tisdagen den 22:e maj 2012

Skruvade siffror i Kina

Finanspressen i Sverige och internationellt har skrivit spaltkilometrar om det kinesiska undret, även beaktande omsättning av konst och antikviteter. I det senaste numret av The Art Newspaper (TAN) skriver journalisten Wang Tao om frågetecknen kring sifferexercisen. (I följande något nedkortade och egenkommenterade översättning av Taos artikel anges kinesiska valutan Rmb i motsvarande US dollar eller i enstaka fall brittiska pund).
Var den samlade kinesiska auktionshusomsättningen $154.2 miljarder, $88.1 miljarder eller mycket mindre?
Om man väljer att tro på statistiken, som många konstindex och investeringsfonder gör, verkar Kina köra om USA i loppet om att vara världens största marknad för konst och antikviteter. Men stämmer den? Om siffrorna undersöks närmare visar det sig att dessa slutsatser bör ifrågasättas. (Jag drar mig till minnes att det gavs seminarier på temat under senaste TEFAF i Maastricht). Notabelt är också det faktum att de flesta svenska auktionshus med ljus, lykta och troligen en och annan lunchbjudning mycket hårt raggar kinesiska föremål.

Före 1985 existerade inte konstauktioner i Kina; de förekom under sent 18- och tidigt 1900-tal, men förbjöds som varandes Kapitalist-verksamhet efter att kommunistregimen etablerats 1949. Tack vare tillåtna frimärksauktioner i mitten av 80-talet, började konstauktioner också tillåtas i liten omfattning. De första stora auktionerna med internationell prägel ägde rum 1992-93 i Peking. På två år etablerades nära 100 auktionshus på det kinesiska fastlandet och enligt Chinese Association of Auctioneers (CAA)var omsättningen då motsvarande $36 miljoner.

Att betala eller inte betala...
 1996 fastslog den Åttonde Folkkongressen "the Auction Law of the People’s Republic of China", som formellt erkände och satte ramar för auktionsförfarande för konst och antikviteter, gällande både modern konst och antikviteter som keramik och jade. Modern konst inkluderar måleri och kalligrafi av individuella konstnärer (ej massproducerat) från 1919 till idag, "antikviteter" inbegriper allt konsthantverk före 1919. Framför allt har auktionsmarknaden exploderat efter 2000 enligt the Art Market Research Center (AMRC), en partner till Chinese Academy of Fine Arts, som producerar data åt det Kinesiska Kulturministeriet.

Omsättningen närmast tredubblades år 2010, enligt AMRC, till $91 miljarder och siffrorna för 2011 är än mer häpnadsväckande; ($154.2 miljarder). Är vi vittnen till ett mirakel på marknaden, undrar Wang Tao. Svaret är nej. Stor diskrepans noteras, Artron´s, ett ansett webbaserat företag för bedömning av konstmarknaden ger en något lägre siffra($148.5 miljarder) för 2011. Men the Chinese Association of Auctioneers anger siffran $88.1 miljarder. Artprice, som fokuserar sin statistik på fine arts, alltså måleri snarare än "antikviteter"/konsthantverk anger en oerhört mycket lägre siffra på $4.8 miljarder och totalsiffran $11.6 miljarder för hela världen.

Hur kan fakta variera så kraftigt och vilka siffror kan man lita på? Artron, AMRC och Chinese Academy of Fine Arts anger väldigt höga siffror pga att de inkluderar resultat från auktionshus som inte reviderat sin redovisning vidrörande icke betalda eller icke autentiska (sedermera konstaterade förfalskade) föremål.

Ett bättre sätt att förstå den kinesiska marknaden och statistiken är att titta på specifika föremål som sålts på auktion. Många siffror baseras på falska försäljningar och dito klubbpriser. Detta är även ett stort problem för västerländska auktionshus (Se tidigare bloggen 29/3: No COD- ingen mer torsk för auktionshusen?). Kunder som ropar in föremål men inte betalar/ löser ut det, med Qianlongvasen som såldes på lilla Bainbridges i England 2010 för världsrekordet £51.6 miljoner(inklusive avgifter), som (extremt) exempel.

Underlåtelse att betala är mycket vanligt i Kina. Enligt CAA:s rapport för 2010 såldes 408 utrop för mer än $146 miljoner (rmb 1 miljard), men av dessa betalades endast 237. Icke-betalningar under 2010 var värda svindlande $8.7 miljarder. -Statistik som kan framkalla svettningar och kalla kårar hos vilken auktionshuschef som helst.

