvalitativa vintage" som G2g säger sig erbjuda: "Louis Vuitton (GRATIS LACOSTE PÅ KÖPET): Vid köp av LV myntplånboken får du två st Lacoste plånböcker på köpet i äkta kalvskinn (värde 2700 kr) Allt är i kanon skick som ni ser, 700 kr och den är din! Här kommer du fynda!". Ett erbjudande som låter lite för bra för att vara sant. Om nu myntplånboken tillverkad av Louis Vuitton är äkta, så torde den kosta ett antal tusenlappar ny. Varför skulle man då som köpare dessutom få två Lacoste plånböcker värda 2700 kr på köpet, inkastade som grädde på moset? Jag mailade säljaren och fick till svar att LV är såld, men att jag kunde få köpa de två Lacoste-plånböckerna för 500 kr. Fem timmar senare fick jag ett nytt mail: "Eller 400 kan vi säga då jag vill bli av med dem snabbt". Jag frågade i mitt enda mail till säljaren, om varorna var äkta och fick snabbt till svar: "Dem är 100 % äkta, strider mot got2gets regler att sälja falskt. Annonserna granskas innan dem läggs in som du säkerligen vet. Inga falska varor här inte". Tack, då vet jag!
Ändå undrar jag i mitt stilla sinne hur det kommer sig att de två utlovade Lacosteplånböckerna kan erbjudas mig för 500 kr, -nej 400 ("värda 2700"), när de ju skulle fås på köpet till den som köpte LV-plånboken, som ju upplystes vara såld?

Dubiöst och inte så förtroendeingivande för en potentiell köpare av "fina saker"/ "kvalitativ vintage"/ "läckra handväskor", enligt Got2gets hemsida. Där man också skriver: "Eftersom kvalitén på utbudet är det som gör sajten unik har vi på Got2get rätt att neka annonser som inte platsar. På så sätt kan vi behålla standarden och skiljer oss från marknadsplatser såsom blocket, tradera eller många loppisar". I rest my case.
Vad säger mina hårt arbetande kollegor om att associeras med annonser av ovanstående karaktär? Väldigt många etablerade och seriösa handlare är anslutna till Got2get.

Man kanske skulle testa; Köp denna Stålhane-skål så får du två Friberg-skålar på köpet. -Men snabbt, för jag måste bli av med dem...

Fotnoter:
Jag mailade även säljaren av "Louise Vution vätskan", med spörsmål om äkthet. Ingen respons. Något telefonnummer fanns inte angivet, till någon av säljarna. Flertalet annonser hos G2g verkar helt seriösa, inte minst tack vare att telefonnummer och namn på verksamheten/säljaren anges.

Är ett erbjudande för bra för att vara sant så är det oftast just det.

Från Got2gets hemsida "Om Got2get":
Got2get lanserades redan 2008 och är Sveriges största marknadsplats för vintage, retro och secondhand. Här ska köpare och säljare av ovanligt fina saker mötas och urvalet ska präglas av personlighet, kvalitet och design.
I urvalet finner du känd möbeldesign och kvalitativ vintage sida vid sida med läckra handväskor, antik inredning och mormors vackra porslin. Målet är att det ska vara en plats för sådant som är svårt att hitta men lätt att älska och där smak och kärlek till tingen utgör den röda tråden.
Got2get vänder sig till privatpersoner samt erkända retro, vintage och designbutiker i hela landet. Eftersom kvalitén på utbudet är det som gör sajten unik har vi på Got2get rätt att neka annonser som inte platsar. På så sätt kan vi behålla standarden och skiljer oss från marknadsplatser såsom blocket, tradera eller många loppisar. 

Källa:
http://www.got2get.se

tisdag 24 september 2013

Antik Kista-visit

Dags för Kista Antik- & Kuriosamässa!
Nu till helgen, 27-29 september. Öppet: Fredag och lördag 10.00-18.00, söndag 10.00-17.00. Inträde kostar 80 kr för vuxen, 30 kr för 6-16-åring, under 6 år gratis. 

Till min glädje erbjuds också flerdagarsentré för 100 kr. -Något jag pushat för i många års tid, så att de mest inbitna kan gå in flera dagar i rad, till ett bra pris. Hoppas Älvsjö tar efter!

Bästa sättet att ta sig till Kista på, är att åka Pendeltåg till Helenelund, men Tunnelbanan går också.



