Antikmonologen

Newmans burnout svenskt klock-rekord

noreply@blogger.com (Nicklas Cederqvist) — Sat, 18 May 2013 18:47:00 +0000

Tillfälligt strippad skönhet blev till svenskt rekord.

En bubblande glad Tony Frank, chef för Kaplans Klockavdelning, berättar att Kaplans Auktioner idag lördag (18 maj) satt svenskt rekord för klubbat pris på klockor; nämligen 1.900.000 kr, exklusive påslag. Det var fullt i auktionssalen på Biblioteksgatan mitt i Stockholm och förväntningarna var höga. -Förståeligt, för redan på lördagskvällen låg skriftligt högsta bud på 1.280.000 kr, till påseende online. När klubban föll utbröt en storm av applåder, -som på Antiquorum, som Tony uttryckte det...

Snart runt en handled långt ifrån dig.

Klockan har endast haft en ägare sedan den såldes, troligen 1969. Den äldre svenske gentlemannen som haft den i över 40 år var lyckligen ovetandes om just hur ovanlig den var, tills Kaplans kunniga klockkillar för första gången fick se den. Det som gjorde denna rolex så extra ovanlig var den särdeles ovanliga Paul Newman-urtavlan och som grädde på moset i en vattentät oyster-boett. Rykten gör gällande att endast tre till fyra liknande existerar, -i världen!

En undersida lika anonym som köparen...

Tre till fyra telefonbudgivare var med, samt även ett par på plats i salen, -på nivån över 1,3 miljoner. Ett par av världens största handlare hade också flugit in. Intressenter på högre nivån fanns från Sverige, Italien, Frankrike, Schweiz och USA. I enlighet med -självklar- auktionshusdiskretion kan Tony inte berätta var klockan hamnade, men han ger mig vart fall rätt i antagandet att det inte blev Sverige...

Det allra heligaste

Fotnot:
Se även förra bloggen: Paul Newman i pole position på biblioteksgatan.

Antiquorum är världens auktionshus No 1 för klockor och ur, situerat i Geneve, Schweiz.

I antal såldes mycket höga 91% av utropen och klubbat belopp blev 3.8 miljoner, med utrop om 2.3 miljoner; rekord även det för Kaplans.

Kaplans pressansvarige och/eller webbansvarige bör nog beakta att i fortsättningen infoga en blänkare på hemsidan om eventuella rekordnoteringar. Sex timmar efter auktionen så står det otroligt nog ingenting om rekordet, annat än själva siffran i katalogen. Skärpning; Skryt Kaplans, brösta er. Skriftligen, tack!

Tidigare kända försäljningar av handledsur eller fickur på över miljonen i Sverige gäller Breguet och Patek Philippe. De hamnar nu i skuggan av Rolex.

Sällsynta signifikanta kvadrater i lilla sekunden nere till vänster

Paul Newman i pole position på Biblioteksgatan

noreply@blogger.com (Nicklas Cederqvist) — Fri, 17 May 2013 06:04:00 +0000

Alla klockapors plaskvåtaste dröm finns fram till lördag utbjuden på Kaplans Kvalitetsauktion. Den och ytterligare 155 finare klockor och ur.

Nr 100, Rolex Cosmograph Oyster, c. 1969. Utrop 285.000 kr.

Att alla klocknördar drömmer om en Rolex Daytona, med så kallad Paul Newman-urtavla i en Oysterboett, är möjligen en överdrift men nära sanningen. Nu är den up-for-grabs. Nåja inte riktigt, det är gott om vakter och noggranna säkerhetsarrangemang, så potentiella köpare rekommenderas i stället inventera förra årets bonuskonto. Utropet är 285.000 kr, men det mumlades under visningen om betydligt högre förväntningar än så för den heliga klockgraalen och sannolikheten att den blir kvar i Sverige är kanske inte överhängande. Detta för ett manuellt ur, alltså "inte ens" självuppdragande. Till yttermera visso är kronan defekt, men det är en petitess. Redan kvällen för VIP-visning så är utropet passerat medelst skriftligt bud. På fredagkvällen (17/5) var uret uppe i 1.280.000. Klubbad för det svenska rekordet 1.900.000 kr.

Nr 145, Jaeger-le-Coultre, c 1951. Gångreservsindikator till vänster (nere på rött!) och liten sekundvisare till höger. Utrop 5.900 kr.

Uteblev bonusarna under 2012, så kanske en mindre iögonfallande, mer kostymanpassad Jaeger-le-Coultre kan vara något? Som ofta med Jaeger har spännande tekniska lösningar utvecklats. Futurematic -underbart namn!- heter denna modell och drivs av den mer ovanliga lösningen hammarautomat, där rotorn har ett begränsat svängrum. Skakar man klockan hör man dunsarna av just rotorn. Dessutom är den försedd med gångreservsindikator, så man ser hur mycket "kräm" som finns kvar. En härlig detalj är också att man kan dra upp rotorn underifrån, via ett utanpåliggande vridbart "vridhjul". Uret är redan uppe långt över utropet. Klubbad för 21.500 kr.

Nr 9, Dag Hammarskjölds Geneve, c 1955. Utrop 27.000 kr.

Utan att bli alltför politisk så är uret som kallas Mr Dag Hammarskjölds Universal, av modell Genève, ett spännande utrop. Daterad till c 1955 och med icke-original-länk i tungt guld, så blir det nog dessvärre guldet som lockar nedsmältaren, -F´LÅT köparen, snarare än det praktfulla porträttet av Kung Saud (1902-1969) på urtavlan. Märkligt nog, så verkar urtavlan utförd i papper och inte som brukligt i emalj eller metall. Proveniensen ger ett lite svävande intryck vilket är synd, för med en mer stringent definierad ägarlängd och kanske även papper på att uret en gång tillhört den store Hammarskjöld, så hade priset troligen blivit ett annat (återropad). Dag H var djupt respekterad i alla läger, under en period av politisk kyla och han var Förenta Nationernas Generalsekreterare från 1953 fram till den mystiska flygkraschen som ledde till hans frånfälle 1961. Lyckas några saudier nosa upp klockan innan klubban faller kan den nog närma sig slutpriset för Daytonan, åtminstone om de anser proveniensen övertygande.

Nr 112, Detalj, utrop 19.000 kr

Tycker ni armbandsur är trist och istället vurmar för järnvägar, så misströsta ej. Satsa då på det ovanliga fickuret i guld-doublé gjort av AWW Co Waltham, Dominion Railways, med ett lok på urtavlan. Utfört c 1888 i mycket liten upplaga. Något för nordamerikansk marknad?! Utrop 19.000 kr. Återropad.

Dåtid

Att Kaplans -äntligen!- har avbildat alla klockor vertikalt avfotograferade i stället för liggande, är härligt och undertecknad tar åt sig lite av äran, efter att ha tjatat i många år...

Nutid

Notabelt är att Kaplans -till skillnad från nysatsande Bukowskis Klockavdelning- valt att inte inkludera några Swatch-ur i kvalitetsauktionen. Bukkans satsning slog väl ut för segmentet Swatch, man annonserade till och med och efterlyste bland annat just detta märke till nya klockavdelningen. I övrigt återropades nästan 50% av Bukkans utrop, 27 av totalt 58. De dyrare objekten förblev nästan alla osålda.

Fotnot:
Klockapa är en populär term för klockintresserad individ, företrädesvis av manligt kön. Eftersom undertecknad icke inbegriper sig själv i denna grupp av apor, ber jag härmed redan på förhand om ursäkt om eventuell terminologi ovan på något vis haltar.

Källa:
http://www.kaplans.se/kaplans/auctiongoods.aspx?AuktID=2444

Vidarebefodrat brev till Dalarnas Auktionsbyrå och Sveriges Konst- och Antikhandlareförening

noreply@blogger.com (Nicklas Cederqvist) — Tue, 14 May 2013 09:11:00 +0000

Som epilog till auktionen i Borlänge, som hölls av Dalarnas Auktionsbyrå (DAB) den 5 maj, publicerar jag här ett brev som kom in anonymt till min blogg. För förförståelse bör ni ha läst: Katastrofal Borlänge-Kvalitet. Brevet är -åtminstone för mig- smärtsam läsning och jag i min tur riktar det till DAB och Sveriges Konst- och Antikhandlareförening (SKAF).

Nr 879, "Skål, Kina, möjligen Yuan (1279-1368 NC:s anm.) utrop 800 kr". Klubbad för 600 kr. (Undersidan visad)

Hej Nicklas
Tack för ditt mycket intressanta men samtidigt ledsamma inlägg. Jag hittade din tråd om DAB när jag googlade A.Stål Collection som stod på en liten klisterlapp under en av mina två på nätet inköpta skålar.
Nr 879: skål möjligen Yuan. Den med klisterlappen. 600kr
Nr 888: skål Song. 400kr
Antar då att båda skålarna är av nyare tillverkning? Jag är mycket intresserad av antikviteter och då främst av möbler där jag tycker mig ha skaplig koll på vad som är riktigt och inte. Kina och keramik är nytt för mig och har därför noll koll på det, tydligen. Jag får väl representera Rune och Vera i detta fall. Nu var det ju inga stora läropengar som tur var.
Man blir ju ändå ledsen, förbannad och känner sig lurad.
Mvh Rune/Vera

Nr 888, "Skål i keramik, Kina, Song (960-1279) utrop 1000 kr". Klubbad för 400 kr.

Jag vill understryka att brevet är författat av någon för mig helt okänd person och inte av mig själv; anledningen till påpekandet är de rikliga mängderna vatten på min kvarn.

Jag tar mig friheten att saxa ur Borlänge-bloggen:
..."-Problematiken med- i det här fallet-oseriöst katalogiserad kinesisk keramik tas inte i med tång. För det är "besvärligt". Ja, det tror f--n att det är besvärligt. Men hur besvärligt är det inte att tusentals människor köper förfalskad konst -i det här fallet keramik- i tron att de köper äkta vara? Att flera aktörer fortsätter att sprida sin dynga och tjäna grova pengar på det, utan att branschen säger ifrån är totalt häpnadsväckande och groteskt".

Tror Dalarnas Auktionsbyrå, Sveriges Konst- och Antikhandlareförening, Skånes Auktionsverk eller någon annan att Rune/Vera ovan någonsin kommer att bjuda på något spännande och lite okänt område? Aldrig! Förtroendet för antikbranschen är borta. -Med vinden. Vare sig det rör sig om 1000 eller 1 miljon kronor i "lärpengar". Jag hoppas Rune/Vera kontaktar DAB och försöker häva köpet.

Bästa Rune/Vera; Om du vill så företräder jag dig gärna. -Gratis. Att skålarna sålde under utropen och framför allt utan bevakning är indikativt för att säljaren inte hade rent mjöl i påsen. Katalogiseringen "möjligen Yuan" är ful och tveksam på en flagrant fake, men katalogiseringen "Song" är uppåt väggarna. En skål som har "A Ståhl Collection" på special-klisterlapp undertill och sedan får -ett av säljaren och auktionshuset överrenskommet- utropspris på 600 kr; Dessutom ingen eller låg bevakning och epitetet "möjligen Yuan" är samma sak som att säga att den är falsk. -I min och många andras världar.

Förstoring av etikett under DAB nr 879

Jag lovar att kostnadsfritt hjälpa Rune/Vera med de två "sned-köpen". Printa ut mina "två Borlänge-bloggar" och säg att du vill ha tillbaka pengarna, med dem som motivation. Om DAB inte går med på det, så tar vi det därifrån. Andra personer hjälper jag gärna mot konsultarvode. Det gäller för övrigt även för inköp av äkta konst och antikviteter! Det sistnämnda är ett mycket trevligare område.

Nr 72143, "Vaser, ett par, Kina, 1900-tal", Gomer & Andersson, Linköping, utrop 800 kr. Känns de igen från Borlänge? Det är inte samma par. Möjligen kom de i samma container för en tid sedan. "1900-tal"? I så fall i millenniebuggens tidevarv.

Tar problemen slut nu, med grovt felkatalogiserat orientaliskt konsthantverk? Avgör själva, genom att surfa runt lite hos auktionshusen. Titta exempelvis på Auctionet.com och vaserna ovan: 72143. Eller ett litet besök på Göteborgs Auktionsverks hemsida, som erbjuder följande kinesiska "konstverk", nr 64093:

Det är något alldeles extra, eftersom Auctionets egna antikexperter handplockat målningarna särskilt, -"Från de små guldkornen till det mest exklusiva". De är 50x70 cm :"Glasmålning, 2st, Kina, 1900-talets början" och utropet är 7000 kr. Tidigt 1900-tal? Fråga vilken Kina-kännare som helst i hela världen -med rudimentära kunskaper- om något liknande skulle ha gjorts under 1900-talets början? I rest my Republic case and beg to shout NO! Undrar vilka preferenser de handplockande experterna har? Skämtar de med oss?

Hur länge ska auktionshusen såga av den gren de sitter på? Nota bene, vi sitter alla på grenen. Kortsiktigt tjänar säljarna och auktionshusen på försäljningar av nytt -felkatalogiserat- gods. Men långsiktigt är prognosen inte lika kul. Det kommer att slå tillbaka mot alla aktörer; auktionshusen, antikhandlare och "Svenssons" i form av samlare, inredare och helt vanligt folk med en slant över till vackra ting. En lurad person är en ledsen och förbannad person (se brevet ovan). Om antikhandlare betedde sig på auktionshusvis vad gäller vaga eller felaktiga katalogiseringar, så skulle vederbörande ha en lika ljus framtid som en dront.

Utdöd dront (Didus ineptus (Linné)), bild lånad från Wikipedia

Fotnoter:
Se också bloggen Allt är inte gammalt som är blåvitt. Den handlar inte om fotboll, dock om Göteborgs Auktionsverk (GAV). Sedan första bloggen om GAV (okt 2012) har de märkbart ändrat sina orientaliska katalogiseringar. 17-1800-tals-attribueringar var legio, nu är det ofta "1900-tal" som gäller. Mer sanningsenligt vore oftast 2000-tal, om det som är katalogiserat 1900-tal.

Om någon avser att ifrågasätta mina kunskaper inom erotica, så har jag under två års tid agerat inköpare i flera världsdelar åt ett av världens mest välrenommerade Erotiska Muséer. Dronter kan jag sådär, men jag är i alla fall ornitolog.

Rune/(Vera); låt bli att bjuda på Playboy-damerna är du snäll. Ett gratis-case räcker.

Att vi matas med historier om människor som låter sig luras på auktionssajter som exempelvis Tradera är vardagsmat (se bloggen Sveriges enda anarkistiska auktionshus, sep 2012). Men bondfångeri ska inte få associeras med auktionshus som ståtar med så kallade kvalitetsauktioner.

Kinesiskt mörker i Landskrona

noreply@blogger.com (Nicklas Cederqvist) — Fri, 10 May 2013 21:28:00 +0000

A propos den senaste bloggen om förfalskad kinesisk keramik, som såldes i Borlänge av Dalarnas Auktionsbyrå den 5 maj, så kan jag tala om hur jag personligen hade katalogiserat merparten av det orientaliska konsthantverket som erbjuds till försäljning av Skånes Auktionsverk (SKAV) den 11 maj, i deras auktion "Vårkvalitén" (Se längst ned i Bilagan). 101 av utropen är orientaliska.