Till yttermera visso har vi problemet med förfalskningar som säljs på auktion, till enastående priser. Enligt Artrons topp-tio lista över konsthantverk sålda i Kina under 2011 var nummer ett en föregiven blå-vit Yuan-vas som såldes av ett litet Macao-baserat auktionshus för $108.7 miljoner. Samma hus sålde en enligt utsago 1700-tals kejserlig porslinspjäs (rankad nio på topp-listan) för $30.4 miljoner. Äktheten tillika klubbslagsbeloppen för båda föremålen har ifrågasatts både i Kina och utomlands.

Sjua på listan var en stol av jade, katalogiserad som Han-dynasti och såld för $34.9 miljoner av ett mindre Peking-auktionshus. Stolen visade sig vara en modern förfalskning och löstes aldrig ut.

En nakenakt tillskriven Xu Beihong (1895-1953) såldes för $20.6 miljoner- nr 26 på Artprice topp-100 lista för 2011; Sedermera avslöjad som förfalskning.

Uppräkningen är endast ett par exempel för att påvisa komplexiteten i att se verkligheten i Kina. Det går inte att ignorera eller avvisa data förrän vi fått ett bättre grepp om problem och felaktiga beteenden hos de kinesiska auktionshusen, men försiktighet måste iakttagas och siffror ifrågasättas, avslutar Wang Tao.

Allt går att sälja med mördande reklam heter det. -Även så med förvrängd/oriktig statistik.

Källa:
http://www.theartnewspaper.com/articles/The-dodgy-numbers-game/26475

Wang Tao is a senior lecturer in Chinese archaeology at the School of Oriental and African Studies, University of London

måndagen den 14:e maj 2012

Kistaantiken lever vidare

I dag, 14 maj, meddelades att den hemlige aktören kallad Mrs X i förra veckans blogg, återtar uppdraget att köra Kista Antik & Kuriosamässa. Det blir närmare bestämt GG-mässor med Gerd Lindén och Gun Edin vid rodret. Gerd har många års erfarenhet av denna och även gamla Sollentunamässan vilket lovar gott. Datumen blir 28-30 september och intressant nog så jobbar man på möjligheten att hålla inträdespriset lågt och att kunna erbjuda besökarna möjlighet att köpa flerdagarsbiljett, -något jag har önskat och förespråkat i flera år. Datumen är attraktiva, just efter löning. Det gäller bara för utställare och organisatörer att regndansträna, så att mässan lockar mer än eventuella golfbanor eller landet-besök...


fredagen den 11:e maj 2012

Kista Antikmässa nedlagd?

-!Stoppa Antik-Pressarna!-
Inte Kistamässan
Nu är det nära, Kista antik & Kuriosamässas saga tycks vara all. Mässan har haft problem med vikande besökarsiffror och har sedan hösten 2011 förhandlat om att sälja antikmässeeventet till Helsingborgsutställningar. Idag 11 maj, lämnade Mikael Johansson vid Helsingborgsutställningar besked att det inte blir någon höstmässa i Kistas förhållandevis nya mässhall.
Inte Helsingborgsmässor
-Vi satsar på Frihamnsmässan den 12-14 oktober i stället, säger Mikael Johansson och understryker att det är inga hard feelings mellan oss och Kistamässan.

På frågan om det inte känns fel att bryta en lång tradition svarar Pernilla Åbrink på Kistamässan att det självklart inte är roligt, men att Kistamässan är så pass attraktiv bland utställare, att man kan (eller tvingas) välja dem som ger mest pengar. Kistaantiken är det som en gång var Sollentuna Antik & Kuriosamässa och som startades 1989/90(?).

Problemet med vikande besökarsiffror på antikmässor kan diskuteras extensivt, men marknaden är för intresserade -särskilt i huvudstaden- som ett ymnighetshorn bestående av just mässor, loppisar, bakluckeloppisar m.m. Dessutom nämns ofta nätet som konkurrent till mässor; att folk köper sina samlarföremål på diverse auktionssajter och liknande på internet, i stället för att gå på mässa.

I skrivande stund får jag i telefonsamtal reda på att det finns möjlighet till en gnutta ljus längst in i Kistatunneln; ytterligare en intressent tittar på möjligheten att "rädda" Kista Antik & Kuriosamässa och besked kommer troligen i nästa vecka.

Mister X or Mrs. X is commonly used as a pseudonym for someone whose name is secret or unknown.