Kaka söker maka.
Så, i stället för att kratta löv, spela golf, latta, eller höststäda; ta en sväng till Kista. Om jag -mot förmodan- inte skulle kunna uppfylla Edra sak-begär, så är jag övertygad om att någon av mina 99 kollegor har föremål att fresta Er med!
Hoppas vi ses i monter A:08. Om inte annat, så blir jag glad för bloggläsarkontakter!

Varma hälsningar från en regndansande Nicklas.

För övrigt skriver Aftonbladet med flera idag om elfenbensförsäljningar... och om Antikmonologen.


tisdag 17 september 2013

"Kræver ikke Cites da de kan dateres til før 1947", säger Lauritz auktioner

En samling indiske effekter af elfenben (3). Så kallas utrop nr 3104902 hos Lauritz Auktioner i Helsingör, Danmark. Budtiden löper ut i morgon, den 18 september kl 13.20.
Utrop 2000 DKr, klubbat för 2900 DKr.
Beskrivning: "En samling effekter af elfenben bestående af 'sabel' med gennembrudt blad dekoreret med blade, grenværk og traner, skæfte med grenværk og Garnesh. L. 49 cm. Samt elefant på sokkel af træ. H. 10 cm. Samt figur fabeldyr. H. 8 cm. Indien begyndelsen af 1900-tallet. Kræver ikke Cites da de kan dateres til før 1947. (3)". Se översättning under fotnoter.

Efter att ha tittat på detta utrop på nätet, ringde jag i fredags till Helsingör och ställde försynt några frågor. Jag bad att få tala med ansvarig intendent och fick mannen som mottagit de tre föremålen och skrivit in dem, på tråden.
Jag frågade honom hur (hvordan) Lauritz hade daterat föremålen till före 1947. Frågan är motiverad, eftersom inget nämns om eventuell proveniens, dokument, fotografier etcetera, i katalogtext. Han uttryckte förvåning över denna fråga och sade med självklarhet att inlämnaren hade sagt att grejerna var gjorda före 1947. -Så ni har inga papper på detta då, undrade jag. Nej, dessvärre, blev svaret. Jag tackade för samtalet och lade på luren.
Igår, måndag 16 september, ringde jag en person som arbetar med Cites-relaterade frågor på Jordbruksverket(JV). Till henne ställde jag frågan hur regelverket ser ut för auktionshusen. Svaret blev att Citesreglerna är internationella och att målet för alla medlemsländer är att ha så likartat tillvägagångssätt som möjligt, i frågor som rör Cites. Bland annat så understryker Jordbruksverket för alla tänkbara aktörer kring försäljning av känsliga föremål, att det som ägaren/inlämnaren säger om föremålet inte är tillräckligt. Det är en del av objektets historia, men det måste också finnas dokument som exempelvis dödsbouppteckningar/fotografier/daterade beskrivningar. Undantag från detta kan utgöras av föremål som är kända som varandes mycket gamla, sedan tidigare. Endast en verbal utsaga är alltså inte gott nog. Detta predikar Jordbruksverket för svenska auktionshus och Naturstyrelsen för auktionshusen i Danmark.

*Så ÄR det, för det SA inlämnaren. SÅDETSÅFAKTISKT!*

Idag, tisdag den 17 september, talade jag med en Cites-ansvarig person på danska Naturstyrelsen (motsvarigheten till vårt Jordbruksverk). Han upplyste mig att regelverket ser likadant ut i Danmark, som i Sverige. Dessutom berättade han att Danmark har ett flertal mycket uppmärksammade rättsfall, vad gäller felaktiga försäljningar av noshörningshorn m.m. (som jag nämnt i tidigare bloggar). Dessutom utgör falska Cites-intyg ett problem i Danmark, fick jag veta. Att falska papper förekommer också i Sverige tar jag för givet, liksom för åldersdaterade orientaliska keramiska föremål.

"Kräver inte Cites". Sug lite på den formuleringen kära polis, jurister och antikmarknadsaktörer, både ur språklig och moralisk synvinkel.

Uppenbarligen så har Lauritz missat ett antal predikningar.