Nr 525, "Kina/Japan 1700-1800-tal". Eeh, ICKE sa Nicke!(Utrop 12-15000, Återropade)

Att denna blogg kan bli tröttsam läsning för de allra flesta av mina många läsare har jag full förståelse för. Men jag är mycket glad om ni orkar traggla er igenom all text. Då får ni nämligen en förståelse för hur omfattande problemet med alldeles för "optimistiska"(=felaktiga) katalogiseringar av orientaliskt konsthantverk är; Laissez faire-attityden är pinsamt påtaglig och EXISTERAR INTE INOM NÅGOT ANNAT OMRÅDE. Orden "troligen", "sannolikt" eller "möjligen" lyser tyvärr nästan helt med sin frånvaro i åldersbestämning av SKAV:s orientaliska konsthantverk. Försiktighet eller ödmjukhet i de orientaliska katalogiseringarna tycks vara som bortblåsta och det tycks i stället ha blivit ett självändamål att ha så exakta dateringar av varje föremål, som möjligt. Inlämnarna, sannolikt ofta men inte alltid handlare, lämnar in föremål till auktion och hoppas på tur. I stället för att köpa en trisslott så kan vinsten utdelas på en grön vas eller en blåvit skål, inköpt på senaste resan till Kina för en spottstyver.

Nr 548, "sen Qing 18-1900-tal". Nicke sa ICKE!(Utrop 8-10000, såld för 9.500)

Utrop 482-490 är föremål från Han- och Tang-dynastierna. Som jag förstått saken, har Stockholms Auktionsverk slutat ta emot gravgods. Bukowskis är också återhållsamma inom området. Vissa auktionshus kräver TL-intyg (Thermoluminiscens-intyg) för att sälja gravgods. Men, bara för att det sitter en mässingsplakett på en ram med en attribuering på, så innebär ju inte det att tavlan är äkta. Vad är då enklare att förfalska än ett tryckt pappersintyg från Oxford eller Tyskland? Dessutom är sätten man förfalskar gravgods på en never-ending-story av nya friska uppslag. Ett par av SKAV:s föremål har TL-intyg. Dessutom finns oglaserat lergods nytillverkat i ohemula mängder i Kina och marknaden har svämmats över av genuina föremål som grävts upp över hela Kina, i samband med infrastrukturprojekt, utgrävningar, dammbyggen etc...

Nr 527, "Kangxi 1662-1722". Oh No! (Utrop 8-10000, såld för 8.500)

Idén att jämföra ett utropat föremål med ett helt annat i och för sig snarlikt föremål och ge sidhänvisning till exempelvis en auktion långt borta för länge sedan, är sällan eller aldrig till hjälp, i en auktionskatalog. Förfalskat så kallat kompaniporslin blir allt vanligare på (svenska) marknaden. Detta gäller för blåvitt gods, men också för andra områden, exempelvis med dekor en grisaille.

Nr 538, "Sen Qing-dynasti 1800-tal". Icke, säger Lasse Kongo.(Utrop 4-6000, sålda för 7500)

Att ropa tre porslinsföremål från -enligt auktionshuset olika kulturområden och tidsperioder-i grupp (nr 510), med utropet 3-5000 kr, när man senare i auktionen ropar ett enda mynt (flera utrop) med utropet 250 kr känns konstigt, minst sagt.

Nr 574, "Sen Qing dynasti 1900-talets början". Tyvärr senare!(Utrop 2000, såld för 1600)

Jag undviker att kommentera de föremål som jag känner mig osäker inför. Detta innebär att antalet föremål som bör ifrågasättas sannolikt är större, än det redovisade. Generellt väldigt offensiv katalogisering med åldersattribueringar ristade i sten. Nr 524 är ett undantag, Kangxi (1662-1722) eller senare.

Nr 529, Kina, Kangxi 1662-1722. Nope! It is Japanese.(Utrop 4-6000, såld för 5500)

Flera av de föremål som jag påstår är felkatalogiserade är redan uppe i paritet med-, eller över utrop. Detta behöver inte betyda att föremålet är "äkta", som jag tidigare extensivt diskuterat. (Senast i bloggen: Katastrofal Borlänge-Kvalitet) Vem som blir "lycklig" ägare till dessa föremål återstår att se. Kommer stämningar in från kineser, engelsmän och/eller svenskar? Det har hänt tidigare och det kommer att hända igen. Rune/ Vera som jag nämnde i fallet med Dalarnas Auktionsbyrå har hört av sig, besvikna på sina inköp i Borlänge. I morgon kväll kommer Herr Ping, Herr Liu eller någon annan kines att ha drabbats, gissar jag.

Nr 522, "Kina Ming transition". Korrekt ändrad i nätversionen av katalogen till Japan.(Utrop 10-15000, såld för 10000)

Om jag kallade Dalarnas Auktionsbyrås auktion för katastrofal så vet jag inte vilket epitet som är adekvat för Skånes Auktionsverk? Avslutningsvis frågar jag om det ska vara så att bara vi initierade eller "experter" ska veta vad som är äkta och vad som är falskt på auktionsvisningar. Råder en "gentlemens agreement" att vi som "är i branschen" ska veta vad som är bra eller dåligt, men inte "de andra"? I sådana fall är jag ingen gentleman. Min stora mentor Gordon Lang's favoritcitat var There is something rotten in the State of Denmark. I could not agree more, Gordon.

Beslagtaget elfenben i Hong Kong. Månne är det också "Sen Qing dynasti 1900-talets början"?

Fotnot:
Skjut inte budbäraren. I övrigt ber jag att få hänvisa till Borlänge-bloggen för generella resonemang kring bristande auktionsetik m.m.
Det är för övrigt inte bara porslin som förfalskas: http://www.atl.nu/teknik/kopiorna-lurar-de-flesta

Källa:
www.skanesauktionsverk.se

Bilaga:
Eftersom mina kommentarer är så pass extensiva vidrörande SKAV:s bristfälliga katalogisering, placerar jag dessa som bilaga till bloggen.

Nämnas skall att Jan Bäckman inte längre är med oss; vila i frid. Jag vet inte vem som är ansvarig för orientaliskt konsthantverk hos SKAV, men tror att Jan B åtminstone delvis hade hand om det området tidigare. Jag hittar ingen ansvarig i katalogen eller på nätet.

Min katalogisering till vänster (SKAV:s katalogisering Inom parentes):
492, 18/1900-tal, (Qianlong 1736-95)
493, yongzhengs märke, 1900-tal (troligen 1700-tal)
494, 1900-tal (Qianlong 1736-95)
496, 1800-tal (Kangxi 1662-1722)
503, 18-1900-tal (1700-tal, troligen Kangxi)
504, 18-1900-tal (1700-tal)
505, 18/1900-tal (1700-tal) Undersidor EJ avbildade. Varför?
506, 1900-tal (1800-tal)
507, 18-1900-tal (1800-talets mitt)
508, 18-1900-tal (1800-tal)
509, undersidor EJ avbildade. Varför?
512, 18-1900-tal (17-1800-tal)
514, 18-1900-tal (15-1800-tal)
515, Andra halvan 1900-tal (1800-talets slut eller 1900-talets början)
522, korrekt ändrad till Japan i nätkatalogen. Dock kallar man alla fågelmatare med så kallade spur marks undertill för "Japan, Meiji", vilket inte är korrekt (finns i utrop 517, 520 och 521). Samtliga är kinesiska. Kiln rests används för så små föremål i Kina.

Nr 521, 1 av nio fågelmatare. Kinesisk, ej japansk. (Utrop (för nio st.) 3-5000, sålda för 2.200)

523, troligen 1800-tal (tidig Kangxi 1662-1722)
525, Kinesiska förfalskningar sent 1900-tal/2000-tal (Kina/Japan 1700-1800-tal). Skall EJ inkluderas i en kvalitetsauktion.
526, Kangxi-stil, troligen 1900-tal (Kangxi 1662-1722)
527, Förfalskning, sent 1900-tal/2000-tal (Kangxi 1662-1722). Skall EJ inkluderas i en kvalitetsauktion.
528, 1900-2000-tal (troligen Kangxi 1662-1722)
529, Japan, 1800-tal (Kina, Kangxi 1662-1722)
530, Yongzhengs märke, ej period (Yongzhengs märke och period)
531, undersidor EJ avbildade. Varför?
537, 1900-tal (möjligen Jiajing 1796-1820)
538, Kopior sent 1900-tal/2000-tal (Sen Qing-dynasti 1800-tal). Skall EJ inkluderas i en kvalitetsauktion.
539, undersida EJ avbildad. Varför?
540, 1900/2000-tal (1800-tal)
541, undersidor EJ avbildade. Varför?
543, 18-1900-tal (1800-tal)
544, 1900-tal (troligen Guangxu)
546, troligen 1900-tal (1800-tal)
547, sent 1900-tal (1800-tal)
548, 1900-2000-tal (sen Qing 18-1900-tal). Skall EJ inkluderas i en kvalitetsauktion.
549, Sent 1900-tal (1800-tal)
551, 1900-2000-tal (Republik 1912-49)
552, Katalogiserad som "samtida tillverkning"! Utrop 10-15000, varför tas med i en kvalitetsauktion?
553, Katalogiserad som "samtida produktion". Starkt påminnande om den extensivt diskuterade Uppsala-vasen som såldes för ett par år sedan. Varför tas med i en kvalitetsauktion?
555-560 utgörs av bronser, som förfalskas extensivt och mycket skickligt. Att då inte inkludera ordet "troligen" framför vald attribuerande dynasti, måste anses som anmärkningsvärt. Jag väljer att inte kommentera ålder, eftersom handhavande krävs.
561, Troligen 1900-tal (Qianlong eller Jiajing (1736-1820))
572-574 (tre utrop), utgörs av större elfenbensarbeten som är ett gungfly vad gäller moral och etik. CITES reglerar försäljningen av fridlysta djur. Är föremålen inte bevisligen antika, så ska de heller ej säljas. Med bevisligen avses pappersarbete/och-eller fotografier/testamenten etc. Samtliga dessa tre utrop ser ut som varandes sent 1900-tal eller 2000-tal.
575-580 utgörs av jade/ sten-arbeten. Ett ytterst förfalsknings(/kopie-)drabbat område. Merparten av dessa är katalogiserade som Republik. På vilka grunder?
581, 2000-tal (Republik 1912-49). Dessa penslar, eller likadana, såg jag till salu i större mängd i en inredares monter på Älvsjömässan 2013. Kommer inte ihåg styckpriset, men säljaren påstod inte att de var gamla, -tvärtom!

Nr 581, "Republik 1912-49". Get real!(Utrop 3000, sålda för 2.600)

Katastrofal Borlänge-Kvalitet

noreply@blogger.com (Nicklas Cederqvist) — Fri, 03 May 2013 12:12:00 +0000

I tider när auktionshus i Sverige och internationellt gör allt(?) för att få in kinesiska föremål till försäljning så blir förslagna, mindre seriösa (eller totalt oseriösa) aktörer allt mer aktiva i sitt spridande av förfalskningar.

Huvuddelen av den svenska marknaden för kvalitetskeramik från Kina förväntas finnas i storstadsregionerna, men när skruvarna dras åt så försöker mörka element lämna in förfalskningar i mindre städer, hos mindre auktionshus. De stora auktionshusen gör nuförtiden (oftast) sitt bästa för att hålla förfalskningar borta, vilket gör att oseriösa personer med förfalskningar till salu tvingas söka nya sälj-kanaler. Jag vet från säker källa att vissa aktörer redan är portförbjudna hos flera av de största auktionshusen.

Nr 637, Vas, troligen Ming, utrop 4000 kr (Såld för 2900 kr)

Hos Dalarnas Auktionsbyrå (DAB) annonserar man "Vårens Kvalitetsauktion, den 5 maj". "Dalarnas ledande auktionshus" sorterar också under auktionssajtens Barnebys vingar, som är en samlingssajt med hög svansföring för auktionshus i Sverige och även i England.

Med begreppet "Kvalitetsauktion" anspelar man på en tradition av att sälja föremål av en kvalitet som är högre än vanligt. Exempelvis säljer de tre större auktionshusen i Sverige, Bukowskis, Stockholms Auktionsverk och Uppsala Auktionskammare, auktionsgods under hela året. Men ett par gånger per år så arrangerar man just "Kvalitetsauktioner", med föremål av högre kvalité, som man medvetet samlat på sig.

Det DAB saluför under rubriken "Orientaliskt porslin och konsthantverk", är av -diplomatiskt uttryckt- varierande natur och merparten av detta ska inte få komma i närheten av rubriken "Kvalitetsauktion". I egenskap av keramikkännare skulle jag kunna massakrera de flesta orientaliska katalogiseringarna på något sätt. Jag noterar: Av 42 utrop är tre katalogiserade som möjligen/troligen Ming, en dynasti mellan 1368-1644. Dessa är av betydligt senare datum. Fyra utrop är katalogiserade som "1900/2000-tal". Vart tog åldersaspekten vägen? Sex utrop är katalogiserade som "objekt" med utropspris- helt utan tidsprecisering. Det senare är ju ett i och för sig ärligt sätt att katalogisera föremål på, men indikerar ju också att föremålet är nytt. Nytillverkade föremål i en Kvalitetsauktion. Det är nytt. (Nr 542 och 846-848)

Nr 848, "Vaser, Kina, 19/2000-tal" (Såldes för 1000 kr)

Vad avses med katalogiseringen: Wanli-stil (nr 634); Är det Wanli (1573-1619) eller är det en modern kopia/förfalskning? Utropets 4000 kr indikerar äkthet, snarare än kopia. Lågt utrop förvisso, men det har de flesta föremål nuförtiden (s.k. lockpriser). Samma fråga gäller för nr 878, Skål, Kina, Ming-typ. Är det Ming, eller inte? Jag vet det korrekta svaret och det gör inlämnaren också. Men tror ni köparen gör det?

Nr 634, Skålfat, Kina, Wanli-stil (Såld för 2900 kr)

Utan att gå in på varför, kan jag lågt räknat säga att närmare trettio av de 42 utropen är tillverkade senare än 1980. Mycket är också katalogiserat som "1900-tal", men vilken del av 1900-talet åsyftas..? Man hoppas leda köparen att tro att det är Republik (1911-1949), eftersom de föremålen har blivit populära. Lyckas man inte med det kan man ju alltid använda tuschpenna.

Nr 1051, "Pilgrimsflaska, Kina, 1900-tal, utrop 2500". I blått tusch:"Republic, Kina". Tjena! (Såld för 2500 kr)

Flera av föremålen har också små klisterlappar med texten "A. Ståhl Collection" undertill. Sannolikt är lapparna tillverkade av nuvarande ägaren till dessa flagranta förfalskningar, i samma veva som vederbörande köpte keramiken i Kina. Förfalskade provenienser är sedan många år vardagsmat i antiksvängen.

Nr 541, "Skål Kina, troligen Ming", A Ståhl Collection. Troligen INTE. (Såld för 750 kr)

Nytillverkat kinesiskt porslin finns i sådana mängder till salu i Kina, att det är omöjligt att föreställa sig för den oinvigde. Merparten utges för att vara antikt, med/utan sigillmärken, patina och hela konkarongen. Priserna i Kina är en fraktion av de i Väst. Ett fat eller en vas som de jag visar här, kostar ett par hundringar. Ska ni ha en riktigt bra förfalskning så kanske de kostar någon tusenlapp, eller två.

Nr 845, "Skål, Kina, möjligen Yuan", utrop 2500 kr. Jag föredrar möjligen INTE. (Återropad)

I telefonsamtal (2 maj) med en trevlig Pontus, enligt hemsidan katalogansvarig på DAB, frågar jag om han kan ge mig någon proveniens på de föremål som jag har mest emot (-vilket jag inte sade). Det kan han inte, utan konstaterar att de är inlämnade från gatan så att säga, av en och samma person. Jag frågar om utropen och det faktum att det står "troligen Yuan/Ming". Ja, det var inlämnarens åsikt, säger Pontus. När jag påpekar att de utpekade föremålen är av mycket senare datum, så säger Pontus att han själv anat detta... -Och varför har ni föremål med på en Kvalité som är katalogiserade som 1900/2000-tal, de är ju att betrakta som nya, frågar jag. Jaa, säger Pontus på klingande dalmål, häruppe är det ju inte direkt mycket kinesiskt, så folk tycker ju att det är lite spännande med det. Tack säger jag. Jag har fått svar på mina funderingar.