Personligen hoppas jag innerligt att Kistaantiken blir kvar med en mässa per år, helst på hösten, eftersom Älvsjömässan hålls på våren. Låt inte 22 år av obruten mässtradition brytas... Jag vill ha mässor med prylar och människor, inte nätauktioner och musklick. Förvisso behöver inte det ena utesluta det andra.


onsdagen den 9:e maj 2012

1 kilometer loppis

Karlbergsloppis
I söndags (6/5) gick stockholmarna på loppis, -samma loppis. På Stan-effekten gjorde att samtliga DN-läsande, söndagssovmornade människor under 50(?) tog sig till Karlbergsvägen i Vasastan, för att gå på jätteloppis, med de boende som säljare. Kontrollen av utställarna var rigorös; alla säljare fick visa legitimation så att organisatörerna kunde se att de var områdesboende.

Starkt ljus- stor stad...
Fint väder om än något svalt och framför allt reklamen i DN:s På Stan-bilaga, gjorde att tillströmningen av folk blev närmast absurd. Förra året hölls motsvarande loppmarknad i Aspudden. Idén med stadsdelsloppisar är briljant, men uppenbarligen är vi stockholmare för svältfödda på dylika event, eftersom det blev galet trångt bland utställarborden.

Förslagna pippisäljare
Slagsida för leksaker och urvuxna barnkläder, gott om chokladbollar och hembakta bullar. Föremål och ting var däremot inte så vanliga som i Aspudden förra året. Jag kom till Karlbergsvägen en halvtimme före själva öppnandet klockan 11 och köpte en pippi-docka, en sagobok och ett par australiensiska kängor- allt åt dottern, inget annat. Plötsligt gick det inte att ta sig fram och det kändes som om smockan hängde i luften. Vad hade hänt, jo loppisen var officiellt öppnad och dammluckorna öppnades.

Sensmoral: Fler gatuloppisar åt folket!
Kom å köp!

lördagen den 5:e maj 2012

Japan, inte Kina -del 2

Som jag diskuterat tidigare (8 februari: Japan, inte Kina i Västerås och överallt) så är felkatalogisering av japanskt porslin -nuförtiden- vanligt förekommande i antikbranschen. Mig gör det personligen inget, men rätt måste vara rätt och ju större aktör som gör fel, desto värre är det anser jag. Orientalisk keramik och konsthantverk är ett av mina personliga specialområden; Jag vill inte tro att den närmast icke-existerande marknaden för japanskt konsthantverk (pga långvarig japansk recession) gör att man medvetet attribuerar japanskt som varandes kinesiskt.

Stockholms Auktionsverks Stadsauktion i Frihamnen har anor äldre än något annat auktionshus i världen, etablerade 1674 och är ett av Sveriges största. Där borde (måste) man kunna skilja på japansk och kinesisk keramik, åtminstone i de lättare fallen. Jag har väntat över en vecka på att följande två utrop ska korrigeras, men nu är det två dagar kvar till avslut utan uppsträckning. Om inte annat, så bör man se det ur ett juridiskt perspektiv. Ponera att en kund köper porslin katalogiserat som kinesiskt och därefter importerar varan till -låt oss säga Kina- varpå någon där opponerar sig mot den felaktiga attribueringen. Att ersätta denna missnöjda kund för omkostnader/transporter/expertisering torde kunna bli mycket kostsamt. Sannolikt är mycket av ansvaret "bortavtalat" i det finstilta köp- och säljavtalet hos auktionshusen nuförtiden, men principen måste vara att rätt ska vara rätt. Schismer kreerar missnöje. Missnöje leder i värsta fall till köp- och säljbojkott från kundens sida.

Nota bene, min intention är inte att ironisera eller att trampa någon på tårna utan att höja kunskapsnivån hos alla berörda parter. Ju mer kunskap desto bättre- för alla! Som okunnig köpare måste man till syvende og sidst alltid kunna lita på katalogiseringen vare sig det gäller en varas äkthet, skick, proveniens, utropsnivå, datering eller just geografiskt ursprung.

https://www.stadsauktion.se/1205/133254-fat-kina
https://www.stadsauktion.se/1205/133252-tallrikar-kina

Fotnot:
Fortsättning följer. Jag har till yttermera visso för avsikt att skriva uttömmande om förfalskningar både vad gäller konst och konsthantverk framledes.
Ursprung: Japan, datering cirka 1800
Ursprung: Japan (samtliga), datering 1800-1890. De två nere till höger är de äldsta.