By the way; en gammal bekant; -sorry, en inte så gammal bekant, dök upp på Lauritz i Düsseldorf igår. Nr 3118806, utrop 800 Euro. Samma utrop som senast. Går det så går det. Det finns många nya elfenbensutrop på Lauritz. Sök på elfenben, så får ni se. Slår någon en signal till Tysklands Jordbruksverk/ Naturstyrelse?
Elfenbeinfigur, um 1900. Utbjudes totalt utan kommentar om proveniens. Igen. Såld för 850 Euro.
Klockan 23.15 på tisdag kväll den 17 september har Lauritz Helsingör ändrat följande i katalogtexten: "Bemærk ændring af beskrivelse og udløbstidspunkt" (ytterligare tre dagars bud-tid): "Indien, 1900-tallet" i stället för tidigare "Indien begyndelsen af 1900-tallet" och hör och häpna också lagt till "Cites tilladelse medfølger". Detta har man alltså kunnat prestera under tisdagens (17 september) lopp, trots att jag på direkt spörsmål om pappersbevis existerade, fick svaret "nej, dessvärre" av mannen som skrev in föremålen. Sannerligen högst besynnerligt. IS there something rotten in the state of Denmark? Eller glömde mannen helt enkelt att Cites tilladelsen existerade? Det var ju trots allt bara ett stycke papir. Om än ett mycket viktigt papper.

Från "Kræver ikke Cites da de kan dateres til før 1947" till "Cites tilladelse medfølger". Snabba puckar i Danmark. Förtroendeskapande för potentiella kunder? Avgör själv, kära läsare.
Kinesiskt porslin och afrikanskt(?) elfenben till salu i Roskilde.
För övrigt har nya elfenbensföremål dykt upp på Lauritz. Denna gång en figurin och ett handtag i Roskilde. Nr 3136056, båda katalogiserade som sent 1800-tal. Ingen som helst kommentarer om Cites eller proveniens, -ännu. Dock finns det gott om tid att ändra i texten. 

Tillsammans med dessa två elfenbensföremål ropas två kinesiska lockskålar i porslin. De är katalogiserade som "cirka år 1900, med rester av lackstämpel". Lackstämplarna och precis denna typ av skålar är extremt vanligt förekommande på den så kallade "Beijing Antiques Market". Då måste de väl vara gamla? Och när är de "medföljande" elfenbensföremålen skurna? Ett av föremålen har en "defekt", ett avslag(?). Då måste det nog också vara gammalt..? 

Vill ni veta min åsikt om åldern på de fyra objekten i Roskilde? Det gör ni redan.
Detalj av Nr 3136056, "Rester av lakstempel, c 1900"

"Kræver ikke Cites da de kan dateres til før 1947", -var var det nu det stod skrivet någonstans? Åh ja, det var på Cirkus Lauritz!




Fotnoter:
*Svensk version av ovanstående katalogtext: "En samling elfenbensföremål, bestående av 'sabel' med genombrutet knivblad, dekorerat med blad, grenverk och tranor, skaftet med grenverk och ganesha. Längd 49 cm. Samt elefant på sockel av trä. Höjd 10 cm. Samt figur föreställande fabeldjur. Höjd 8 cm. Indien, början av 1900-talet. Behöver inte Cites då de kan dateras till före 1947". (Lauritz "google translate" fungerar ej från danska till svenska på Lauritz hemsida. Månne ett omen?)

*Ironi (grekiska εἰρωνεία eironeía, bokstavligen "omkasta", "förställa") är en stilfigur som innebär att det finns en skillnad mellan vad som sägs och vad som egentligen menas. Publiken, åtminstone en del av den, förutsätts även vara införstådd med detta. Ironi kan vara humoristisk, men behöver inte vara det. Den kan användas för att undvika öppen konflikt, för att locka till skratt och för att antyda sidor av en företeelse, en person, en tanke etc som man anser svåra eller olämpliga att utpeka öppet. (Wikipedia).

*För övrigt anser jag att den del av den senaste rovdjurspropositionen som innebär att Kungsörnen, Aquila chrysaetos, kanske ska börja skjutas av i Sverige, är en KATASTROF. Lena Ek, du måste börja använda det som sitter på dina axlar. Skriv under här: http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=8017#.UjhFXj-bFcY

*Skjut inte budbäraren -och heller inte elefanterna.

Källor:
http://www.lauritz.com/sv/auktion/en-samling-indiske-effekter-af-elfenben-3/i3104902/?ver=18o
http://www.naturstyrelsen.dk/Naturbeskyttelse/Handel_med_truede_arter/CITESAktuelt/Foldereogudgivelser/infofolder.htm
http://www.lauritz.com/sv/auktion/elfenbeinfigur-baertiger-weiser-china-um-1900/i3118806/
http://www.lauritz.com/sv/auktion/et-par-kinesiske-laagskaale-af-porcelaen-samt-figur-og-haandtag/i3136056/#

torsdag 12 september 2013

Stallykta för fångst av bonde -Inred med elfenben säger Antik & Auktion!