När lade ni senast ett bud på en oljemålning av Bruno Liljefors (BL), katalogiserad som möjligen eller troligen av BL? Den blåvita vasen, nr 637, katalogiserad som troligen Ming, har utropet 4000 kr. Vore den äkta, eller riktig som man säger i branschen, skulle ett korrekt utrop ha varit minst 500.000 kr. Den utger sig nämligen för att vara från Yuan-perioden (1279-1368 e.kr), inte Ming. Dock ser jag som initierad, att det rör sig om en flagrant och dålig förfalskning, (såldes för 2900 kr). Jag slår mig i backen på att jag vet vad inlämnaren till många av dessa förfalskade föremål heter. Jag känner igen ägarens Modus operandi. Nästan alla kinesiska föremål i DAB:s auktion har redan fått bud. Det är mycket möjligt att det är ägaren själv som lagt dessa bud, för att fingera intresse på föremålen. Och, jag har sagt det förut; har säljaren "tur", så lyckas rävspelet med något av föremålen. Kanske sitter det en kines eller två och lyckas nosa reda på denna lilla auktion i Borlänge och tänker "oj, oj, oj, den här yuan-vasen måste ju vara äkta. Den är så lågt prissatt och Borlange har jag aldrig hört talas om. Den måste komma ifrån någon storsamlare i lokalområdet". Därefter kanske klubban faller på några hundra tusen eller miljoner om de tror att det gula fatet är äkta och från tiden(Nr 1055). Ni förstår, det finns gott om väldigt rika kineser. Alldeles ohemult rika, och ofta, -inte alltid, också oerhört okunniga. (Såldes för 2700. Tack och lov).

Nr 1055, "Fat Kina, undertill med Yongzheng-sigill", utrop 2500 kr (Kutym är att skriva: "Märke, men inte period". Det glömde DAB?)

Bondfångeri kan möjligen Borlänge-problematiken kallas. Jag är inte jurist. Men jag sträcker mig ändå längre och kallar auktionsförfarandet för kriminellt. Bondfångeri låter för tamt. Till syvende och sist så är det auktionshusets förbaskade ansvar att erbjuda saker till salu, som har katalogiserat på ett ansvarsfullt sätt, så att kunderna i slutändan köper föremål som är vad de utges för att vara och inget annat. Finns inte kunskapen hos ifrågavarande auktionshus, så skall extern expertis konsulteras.

Det skrivs spaltmil om shabby shic och kindpussande på VIP-visningar i bloggar, auktionstidningar, morgon- och kvällspress, inte minst på Barnebys. Ovanstående problematik tas inte i med tång. För det är "besvärligt". Ja, det tror f--n att det är besvärligt. Men hur besvärligt är det inte att tusentals människor köper förfalskad konst -i det här fallet keramik- i tron att de köper äkta vara? Att flera aktörer fortsätter att sprida sin dynga och tjäna grova pengar på det, utan att branschen säger ifrån är totalt häpnadsväckande och groteskt. Återigen -jag har sagt det förut nämligen- att det inte finns en överspännande -svensk- organisation för Sveriges auktionshus, är ett stort problem. Men då bör i stället Sveriges Konst och Antikhandlareförening (SKAF) sätta ned foten. Dessvärre tror jag inte att SKAF är fot-försedd. Det som pågår kommer att skada hela antikbranschen för oöverskådlig framtid när det avslöjas. Att problemet är stort och i högsta grad existerande även på Älvsjö Antikmässa har jag skrivit förut och gör det igen. Om någon undrar, så är jag beredd att vittna i domstol om mina påståenden och antaganden. Många fler än jag som kan orientalisk keramik, vet -självklart- vad som försiggår.

Nr 638, "Lockskål, Kina", utrop 1500 kr. En korrekt katalogisering eftersom åldern EJ kommenteras, men platsar det på en Kvalitetsauktion? (Såld för 1000 kr)

På söndag vet DAB vilka de lyckliga ägarna är till en massa nyproducerad smörja. Men, -Jan Östensson -av Mellansvenska Handelskammaren förordnad Värderingsman-, Intendenten Kerstin och Katalogansvarige Pontus, jag tycker ni ska ta er en extra funderare på vad som ska inkluderas i er kvalitetsauktion nästa gång det är dags. Vera i Falun eller Rune i Borlänge kanske tror på det ni insinuerar och det vore riktigt trist; -Att det är gamla fina föremål man köper på en Kvalitetsauktion.

Skandalauktionen är över. Av totalt 42 orientaliska utrop återropades 12 på grund av för låga bud. 23(!) av dem såldes under utropsnivån. Det dyraste objektet blev ett i elfenben, som i sig är ett mycket känsligt område, eftersom det måste kunna föras i bevis att föremålet är antikt för att överhuvudtaget få säljas på auktion. Det klubbades för 3900 kr. Föremålet, en så kallad pusselstav i elfenben, daterades till 1880, med okommenterad proveniens i katalogtexten.

Marknaden har sagt sitt och jag har sagt mitt. Förhoppningsvis tar inte Dalarnas Auktionsbyrå in några fler föremål från denne inlämnare. Vad var det jag sa? I rest my case.

Hoppas Rune och Vera lät bli att bjuda.

Fotnoter:
Sedan mitt telefonsamtal med Pontus (efternamn okänt) så har en del ändrats i katalogen. Nu står det exempelvis Ming-stil, i stället för troligen Ming.

Jag har rest extensivt, dock aldrig i Kina.

Om någon undrar, så ställer jag gärna upp som extern konsult mot vederbörlig lön. Studielånen måste betalas. Kommer DAB att ringa?

I fredagens (3 maj) DT på nätet, står följande: "En auktionsfirma i Dalarna ville, på kunds räkning, sälja ett noshörningshorn. Nu har Jordbruksverket avslagit ansökan om ett så kallat CITIES-intyg (sic).
När auktionsfirman i Dalarna fick uppdraget om att sälja ett noshörningshorn sökte man ett så kallat CITIES-intyg hos Jordbruksverket. Noshörningshornet är sedan tidigare inköpt på Bruun-Rasmussen i Danmark och planen var att hornet skulle återsäljas dit. För att auktionsfirman i Dalarna skulle få föra ut objektet ur landet krävdes ett intyg (CITIES), men denna ansökan har Jordbruksverket avslagit med motiveringen att djuret tillhör en utrotningshotad art. Beslutet kan överklagas till Mark- och miljödomstolen". CITES heter det för övrigt.

Källor:
http://www.dalarnasauktionsbyra.se/
http://www.auction2000.se/auk/w.ObjectList?inSiteLang=&inC=DA&inA=20130403_1724&inCategoryId=
http://www.dt.se/nyheter/dalarna/1.5840760-nej-till-forsaljning-av-noshorningshorn

Moderna Stockholmsauktioner

noreply@blogger.com (Nicklas Cederqvist) — Mon, 22 Apr 2013 09:37:00 +0000

Denna vecka ska moderna auktionerna klubbas och under söndagen gjorde jag slutvarven hos Bukowskis(Buk) och Stockholms Auktionsverk(SAV).

Nr 595, Damfåtölj av Uno Åhrén

På Buk fylkades folk framför Dardel; själv föll jag i stället strax bakom, -som en fura, för Uno Åhréns "Damfåtölj", med utropet 100-125.000 kr, gjord till Världsutställningen i Paris 1925. Sexigare fåtölj är svår att tänka sig. Lika svårt att tänka sig är det konsthantverksmuseum som inte vill ha detta mästerverk i sina samlingar. Swedish Grace at it´s best. (Damfåtöljen klubbad för 240.000)

Nr 343, Nature morte av Marc Chagall, c. 1965

Den sannolikt bästa, -om än sen, Chagall-olja jag sett i Sverige generade omgivande objekt. Utrop 3-3,5 miljoner. Klassisk komposition och vilken kolorit! Inget besvärligt, känsligt eller politiskt inkorrekt här inte. Andra bullar blir det på de samtida auktionerna. Chagalls stilleben bekymrar ingen, -tvärtom! (Chagall klubbades för 2,5 miljoner)

Det är en konst att hänga konst och förutsättningarna i auktionstider är benhårda. Många parametrar att ta hänsyn till; man vill ha en estetiskt tilltalande hängning/utställning. Både säljaren och presumtiva köpare ska vara nöjda med hur objekten förevisas. Alla vill förstås ha "sina" föremål på bästa möjliga vägg/plats, men det går ju inte. Därför finns en hierarkisk -inofficiell- logik: högst värdesatt på bästa plats, dessutom ställt i relation till det estetiska intrycket. Till yttermera visso så är inte ägarfamiljen oviktig. Ett mediokert (eller "dåligt") föremål inlämnat av en mycket "viktig" ägare, exempelvis en (potentiell) storkund eller viktig handlare kanske måste hänga på en plats som egentligen är "för bra" för just det föremålet. Om "inlämnaren" är ett dödsbo eller någon "oviktig" ägare, så kan föremålet i stället hamna helt i skymundan, i golvhöjd eller i någon trång passage, där det är omöjligt att stanna till utan att irritera andra besökare...

Nr 334, Olja av Piet Mondrian, utrop 400-500.000. Liten lucka i väggen stack delvis ut framför tavlan. Ljussättningen lämnar övrigt att önska. Är brandsläckaren del av installationen?

Utöver rent geografiska hängningsfrågor tillkommer bland annat den så viktiga ljussättningen, som kan avgöra huruvida ett föremål står eller faller på auktionsdagen. Bukowskis äldre lokaler med många vinklar och vrår tarvar garanterat ingående planering och personal med många rävar bakom öronen... (Buk:s relativt nya Upstairs torde ha underlättat förhållandena något). (Mondrian såld för 330.000)

Nr 138, Dagbädden på SAV

Konkurrenten/kollegan Auktionsverket har därmed nog inte ångrat flytten till nyare lokaler. I entrén möts besökarna av Bruno Mathssons vackra dagbädd, Paris. Som det ibland lustigt slumpar sig, så har båda auktionshusen en till salu. SAV ropar sin till 40-50.000, medan Buk brer på lite; 75-100.000. (Buk:s Paris återropad). Vi får inte glömma att detta ej är en absolut vetenskap. Auktionshusen har ingen kontakt sinsemellan, om någon trodde det. "Jaha, ni kommer att ropa den för 40'? Då gör vi det också", -det får ni inte höra. Dessutom påverkar skick, datering och proveniens värderingar. (SAV:s Paris gick för 28.000+avgifter)

SAV:s tjurar, nr 1041

Ytterligare en dublett är Picassos fajanstallrik "Toros" (tjurar), från Madoura i Vallauris. Båda husen ropar för 8-10.000. Men skick och signering varierar, -så också slutprisen? Länkar: SAV och Buk. (SAV:s Toros klubbades för 19.000 0ch Buk:s säljs fre 26/4) Samtliga åtta keramiska Picasso gick långt över utrop på Verket. (Buk:s Toros fick samma slutpris som på Verket) Dags att höja utropsnivåerna!

Nr 933, Silverstaken, utrop 175-200.000

Att få sträcka ut sig på Paris och vila ögonen på särlingen Åke Göranssons underbara oljemålning "Silverstaken" vore livet på en pinne. Tankebanorna leds till Ragnar Sandbergs bästa ljusdunkelmåleri och släktskapet dessa konstnärer emellan är nära, även om Göransson inte hamnar mitt i gruppen av de så kallade "Göteborgskoloristerna". Åke G blev endast 40 år gammal och hans måleriska livsgärning upptäcktes av en slump i moderns kökssoffa. Han led av schizofreni, bodde och målade hos modern, men vårdades de sista åren på sjukhus. Man lyckades få honom att besöka utställningen med hans konst, som anordnades 1941. Efter denna lär han ha sagt till sin moder: "Den där Göransson var visst en ganska bra målare, men vart tog han vägen?"... Året därpå var hans jordevandring över. (Ingen vidare jordevandring för Silverstaken, den förblev osåld)

The Albert Johansson Department

En möjligen överraskande satsning är 16 verk av Albert Johansson på SAV. Mer förväntad hype gäller för formgivaren Axel Einar Hjorth (15 utrop på SAV och 25 på Buk), inte minst tack vare den fina boken om honom, skriven 2009. Han var bland annat chefsarkitekt på NK mellan 1927-1938. Att Hjorth har designat både det härligt pråliga biblioteksbordet "Caesar", som ropas på SAV och likaledes närmast japanskt minimalistiska "Utö" på Buk, ter sig vid en första jämförelse hisnande. Vid närmare betraktande noteras i stället ett påtagligt, grundläggande släktskap. Se själva! (Utö såldes för 130.000)

Nr 117, Caesar, 60-80.000, SAV

Frågorna hopar sig: vilket designades först (måtten är i stort sett desamma)? Det ena dateras till 1928 och det andra till 1930-tal. Svaret ter sig antagligen ologiskt för den icke initierade. Vilket kommer att kosta mest? Det som ligger mest i tiden. Jag tror jag vet, tror. (Caesar såldes online för 140.000+avgifter!)

Nr 610, Utö, 75-100.000, Buk

Faneret skadas om ni dreglar alltför mycket över Sven Markelius unika (arkitekt-)skrivbord, som han ritade åt sig själv. Jag kämpade för att vara rädd om faneret på visningen och tror inte att utropets 100-120.000 förslår, även om det är (hårt?) renoverat. Uttrycket museikvalitet brukar användas om sådant som anses platsa på museum. Här känns det påkallat. Svensk Art Deco blir inte bättre. Funktionalism är den lite svenskare, möjligen något tradigare benämningen. Inget exportförbud -ännu- på ett föremål som detta. Det är för nytt. Många av Hjorths föremål går utomlands, så även Markelius? MoMA månne? (Markelius skrivbord såldes för 160.000+avgifter)

Nr 131, Markelius skrivbord, macassar-ebenholtz m.m., SAV

På fredag vet vi vad som sålde och vad som ropades åter. Onekligen spännande!

Källor:
http://www.bukowskis.com/auctions/572
http://auktionsverket.se/auction/modern/2013-04-24/

Lite gåshud till vinet?

noreply@blogger.com (Nicklas Cederqvist) — Fri, 19 Apr 2013 10:36:00 +0000

Eftersom jag brinner för vin (-och mat), tänkte jag skriva några rader om vin.

Svenska vita storsäljare cirka år 1961

Vänner som exempelvis är läkare eller jurister är synnerligen populära på fester eller andra tillställningar, eftersom många människor har "plötsligt uppdykta" krämpor eller juridiska spörsmål när personen som står närmast visar sig sitta på spännande kunskaper. Så fungerar det även med antikviteter, konst och vin för mig. Om inte frågan är vilken favoritkonstnären är, så kanske den berör vilka områden man ska satsa på i antiksvängen, vad jag tycker om senaste Antikrundan eller vad ens favoritvin heter. Självklart är detta jätteroligt; att få prata om favoritämnena även privat; åtminstone för mig.

Röda drömmar från tidigt 60-tal

Grejen med vin är ju att det fungerar tillsammans -och i bästa fall förhöjer smakupplevelsen- med mat. Det är såklart inte fokus för en tonåring som vill få sin första bläcka, men i vuxnare sammanhang ter det sig mer uppenbart.

Ett av mina favoritexempel på just förhöjelse av vin och mat i samspel är att servera ett vitt vin gjort på druvan sauvignon blanc tillsammans med chevre chaud (gratinerad getost). -Ett gammalt säkert förförartrick som jag rekommenderat säkert tusentals nervösa unga män med matlagningstummen mitt i handen, genom de 27 år jag sålt vin i Systembolagets hägn. Tag vitt bröd av enklaste sort, så kallat rostbröd, lägg på en max 1 cm tjock skiva chevre (getost) på brödet och droppa över ett kryss av flytande honung på kreationen. In i 225 graders ugn i cirka 25 minuter tills uttrycket är gyllene. En liten kvist persilja eller annat grönt jox för syns skull och förrätten som alla vill ha mer av, är klar. -Speciellt om ni serverar just en sauvignon blanc till, -billig eller dyr är mindre viktigt. Brytningen mellan sältan i osten och sötman i honungen i kombination med den hårda, kvillrande fruktsyran i det kalla torra vinet är genialisk och gåshudsframkallande. Tro mig.

Vitis vinifera

Som av en händelse såg jag just resultaten från Stockholms Auktionsverks och Systembolagets senaste Vinauktion. Sedan 2004 har man sålt alkoholhaltiga drycker av högre kvalitet och bland utropen noterades bland andra fem flaskor La Tache från 1978, en röd prestige-Bougogne (Domaine Romanée Conti), klubbade för 78.000 kr. De torde ha betingat totalt någon tusenlapp i inköp, i början av det glada 80-talet...

Fotnot:
Världens mest klassiska distrikt för sauvignon blanc är Val de Loire, Loire-dalen i nordvästra Frankrike. Druvan odlas numer i samtliga världsdelar. De vinmakare som lyckats bäst med druvan utanför gamla världen är de Nya Zeeländska, i synnerhet de från Marlborough, på norra delen av sydön.

Jag är och har heller aldrig varit något getostfantast, men serverad på ovanstående vis, blir det hela en enkel, ehuru sublim smakupplevelse.

Slutpriser från ovannämnda auktion: http://www.stadsauktion.se/specialauktioner/pdf/dryckerapril2013.pdf

Surrealistisk kubistisk donation

noreply@blogger.com (Nicklas Cederqvist) — Mon, 15 Apr 2013 05:54:00 +0000

Ett av världens stora museer, the Metropolitan Museum (tMM) i New York, tillkännagav på torsdagen (11 april) att man erhållit en donation bestående av 78 kubistiska målningar som möjligen är den främsta kubistiska samling som någonsin uppbringats.

Pablo Picasso, Kvinna i fåtölj (Eva), 1913

Donationen är en av de största och viktigaste i museets historia och sannolikt även sett ur övriga världens perspektiv. Konstverken är utförda av Pablo Picasso (33 verk), Georges Braque (17), Fernand Léger (14) och Juan Gris (14) och värdet har uppskattats till mer än en miljard dollar, runt 7 miljarder kronor. Donatorn, Leonard A. Lauder, beskrivs som filantrop och kosmetikamogul. I samband med donationen ska också ett nytt forskningscenter för modern konst byggas upp vid tMM; The Leonard A. Lauder Research Center for Modern Art.

Samlingen har tagit 37 år att få ihop. Notabelt är att mer än hälften av målningarna är från perioden 1909-1914; perioden då samarbetet mellan Picasso och Braque- grundarna av kubismen- var som intimast.

Georges Braque, En flaska rom, våren 1914

The New York Times skriver: “In one fell swoop this puts the Met at the forefront of early-20th-century art,” Thomas P. Campbell, the Met’s director, said. “It is an unreproducible collection, something museum directors only dream about.” -Och just drömt har många gjort, om denna fullständigt sublima samling tidig 1900-talskonst.

Mr Leonard A. Lauder, 80-årig rekorddonator

Första gången Lauder-samlingen kommer att kunna avnjutas blir hösten 2014.

Fotnot:
I USA är (skatte-)lagstiftningen jämförelsevis annorlunda utformad och det kan vara förmånligt att donera exempelvis konst till museer. Mer om detta kan ni läsa i den alldeles nyutkomna boken The Collector's Handbook: Tax Planning, Strategy, and Estate Advice from Collectibles Experts for Collectors and their Heirs, utgiven av auktionshuset Heritage Auctions.
(Ursäkta de olösliga(?) problemen med olika typsnitt...)

Källor:
http://artdaily.com/index.asp?int_sec=2&int_new=61849#.UWsyK8pj8tT
http://artdaily.com/index.asp?int_sec=2&int_new=61816#.UWr1jspj8tT
http://www.nytimes.com/2013/04/10/arts/design/leonard-lauder-is-giving-his-cubist-collection-to-the-met.html?pagewanted=all&_r=0

The Leonard A. Lauder Research Center for Modern Art

More Information: http://artdaily.com/index.asp?int_sec=2&int_new=61849#.UWsyK8pj8tT[/url]
Copyright © artdaily.org

Järn skall åter jord varda (Iron bites the dust)

noreply@blogger.com (Nicklas Cederqvist) — Tue, 09 Apr 2013 06:10:00 +0000

Måndagens (8/4) huvudnyhet var konservativa 88-åringen Margaret Thatchers bortgång. Med epitetet "Järnladyn" blev hennes bland många andra claim to fame att hon blev Storbritanniens första kvinnliga Premiärminister, att hon omvaldes tre gånger, samt att hon drev landet mellan 1979-1990. Representanter från de flesta politiska läger beklagar bortgången och betygar samtidigt hennes storhet som politiker, däribland President Obama, Premiärminister Blair och ex-President Gorbatjov.

Baroness Margaret Thatcher, 1925-2013

Nätversionen av välrenommerade The Art Newspaper (TAN) valde en möjligen oväntad infallsvinkel på topp-politikerns frånfälle, nämligen att Thatcher blev upphov till Storbritanniens idag världsledande museer. Järnladyn var ohöljt illa omtyckt av det akademiska Storbritannien. Det mest kända exemplet på detta var att konservativa Oxfords Universitet röstade ned förslaget att hederspromovera Baroness Thatcher.

Dockan från brittiska satirprogrammet "Spitting images", som gick i svensk TV under flera år

Thatchers absoluta övertygelse var att offentliga institutioner skulle vara "prisvärda" och samtidigt också vara ekonomiskt mer eller mindre ekonomiskt självförsörjande. TAN understryker att Thatcher indirekt blev en utlösande faktor till reformer inom den brittiska museivärlden, som lett till att de idag är självständiga, flexibla och skapande institutioner. Hennes reformer vidrörande offentlig finansiering gav dem (den möjligen tvingande) friheten att själva bestämma över finanserna, söka privat sponsring och driva publicerings- och produktföretag. Därpå insisterade Tony Blairs regering på att museerna skulle göra allt för att nå ut till människor som aldrig tidigare skulle ha drömt om att besöka ett museum. Denna kombination, hanterad av exceptionellt begåvade chefer som Nicholas Serota och Neil MacGregor och förvaltare som Jacob Rothschild, som alla förstod vikten av enkel åtkomst utan att bli vulgära, har lett till att Brittiska museer är ledande inom sina sektorer, avslutar journalisten Anna Somers Cocks för The Art Newspaper.

Många svenskar drar sig till minnes att Thatcher vägrade hoppa på kommando av journalisten Stina Dabrowski (Lundberg). Jag väljer i stället att visa ett SvT-klipp där Fru Thatcher tar över hela intervjun, -situationen faktiskt, och får Stina att framstå som en försynt, nigande tös med hatten i hand, inför en rytande skicklig och nota bene, -oerhört brittisk lejoninna.

Konstnärer älskade att hata henne; här Marcus Harveys "Maggie" som består av 15.000 gipsavgjutningar av allt från sexleksaker till frukt och leksaker, till masker av (socialisten) Tony Blair...

Rest in peace, Madame Iron Lady.

Fotnot: Kapten Yuri Gavrilov myntade smeknamnet Iron Lady år 1976 i den ryska tidningen Röda Stjärnan, med anledning av Thatchers kraftiga oppsition mot Sovjetunionen och dess socialism.

Källa:
http://www.theartnewspaper.com/articles/Margaret+Thatcher/29297
http://en.wikipedia.org/wiki/Margaret_Thatcher

Bowie är -på Victoria & Albert

noreply@blogger.com (Nicklas Cederqvist) — Sun, 07 Apr 2013 20:59:00 +0000

Sugen på David Bowie-utställningen i London? Då är det dags att smida, -järnet är stekhett. Den snabbast säljande utställningen i Victoria & Albert-museets historia och uppmärksamheten är enorm, -världen över. Bowie är en levande legend, legendariskt skicklig på att marknadsföra sig själv och det var nog ingen slump att han släppte en skiva i samband med invigningen. Utställningen pågår 23 mars till 11 augusti; Internetbiljetterna redan slutsålda. Enda möjligheten att komma in är att hoppas på biljetter direkt i kassan, dagen för besöket; -vardag troligen bättre helgdag.

Väl på plats, kan ni avnjuta mer än 300 föremål, exempelvis handskrivna textrader, originalkostymer, mode, fotografier, film, musikvideor, scendekor och Bowies egna instrument. Galna scenkostymer och nedkastade textrader till låtar är exempel på Bowies oupphörliga pånyttfödande av sig själv under fem decennium. Victoria & Albert-museet, ett av världens mest upphöjda för konsthantverk, har fått tillgång till den 66-åriga artistens personliga arkiv, som ingen annan tidigare fått. Född av enkla föräldrar som David Robert Jones, just efter andra världskrigets bombmattor över London, växte David upp i förorten Brixton. Bowies första band hette Kon-Rads och King Bees och Davids intresse för iögonfallande kostymer var stort redan då. En av hans mest berömda, androgyna outfit var "The Starman Costume" från 1972, använd för aliaset Ziggy Stardust.

Könsgränsöverskridande alter egot Ziggy Stardust, år 1972

Utställningen tar upp olika aspekt av Bowies liv. Dels de olika begåvningarna i egenskap av musiker, sångare, låtskrivare men också intresset för grafisk design, scendekor och scenklädsel. Bowie vistades bland annat i Berlin under ett flertal år (där han producerade tre plattor, som idag refereras till som Berlin-trilogin) och han har också haft stora problem med droger.

Bowies nya album "The Next Day" gick raka vägen upp på Brittiska topplistorna för ett par veckor sedan. Det om något är ett tecken på att pensioneringen inte ligger helt runt hörnet.

En och annan museianställd svensk kommer säkert att besöka the V&A i Kensington. Hur många svenska artister skulle kunna locka folkmassor till ett stort museum nära dig? Abba torde nog kunna exkluderas eftersom deras "egna" museum snart invigs. Frågan är om vi kommer att gå och se utställningen "Uffe är" på Nordiska Museet om några år? Vad säger herr Lundell, är det bara öppna landskap som gäller, eller kan ett museum på Djurgården locka gotlänningen till huvudstaden?

Fotnot:
Inträdet till utställningen är £16.90, cirka 170 kr, billigare för studenter och pensionärer.

För den Bowiefrälste, hälsar en trogen läsare att det på lördag (13/4) hålls ett Bowie-tribute till 40-årsjubiléet av albumet Aladdin Sane i Stockholm, i lilla mysiga Bryggarsalen: David Bowie- A Celebration.

Jag fick just veta av arrangörerna att man köpt tillbaka två biljetter av en äldre dam som skulle ge dem till sin dotter, eftersom damen precis hade förstått att det inte var Bowie själv som skulle komma till Bryggarsalen. Lokalen rymmer 360 personer... Any interest in a late night gig in Stockholm this Saturday, mr Bowie?

Källa:

http://artdaily.com/index.asp?int_sec=2&int_new=61480#.UWCG5spj8tS

http://sv.wikipedia.org/wiki/David_Bowie

Sågad solkungselefant

noreply@blogger.com (Nicklas Cederqvist) — Tue, 02 Apr 2013 06:07:00 +0000

I lördags, den 30 mars, ägde en stöld rum i Paris, av det mindre subtila slaget.

En man bröt sig in i Naturhistoriska Museet tidigt på påskafton och använde sig av en motorsåg(!) för att såga av en av betarna på skelettet av en elefant. Snabelvarelsen var inte vilken som helst, utan tillhörde en gång en av Frankrikes mest kända kungar, Louis XIV, även kallad Solkungen. Elefanten fick Louis XIV i gåva 1668 av den portugisiske kungen.

Museianställd med lemlästad elefant

Motorsågstjuven, endast 20 år gammal, fångades av polisen nära museet med en 4 kg tung bete. Den var dock inte original, utan hade adderats till skelettet under 1800-talet. Polisen hade ingen kommentar till varför mannen stal beten, men under de senaste åren har stölder av elfenben och noshörningshorn utgjort ett stort problem i Europa och annorstädes, både på museum och i djurparker.

Sedan 1950-talets population av miljoner afrikanska elefanter som minskade till runt 600.000 i slutet av 80-talet, kriminaliserades handeln med (modernt) elfenben 1989. Tjuvjakt och illegal handel med betar fortsätter dock i allra högsta grad.

Idiotiskt potensmedel

Se även bloggen: Antikjakt ger noshörnings- och elefantdöd och Antiktrend 2012 låter kviddevitt.

Källa:
http://artdaily.com/index.asp?int_sec=2&int_new=61638#.UVnnD1dj8tR
http://www.wwf.se/vrt-arbete/arter/1125722-elefant

A security guard at the Natural History museum stands in front of the elephant skeleton whose tusk was chopped off by a thief, at the Natural History museum in Paris on March 30, 2013. A young man was arrested by the police on the night of 29-30 March after attempting to steal the tusks of an elephant having belonged to Louis XIV by using a chainsaw to chop them off, according to the Higher Education and Research Ministry. AFP PHOTO/ JOEL SAGET. PARIS (AFP).- A man broke into the Paris natural history museum early Saturday and used a chainsaw to hack off the tusk of an elephant that belonged to King Louis XIV of France, officials said. Police arrested the man in a nearby street as he was making his escape and recovered the three-kilogram (seven-pound) tusk, museum workers said. The elephant whose skeleton is preserved in the popular museum was given as a gift in 1668 by the king of Portugal to Louis XIV, who was also known as the Sun King. The animal's tusks are not the original ones but were added to the skeleton in the 19th century. Police made no immediate comment about why the man tried to steal the tusk but the incident comes amid a series of thefts in recent years of ivory from European museums and zoos. The international trade in elephant ivory, with rare exceptions, has been outlawed since 1989 after elephant populations in Africa dropped from millions in the mid-20th century to some 600,000 by the end of the 1980s. Yet poachers continue to slaughter elephants to lay their hands on their precious ivory and the illegal trade in the white gold continues to boom.

More Information: http://artdaily.com/index.asp?int_sec=2&int_new=61638#.UVnnD1dj8tR[/url]
Copyright © artdaily.org

Antikbranschens vara eller inte vara/ Nya stallyktor håller grytan kokande

noreply@blogger.com (Nicklas Cederqvist) — Tue, 26 Mar 2013 10:25:00 +0000

Veckan efter att Brösarpsmässan (en antikmässa som uteslutande saluför föremål i originalskick) avslutats, så känns nedanstående resonemang extra påkallat...

En av alla mina uppmärksamma bloggläsare var vänlig att skicka en länk till mig.
http://www.stadsauktion.se/1303/176506-utomhusarmaturer-smide
Den berör utrop 176506 på Stockholms Auktionsverks Stadsauktion i Frihamnen: Jag citerar katalogtext: "Beskrivning: Utomhusarmaturer, 1 par, smide, svarta kupor, 115 cm från vägg, nydragen el. Skador: Senare skärm och glaskupa".