Känns möjligen stallyktan på Bukowskis Market (BM) igen? Jag har i ett par bloggar extensivt penetrerat samma så kallade stallykta. Se Kass Katalogisering Kolonn och även Antikbranschens vara eller inte vara/ Nya stallyktor håller grytan kokande.
Nr 454501, Bukowskis Market, en lampa, utrop 3000 kr. Klubbad för 1400 kr, lika med återrop.
BM (ovanstående), September 2013: Utomhusbelysning 1900-tal, "Beskrivning: Smidesjärn med genombruten dekor. Emaljerad skärm. Längd ca 120. Nydragen jordad el. Skaderapport: Slitage, rost. Senare glaskupa och skärm. Ej funktionstestade".

I mars sågs dessa stallyktor till salu i Frihamnen:
Stockholms Auktionsverk 25 mars 2013.
Utrop 176506 på Stockholms Auktionsverks Stadsauktion i Frihamnen i mars 2013, katalogtext: "Beskrivning: Utomhusarmaturer, 1 par, smide, svarta kupor, 115 cm från vägg, nydragen el. Skador: Senare skärm och glaskupa". 

De båda utropen är identiska utseendemässigt, med enda skillnad att BM säljer endast en lykta. Även katalogtexterna har påtagliga släktskap. Jag skrev i mars om dessa "stallyktor/ utomhusbelysning": 
"Rent språkligt och även ur ett katalogiseringsperspektiv så är parallellerna uppenbara till Kolonns stallyktor (se Kass katalogisering Kolonn). Auktionsverket skriver: "Skador: Senare skärm och glaskupa". -Senare än vadå? Explicit så säger man -precis som Kolonn gjorde(-och Bukowskis Market gör i sep 2013)- att elen är ny, emaljskärmarna är nya och glaskuporna är nya, men implicit också att smidet är gammalt. Utan att exakt uttala sig om åldern på smidet påskiner man att den är högre än för övriga beståndsdelar, -vilket jag och fler med mig- betvivlar. För övrigt förstår jag inte termen "svarta kupor", men det är sannolikt ett omedvetet misstag och omedvetna misstag är o.k. -Andra typer av "misstag" är mindre o.k. Dessutom borde rubriken "Skador" ersättas av "Konditionsrapport" för mer korrekt förståelse".

Det känns trist att kopiera en tidigare text rakt av, men jag anser det påkallat. I samma blogg skrev jag också: "Antikpressen i Sverige utgörs av Antik & Auktion och Antikvärlden. De skulle kunna betyda mer för folkbildningen, men har valt att styra in i lättsammare terräng. Ämnen som man tror skrämmer läsarna väljs enligt mitt förmenande bort för att de är just skrämmande och av -i ett kortsiktigt perspektiv- möjligen underminerande karaktär. Kanske är tidningarna också rädda för annonstapp, om alltför "delikata" ämnen tas upp. Jag påstår att det är precis tvärtom. Kunskap är makt. Min teori är att om läsaren känner sig kunnig(-are) så har man också en nöjd läsare. Internationella tidningar som Antiques Trade Gazette och The Art Newspaper tar ofta upp "besvärliga ämnen" både sakligt och konstruktivt. Som man bäddar får man ligga, även vad anbelangar val av -eller brist på- (djupare) journalistik".
Rekommenderad inredningsdetalj av Antik & Auktion.
Senaste numret av Antik & Auktion(A&A), Skandinaviens största antiktidning(?), damp ner på hallmattan igår. En av artiklarna (sidan 43, skriven av klämmig känd TV-antik-profil) hade rubriken: Jaktlust- Djuren smyger sig in i våra hem. (Något jag skrev om i februari 2012, Antiktrend 2012 låter kviddevitt). I artikeln får vi reda på vad man bör och inte bör köpa i djurväg. På stor bild väljer man att ha med en 22,5 cm stor Sholaou i elfenben. Mindre korrekt inredningsråd år 2013 har jag svårt att komma på. Dateringen på figurinen, som såldes på Bukowskis Market 2012: "Tidigt 1900-tal". I beg to differ, det är en schablonkatalogisering, enligt tidigare diskussioner. Nya fräscha infallsvinklar i antikpressen? Eller inte...
Ej rekommenderad inredningsdetalj av Antik & Auktion.
Ett Niagarafall till vatten på min kvarn får jag på sidan 84 i samma nummer av Antik & Auktion, där Antonia Berglund skriver om en läsares bollar i hårt vitt material placerade innanför varandra: under rubriken ANTIKFRÅGAN- Experternas svar på dina frågor:
"En bra leksak men som man nog ska hantera med försiktighet...  Leksaken kallas mysterieboll och är ett exempel på kinesernas stora hantverksskicklighet... Förhoppningsvis är den inte av elfenben!... Om vi slutar köpa elfenben kanske det kan minska utrotningen av elefanter!"...