Stockholms Auktionsverk den 25 mars 2013

Rent språkligt och även ur ett katalogiseringsperspektiv så är parallellerna uppenbara till Kolonns stallyktor (se Kass katalogisering Kolonn). Auktionsverket skriver: "Skador: Senare skärm och glaskupa". -Senare än vadå? Explicit så säger man -precis som Kolonn gjorde- att elen är ny, emaljskärmarna är nya och glaskuporna är nya, men implicit också att smidet är gammalt. Utan att exakt uttala sig om åldern på smidet påskiner man att den är högre än för övriga beståndsdelar, -vilket jag och fler med mig- betvivlar. För övrigt förstår jag inte termen "svarta kupor", men det är sannolikt ett omedvetet misstag och omedvetna misstag är o.k. -Andra typer av "misstag" är mindre o.k. Dessutom borde rubriken "Skador" ersättas av "Konditionsrapport" för mer korrekt förståelse.

Skador=Konditionsrapport

Gråzonerna i auktionsbranschen utgör en ständig utmaning och det är sällan proffs som drabbas utan oftare så kallat vanligt folk. Många antikhandlare och mer initierade känner till fallgroparna. Men, till syvende och sist så är förfalskningar (vare sig det gäller trädgårdsurnor i gjutjärn, kinesiskt porslin, "fixade/mifflade" möbler, svenskt 1700-tals glas, stallyktor, båtrattar, dinky toys-bilar, rolexklockor, gallé-glas, måleri av Liljefors, Nyström, Amelin, Jolin, etc, etc...) något som i slutändan skadar h e l a branschen. Kortsiktigt så blir säljaren/ auktionshuset nöjd över att ha fått rejäl dusör för en förfalskning, (vare sig de vet om objektet är äkta eller falskt). Långt senare kan dock kunskapen om det förfalskade föremålet leda till en massa negativa förvecklingar som också skrämmer bort folk från att någonsin mer intressera sig för äldre konst och antikviteter. There is something rotten in the state of Antiques, för att parafrasera den gode Shakespeare.

Rolex -made in Thailand

En ödmjukare katalogisering av sannolikt nyproducerade föremål måste till. För endast några år sedan skrevs det exempelvis 1700-tal, Ming eller Qing om mängder av porslin som togs till försäljning hos de flesta av de svenska auktionshusen. När man ganska snabbt insåg att man översköljdes av containerlass på containerlass av ofta högkvalitativt -splitter nytt- kinesiskt konsthantverk av alla upptänkliga material och typer, så tvingades man börja katalogisera mindre beskäftigt och mer sanningsenligt. Vissa aktörer är fortfarande oseriösa (se mina tidigare bloggar). Japanskt (impopulärt) konsthantverk kallas ofta för kinesiskt (populärt), -ofta och över hela landet. Även så i antikpressen; -medvetet eller ej?

Japanskt=Kinesiskt

Auktionshusen har mig veterligen ingen -svensk- gemensam intresseorganisation och ser i högsta grad sina kollegor, alltså andra auktionister/auktionshus, som konkurrenter snarare än kollegor. Detta gör att de -auktionshusen- inte har något system att mota eventuella problem i grind och heller inte för någon -åtminstone officiell- dialog. Visst, rykten sprider sig fort och alla känner alla i denna ankdamm till bransch.

Ankdammsaktörer

Antikpressen i Sverige utgörs av Antik & Auktion och Antikvärlden. De skulle kunna betyda mer för folkbildningen, men har valt att styra in i lättsammare terräng. Ämnen som man tror skrämmer läsarna väljs enligt mitt förmenande bort för att de är just skrämmande och av -i ett kortsiktigt perspektiv- möjligen underminerande karaktär. Kanske är tidningarna också rädda för annonstapp, om alltför "delikata" ämnen tas upp. Jag påstår att det är precis tvärtom. Kunskap är makt. Min teori är att om läsaren känner sig kunnig(-are) så har man också en nöjd läsare. Internationella tidningar som Antiques Trade Gazette och The Art Newspaper tar ofta upp "besvärliga ämnen" både sakligt och konstruktivt. Som man bäddar får man ligga, även vad anbelangar val av -eller brist på- (djupare) journalistik.

En annan stor folkbildare -populärt kallat antikhandlarnas största fiende- är såklart SvT:s Antikrundan. Där lär sig gemene man/kvinna massor om nominativa värden och falskt kontra äkta. M e n, sedan ett par år är programmet ute på otroligt instabil gungfly. Man lägger ned en massa onödig tid på tempohöjningar-sänkningar med hjälp av oräkneliga musikinslag/cliffhangers/larviga hemma-hos-besök eller långväga resereportage/rangordning av sämst-bäst-utan att vi i tv-sofforna får annat än skymtar av objekten och påbjudet i stället för spontant -ständigt-skrattande som gör att programmet tappat enormt i anseende. Att både Brittiska Antikrundan (originalet) och den Amerikanska kör vidare i trygga, säkra och oerhört snygga -delvis olika- hjulspår tycks inte svenska programmakare anse vara tillräckligt. Här ska det poppas till och upp och skrattas och plojas och stojas... -Man är matt efter ett program. Var tog lugnet och sakligheten vägen? Det känns som man från producentens sida har väldigt låga tankar om oss tittare; vi klarar inte av en massa "tung" fakta utan måste oupphörligen matas med larv för att orka se hela programmet. -Morsning och goodbye, SvT.

Adhd-Rundan

Framtiden för antik- och konstsverige ser inte bara ljus ut. Stora aktörer (läs auktionshusen) blir större och gissningsvis färre. Konstgallerierna blir också större och färre, inte minst pga att också auktionshusen börjat med försäljning av konst till fasta priser. Det kallas "Primary sales", senast Bukowskis med hårt annonserat så kallat Fire Sale (översatt: extrem utförsäljning) av konstnären Frosts alster. Konstgallerier och antikhandlare kämpar med stigande hyror både internationellt och i Sverige. Allt medan den tyngsta konkurrenten, internet, tar allt större marknadsandelar.

Fortsättning följer, utan musikpålägg.

Kass katalogisering Kolonn

noreply@blogger.com (Nicklas Cederqvist) — Thu, 21 Mar 2013 09:58:00 +0000

Rubrik:
60249.UTOMHUSARMATURER, 1 par, smide.

"Rostanlupna. Senare skärm och glaskupa"

Jag var på auktionshuset Kolonn i Sundbyberg i tisdags och betraktade bland andra föremål, detta par armaturer. På ett ögonblick konstaterade jag att lamporna är alltigenom nytillverkade. Nåja, möjligen kan de vara så gamla som från 1980-talet, mer sannolikt dock 2000-tal.
Total katalogisering lyder som följer:

"Beskrivning
Armaturer i smide, svarta kupor. Nydragen el.
Längd från vägg ca 60 cm.
Konditionsrapport
Rostanlupna. Senare skärm och glaskupa."

Stallyktor utan stall

Eftersom jag tycker rätt ska vara rätt, påpekade jag mycket vänligt för passerande auktionshusanställd i förbifarten att armaturerna, vanligen kallade stallyktor, aldrig har varit i närheten av ett stall, än mindre var gamla. Jag fick ett otydbart mumlande bifall till svar.

Jag påstår att fraseringen: "Rostanlupna. Senare skärm och glaskupa" faktiskt indikerar att det enda som inte är kommenterat, -nämligen smidet, underförstått då påstås vara äldre. Vilket alltså blir till en indirekt lögn.

Men, 48 timmar efter mitt vänliga påpekande ligger "armaturerna" fortfarande ute till försäljning, med exakt samma katalogisering. Glaset är -som katalogiseringen påstår- nytt. Elsocklar och sladdar är -som katalogiseringen påstår- nya. Emaljskärmarna är -som katalogisering påstår- nya. Då återstår endast själva armarna och fäste/avslutning i "rostanlupet" järn.

Rost

Den rostanlupna ytan är lika naturligt uppkommen/förekommande som blommande körsbärsträd på Sydpolen. Rost kallas också för patina och att få järn att rosta är allt annat än svårt. Att "antikpatinera" är standardförfarande för alla material som förekommer i seriösa och framför allt mindre seriösa antiksammanhang. Nuförtiden säljer var och varannan antikbod shabby-chicat gods, som antingen är gammalt, delvis gammalt (så kallade giftermål av nya och äldre beståndsdelar) eller av nyare tillverkning. Det är helt ok, så länge potentiella kunder inte leds att tro att man köper något genuint, av äldre datum.

Om inlämnaren är medveten eller inte om att "armaturerna i smide med svarta kupor och nydragen el" inte är särskilt gamla, är i sammanhanget irrelevant. Det är auktionshusets ansvar att skriva en katalogisering som är korrekt och med verkligheten överensstämmande. Varje dag året om, försöker inlämnare av föremål vid Sveriges och världens övriga auktionshus att förmå den som tar emot föremål att skriva beskrivande texter, som är bättre än sanningen. Det vet de som arbetar på auktionshusen. Att skriva: Vas, Kina, utrop 1000 kr, om en nytillverkad kinesisk kopia/förfalskning kan ingen opponera sig mot. Att skriva exakt detsamma om samma föremål, men ha utropet 5000 kr, eller 30.000 kr kan många opponera sig mot. -Jag, till exempel. Någon mindre kunnig stackare kommer i slutledet att ha en förfalskning på väggen eller på middagsbordet och så ska det inte vara.

Jag har diskuterat ovanstående problematik tidigare; Eftersom auktionshusen mycket skickligt marknadsför sin verksamhet och har tagit över stora delar av antik- och konstmarknaden, så har man också en skyldighet att utföra sitt värv på ett så korrekt sätt som möjligt.

För några minuter sedan plingade mailboxen till: En timme återstår av budgivningen på lamporna. De är uppe i 1800 kr (avgifter på runt 20% tillkommer). Ironiskt nog så är det fortfarande billigt för två nytillverkade stallyktor, eftersom riktpris på en snarlik lykta, oftast tillverkad i Polen eller Kina, är mellan 2200-2700 kronor. De så kallade byggnadsvårdsföretagen säljer liknande föremål i parti och minut och det är big business. Stora affärer med (oftast) korrekt katalogisering.

Slutpris 2000 kr

Källa:
https://auctionet.com/sv/60249-utomhusarmaturer-1-par-smide

Fotnot:
Skjut inte budbäraren.

En Ding värld

noreply@blogger.com (Nicklas Cederqvist) — Wed, 20 Mar 2013 10:13:00 +0000

Sotheby´s New York sålde under Asia Week igår den 19 mars, en vit keramikskål som hade köpts för sex år sedan på loppis i USA för 3 dollar (c 20 kr). Utropet hade satts till 200.000-300.000 dollar, vilket sannolikt gladde säljaren. Utropet skulle visa sig vara långt ifrån vad den så kallade marknaden ansåg skålen vara värd, -egentligen. Klubban föll på två miljoner dollar (inkl. auktionshusets påslag och avgifter motsvarande 14 miljoner kronor).

Dubbla lotusbladpaneler

Köparen var den etablerade London-handlaren Guiseppe Eskenazi. Denne (legend) agerar ofta som ombud/mäklare för samlare och institutioner världen över. Var skålen hamnar är ännu okänt, men många intresserade finns garanterat, eftersom endast en snarlik skål är känd -någonstans; British Museum fick 1947 en nästan likadan skål i gåva efter den kände samlaren Henry J. Oppenheim.

13, 4 cm diameter sagolikt konstnärsskap!

Ding-vara (Ding ware) är känd för att i bästa fall vara mycket tunt modellerad med nästan vit lera och elfenbensfärgad glasyr. Under Sung-dynastin (960-1279) producerades sublim keramik, dock inte porslin -åtminstone inte i större mängder. Dingföremålen påminner för den oinvigde om porslin utseendemässigt. Dekoren är på de bästa föremålen för hand skuret på ett mycket högstående konstnärligt vis, som få keramiker någonsin kunnat efterlikna. Dessvärre förekommer skickligt utförda förfalskningar och de är -naturligtvis- gjorda i Kina.

Området med brännugnar som associeras med Dingvara heter Quyang, Ding-distriktet i Hebei-provinesen, i norra Kina. Området kallades tidigare för "Dingzhou". Dingproduktionen utgjordes mest av mindre hushållsföremål som små skålar och fat, vanligen i natur-former. Oftast var de tidiga (1000- och 1100-tal) ding-föremålen odekorerade. Från sent 1000-tal och tidigt 1100-tal blir föremålen allt mer komplext utförda, med extremt flyhänt skuren och ofta "kammad" dekor. Under 1200-talet blir tekniken att med tryckformar dekorera föremålen allt vanligare.

SÅ ser en äkta dingbas ut!

I och med att Sotheby´s nu visar bilder på skålen ur alla vinklar, så kan jag inte låta bli att återigen citera min vän Regina Krahl, som arbetar som konsult åt nämnda Sotheby´s, även relativt nyutnämnd President för the Oriental Ceramic Society i England: "Om något speciellt är med i en katalog dyker kopior upp nära nog direkt efter att katalogen kommit i tryck"... (Se för övrigt bloggen: Förfalskarmanual).

Så chansen att även Du hittar en liknande skål på loppis har definitivt ökat! Men, kommer den att vara från tiden, -alltså äkta? Skulle inte tro det. När ni ser en snarlik skål på auktion katalogiserad som: "Skål, Kina, utrop 3000 kr", så behöver ni inte ropa Hej utan kanske snarare Hejdå?

Fotnot:
Formen och den utvändiga dekoren förekommer i silverutförande, från samma period och delvis (ej helt lik) även tidigare, under Tang-perioden (618-906).

Källor:
http://artdaily.com/index.asp?int_sec=2&int_new=61421#.UUmYolebUtQ
http://www.sothebys.com/en/auctions/ecatalogue/2013/chinese-works-of-art-n08974/lot.94.pricehl.html

Unik möjlighet dämpa Nobelprislängtan

noreply@blogger.com (Nicklas Cederqvist) — Fri, 15 Mar 2013 12:27:00 +0000

Börjar sonens/ dotterns författarambitioner kännas långsökta? Går inte pappas karriär i kemilabbet så spikrakt som familjen trodde? Månne är även dina medlarinsatser i mellanöstern fruktlösa.

Hav förtröstan; den 10 april får ni möjlighet att köpa ett nobelpris. Då erbjuder Heritage Auctions i New York, engelsmannen Dr Francis Cricks Nobelpris, som han tillerkändes 1962, för sina upptäckter angående DNA-strukturer.

Man tror att detta är det första Nobelpriset som kommer ut på kommersiella marknaden på mer än 70 år och förväntningarna ligger kring en halv miljon dollar (c 320.000 Skr). Det är Cricks efterlevande som säljer guldmedaljen, checken på 85.739 kr och 88 öre(!), lab-rock, böcker och annan memorabilia.

En del av intäkterna ska anslås till forskningsmedel för det nya Francis Crick-Institutet i London, som ska stå färdigt 2015. Familjen beskriver Crick som en modest man, som hellre hade en stor griffeltavla på kontorsväggen och ett porträtt av Charles Darwin, än några av de otaliga priser han fått. Efter att ha tagit en Fil kand 1937, började han arbeta i fysiklaboratorium, där han studerade vattens viskositet vid höga temperaturer, "...det tråkigaste ämne som överhuvud taget är tänkbart", enligt honom själv. Karriären vindlade mellan olika fakulteter; dock var Crick målmedveten och verksam långt in på ålderns höst. DNA-upptäckten gjordes tillsammans med James D. Watson och Maurice Wilkins.

DNA-medaljens nya hemviste?

Nobelmuséet torde kunna vara en intressent i budgivningen? Sponsorer borde inte vara svåra att uppbringa; DNA-uppspaltningen kan argumenteras vara en av mänsklighetens viktigare upptäckter..!
Om ni inte tycker det räcker med guldpengen så ingår även nautiska loggböcker och trädgårdsjournaler. Och ja, checken är redan inlöst...