Bra Antonia, tack för dina elfenbensförmaningar och utropstecken. De är uppenbarligen påkallade.

Fotnot:
Jag är inte jaktmotståndare, -tvärtom. Men när det gäller att köpa och sälja föremål som stammar ifrån hotade/rödlistade djurarter, så väljer jag att inte vara tyst. Alla artiklar, TV-inslag och rekommendationer som på något vis är positiva eller glorifierar exempelvis elfenben som handelsvara är rätt och slätt: F E L.

Källa:
http://www.bukowskismarket.com/items/454501-utomhusbelysning-1900-tal 

fredag 6 september 2013

Elefantdöd -inte elefantöl- och skandaler på Lauritz och Bruun Rasmussen

Elfenben kommer från elefanter. Elefanter finns -fortfarande- i Afrika och Asien. Elfenben har bearbetats i tusentals år, för att åtnjutas som konst/votiv-föremål. I år skriver vi 2013. Elefanter är utrotningshotade och rödlistade, men tjuvjagas extensivt. Om tjuvjaktstakten förblir den samma som de senaste åren, så finns inga elefanter kvar, om mindre än tio år. Kina är sedan länge, sannolikt sent 1600-tal, den största marknaden för att skära i elfenben.
Carlsbergs berömda Elefantport, från 1901 (Carlsbergs foto)
Danmark är sedan tidigt 1900-tal intimt associerat med elefanter, tack vare Carl Jacobsen, berömd dansk ölbryggare. År 1901 lät han uppföra Carlsberg-bryggeriernas huvudbyggnad och dess berömda Elefantport, med inspiration från Berninis obelisk-uppbärande elefant, som står på Piazza della Minerva i Rom. År 1955 lanserade bryggeriet den extra starka Export Lager Beer med elefantetiketten, i Ghana, Guldkusten, Nigeria och Malawi. Fyra år senare lanserades den som Elefantöl i Danmark och bryggs än idag i Köpenhamn, för export världen över. En variant på en dansk designklassiker helt enkelt.
Lauritz nr 3115641, Svensk bibel från 1906, utrop 800 DKr, klubbad för 950 DKr.
Lauritz Auktioner, kallar sig för Nordens största auktionshus, har följande till salu: Varunummer 3115641 "Svensk bibel beklædt med Elfenben trykt i 1906, fremstillet før 1947 og kræver derfor ikke tilladelse, i tilhørende æske". Utöver syftningsfelet noteras att man daterar elfenbenet med hjälp av bibelns tryckår, som vore det omöjligt att klä den i elfenben efter tryckåret. Dock anser också jag att elfenbensinklädning är gjord före 1947. Uppenbarligen är man på Lauritz i Helsingör väl medvetna om problematiken med internationellt Citesreglerade föremål, eftersom man explicit skriver "fremstillet för 1947 og kraever derfor ikke tilladelse".
Lauritz nr 3098887, Kvinnlig Indisk gudom och kinesisk fiskare, utrop 1.500 DKr, klubbades för 2.800 DKr.
Vi besöker ett annat av det stora auktionshusets filialer, där också huvudkontoret ligger; Herlev. Där säljer man också elefantprodukter. Varunummer 3098887, "To figurer af udskåret elfenben hhv. stående mand med brænde (med chip), fisk og redskaber, Kina, samt stående kvindelig guddom på lotustrone, Indien. På sokler af træ. 1900-tallets første halvdel. H. hhv. i alt 24 og 23 cm". Nota bene, här kommenteras inte Cites eller eventuella försäljningstillstånd.