Fotnot: I samtal med Intendent Susann Ronvall på Nobelmuseum den 15 mars, fick jag veta att muséet redan äger flera Nobelpriser, men man blev mycket intresserad av försäljningen i New York, som man inte tidigare hört talats om.
Ursäkta typsnitts- och storleksproblemen. De är för tillfället olösliga.

Fotnot:
Nobelpriset såldes för 2,27 miljoner dollar +avgifter, till en kines vid namn Jack Wang, ägare till ett kinesiskt biomedicinföretag.

Källor:
http://www.artdaily.org/index.asp?int_sec=2&int_new=60987#.UULjRVebUtQ
http://www.ha.com/Heritage-Auctions-press-releases-and-news/francis-crick-s-1962-nobel-prize-for-discovering-dna-structure-at-heritage-auctions.s?releaseId=2326&ic=leftcol-crick-nobel-prize-althome4-022513
http://sv.wikipedia.org/wiki/Francis_Crick

Samtidigt, i Köpenhamn...

noreply@blogger.com (Nicklas Cederqvist) — Tue, 12 Mar 2013 10:46:00 +0000

När det råder stiltje i Sverige gällande större auktioner, höll Bruun Rassmussen (BR) i förra veckan årets första kvalitetsauktion i Köpenhamn. Jag har inte sett kalla säljfakta, men uppenbarligen blev en hel del sålt till höga priser.

Något som sällan ses på ett svenskt auktionshus hemsida, är vad olika muséer köpt in hos dem. BR använder en lista över museum som handlat hos dem i sin marknadsföring och personligen anser jag det vara en spännande form av "skryt". Självklart kan det vara känsligt att "hänga ut" köparen, men det kommer ju ändå till allmänhetens kännedom förr eller senare, om ett museum köpt ett föremål. När det gäller konsthandeln så kan förhållandet vara det rakt motsatta; Om en viss aktör i Sverige köper ett konstverk, så finns(fanns?) en "gentlemens agreement" att auktionshuset inte kan/får använda det specifika konstverket i sin marknadsföring. Hur dyrt än sålts..! -Möjligen inte så gentlemannamässigt?

En olja av dansk guldålders stolthet C.W. Eckersberg, föreställande ett seglande sällskap, köptes av Statens Museum for Kunst och är redan upphängd.

Tondon av CW Eckersberg från 1824 kostade 1.5 miljoner statliga kronor.

Porslin och keramik gick delvis oerhört bra. Ett brickbord med tebordsskiva från danska Store Kongensgade-fabriken klubbades för 500.000 medan 13 delar av Meissens ”Papegojservis” gick för ett samlat klubbslag på 420.000. Vidare blev det rekordpriser på ”Flora Danica”, då t.ex. tolv middagstallrikar såldes för 125.000.

Barock dansk bricka med rokoko-ställ; en halv miljon kronor

Själv glömmer jag aldrig när jag var I Köpenhamn i början av 90-talet, för att forska kring fajansbord för en C-uppsats i Konstvetenskap. Jag gick in i dåtidens mest exklusiva antikhandel på Bredgade och räknade till 13 fajansbord i två våningar. De flesta var svenska och när jag mycket artigt började ställa frågor om "bakkebordsblader" -som de kallas på danska, blev jag till min oerhörda förvåning bryskt utföst ur butiken. Att jag talade i princip flytande danska, var iförd kostym och var överhövan artig hjälpte inte. Jag hann aldrig riktigt presentera mitt -helt- akademiska ärende. Det rådde och råder nämligen från Sverige exportförbud på signerade, bättre fajanser och flera av dem kände jag igen ifrån Stockholm, vilket innehavaren snabbt förstod.

Som en Paprikavas; 51 cm, dock ovanligare, kostnad 1,2 miljoner

Av det moderna konsthantverket stod sig Axel Saltos karakteristiska stengodsvaser och figurer väl. Det största utbudet någonsin bjöds ut och många av verken såldes till mycket höga priser, medan mer ordinärt förblev osålt. En stengodsvas i knoppande stil slog det danska auktionsrekordet och gick för 1,2 miljoner. Sammantaget gick det samlade utbudet av Axel Salto för 3,6 miljoner. En kuriositet var utropet om 16(!) pendyl, vägghängda ljusstakar designade av Pierre Forsell för Skultuna. Utropet var 15´ och klubban landade på 25.000 kr. Börja samla?!

16 Skultuna pendyl en suite, 25.000 kr

Ett par Mix-fåtöljer av Kaare Klint och Edvard Kindt-Larsen noterades till 410.000 kr, utrop 200-300´; Gudomligt vackra!

Mix, modell 4396, 410.000 kr, designade under 30-talet

Ett Wegner-skrivbord med yppersta proveniens; från designern Herbert Krenchels hem, såldes för 250.000 (utrop 75´). Ett smycke att visa upp på ett stort internationellt design-museum månne? Eller köptes det av en försigkommen handlare, för att därefter köpas av ett stort museum..?

Krenchel-frotterat Wegnerbord, designat 1954

Fotnoter:
Alla priser i danska kronor, som är ungefär 10% starkare än svenska kronan.
Paprikavaser finns i runt tio varianter och designades av Anna-Lisa Thomson för Uppsala Ekeby. Den vanligaste golvvasen är 52 cm hög.
Källor:
http://www.bruun-rasmussen.dk/vfs/news/130308-2.html

Bukowskis Dubbe(l)natur

noreply@blogger.com (Nicklas Cederqvist) — Mon, 04 Mar 2013 09:48:00 +0000

(För bäst förståelse av följande rader, bör ni ha läst närmast föregående blogg: Bukowskis -För Sverige med tiden)

Efter senaste krönikan om Bukowskis satsning på att ta en tugga av Sveriges klockkaka, har flera omständigheter gjort att jag inte kan hålla mig från tangentbordet.

Jag vill understryka tre faktum; 1: Jag känner inte Gunnar Dubbe (-nyutnämnd klock-Intendent hos Bukowskis). 2: Jag har heller aldrig haft nöjet att träffa honom. 3: Jag har ingen som helst anledning att betvivla eller ifrågasätta herr Dubbes kompetens som nyutnämnd Intendent för avdelningen klockor därstädes. -Tvärtom, så önskar jag honom stort lycka till.

Emellertid:
Under rubriken Experter kan man på Bukowskis hemsida klicka sig fram till följande bild av en liggande Rolex med blå urtavla:

Klicka där, så dyker bilden av Gunnar Dubbe upp.

Gunnar Dubbe(?)

Av för mig okänd anledning finns ingen släkt Dubbe noterad i svenska nätsökmotorer. Jo, en person; endast med Bukowski-nummer och adress; Gunnar Dubbe. Precis med det namnet presenteras han på Bukowskis hemsida. Sedermera har jag förstått att Gunnar Dubbe till min stora förvåning lär heta något annat.

Intendent inkognito?!

Lördagen den 2 mars ringer jag Intendent Dubbe för att söka reda ut begreppen; ber om ursäkt över att jag stör i helgfriden och förklarar att jag är en bloggare med intresse för antikbranschen. Dubbe har inte sett min krönika om honom och Bukowskis, säger han. Jag frågar om hur Bukowskis ser på det faktum att Dubbe är sponsrad. -Det är inte sponsring, replikerar Gunnar. Det är google ads som ser ut så där, -men det ska tas bort idag! Hur ser Bukowskis på det faktum att du är sponsrad då? Det får du fråga Bukowskis om, replikerar Intendent Dubbe. -Alla bloggare är sponsrade säger Dubbe allvarligt. Jag säger att så alls inte är fallet, det är jag själv ett exempel på.

Bloggen Dubbes (och Chopards-) värld- Perpetual fascination! Lördag klockan 14.00, 2 mars 2013.

Därefter frågar jag om Dubbe egentligen heter så i efternamn. Nej, får jag veta, Dubbe är från början fotograf och när han började plåta för ett antal år sedan, så behövde han ett artistnamn. Det blev Dubbe och alla i branschen känner mig som Dubbe, säger herr Sjögren. Känner Bukowskis till ditt riktiga efternamn, frågar jag. Det får du fråga Bukowskis om, avslutar Gunnar Sjögren, alias Gunnar Dubbe, Klockintendent på Bukowskis.

Bloggen Dubbes värld, efter undertecknads telefonsamtal, klockan 14.15, lördag 2 mars 2013...

Tio minuter efter att vi lagt på, har Nymans och Krons Ur- annons för Chopard försvunnit från Dubbes blogg-sida. Rokad från rosa Chopard till rosa flamingos. Snabba puckar.

Jag konstaterar att ett av Skandinaviens största auktionshus väljer att lansera ett helt nytt auktionssegment, handleds- och fickur i en auktion som omspänner 19 utrop, varav minst 17 icke är funktionstestade. Samtidigt väljer man att lansera den nyanställde - av externa klockföretag sponsrade- Intendenten som ansvarig för nämnda klockavdelning under ett alias. Jag tror inte att något svenskt auktionshus -någonsin- har introducerat en nyanställd varken som sponsrad eller under alias. Jag tror heller inte att någon med notabelt ansvar har lanserats med endast ett alias i svensk företagshistoria, -någonsin. Jag har ingen aning om anledningen härtill, men finner det högst remarkabelt.

Sedan senaste krönikan har jag hittat Bukowskis info-sida om nya Klockavdelningen med rubriken: "Bäst på klockor - Gunnar Dubbe". Sidan bjuder frejdigt språk, spännande formuleringar och dito ordval: På frågan "Vem har klockstil enligt dej?" Svarar Intendenten bland annat: "Leonardo DiCaprio sägs äga en av de finaste Jaeger-LeCoultre-samlingarna i världen. Något som blir litet märkligt då han gör reklam för TAG-Heuer på stan". -Litet märkligt, säger den som är sponsrad av urhandeln och arbetar på Bukowskis under alias. Vidare säger Dubbe: " Rolex Oysterquartz är tillsammans med Ventura bland de mest ironiska klockorna och därmed en rolig klocka som jag uppskattar enormt mycket för att det är ett designmässigt svar på Royal Oak och Nautilus. Samt ett finger till det misslyckade Beta 21-samarbetet." Specifikt vilket finger, Intendenten? RIP Henryk Bukowski, auktionstemplets polske grundare.

Åsyftat finger?

Frågorna hopar sig... Hur många av Bukowskis Intendenter agerar under alias? Hur många är sponsrade? Kommer vi få höra: "Välkommen till Bukowskis, 007(-eller Dubbe) på klockavdelningen, med rätt att värdesätta klockor som är sponsrade av James Bond-konsortiet extra högt"? Hur påverkar det faktum att en intendent presenteras med alias, relationen mellan auktionshus och kund ur ett rent juridiskt perspektiv? Hur kan vi kunder veta att intendenten jobbar obunden för Bukowskis -och inte också i ett två-stolsläge för något klockmärke? Hur ska vi kunder veta att Bukowskis kundtjänst agerar för kundernas bästa och inte för aktörer som möjligen sponsrar intendenten? Etc, etc...

Fotnoter:

*Att auktionshus idag tar in externa konsulter för expertisering är kutym. Ofta jobbar då denne annars för annan arbetsgivare eller är sin egen, men syns alltså inte "utåt" i verksamheten. Jag har själv agerat "discretionary consultant" under flera år.

*Många bloggare har alias, exempelvis den mest(?) kända, -Blondinbella. Dock har hon mig veterligen i ett tidigt skede klargjort att hennes riktiga namn är Isabella Löwengrip. För att inte missförstånd skall uppstå, så vill jag understryka att Blondinbella inte är ansvarig Intendent för någon avdelning på Bukowskis, -till min kännedom. Hon är dock, i likhet med herr "Dubbe", sponsrad.

*Möjligen blev Intendent Dubbe/Sjögren mindre sponsrad efter klockan 14, lördag den 2 mars.

*Bloggportalen Twinglys information om Dubbe.nu, den 3 mars 2013: " Dubbes klockor består av 4 klockgalna grabbar utspridda på Stockholm och Göteborg. Vi saknade ett ställe på internet där klockor diskuterades på ett seriöst sätt och startade därför Dubbes Klockor." Innebär detta att Bukowskis har anställt fyra herrar som "heter" Dubbe i efternamn? Måhända praktiskt och kostnadseffektivt, med tanke på Bukowskis andra kontor ute i landet. Heter de övriga också Gunnar i förnamn?

*Hade "Gunnar Dubbe" anställts som Gunnar "Dubbe" Sjögren och sett till att få sin blogg rensad innan Bukowskis basunerade ut anställningen, så hade inget underlag för denna blogg funnits.

Källor:
http://www.bukowskis.com/news/375-nyhet-klockavdelning-pa-bukowskis
http://www.dubbe.nu

Bukowskis -För Sverige med tiden

noreply@blogger.com (Nicklas Cederqvist) — Thu, 28 Feb 2013 10:14:00 +0000

Under några år har det mumlats om att Bukowskis ska börja med klockor; Alltså sälja klockor med därför specialiserad avdelning. Igår, 27 feb, plingade inboxen till och nyhetsbrev från Bukowskis förtäljde bland annat att det nu är dags. Under rubriken Vintage & Juveler placerat över två -inhyrda(?)- fotomodeller, -till skillnad från senaste kvalitetskatalogen då ju egna personalen fick sköta modellandet- med underrubrik Märkesplagg, juveler och accessoarer. Långt ner i mailet -närmast inklämt på en höft- finns en klickbar länk: "Klockor hittar du här". Nitton utrop närmare bestämt och en överblick ger vid handen att högsta utrop är 15.000 kr (för två damur), annars står det tyvärr på 17 utrop "ej funktionstestad", endast de två damuren förutsätts vara funktionstestade, eftersom detta lämnats okommenterat. I övrigt är katalogiseringen ytterst knapphändig.

Sponsrad personal- I ett auktionshus nära dig!

Ansvarig intendent för Bukowskis nya klockavdelning blir Gunnar Dubbe, alldeles säkert ytterst kompetent och lämpad för positionen. En googling på herr Dubbe visar att han är idog bloggare och en sponsrad sådan. Nymans och Krons Ur har glassig annons för Chopard, schweiziskt lyx-ur, högst upp på sidan.

Inte är det väl en bomb som tickar runt intendentens handled?

Under rubrik "Most wanted" är Bukowskis logotyp klickbar och där står följande:
" Roll with the changes! För några veckor sedan fick jag ett samtal och en fråga om jag kunde komma in för ett möte. Visst kunde jag det. Efter två möten till var det dags att skriva kontrakt, och simsalabim så hade jag fått ett nytt jobb. Kul och otippat. Vad är det jag ska göra då? Jo, jag ska vara klock-intendent på Bukowskis, Sveriges anrikaste auktionshus. Grundat för mer än 100 år sedan. Som titeln antyder så är det klockor som jag kommer att pyssla med, som att värdera olika typer av klockor. Med fokus på armbands- och fickur. Bukowskis har även något som kallas för Bukowskis Market som är online-auktioner. Här kan man finna en hel del roliga prylar. Även den klocksidan kommer jag att ha ett vakande öga på. Tanken är att Dubbe.nu ska rulla på som vanligt eller i alla fall i så bra tempo som möjligt. Kanske något inlägg mindre men inte större förändring än så. Veckans nyheter kommer att vara den fasta punkten i tillvaron. Så om ni har någon klocka som ni vill sälja titta gärna in".

Ur led är tiden?