Dessa är katalogiserade som 1900-talets första hälft (1900-1950). Året som stipuleras av Citesförordningen är 1947. Elfenben som kommit in i landet efter detta år, får ej säljas utan speciella tillstånd, som måste ansökas om. Således faller de in i de tre sista -olovliga- åren 1947-1950, som faktiskt ingår i sättet att katalogisera: "1900-tallets første halvdel". Att jag som konsthistoriker/ antikhandlare med orientaliskt konsthantverk som specialité till yttermera visso anser att dessa två figurer ser ut att vara uppenbart skurna under sista fjärdedelen av det 20e århundradet eller senare, 1985-2013, är möjligen också intressant. Dessa figuriner är erbarmligt dåligt skurna och av lägsta möjliga "turistkvalité". De är tvådimensionella, den kinesiska mannens kontraposto är helt bristfälligt utförd. Han skulle välta baklänges vore han människa, på grund av bakvikt/ total brist på balans. Båda är extremt grovt skurna och riktade mot en "okunnig turist-köpekrets", om uttrycket tillåts. 
Detaljer av Lauritz nr 3098887.
Dessa två figuriner tillhör alltså icke gruppen av oerhört välskurna ålderspatinerade föremål, som kan dupera även experter till att tro att de är hundratals år gamla. Socklarna, som ser ut att vara de från början medföljande, är också de av lägsta möjliga kvalité. Det som är svårast att avgöra endast utifrån bilder, är huruvida skulpturerna är av plast eller faktiskt elfenben. Men det spörsmålet har ju Lauritz expertstab redan besvarat.
Lauritz nr 3118806, "China um 1900", utrop 800 Euro, ej såld(?, svårt att tyda på hemsidan).
Lauritz i Düsseldorf har en kinesisk gudom till salu. Nr 3118806, "Elfenbeinfigur "Bärtiger Weiser", China, um 1900". Här uppges den exakta vikten till 1736 gram. Varför, ska den malas ned? Det enda som nämns om åldern är Kina, cirka 1900. Inget om proveniens eller Citesregler. Denna figurin, notera 10-öres standard-sockeln, är mycket enkelt skuren, men faktiskt rikligt ålderspatinerad. För ett otränat öga och för en köpare som tror att auktionshusets åldersbestämning är med sanningen överensstämmande blir detta således en vacker antikvitet att bjuda på. Enligt mitt förmenande är också denna figur utförd under perioden 1985-2013. Ålderspatineringen är ytterst banalt utförd.
Bruun Rasmussen nr 1337/1501, Guanyin, c. 1900, Död mans gåva, utrop 15-20.000 DKr.
OBS: Utrop 1337/1501 "har dragits tillbaka från auktionen af Bruun Rasmussen, då beskrivningen var behäftad med fel",  "Emnet er trukket tilbage fra auktionen af Bruun Rasmussen, da beskrivelsen var fejlbehæftet" under tisdagen den 10 september. Skönt att höra! Intressant formulering av BR, åsyftar man den felaktiga dateringen eller den påhittade proveniensen? -Eller både och? Antikmonologen kommer att följa detta specifika föremåls vidare öden och äventyr, med ljus och lykta.
 
Enligt mitt förmenande bör inte muntlig proveniens vara tillräcklig för att godkännas som "accepterad proveniens". Historier som den som nu anges på 1337/1501 på Bruun Rasmussen: "Givet som gave af den engelske ambassadør Reginald F. Johston i Peking i 40erne. Reginald F. Johston var den sidset kejsers ven og mentor, og fungerede som hans huslære og boede på ambassaden i Den forbudte By" anser jag inte vara acceptabel. Det är för lätt att hitta på någon totalt fiktiv historia. Min danska är inte vad den varit, men i princip flytande i dagligt tal. Men Kaere Bruun Rasmussen, ett par påpekanden är på sin plats vad anbelanger er så kallade proveniens: Reginald F. Johnston ( hette han) var icke Ambassadör. Han var heller icke engelsman (-kalla aldrig en skotte för engelsman). Han bodde mig veterligen heller aldrig på någon icke-existerande ambassad i förbjudna staden. En liten sak till; han dog 1938. Gåva från Johnston under 40-talet skrev ni visst? Inte många rätt där.
Den levande Mr Johnston med den siste Kejsaren.
För övrigt anser jag att figurinen är -högkvalitativt- skuren under perioden 1985-2013. En hemsk tanke slog mig just; tänk om inlämnarna av auktionsgods också har tillgång till Wikipedia!? Otur bara att denne inlämnare möjligen är analfabet. Ännu värre är också att Bruun Rasmussen accepterade vad som påstods, med mössan i handen. Har inlämnaren möjligen sett filmen The last Emperor ett par gånger för mycket?

Det är auktionshusets skyldighet att förse omgivningen med solid, vattentät proveniens, papper , fotografier etc, som bevisar åldern på föremålen och att i beskrivningen av respektive utrop klargöra att dylik proveniens de facto existerar. Varken i Düsseldorf, Helsingör eller Herlev kommenteras proveniens överhuvudtaget. Jag har sagt det förut: Personal på auktionshus matas varje dag med lögner om proveniens gällande elfenben, men även för porslin, måleri, möbler, -ja allt! -För att få till en ur säljarens perspektiv bättre katalogisering. Kan inte inlämnaren/sterbhuset/juridiska personen prestera detta, så ska inte auktionshuset ta emot föremålen. Basta!

Samma dag som dessa rader sätts på pränt, kommer nyheten att 41 (fyrtioen) elefanter förgiftats till döds i Hwange National Park, i norra Zimbabwe. En grupp om sex tjuvjägare har gripits och 17 betar beslagtagits. Sannolikt dog alltså många fler elefanter än bara de med betar. "Jakten" gick till så att salt blandat med cyanid(!) lades ut vid sjöar där elefanterna drack vatten. Djuren förgiftades till en sannolikt mycket utdragen och plågsam död. Varje bete innebär ett utplånat liv. Jag undrar vad Mästerbryggaren Carl Jacobsen skulle ha sagt om ovanstående elefantslakt och vad tycker Lauritz och Bruun Rasmussens ledningar om att minst sagt dubiöst elfenben säljs hos dem?
Resterna av 41 elefanter i Zimbabwe.
Världens auktionshus har ett enormt stort ansvar vilandes på sina axlar, vad gäller rödlistade djur. Det spelar väl ingen roll om Lauritz eller Uppsala Auktionskammare säljer en elfenbensfigurin då och då? JO, det är just precis vad det gör! Det är ibland svårt att avgöra vad som är antikt och vad som är patinerat för att se antikt ut. Men, det är auktionshusens förbaskade ansvar att stå för den kunskapen, och inte bara hitta på lite fakta för att slippa ifrån lagens -ibland- långa arm. Läs även: Antikjakt ger noshörnings- och elefantdöd.

Återstår att se om någon av Antikmonologens alla danska läsare/ dansk polis ifrågasätter Lauritz eller Bruun Rasmussens elfenben, som skedde i Uppsala häromveckan. (Läs: Uppsala onlinekvalitetsauktion avsäger sig-TROLIGEN- ansvar för asiatiskt konsthantverk) Jag anser att våra barn och barnbarn ska få chans att uppleva vilda elefanter, trots att världen är full av människor som vill tjäna snabba pengar.

Fotnoter:
Elfenbensföremål har sedan kommersiell massturism (charter) etablerades (runt 1955) köpts i stora mängder av turister i exempelvis Afrika, Indien (Sri Lanka), Kina med flera platser -och självklart också långt innan dess. Elfenbensprodukter har funnits/finns i alla prisnivåer, till exempel från små enkla brevknivar för ett par tior till hela landskap, extremt intrikat skurna ur en enda jättebete, för årslöner. Idag har sannolikt elfenbenshandeln förändrats kraftigt. Illegala betar skeppas illegalt till Kina från Afrika för att där bearbetas till högtstående skulpturer, patinerade för att se gamla ut. Därefter smugglas det tillbaka till företrädesvis Europa, men även USA och Ryssland, där det på olika vis "droppas" in på antikmarknaden, för att integreras i ett redan existerande beståend av "äkta" antika elfenbensföremål. Påpekas bör att också elfenben tillskrivs förmågor som afrodisiakum i Asien. Om inte annat, så troligen på grund av den falliska formen.

Som jag många gånger påpekat, så är ett enormt stort problem med en auktionshusförsäljning, att föremålet därmed per automatik förses med en aura av äkthet, när den passerat igenom ett auktionshus -och ofta en (medvetet eller omedvetet) felaktig/ falsk katalogisering.