Dubbes extensiva bloggsidor är som en enda stor tävling i subjektiva formuleringar och säljslogans för handledsklockor, med lånade(?) prestige-ur från olika -sponsrande- klockbutiker och värdeuttryck som torde få mer konservativa ordekvilibrister att rodna. Väl så, var och en är sin egen lyckas smed, men när nu herr Dubbe blir Bukowskis klockintendent så verkar det hela en smula risqué, för att uttrycka det diplomatiskt. Objektivitet och lågmält anslag är signum ristade i sten i auktionsbranschen, av tradition och gammal hävd. Att en dag objektivt och med oantastlig etikett förklara för en potentiell eller redan etablerad kund att rolexen som varit inne för katalogisering faktiskt är en kopia, samtidigt som det på intendentens bloggsidor görs ren och skär reklam för olika klockmärken känns...-märkligt.

Klock-standard

Det allom dominerande auktionshuset för klockor heter sedan många år Kaplans och med dem blir det svårt att konkurrera. De har satt en standard för klockkatalogisering och dito försäljning och även hostat upp sig med allt kaxigare marknadsföring. Stockholms Auktionsverk har i många års tid haft klockauktioner, om än jämförelsevis i mycket liten omfattning. Att Buk vill ta marknadsandelar säger sig självt. Dock; om en chefs- eller styrelsepost tillsätts med någon som har "olämpliga aktieposter" eller opassande åtaganden, så tenderar -nuförtiden- effektiva kvastar sopa undan/ sälja av, så att det är rent framför egen dörr, så att säga. Dubbes dörrmatta bör möjligen skakas ytterligare en aning och nog också piskas, så att obundenhet och saklighet blir ledord. Det är svårt att hävda med de bloggsidorna... Eller ser vi en ny trend? -Ansvariga intendenter ska från och med 2013 sponsras av externa intressenter, för att hålla nere lönekostnader? Intressant tanke. To be continued.

Lycka till med pysslandet Dubbe -och Bukowskis! Auktion 12 mars, visning den 7-11 mars.

Fotnot:
På en punkt vinner Bukowskis över Kaplans; alla bilder på klockorna är vertikalt och logiskt placerade. På Kaplans envisas man med att visa majoriteten av uren liggande, så att betraktaren måste "luta på huvudet", för att se urtavlan rätt...

Källa:
http://www.bukowskis.com/auctions/S201
http://www.dubbe.nu

Deviser och banditer på Älvsjö-Antiken 2013

noreply@blogger.com (Nicklas Cederqvist) — Thu, 21 Feb 2013 11:12:00 +0000

I egenskap av ensamutställare är det svårt att få mer än en överblickande känsla för trender på Antikmässan i Älvsjö. Det blir på väg till och från toaletten som man tar sig en snabbtitt i kollegors montrar, eftersom man hela tiden har tidspressen att antingen bli klar med montern, eller att hinna tillbaka till eventuella kunder som väntar på ens uppmärksamhet. Väl så.

Ändå är intrycket även i år att det är arsenik och gamla spetsar som gäller. Arsenik som viktig komponent för (äldre tiders?) uppstoppade djur och gamla spetsar som symbol för shabby chic. Uppstoppat i var och varannan monter. Förra årets diskuterade äggsamling fanns i år fortfarande till salu hos samma "inredare/antikhandlare"; tack och lov alltså fortfarande osåld. Äggsamlingar och ovanliga fåglar/djur är direkt olämpliga som inredningsdetaljer anser jag, av tidigare diskuterade anledningar. Se krönikan Antiktrend 2012 låter kviddevitt. Shabby chic är på nedåtgående, men montrar som säljer upphottade, grå- eller vitlaserade gustavianska stil/kopie/freak-möbler går det fortfarande 13 av på dussinet. Dessvärre är köparna troligen (o)lyckligen omedvetna om vad de egentligen kommer hem med. Fortfarande är säljare av orientaliska nytillverkade föremål heller ingen ovanlighet på mässan. När ska någon våga sätta ner foten? Kvalitetsjuryn eller SKAF verkar i alla fall inte vilja ta i ärenden som dessa ens med tång, enligt devisen det som inte nämns finns inte?

Kvalitetsjuryn bedömande Hasse Larssons fantastiska monter

Sedan bloggstart har jag fått många mail, kanske mest notabelt ifrån en -anonym- dansk "samlare", som efter att ha läst mina bloggar om uppstoppade fåglar och djur har bett mig om tips på var han kan få fatt på en uppstoppad kungsörn. Det är lika effektivt att fråga mig om detta som att fråga en domare som dömt en bankrånare till fängelse om hur man bäst rånar en bank. Dansken ursäktar sig med att han p.g.a. sitt stora intresse för nordamerikanska indianer så gärna ville ha en uppstoppad kungsörn, Aquila chrysaetos, hemma. -Goddag yxskaft, lär en döv gubbe en gång i ett annat sammanhang ha replikerat.

Två år i rad har jag upptäckt påtända narkomaner i min monter och ringt vakter, för att därefter leda vaktstyrkan till dem. Hur känner man igen en sådan, undrar vän av ordning. De man lättast känner igen (och det är de jag diskuterar) lever i misär på gatan, i aldrig avstannande jakt på nästa fix. Att de kommer in på mässan är i sig möjligen inte så konstigt, men fel. Enda kravet tycks vara entréavgift på 130 kr, troligen enligt devisen döm aldrig hunden efter håren. Utöver det kan man sannolikt komma in endast iförd skinntanga med banjo på ryggen. Framför allt kan man uppenbarligen komma in även om man är hög som en skyskrapa i New York. Jag har pratat med Mässans säkerhetschef om problemet och han inbjöd vänligt till dialog. Min poäng är att kassapersonalen självklart ska släppa in alla betalande, -nästan. Men, de måste få någon form av rudimentär utbildning i att känna igen personer som är (extensivt) påverkade av droger eller alkohol, så att man kan hindra dessa personer som jobbar efter devisen tillfället gör tjuven, från att få tillgång till ymnighetshorn av föremål och relativt sett lättåtkomliga dagskassor. Skandinaviens största antikmässa med skandinaviens xxxxxx säkerhet? Jag har tidigare diskuterat problemen med organiserad brottslighet som specialiserar sig på mäss-relaterade brott. Se bl.a. krönikan Brott i branschen.

Fyrkantsman med numera stulet föremål

Stölder är ett återkommande och stort problem på mässan, som av uppenbara skäl inte diskuteras högt, enligt John Cleese devis: Don´t mention the war... Om en tydligt påverkad person betalar inträde, så bör kassapersonalen vara instruerad att direkt varsko vaktstyrka, så att vederbörande kan punktmarkeras inne i mässhallen, eller ännu hellre faktiskt avvisa vederbörande direkt, innan han/hon betalar entré. Jag förstår att en del människor har svårare än andra att avgöra huruvida eller inte någon är påverkad av alkohol eller droger. Men jag ifrågasätter om Älvsjömässan alls har några direktiv till sin kassapersonal i dessa frågor? Som högt betalande utställare ska jag banne mig känna mig säker på att mycket påverkade personer upptäcks långt innan de når min -från alla entréer- avlägset belägna monter.

Fyrkantsmannen som glömde betala. Något för TV-programmet Efterlyst- utan fyrkant?

En kollega som handlar med glas och porslin har en mycket vaken och alert anställd som i fredags tyckte att en monterbesökares beteende var mer än underligt. -Så till den milda grad underligt, att han tog sin smarta mobiltelefonkamera och enkelt och diskret fotograferade vederbörande. Mannen med fin-påsen, betraktade länge och väl ett glasobjekt som för något år sedan utgjorde ena halvan av ett par. När mannen gick från montern var glasobjektet puts väck. -Case closed, säger de visst i CSI-programmen. Till yttermera visso fick den andra halvan av paret fötter utan betalning, på förra årets mässa. En slump? -Njae, låter krystat. Bilderna blev bra och jag blev förevisad dem sista mässdagens eftermiddag. Jag kände genast igen vederbörande som besökare i min egen monter under fredagen, men även under söndagen. Jag själv reagerade också på mannens underliga sätt att betrakta mina föremål, men samtidigt hela tiden iaktta sin omgivning med en flackande, arg blick. Under söndagen gick rykten bland utställarna om vilka som blivit bestulna och när en av de bestulna förevisades bilden på mannen, så utbrast han genast att det han blivit av med hade handhavits av just den fotograferade personen, strax innan föremålet försvann. Sannolikt är personen duktig kleptoman. Jag vill ha bort både narko- och kleptomaner från Antikmässan och det är vi många som vill.

Paul Percy med annat Arthur Percy-fat

För att avsluta i en högre tonart, så kan jag konstatera att det rådde en härlig stämning under mässan, med oerhört glada och trevliga besökare -och kollegor! Jag hoppas innerligt att besökarna tycker det samma! En av mina personliga höjdpunkter var att mina sista kunder var min stora formgivaridol Arthur Percys son och sondotter som köpte ett möjligen unikt percyfat av mig (tyvärr ej med på bild). Paul Percy och hans dotter, -vars namn jag pinsamt missade att notera, har som mål att öppna ett Museum Arthur Percy. Musik för mina öron; Ju förr desto bättre!

Glada Percys

Fotnot:
Vid eventuell googling: SKAF betyder i detta sammanhang inte Sveriges Kaninavelsföreningars Riksförbund, utan Sveriges Konst- och Antikhandlareförening.

Nota bene: Ingen är skyldig till något, förrän denne är dömd av domstol.

Paul Percy fick sitt förnamn av Arthur efter Cezanne och Gaugin, fick jag i förtrolighet reda på. Sådan info gör att man sover gott och drömmer om forna dagars konstliv...

Stadiga manschetter säkra kort

noreply@blogger.com (Nicklas Cederqvist) — Mon, 11 Feb 2013 02:25:00 +0000

Eftersom jag känner mig obekväm i både guld och halsband och inte är sugen på mascara så blir det i stället skjortor med manschettknäppning. Möjligen futtigt, men utöver handledsur så räcker det som bling på en karl, anser jag.

Strass med blå sten, cirka 1965

Längst ut på ärmen, diskret placerat får jag tillfälle att bre på lite med för uppgiften särskilt utformade knappar som elegant länkar skjortärmens beståndsdelar. Vare sig skjortan är mönstrad, flerfärgad eller vit, så går det alltid att matcha med ett par manschettknappar. Har jag jeans, vilket oftast är fallet, så försöker jag nå någorlunda harmoni mellan bältesspänne och manschetter, -men manschetterna kan vara nog så iögonfallande. Är det däremot kostym som gäller så tenderar jag att välja manschetter som är mer återhållna i utformningen. En regel som jag söker följa är silverfärgad klocka(-klockarmband)- silverfärgade manschetter och dito bältesspänne, eller lika för guld/mässingsfärgat.

Pärlemor/gulmetall, USA cirka 1950

Under 1600-talet dyker de första manschett-knapparna upp, länkade med en kedja. Generellt så var män nöjda med en rosett, spets eller bara ett snöre, för att snörpa åt skjortärmarna. Fortfarande rariteter, -men under 1700-talet gör man också knappar av diamant och strass. Runt 1850 blir manschettknappar något att räkna med och börjar synas allt oftare på välbärgade medborgare, dock män. Under 1860-talet gör den nya tekniken med elektrisk plätering att silver- eller guldpläterade manschetter på mindre ädla metaller blir vida distribuerade.

I form av fotboll, silver, England, cirka 1945

1887 etablerades Boyer-koncernen, som specialiserade sig på stärkta, löstagbara skjortbröst och dito kragar, men man breddade sortimentet till att inkludera manschetter, krag- och slipsnålar. Runt 1900 står Art Nouveau på sin höjd med växtornamentik som går igen i designen. 1920-30 kommer Art Decon starkt.

Strass/gulmetall, cirka 1968, med "gung-systemet"

1924 skapar Monsieur Boyer (ur tidigare nämnd koncern) den hittills viktigaste design-lösningen på en manschettknapp, nämligen gung-systemet. Alltså det som fortfarande idag är mest använt; en pinne som svänger i sin hela längd mellan två pinnar. Runt 1930 blev tryckknappsmanschetter populära. -Två identiska manschettknappar, ofta emalj/pärlemor/bakelit, som man helt enkelt tryckte ihop.

Gulmetall, USA, cirka 1950

Under 30-talet börjar stora modehus och formgivare att designa manschetter, vilket fortsätter fram i våra dagar. Ett fåtal framträdande kvinnor använde också manschetter; Daisy Fellowes -kallad 1900-talets elegantaste varelse(!) och även den idag mer kända Marlene Dietrich. Konstnären Alexander Calder, -mest känd som skulptör, gjorde ett par manschetter 1950, i form av gyllene virvlar, som idag finns att beskåda på the Calder Foundation.

Manlig manschett, vitmetall, cirka 1980

Suget efter manschettknappar har gått upp och ner precis som allt annat, men under 2000-talet verkar de åter vara i växande modekurva. Det som gör manschettknappen så spännande är nog till stor del det faktum att den oftast är mer eller mindre täckt av kavaj- eller kostymjackärmen. Den är inte in-your-face utan snarare kikandes ut lite försynt mellan raderna, som på en sann, modest gentleman.

Dynamisk dansk design, silver, Georg Jensen

Förhoppningsvis ses vi över en hoper manschetter på Älvsjö Antikmässa den 14-17 februari, i monter C 13:68. Jag hoppas då det! (Jag har manschettknappar för kvinnor också).

I form av Ericofon (Kobra), silver, 1973, (året MoMa ställde ut telefonen)

Fotnot:
En av världens största samlingar har ihopbringats av Bertrand Pizzin. Han äger drygt 2000 par. I sammanhanget nämns också sångaren Harry Connick Jr som storsamlare.

Källa:
Cuff Links, by Jean Noël Liaut and Bertrand Pizzin. New York 2002.

Like Leica

noreply@blogger.com (Nicklas Cederqvist) — Wed, 30 Jan 2013 13:16:00 +0000

Dessa dagar är det inte lätt att vara verksam som yrkesfotograf, eftersom i princip alla har tillgång till en kamera, på ficklängds avstånd. Många från 7-årsåldern och uppåt har idag en mobiltelefon med kamerafunktion. Självklart får man inte samma kvalitet på bilderna med en telefonkamera som en yrkesfotograf med professionell utrustning, vilket möjligen inte inses av alla.

Digitala kameror dominerar marknaden, närmast totalt. Äldre manuella kamerahus och optik är något som nästan rynkas på näsan åt och andrahandsvärdet har fallit oerhört i omvänd relation till stigande intresse för digital teknik. Manuella kameror, systemkameror, är något som idag ses runt halsen på kameranördar, samlare och konnässörer.

Världsrekordpris för modell IIIg; 440.000 kr

Roland Eriksson på LP Foto i Stockholm vurmar för äldre kameror och berättar stolt om försäljningsresultatet från senaste auktionen, i december. Då såldes bland annat en Leica IIIg från 1960 (utrop nr 327), -en av endast 125 tillverkade. Ägaren köpte den på annons i en fototidning 1982, tillsammans med två andra Leicor för en spottstyver, av FFV. Eftersom han var prenumerant, fick han tidningen före andra presumtiva köpare och kontaktade genast FFV för att tinga kamerorna. Klubbpris 440.000, mer än dubbla utropet och världsrekord för modellen!

Priserna var väldigt låga på 80-talet, berättar Roland. Nu går det mesta till kinesiska samlare och precis som inom de flesta andra områden är det även i kamerasvängen gott om förfalskningar. Problemen med utebliven betalning förekommer, men är sällsynta. (Se bloggen No COD- Ingen mer torsk för auktionshusen?) Till marsauktionen har man till yttermera visso fått in ytterligare en rysar-Leica och med noterat världsrekord lär många nya kunder hitta till Regeringsgatan.