Från Jordruksverkets hemsida:
Om du har elfenbensföremål (ej råelfenben) som är bearbetat före den 3 mars 1947 och om du på ett trovärdigt sätt också kan styrka detta, får du sälja det inom EU utan CITES-intyg från Jordbruksverket. Detta innebär att du, oavsett i vilket kommersiellt syfte du ska använda elfenbenet, måste kunna styrka på ett trovärdigt sätt att föremålet är så gammalt att det verkligen är undantaget från kravet på intyg, det vill säga att det är bearbetat före den 3 mars 1947. Om länsstyrelsen eller polisen gör en kontroll i samband med att du till exempel annonserar ut eller säljer elfenben och du inte kan styrka föremålets ålder, kan du komma att åtalas för artskyddsbrott.
Krav på CITES-intyg
Du ska ansöka om CITES-intyg:
  • Om du har elfenbensföremål som är bearbetat efter den 3 mars 1947.
  • Om du har elfenbensföremål som är bearbetat före den 3 mars 1947, men du kan inte styrka föremålets ålder. Du kan däremot styrka på ett trovärdigt sätt att du har förvärvat föremålet på ett lagligt sätt efter den 3 mars 1947.
  • Om du inte vet när elfenbenet är bearbetat.
Ingen dom har fallit angående något av mig omskrivet elfenben och ingen är heller skyldig till något förrän denna har dömts i domstol.

Don´t shoot the messenger.

Källor:
http://www.lauritz.com/sv/lauritz-com-oekar-tillvaext-och-vinst/a3914/0/0/
http://www.lauritz.com/sv/auktion/svensk-bibel-beklaedt-med-elfenben-trykt-i-1906/i3115641/
http://www.lauritz.com/sv/auktion/to-figurer-af-elfenben-kina-og-indien-1900-tallet-2/i3098887/?ver=18o 
http://www.lauritz.com/sv/auktion/elfenbeinfigur-baertiger-weiser-china-um-1900/i3118806/
http://www.bruun-rasmussen.dk/search.do?pg=1&q=elfenben&iid=300592136&mode=detail
http://da.wikipedia.org/wiki/Elefantporten_p%C3%A5_Carlsberg
http://en.wikipedia.org/wiki/Carlsberg_Group
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/hotadeartercites/elfenben.4.567cd63c135afd26c018000297.html
http://www.chronicle.co.zw/poachers-poison-41-elephants-in-hwange/
http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rsta_svenska_charterresan 
http://en.wikipedia.org/wiki/Reginald_Johnston
http://madmonarchist.blogspot.se/2009/09/monarchist-profile-sir-reginald-f.html

måndag 2 september 2013

Fordon från fordom

Att ens fyraåring vill hitta på nya saker måste ju uppskattas. Att bo i en lite större stad gör att urvalen ofta är fler, än för de som bor oländigt till. Å andra sidan kanske harrfiske eller tjäderspel lurar runt knuten på den mindre orten.
Skinnpaj på; är det bilträff så är det!
Nåväl, hade av vännen P fått reda på att vackra äldre motorfordon fylkas måndagskvällar på parkeringen väster om Eriksdalsbadet. Eftersom vädret var fint så blev det cykel dit. Egen modern bil var inget alternativ.
Registreringsnumret avslöjar hovstaten som tidigare ägare, enligt kännare.
Fler törstiga praktåk vinkas in.
Promenad med knastrande grus under skorna, förbipasserande dofter av oljiga motorrum och fläckiga skinnsäten med en liten, liten hand krampaktigt i min gjorde denna soliga septembertimme till en väldigt minnesvärd sådan.
Interiören av en Maserati Quattroporte från gyllene året 1965. 16 ventiler västes det!
Frånsett fyraåriga Alicia, var det täcka könet orepresenterat. Äldre plåt tycks inte stå högt upp på kvinnors drömlista. Förhoppningsvis mer slump än faktum.
Inga damrumpor i sikte.
Mitt intresse för två- och fyrhjulingar är mest estetiskt. Denna tidiga septemberkväll var temat amerikanskt, närmare bestämt Cadillac. Som ni noterat fanns också undantag, däribland Morgan, Monark, Maserati och Jaguar.
Välputsad kärlek.
Min djupaste respekt till dessa människor och deras kärlek till sina oftast väldigt glänsande maskiner.

Monark-moppe, (Crescent såg likadan ut), SM 50, från 1972. Framkallar troligen tårar hos vilken 50-talist som helst. Topprustad med 60 kubiks cylinder. Hade körts från Tyresö, fast ägaren också hade en handfull Indian-motorcyklar att välja mellan...
Framför flaggad farkost.
Detta var sista träffen för i år, vilket kändes vemodigt. Jag som just blivit plåt-kär. Nu har jag lite mer att tillföra när dottern frågar: Pappa, berätta om något från förr i tiden..!

De långa skuggornas afton.