En av LP Fotos kunder kommer frekvent på besök från Hong Kong. Han har en originalolivgrön Leica M3 för Bundeswehr runt halsen, med specialtillverkat handtag i kinesiskt ädelträ och avtryckare i elfenben med infällt guld, säger Roland med beundran i tonfallet. Ingen vulgär mobilkamera där inte.

Nyhetssnack:
Igår (29/1) fick vi veta att en stulen Carl Larsson-tavla har dykt upp, på Bukowskis (igen). Hur resoneras det i hälarkretsar/ägarfamiljer undrar jag i mitt stilla sinne? -Den är het (=stulen), vi lämnar in den på Buckan, för de bryr sig inte...(?) (Se bloggen Hill in -igen- och Larsson ut -igen- på Bukowskis) Nåja, Bukowskis jurister har i alla fall något att ta sig för i januari-stiltjen.

Samma dag i ett auktionshus i Uppsala; -en teknisk katastrof. För femtioelfte gången har man problem med tekniken och tvingas att ställa in och skjuta upp auktionen som skulle ägt rum tisdag. Pinsamt räcker inte och ingen som helst förklaring på hemsidan, -år 2013. Saxat från Uppsala Auktionskammares hemsida: "När slagauktionen startar kan du delta i budgivning i realtid via Internet (UAK Livebid) samtidigt som auktionen pågår. Då kan du på vår hemsida följa auktionen med ljud och bild och genom att logga in på Mina sidor enkelt bjuda i realtid". -Eeh, nej UAK; det kan man inte och enkelt går det icke. -För minst tredje auktionen i rad, två kvalitetsauktioner inräknade... Dags att bryta eventuella kontrakt och skaffa en ny leverantör!? Annars fortsätter Sisyfos sitt datorarbete i Uppsala. Idag, onsdag 30/1, tycks auktionen tack och lov fungera som den ska. Peppar, peppar ta i trä.

Vuxen-karusell?

En mer lyckad auktion, -leksaks, ägde rum i New Hope, Pensylvania, på Noel Barrett´s vinterauktion. Då såldes bland annat en Märklin-karusell från c 1910 för c 1,5 miljoner kronor, -mer än dubbla utropet.

Avslutningsvis kan nämnas att Stockholm föräras ytterligare en bakluckeloppis. Det är de företagsamma och sedvanligt kaxiga damerna bakom Stockholmsmarknader som fått ytterligare ett barn och barnet heter Solvalla Drive-in-Loppis; inga datum ännu. Loppisfloden torde snart svämma över.

Fotnoter:
Carl Larsson-tavlans titel är enligt utsago Studiefigur i rokoko och ägs av Nationalmuseum. Den stals från Utrikespolitiska institutet för 30 år sedan. Nationalmuseum har lämnat in en stämningsansökan till Lunds Tingsrätt.
FFV; Försvarets Fabriksverk. Försvarets överskottsmateriel såldes där mellan åren 1943-1991.

Källor:
http://www.lpfoto.se
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/stulen-carl-larsson-malning-hittad_7871228.svd
http://artdaily.com/index.asp?int_sec=2&int_new=60431#.UQhmTGdrj3w
http://www.solvallaloppis.se/?utm_campaign=cmp_176400&utm_source=getanewsletter

Ett scoop om ett mästerverks tillblivelse

noreply@blogger.com (Nicklas Cederqvist) — Fri, 25 Jan 2013 13:02:00 +0000

Mästaren och verket

Jag kunde inte låta bli att besöka Lasse Jonssons utställning på Waldemarsudde, sista utställningsdagen den 20:e januari. För en gångs skull var inte anledningen till sista-dagen-besök att jag dittills missat utställningen, utan att få se hur målningen Jonsson arbetat på under pågående visning, hade utvecklats. Tro mig, liknande tillfällen bjudes sällan eller snarare aldrig! (Se även bloggen: Lasse Jonsson på udden)

De första skisserna

I oktober 2012 lades de första strecken på duken som mäter modiga 2x3,5 meter, för att avslutas den 20 januari. Skisser till målningen gjordes först en vecka innan invigningen och Lars berättar hur idén kom till. Ungefär en vecka före invigningen bekymrade bästa väggen i största visningssalen honom. Den målning han vikt för platsen kändes för liten och även oharmonisk färgmässigt med salens övriga målningar. -Tro inte att en hängning med Jonssons konst lämnas åt slumpen. (Lars är perfektionist och söker minutiöst planera den totala upplevelsen).

Fler skisser

Lars kom hem och vädrade bekymret med praktväggen för hustrun Ragnhild. Varför utför du inte en målning på plats under utställningen, replikerade frun i huset. Lasse skrattade bort idén, men det dröjde inte tio minuter så hade han börjat skissa på en ejderflock över öppet hav. Dagen därpå tog han upp idén med ledningen för muséet och de var positiva, med mindre än en vecka till vernissage. Imponerande flexibilitet från båda parter!

Jag känner personligen inte till något annat exempel på att en internationellt renommerad konstnär (L.J. anses vara en av världens främsta naturmålare) målat "live", inför besökarna. Live-målandet var verkligen grädden på moset i denna utställning- och hör och häpna: det var en slump och ett sista-minuten-beslut, att det blev så! En unik konst-upplevelse, som Waldemarsudde tyvärr hade för kort varsel för att kunna marknadsföra.

Sista penseldragen; mer bukvattring på ådan!

Hur var det då att måla inför öppen ridå? -Väldigt, väldigt roligt säger Lars, och oerhört intensivt. -Man var helt slut de kvällarna man hade målat, berättar han. Utställningens namn var "Närvaro", vilket blev alldeles oerhört träffande, eftersom Lars stod och målade i genomsnitt ett par dagar varje vecka, med besökarna i ständig, öppenhjärtlig dialog...

Jag påpekar för Lars att företeelsen att måla inför publik är extremt ovanlig och räknar upp Yves Klein på Moderna Muséet, Jackson Pollocks välkända Action paintings och Picasso inför en TV-kamera i Vallauris som sällsynta exempel. Lars nämner konstnärskollegan Laris Strunke, som i somras (2012) faktiskt målade inför publik i Sundre, på södra Gotland.

Ung och frågvis publik; Lasse svarar snabbt!

Att en konstnär bjuder in åskådare till själva skapelseprocessen tolkar jag som ett tecken på en närmast obeskrivlig säkerhet i själva konstnärsskapet. Jag råkade springa på Karin Mamma Andersson och Jockum Nordström -under hundpromenad- samma kväll som jag varit ut på Udden och passade på att fråga dem om de kunde tänka sig publik under själva skapandet, varpå de nästan sparkade bakut... -Nej skrattade de, och det trodde de verkligen inte att många konstnärer skulle göra!

"Hallååå konstnären!- Vicken e din favoritfågeeel?"

Ejdrarna är inte sålda (om ens till salu?) och får nu väggvila på Museum Lars Jonsson i Vamlingbo, på södra Gotland. Lasse berättar att han fortlöpande har fotograferat målningens framskridande och kanske kommer ett föredrag om hur konstverket blev till, med pedimenti och allt. Har man hört Lasse tala om sin konst tidigare, så vet man att inget har lämnats åt slumpen i kompositionen.

20 minuter före stängningen signeras målningen inför applåderande publik

Personligen hoppas jag att de sträckande ejdrarna drar till Moderna Muséet, för att där hitta häckningsplats. Få svenska konstnärer åtnjuter samma respekt internationellt som Jonsson. Att sedan naturmåleri generellt sett inte har samma status på samtida-konst-scenen borde inte skrämma Moderna Muséet, utan snarare tvärtom ge MM strålkastarljus och goodwill. Låt vara att Nationalmuseum (som stänger för renovering 4 feb) -tyvärr- anses som mer "naturligt hemviste" åt en fågelmålning, men Jonssons ejdrar skulle sticka ut på Moderna och hans konst går dessutom hem där ute i stugorna. Jonssons måleri har sedan 1970-talet haft en oerhört stor betydelse för svenskt och internationellt naturmåleri och har bildat skola. Det är stor konst och det är samtida konst!

Fotnot:
Åda är liktydigt med ejderhona.
Museum Lars Jonssons hemsida
Pedimenti innebär att konstnären avsiktligt har ändrat utseendet på konstverket.

Södermalmsk samlarafton

noreply@blogger.com (Nicklas Cederqvist) — Wed, 23 Jan 2013 06:53:00 +0000

Nördafton i Hartwickska huset tisdag kväll. Jag vill understryka att jag är en av dem, -nördarna. Andra må lockas av familjedagar hos inredningsjätten i Kungens Kurva, eller mellandagsrea hos någon elektronikkedja. Själv faller jag hellre pladask för rubriken "Kulturföremål- Allmogeföremål i trä och järn, både manliga och kvinnliga". Ingen gratisbuss kör hit, i stället gör vinterdäcksförsedd cykel i trettongradig kyla att kaffet med dubbeldopp smakar extra bra.

22 personer har lockats, imponerande med tanke på Bores kraft. Av de lockade har sex tagit med sig föremål att prata om, -bedyra sin respekt för och faktiskt visa sin kärlek till.

Kryddbesmans-Roger

Samlaren och före detta handlaren Roger inleder med att tala om ett par fina askar. En av dem fyndades dagen innan för 75 kronor på Myrorna och alla närvarande får en fläkt av den där hisnande fyndkänslan när de ser den och får också veta att den undertill är fint daterad till 1787. Roger berättar dessutom stolt om sitt lilla vackra 1600-tals krydd-besman, som tillägnades en helsida i en av antiktidningarna ett par nummer tillbaka.

Uppifrån till höger bl.a.; brödkrusare, eldstål, dörrhandtag, barnskallra, skohorn

Därefter förevisar storsamlaren Lars-Erik vackra brödkrusare i järn, gjutjärnssmycken från Tysklands tidiga 1800-tal och en underbar maskburk hemligt daterad till 1776, som jag gissar är brittisk.

Sällsynta gjutjärnssmycken

Näste storsamlare -Erik- mumlade något om att han inte hade några träföremål, eftersom han vurmar mest för metall, men ändå fick han med sig en hel massa spännande trä hemifrån. Det skrattas gott och alla tycks förstå precis vad Erik menar...

Eriks träprylar

Erik plockar fram en vackert patinerad smörmussla, diverse masuraskar, sandströare som intresserar många, kruttunna, peppar- och kaffekrossar, besman, sigill i en masurask från perioden 1604-33 och inte minst en sublimt svarvad träskål av Gösta Israelson på Österlen. Numrerad 33 av 100, är den gjord av träd som planterades år 1865. Exakt 100 år senare fick Israelson uppdraget att fira järnvägsknuten Tomelillas 100-årsjubileum med 100 träskålar. Det var tider det.

Fotnot:
Ovan nämnda nördar är medlemmar i Samlarförbundet Nordstjärnan, mer precist i lokalavdelningen Sankt Erik. Om ni är sugna på medlemsskap, se: www.samlarforbundet.se

-BREAKING NEWS-

noreply@blogger.com (Nicklas Cederqvist) — Wed, 16 Jan 2013 13:42:00 +0000

!-VARNING FÖR TJUVAR-!

Som en varning till alla mina läsare i antikhandel och auktionshus har jag från initierad källa:

En antikhandlare på Södermalm har idag den 16 januari, -för mindre än två timmar sedan, blivit bestulen på ett bordsur som vägde cirka sex kilo, i en fräck stöld.

Runt klockan 12.30 kom tre slavisk-talande personer in i affären och lyckades gemensamt pressa affärsinnehavaren in i ett hörn, för att med hotfullt uppträdande stjäla bordsuret, utfört i vit marmor. Bordsuret var riktigt tungt, utfört runt år 1880, huvudsakligen i vit marmor och cirka 45x40 cm, berättar ägaren.

Dessvärre har affärsinnehavaren inga bilder på uret, men kan berätta att de tre personerna, varav en iförd hantverkarkläder, var i butiken kvällen innan brottet, för att rekognoscera. Ägaren konstaterar uppgivet att inget fanns att göra...

Som jag tidigare diskuterat är säkerhet ett stort problem i branschen, för alla aktörer, små som stora. Se exempelvis Brott i branschen.

Fotnot:
Affärsinnehavaren vill förbli anonym.

Världsrekordvas äntligen betald

noreply@blogger.com (Nicklas Cederqvist) — Wed, 16 Jan 2013 11:50:00 +0000

Kommer ni ihåg vasen som slog världsrekord för alla typer av orientaliskt konsthantverk, för dryga två år sedan i Ruislip, västra London? Klubban föll på 51,6 miljoner pund (inkl avgifter) runt 0,6 miljarder kronor, -mer än kattskit.

När det begav sig, från Bainbridge´s hemsida

Vasen av komplicerad, delvis genombruten, dubbelväggig form, gjordes under kejsar Qianlongs era (1736-95) och såldes av det lilla auktionshuset Bainbridges den 11 november 2010. Det har länge ryktats att köparen aldrig löste ut vasen och nu (15 januari) beläggs ryktena, i och med att det mycket större auktionshuset Bonhams proklamerar att vasen sålts i ett så kallat "private treaty deal", där Bonhams agerat mäklare. (Peter Bainbridge har hela tiden konsekvent vägrat att kommentera icke-betalningen av vasen, med motivering om tystnadsplikt).

Kinesiska yuan

Det nya priset är mindre än hälften av vad den klubbades för 2010. Bloomberg News berättar att ett ombud för den kinesiske Peking-baserade samlaren Wang Yaohui bjöd upp vasen till rekordnivån, enligt "en person närstående hela transaktionen". Jag tolkar detta som att auktionshusägaren -Peter Bainbridge- är den som "läckt" namnet på den icke-betalande kinesiske samlaren. Bainbridge torde vara mer än bitter över situationen som rått och att nu komma till avslut måste vara en oerhörd lättnad. Att sedan konkurrenten Bonhams i stället tar en stor del av kommissionen torde säkerligen grumla glädjebägaren. Dock, bättre en slant i handen, än inga slantar alls.

Den London-baserade antikhandlaren Roger Keverne säger att priset nu hamnat på den nivå, som var realistiskt förväntad 2010. Klubb-priset var ett Casino-pris, säger Keverne.

Upplösningen på Ruislip-vas-affären är viktig för hela branschen och visar återigen att den extremt uppdrivna och haussade kinesiska marknaden till stora delar är en bubbla. För mer information angående problemet med uteblivna betalningar på auktionsmarknaden, läs bloggen: No COD- Ingen mer torsk för auktionshusen.

Brittiska pund

Det nya priset hamnade någonstans mellan 20-25 miljoner pund, enligt en "källa med kunskap om affären". Vasen har redan exporterats och den nye ägaren är enligt Bonhams pressavdelning en "asiatisk samlare". Gissningsvis tar Bonhams och Bainbridges runt 10% vardera av kakan, vilket ger minst 15 miljoner pund till säljarna, som ironiskt nog är en pensionerad jurist och hans mor. Den slanten är långt mer än 15 gånger vad utropspriset sattes till, för två år sedan...

Fotnot:
Dagen efter världsrekordnoteringen skrev Bainbridges bland annat följande på sin hemsida:
"£43,000,000 is the world’s highest figure for any ceramic and the 9th highest for any work of art, ever, the other eight all being paintings and sculptures. I am still dazed. The story is of course wonderful but you must know it all by now. What you won’t know though is that staff were offered £26,000 by the press (and press they did!) to give away the vendor’s details. They did not succumb."

En video som visar rekord-auktionen ligger fortfarande på auktionshusets hemsida och vasen utgör numera bokstaven "i" i företagets logotyp...

Källa:
http://www.bloomberg.com/news/2013-01-14/chinese-vase-resold-for-less-than-half-83-million-record.html